Apport....

Hej,

Det värsta med att vara på jobbresa är att man längtar hem - det bästa är att snart få komma hem. Jaana har messat och rapporterat om både spår- och vattenträning med våra tre grabbar. Det gör givetvis hemlängtan än värre. I skrivande stund är jag i Växjö, och i morgon vänder vi kosan norrut igen. Underbart...

När samtalsämnena med kollegorna är uttömda, går tankarna till helgens apportkurs. Vilka hundar kommer vi få se? Hur långt har de kommit i sin utveckling? Vilka eventuella problem tampas förarna med? Spännande!

Just apporten brukar vara lite spännande eller kanske t.o.m skrämmande. Många räds att göra fel och många tränar alldeles för lite för att ta sig över tröskeln. Väl där på andra sidan öppnas en värld av nyttiga, spännande och roliga övningar. Lägg därtill att få nyttja apporten i skarpt läge. Då infinner sig den där äkta sanna glädjen tillsammans med sin hund. Apporten ger ju det mesta man kan behöva - en god grundlydnad,  ett stärkt samarbete och nyttig följsamhet. För att inte tala om det jaktetiska i att faktiskt bringa hem det man skjutit på. Men innan jakt måste vi träna en del. Just apportträningen kräver både fysik och hjärna. Har man en stissig unghund ger det otroligt mycket mer att ta ett kort apportpass med någon dummie, än att cykla en sväng...

Nu till helgen kommer alltså ett gäng träningsugna att samlas för en intensiv helgkurs i apport.  Vi kommer drilla oss igenom alla grundmomenten - hålla, bära, gripa och hämta. Fokus kommer givetvis även ligga på att coacha förarna till en perfekt tajming i beröm och korrigering. För tajmingen är just nyckeln till framgång. Brister föraren där blir det onödigt svårt för hunden att förstå. Som i allt annat lär vi först hunden förstå kommandot, sedan skruvar vi upp utmaningarna och börjar ställa ovillkorliga krav. Bannar man en hund som inte fattat, blir det väldigt fel. Nog om detta, vi ses till helgen!

//Peter