erfarenhet

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Eller snarare - det blir som man aldrig hade kunnat tänka sig. Inkompetens, otur eller ren jäkla klantighet - oavsett vilket, om man bara ger det några år omvandlas eländet till rutin och erfarenhet. Samma lika gäller i de flesta sammanhang , men i synnerhet i jakt och träning av fågelhundar.

När vi träffar par som inte bara delar säng och huslån, utan även ambitioner om en framgångsrik fågelhund. Ja, då kan vi le lite granna. Båda makar gör fel, båda tycker lika illa om att den andre påpekar dessa fel och båda anser sig kunna göras sysslan bättre. Det sägs att tapetsera tillsammans är ett sätt att testa kärleken. Jag vill nog lägga till träna en fågelhund. Både Jaana och jag vet av erfarenhet. Den uppenbara och enkla  lösningen heter var sin fågelhund. Om det nu vore så väl…

Vi var på vinterripjakt – unghundarna var unga och ambitionen liksom tävlingsinstinkten hög. Att jaga in en unghund kräver sitt. Att jaga in två unghundar tillsammans är...hmm…man borde väl vetat bättre. Nåväl, vi kan väl skylla på att båda var intresserade av att se den andres unghund prestera. Därav togs beslutet att gå en eftermiddag tillsammans. Föret var okej, vädret var i det närmaste perfekt. I en sluttning mot en liten fjällbjörkdunge så blev det stramt stånd för den ena unghunden (inte min). Vi laddade och tog oss närmare. Innan det hann bli avance lättade en hyfsad fjällripflock. Det small några skott och en del fågel ramlade ner. En låg kvar, två sprang undan. En lärdom i detta ögonblick är att kommunicera i krig är inte lätt. Ena unghunden fick jobbet att utreda ena ripan som vingats. Jag tog beslutet utan förankring med min kära hustru, att släppa min unghund efter den andra. Båda hundarna försvann och förblev borta lite väl länge. Vi skidade på och fann två glada hundar med vingresterna av en fjällripa. I denna stund utväxlades inga kärleksfulla ord makar emellan. Gissa vem som befanns skyldig på alla åtalspunkter, och dömdes till omedelbar avvisning till nästa fjäll…

Tur eller skicklighet, vi är fortfarande gifta och hundarna sköter idag sina apporter riktigt väl. Så, i efterhand är det väl bara att le och addera detta till alla övriga fadäser och kostsamma lärdomar. Alla ligger i lådan märkt – Erfarenhet.
 

Erfarenhet kostar...

Vi ses!