Bra drag i kopplet...

Om du börjar kika lite på folk som är ute och går med sin hund upptäcker du snart ett rätt vanligt fenomen. Hunden verkar vara ute och gå med sin ägare. Eller snarare ute och drar på sin ägare.  Jycken är längst fram i kopplet och upptäcker världen mer eller mindre efter eget bevåg. Bakom hunden löper en rejält spänd lina i vars slut det hänger en mindre beslutsför hundägare. Frågar man, så är denne sällan riktigt stolt över situationen. Lite förundrad blir man att så många människor finner sig i något som är så enkelt att rätta till.

Utbudet av koppel och halsband är i det närmaste oändligt. Likafullt är det enkla billiga retrieverkopplet det som nog passar bäst till de flesta. Ett retrieverkoppel är egentligen bara ett snöre med en ögla för handen i ena änden och en metallring som man kan trä en snara av i den andre änden. Ofta sitter även en liten anordning så att man kan bestämma snarans storlek. Jag gillar tunna koppel och inte alltför långa. När jag håller i retrieverkopplets ögla med högerhanden och hunden går vid min sida ska kopplet inte släpa i backen. Kvaliteten i snöret ska vara stumt, inget gummibandsliknande alltså. Retrieverkopplet har flera odiskutabla fördelar – billigt, tar ingen plats i fickan, det nöter inte päls och det är helt tyst. Det sista är inte helt oviktigt, vilket jag snart återkommer till.

Upplever du att hunden drar i kopplet och att du ofta måste påminna och banna din vän genom tillsägelser och diverse korrigeringar är det nu dags att sluta tjata och läsa noga. Lösningen heter tyst korrigering, Metoden har den riksbekanta Barbro Börjesson försökt lära ut under många år i TV. Metoden bygger på att du överraskar hunden som stretar iväg med ett liten lagom obehag när den drar i kopplet. Det överraskande obehaget kan bestå av olika saker, men jag föredrar ett lite knyck i kopplet, då den rätta tajmingen är rätt enkel att få till.

Har du en halslänk som rasslar uteblir överraskningsmomentet och därmed effekten. Därför bör du använda ett tyst retrieverkoppel. Vänta tills din fyrbente vän oönskat stretar iväg och dela då ut ett litet obehagligt knyck i kopplet. Du ska då vara helt tyst och titta åt ett annat håll. Knepet är att hunden inte ska koppla obehaget till dig. Gå bara vidare och låtsas som att du inte har en aning om vad som just hände hunden. Så snart hunden sluter upp vid din sida så får den några uppmuntrande ord från dig. Du blir därmed tryggheten och den som hunden vill vara nära. Ute i kopplets fulla längd kan det hända överraskande obehagliga saker. Med lite tajming har du efter bara någon minut en hund som förstått vad som är klokast att välja – lugnt följa vid din sida.

Förutom att du slipper obehaget att ha en stretande hund får du även en mer avslappnad, lugn kompis. Genom att det är du som tar kommandot och bestämmer vart ni ska och när, kommer hunden börja koppla av. Den behöver inte vara längst fram och upptäcka välden. Den följer istället bara med, fast förvissad om att husse/matte kommer säga till när det är dags för någon kul uppgift.

Lycka till och ta befälet!