Mer om koppel...

Igår skrev jag några rader om att gå med hunden i koppel. Det har ramlat in några frågor och synpunkter som av olika skäl inte gått läsa på hemsidan. Nåväl, då får vi ta det här istället.

Kommentar 1:
"... Vilken typ av koppel använder ni? ..."
Svar:
- Efter att ha testat några olika varianter har den klara favoriten blivit det enkla retrieverkopplet. Vi har hittat en tunn modell ca 8mm tjockt och 120cm långt. Kvaliteten är sådan att snöret inte fjädrar.

Kommentar 2:
"...Håller med om att en sk negativ belöningsmetod är snabb och effektiv. Men jag håller inte med om att använda retrieverkoppel vid dressyr. En smalare metallkedja och ett stadigt läderkoppel är A och O för mig vid dressyren. Du refererar till Barbro Börjesson, som är en superduktig dressör, och om du sett hennes filmer och läst hennes tips, så rekommenderar hon helstryp metallänk för att korrigera en bångstyrig hund. Har själv provat båda alternativen och upplever att jag är betydligt starkare och effektivare med metallkedja och då behöver jag inte korrigera så många gånger. Retrieverkopplet är segare och dessutom gör det ont i min hand när jag måste ta i. 
Retrieverkoppelet är däremot behändigt när jag har en foglig och färdigdresserad hund och då kan kopplet också hamna i fickan. 
Att metallkopplet rasslar innan korrigeringen kommer köper jag inte, då är du inte nog snabb.
Kan se framför mig en 60-kilos kvinna med en 45-kilos egensinnig rottis komma med ett retrieverkoppel, stackars kvinna :) ..."

Svar:
- Först av allt. Tack för kommentaren. Alltid kul med folk som har åsikter. Som alltid när det gäller hundar så finns det inte bara en sanning. Men efter att ta sett rätt så många hundar under åren som drar i kopplet har jag funnit min. Jag har även sett Barbro Börjesson på TV många gånger och läst en del av hennes kloka ord. När hon beskrev "tyst korrigering" så köpte jag konceptet direkt. Jag kanske inte gör exakt som hon, men så är det ju med allt. Alla dessa instruktörer som håller kurser och säljer visioner, ger sina tips och råd. Sedan är det upp till oss som lyssnar att göra så det fungerar för egen del.

Jag kan förstå att retrieverkopplet kan kännas lite vasst i handen för många. Men för mig är det nog bara bra. Det påminner om hur jycken har det i den andra änden. Ett snällt mjukt koppel på en tung rabiat Rottweiler känns lika rätt som en rejäl stryplänk på en liten försynt cockerspaniel. Men det handlar egentligen inte om utrustningen. Det handlar om att få till en "tyst korrigering".

Jag har under åren sett många fågelhundar som vant sig med mycket ryck och slit av sin förare. På våra träningar vi anordnat under åren har det alltid kommit några av dessa hundar. På jaktproven ser det sällan bättre ut. Trots "vass" halskedja och stadigt läderkoppel har hunden inte förstått hur man går i koppel. Speciellt för dessa hundar upplever jag faktiskt extra effekt med det tysta retrieverkopplet. Det handlar mycket om tajming, men även att korrigeringen verkligen ska komma som en blixt från klarblå himmel. Jag är övertygad om att hunden som är van sin metallänk hinner uppfatta vad som är pågång och varifrån obehaget kommer. Alltså uteblir lätt det överraskningsmoment jag söker efter. Man kan jämföra att byta till nytt betsel på hästen. Känslan blir ny och annorlunda för både djur och förare.

På lurviga hundar kan metallänken även bjuda på mer än jag önskade. Kedjan kan lätt lugga lite, vilket även nöter pälsen fult. När jag korrigerar hunden ska överraskningen komma blixtsnabbt och försvinna lika blixtsnabbt. Då vill jag inte ha något som riskerar lugga, lite sporadiskt nu och då. Då blir det tajmingen inte bra. 

Ibland möter vi hundägare som helst vill ha mjuka vadderade halsband i glada färger på sin älskade men lite olydiga vän. Att hunden stretar och drar spelar ingen roll. De vill verkligen inte sätta på en metallänk. Då är det enklare att visa dem ett litet mjukt retrieverkoppel och effekten av rätt tajming.

Till sist - Barbro B har även visat andra sätt att överraska hunden som stretar. Om man saknar det rätta knycket så kan en näve smågrus eller en kasse med tomma aluminium burkar e.dyl åstadkomma samma effekt. Längst ut i kopplet kan det hända otäcka saker, nära husse och matte är det tryggt och säkert.

Vi ses!