Motgångar....

God torsdag!

Jaana och jag satt en kväll och reflekterade. Onödigt vuxet kan hända, men nyttigt. Vi konstaterade att folk i allmänhet och hundägare i synnerhet är förtvivlat rädda för motgångar. Än värre är att måsta ta sina misstag och blunders till allmän beskådan.  Man vill helst bara förtiga, glömma och fokusera på det som går bra. Många är de som tyvärr är så rädda för att misslyckas, att de inte vågar göra det som krävs för att lyckas. Jag behöver bara titta bakåt några år och utgå från mig själv:

- Jag ville inte börja för träna apport för tidigt med valpen, för tänk om jag gör fel…

- Jag ville inte skjuta för tidigt för unghunden, för tänk om den knallade…

- Jag ville inte jaga in unghunden i skog, för tänk om jag inte hade ”kontroll” hela tiden…

- Jag blev bedrövad vid första eftergången, för nu skulle det ju aldrig gå få till…

Jag undvek alltså att utsätta hunden för allehanda utmaningar, då jag var livrädd att misslyckas. Det enda som jag lyckades med var att få en hund som inte apporterade i alla lägen, en som knallade, sökte oregelbundet med dålig kontakt och gick efter fågel nu och då.

Framgången ligger i att utsätta sig själv och hunden för utmaningar och att se eventuella motgångar som en utmaning att fixa till.  I vissa länder anses man inte vara någon vidare företagare om man inte gått i konkurs, och sedan repat mod och kommit igen. Man är heller ingen vidare kapten om man inte seglat på stormiga hav. Samma kan nog sägas om oss jägare och hundägare.

Till sist - här är en hundägare som t.o.m vågade filma en rejäl motgång med sin lilla harhund. Jag antar att han fått höra en och annan gliring. Titta och försök hålla dig för skratt:

http://www.videoita.fi/video.php?id=492  

Vi ses!