Hundpensionat...

Hej!

Igår fyllde vi på hundflocken rejält. Vi ska sköta tikarna Evita och Kyra, åt Kurt och Lilian. Evita är förövrigt dräktig. Räknar man in de blivande valparna har vi således en diger samling korthåriga vorsteh här i Söderbodan just nu - kul!

Det är riktigt intressant att se hur tikarna tar kommandot. Signalerna är tydliga till våra grabbar -  "tro inte, hoppas inte, tänk inte ens tanken...". Iver och Lynx är fogliga, rätt ointressade och tar det hela med stort lugn. Däremot äger vi en riktig charmör. Jagr tolkar tikarnas tydliga "nej" som "kanske...snart". Ju fler "nej" desto närmare kommer man ett "ja", verkar han tro. Hans släktskap med vår gamle Keron visar sig i all sin oönskade tydlighet. Båda agerar på samma sätt. Hissar upp öronen, viftar ivrigt med svansen och svassar runt med styltig gång runt damerna, som delar ut en och annan avhyvling. Likheter med vår egen värld är slående. En ungkarl med alltför påflugna raggningsförsök brukar sällan lyckas, med mer än att reta upp damerna. Ju mer angelägen man är desto sämre går det. Lynx och Iver som är mer lugna och nästan lite ointresserade, de blir uppskattade av tikarnar. 

För att stilla Jagges libido tog vi oss en rejäl skidtur upp på skogen. Givetvis fick hagelbössan åka med. Hare, räv och snorkråkor är ju lovliga. I kanten av en gammal åker fattade Jagr stånd. Men avancen blev resultatlös. Men färska hartraj vittnade om att Jösse nyligen varit i farten. Ca 100m längre fram låg han. Uppsprånget blev tyvärr utom rimligt håll, men en salut kostade vi på oss. Vi svängde sen ner på havet och mötte där Jaana och resten av vorsteh-flocken.

Häromdagen fick jag hem likdelarna från vildsvinet. Skinnet är nu berett och betarna monterade på en liten sköld. Man vet ju aldrig, endera dagen behöver man själv byta tänder och då kan de vara bra att ha...