A'la Grabbarna på Fagerhult...

Hej,

För en tid sedan satt några män i sina bästa år i en jaktstuga i en skog någonstans. Det sedvanliga bastubadet var avklarat och diskussionerna tog vid där de brukade över en bit älgkött. Gamla historier berättades igen, mellan varven av helt nya upplevelser. Skratten avlöste varandra. Alla tankar om tråkiga måsten, jobbiga jobb och annat otyg som gör livet mindre minnesvärt var som bortblåsta.

En bit in i en rökig whiskey kom diskussionen in på vad en riktig jägare är för en. Det var på någotvis enklare att enas om det motsatta. Ett antal hypoteser testades utan vidare framgång.
- Var det den som jagar mest olika vilt? Nej, nej...
- Var det den med flest jaktdagar under året? Nej inte det heller...
- Var det den som sköt flest vilt? Nej, absolut inte...
- Var det den som hade bäst jakthundar? Nej...
- Var det den med störst och bredast kunskap i ämnet? Nej, för praktik och teori går inte alltid hand i hand.
Fram och tillbaka fortsatte den något meningslösa men då ohyggligt intressanta diskussionen, tills en av männen tystnade, tog sats och sedan sa:

"En riktig jägare är den som aldrig känner avundsjuka över andras jaktlycka - han fokuserar på sin egen"

De andra förblev tysta. Lät orden skjunka in och ta fäste. Meningen upprepades ett par gånger, men gick inte att värja sig mot. Den förblev oemotsäglig och sann. Trots att den nu gått en tid så kvarstår samma känsla över sagda ord. Kanske just därför att man bara själv vet hur det är ställt...

Tack alla ni som var med denna kväll.

Jaga på och ha kul - vi ses!