Måndagsträning...

God måndag!

Jaana hälsar från de vita stränderna i Mexiko. Vi har ”skypat” en del så jag har fått se hur utsikten ser ut live från hennes hotellbalkong. Den duger. På tal om Skype. Jag kan inte låta bli att förbluffas över tekniken av idag. Frun är på andra sidan jordklotet, men lika fullt har hon koll på sin make.

Här hemma lunkar livet på i sina vanliga hjulspår. Dagsljuset dröjer sig kvar så pass att en förvärvsarbetande medelålders äkta man hinner drilla lite jaktsugna vorsteh. Kvällens drillning var en apportövning med fokus på stoppkommandot. Ju fler hundar desto bättre. Vi inledde med några enkla target-övningar. Jag kastade en dummie mot en stor gran medan grabbarna fick sitta och titta på. Iver, Jagr och Lynx, fick i nämnd ordning pulsa ut och bringa hem apport-attrappen. För att bli extra tydlig i vem som ska få jobba, söker jag ögonkontakt med utvald jycke, och använder sedan enbart namnet som apportkommando. Det finns säkert andra knep, men detta funkar för oss. Förvånansvärt bra dessutom. Antalet förbrytelser är få, och de som blir kvar förhåller sig rätt lugna. 

I nästa lilla övning blev stoppet mer i fokus. Jag tog först grabbarna vid sidan. Utan förvarning kastade jag iväg en provocerande dummies längs skoterspåret, och dröjde medvetet med mitt ”stanna”. Lynx gick i fällan och skenade iväg. Han är ju yngst och därmed lättast att lura. Lo’et stannade dock på kommandot – bra. Annars hade det nog kommit synpunkter ända från Mexiko. Jagr och Iver agerade mer rutinerat och satte sig i kastet. Att vara lydig ska ju belönas. Så medan Lynx fick sitta och begrunda, fick Iver uppdraget att apportera. Att Jagge och Iver satte sig i kastet, kan man tolka som att de genomskådat övningen. Men det kan man enkelt råda bot på genom att hetsa dem till varsin ”knallapport”. I nästa kast kan jag garantera att ”stanna”-kommandot måste användas. Ju längre bort hunden är från sin förare och ju närmare den kommer apporten desto svårare blir det att lyckas med stoppet. Lydnaden är ju som bekant omvänt proportionell mot avståndet, men det visste du säkert redan…

Iver var den som jag fick korrigera hårdast denna kväll. Ett allt annat än kärleksfullt ”NEJ” ljöd över nejden, när Iver tjuvade en 5-10m efter mitt stopp-kommando. Han var nog bara ett par meter ifrån att åka ut på en knallapport (har hänt förr). Där fick han sitta, medan Jagr fick apportera framför fötterna på storebror. Även det är rätt provocerande. Konkurrens och rang kan ju lätt spela ett spratt…

He dig ut och drilla hundrackarn du har!

Vi ses//Peter