Augusti - månaden då en massa kul börjar. Premiärerna duggar glädjande tätt i jakkalendern. Men i år blev det lite extra kul ändå. Vi har fått Vinter och som vi har längtat. Det börjat nog bli snart två år sedan vi visste vad vi ville ha. Det blev inga valpar då men skam den som ger sig. I anslutning till Fäviken Game Fair åkte vi för att välja vilken av hanarna vi ville ha. Det tog inte mer än några få minuter så var vi överens om vem som var Vinter. Fråga inte hur valet gick till - för någon större vetenskap låg inte bakom. Men att det blev rätt råder det ingen tvekan om. Det tyckte förövrigt inte övriga i flocken heller. Synen hur de äldre hundarna direkt tog sig an den nye värmer.

Ny valp är en nystart - en början på ett förhoppningsvis långt och spännande jaktliv tillsammans. Hur det blir är förstås ännu ett oskrivet blad. Vägen dit är dock redan planerad med olika delmål. Per omgående har träningen inletts med att allt lära in gårdens rutiner, med allt från t ex nej, inkallning, apport, allmän hyfs och social förmåga att tackla tillvarons utmaningar.

Vissa kan kanske rynka en smula på näsan om det här med tidig träning. Valpen är ju så liten och söt. Ska den inte bara få vara valp och leka? Jovisst ska den det. Men leken har ett tydligt mål och mening. Att förspilla möjligheterna som ges under perioden 2-5mån är inte bara korkat. Det är även att göra det onödigt svårt för sig längre fram. Därom finns otaliga exempel. Det finns även en annan sida med att jobba med valpen. Det är ju så förbaskat kul!

Vi fick frågan hur snabbt vi kommer fälla fågel för valpen. Det enkla svaret är så tidigt som möjligt - men med tillägget att individen kommer vis när den är mogen. Ju bättre jobb vi gör desto tidigare kommer vi kunna skörda gammeldags jaktlycka. Finns det större morot? 

På tal om morot. För många lata dagar här i sommar har nu gjort att morötterna ska känna sig lite extra hotade. Svångremmen ska dras åt och formen bli en annan. Snart nog ska blötmyrar trampas och fjäll bestigas - helst utan hjärtsvikt och blodsmak i munnen.

Vi ses!

Augusti - månaden då en massa kul börjar. Premiärerna duggar glädjande tätt i jakkalendern. Men i år blev det lite extra kul ändå. Vi har fått Vinter och som vi har längtat. Det börjat nog bli snart två år sedan vi visste vad vi ville ha. Det blev inga valpar då men skam den som ger sig. I anslutning till Fäviken Game Fair åkte vi för att välja vilken av hanarna vi ville ha. Det tog inte mer än några få minuter så var vi överens om vem som var Vinter. Fråga inte hur valet gick till - för någon större vetenskap låg inte bakom. Men att det blev rätt råder det ingen tvekan om. Det tyckte förövrigt inte övriga i flocken heller. Synen hur de äldre hundarna direkt tog sig an den nye värmer.

Ny valp är en nystart - en början på ett förhoppningsvis långt och spännande jaktliv tillsammans. Hur det blir är förstås ännu ett oskrivet blad. Vägen dit är dock redan planerad med olika delmål. Per omgående har träningen inletts med att allt lära in gårdens rutiner, med allt från t ex nej, inkallning, apport, allmän hyfs och social förmåga att tackla tillvarons utmaningar.

Vissa kan kanske rynka en smula på näsan om det här med tidig träning. Valpen är ju så liten och söt. Ska den inte bara få vara valp och leka? Jovisst ska den det. Men leken har ett tydligt mål och mening. Att förspilla möjligheterna som ges under perioden 2-5mån är inte bara korkat. Det är även att göra det onödigt svårt för sig längre fram. Därom finns otaliga exempel. Det finns även en annan sida med att jobba med valpen. Det är ju så förbaskat kul!

Vi fick frågan hur snabbt vi kommer fälla fågel för valpen. Det enkla svaret är så tidigt som möjligt - men med tillägget att individen kommer vis när den är mogen. Ju bättre jobb vi gör desto tidigare kommer vi kunna skörda gammeldags jaktlycka. Finns det större morot? 

På tal om morot. För många lata dagar här i sommar har nu gjort att morötterna ska känna sig lite extra hotade. Svångremmen ska dras åt och formen bli en annan. Snart nog ska blötmyrar trampas och fjäll bestigas - helst utan hjärtsvikt och blodsmak i munnen.

Vi ses!