Ändra fokus...

Hej!

Jaana är på jobbresa...

Huset är i en enda renoveringsröra...

Vädret är pissdåligt...

Jobbet svämmar över...

Hundarna är påtagligt ojagade...

Nåja - gnäll har sällan livat upp tillvaron. Varför bryta ihop över dagens problem...imorgon kommer ju nya. Dags att ändra fokus.

Jaana briljerar och visar vart "det blå skåpet ska stå" i Lissabon...

Hus är alltid under pågående renovering - just face it...

Vädret vore helt okej om man finge jaga...

Jobbet finansierar trots allt alla nöjen...

Hundarna är i en sjujäkla form...

Halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket. Är inte det underbart?

Samma resonemang kan man ha kring det mesta. T ex sina kära hundar. Vi har tre blodsmässigt rätt lika hanhundar. Men både till kynne och utseende är de väldigt olika. Med andra ord finns det förmodligen alltid något att vara upprörd och missnöjd över. Eller av förekommen anledning raka motsatsen - något att vara glad och stolt över. Gamle herr Jante må då tycka precis vad han vill...

Det sägs att framgång föder framgång. Ett sjujäkla begrepp för den som tycker det mesta går åt pipsvängen. Men, tänker man till lite så finns viss logik även i denna floskel. T ex inom hundträning. Vi lär ju våra hundar genom att belöna det rätta och korrigera det oönskade. Problemet är tajming. Jag som förare är ofta lite sent ute med min "konstruktiva" kritik. Det blir alltså rätt svårt för vovven att fatta vad som var bra eller mindre bra. Den tvingas gissa och testa sig fram en hel del. Så långt lika för alla. Vad som skiljer är förarens grundsyn på tillvaron - halvtomma glas osv. En surkart till husse som sällan är nöjd med något och alltid hittar någon liten detalj att beklaga och bestraffa - hur kul är han att lyda och kämpa för? Jämför med den som ser de små detaljerna att glädjas över? 

Som sagt, halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket...

//Vi ses!