Skogsjaktsfunderingar...

Jo men hej!

Den som suttit ensam på ett hotellrum i en främmande stad vet vilken tristess det handlar om. Då kan det vara nyttigt att reflektera en aning kring det man gillar allra mest...typ jakt. I detta fall skogsjakt på gråfågel.

Många hävdar att det kanske är den allra största utmaning man kan utsätta sig själv och sin fågelhund för. Oavsett, kul är det hur som helst. När jag tänker tillbaka på de år jag sprungit runt i skog och mark och de otåliga misstag som blivit begågna så blir man lite full i skratt. Fasen vad många klantiga saker man gjort. Men de är visst lärorika, sägs det. Här är några erfaremheter utan rangordning, dragna ur egna fatala misstag - håll till godo:

- Markkännedom. Att hitta fågfel handlar inte enbart att gå på rätt marker. det handlar lika mycket om att lära känna marken och var fåglar vill vara under olika årstider och väderlekar. Sådant tra tid. Lyssna till gamla jägargubbar och prova sig fram.

- Ammunitionsval. Skotthåll och snåriga buskage kan ibland vara utmanande, förutom själva snabbheten som krävs i uppfloget. Utrusta dig med lite "extra speed" i hagelskott...

- Jaga inte slut på hunden och dig själv för snabbt. Ta gärna en liten sovmorgon så ni orkar hålla ut dagen till den mest högintressanta tiden på aftonen, innan skymning. Även skygga senhöstfåglar kan bli mer medgörliga då...

- Klä dig rätt. Jagar du ensam kan du gott och väl fundera på lite kamoflage. Färgglada kreationer ökar säkerheten, tyvärr även för skogsfåglarna som har en rätt välutvecklad syn. Man kan även fundera på om inte prassliga gore-texbyxor också räddat livet på en eller annan gammeltupp?

- Hjälp hunden hålla ihop söket. Gå företrädesvis i motvind, så ofta du bara kan. En hund kan även behöva lite ramar och regler kring hur söket ska läggas upp. Blås in jycken om den tar för sig för mycket. Visa en tydlig sökriktning så den lättare kan söka före dig. Om du byter riktning kan det vara klokt att ta in hunden så att den uppmärksammar vad du gör. Ta även någon välbehövlig paus då och då, även om det är glest mellan fågelkontakterna. En trött hund som inte hittar fågel går inte sällan allt större..

- Var fokuserad. Se till att du engagerar dig i hundens arbete och följer den med blicken. Läs söket, läs kroppsspråket. Gå inte och dagdröm, prata i mobilen eller småsnacka för mycket med kompisen. Då har du snabbt tappat bort vovven. Detta är rätt krävande och därför kan en paus då och då var ett klokt val. På så vis orkar du vara fokuserad. Kör du med pejl så gör du klokt i att sen den som en sista utväg för att hålla behövlig koll. Det är dessutom svårt att gå i skogsmark om man glor på en gps-skärm hela tiden...

- Rappa på. När väl hunden står får man inte söla bort situationen. Skygga senhöstfåglar kan trycka en stund men inte hur länge som helst. Se till att komma till avslut. Bär det av på en löpa får man heller inte vara för bekväm. Det gäller att hänga på. Går hunden på för hårt, får man bromsa. Vissa hundar (ofta de oerfarna) kan även tappa fokus på löpan då husse/matte ångar på efter. Stanna då bara av och vänta tills hunden tar an såret igen...

- Var beredd. När du närmar dig ståndet ska man vara beredd på flog hela tiden. Inte sällan blir det aldrig en avance. Fågeln går för föraren då den tar sig fram mot hunden och då ska man vara lite på.

- Sök luckor. Gå gärna upp till hunden snett från sidan. Risken för att hunden är ivägen för skott minskar dramatiskt. Tjädern vill ofta ha lite öppnare ytor vid start, så därför kan man med fördel söka sig mot gläntor, myr- hyggeskanter eller traktorvägar när det är dags för avancemang...

- Skjut först dressera sen. Givetvis ska man försöka ha grundlydnaden så befäst som möjligt innan man tar med hunden på jakt. Man kan även ta med en extra skytt i början så man kan fokusera på att styra hunden efter uppflog. Att båda skjuta och styra hund brukar ofta rendera i misslyckande av båda saker. När jag skjuter själv fokuserar jag först å främst på skyttet. Om vovven mot förmodan går på och försöker knalla så tar jag ett rejält utvecklingssamtal där och då. Det blir liksom mer tydligt och just mot hunden på så vis. Om hunden gör allt rätt och jag bommar (pga av bristande fokus på skyttet) så kommer jag bli rejält sur över min klantighet. Detta blir ju då väldigt fel mot den som gjort allt rätt. Träffar jag och hunden varit lydig så är det ju bara så fanatiskt bra!

-  Örontaxi. Om hunden tar några steg för mycket efter fågeln. Se då till att lugnt och bestämt ta tillbaka hunden till den plats du ansåg den skulle stannat på. Jag brukar bjuda på en liten s k örontaxi. Det låter tuffare än det är. Men budskapet blir mycket tydligt och det ger i regel resultat.

- Ta det lugnt efter skott. Låt hunden varva ner en stund efter flog. Inte sällan ligger mer fågel kvar i närheten och då kan det vara klokt att inte släppa på en uppgasad jaktkamrat. Med lite tur får hunden vittring igen och fattar nytt stånd...

- Apportera med finess. Jag ser apporten som en belöning för hunden. Är den helt lugn får den apportera. Men har den varit lite väl upphetsad och kanske inte stannat nog snabbt hämtar jag själv fågeln (om jag hittar den alltså). Hunden får sitta och titta på och sedan får den lukta lite på bytet, innan det åter blir mitt och bara mitt.

Ämnet är stort och jag har säkert glömt en del viktiga aspekter. Men ovanstående var de saker som spontant dök upp i mitt huvud. Tillika saker som jag misslyckats att leva upp till många gånger under åren. Men det blir liksom bättre vartefter jag lär mig mer.

Vi ses!