Tankar om vårtträning...

Efter en hel vecka i vår fantastiska fjällvärld kan jag bara konstatera - jag hade nästan glömt hur det var att träna en ung orutinerad hund på vårfjället. Det var ju ett tag sedan.

Det är många saker som ska klaffa för att det ska bli så där bra som det kan bli ibland. Det är ju mycket som kan jävlas en smula:

Vädret - väljer du fel dagar så kan blåsten omöjliggöra det mesta värt kalla träning. Den som varit i fjällen vet hur överjävligt fel SMHI's ornitologer, förlåt meterologer kan ha ibland. 

Föret - bra väder garanterar inte alltid bra före. Snön ligger djup men måste bära hyggligt för att släppa unga orutinerade hundar. Genomslag kan inte bara leda till onödiga skador, det kan även förvandla skoterfärden ut till träningsmarkerna till en veritabel starke man tävling.

Riporna - själva träningsobjekten får inte vara på dåligt humör,  löpa undan och ta till vingarna för minsta lilla. Allra minst får de lysa med sin frånvaro.

Föraren - må ha fullt fokus, kallt sinne, tålamod och en fungerande visselpipa. Allt detta är inte givet alla, alla veckans dagar.

Hunden - må ha överseende med diverse förarfel som kan uppstå. Det kräver både målmedvetenhet och viss uthållighet. 

Men trots alla debackel som kan grusa drömmar och framsteg blev denna vecka ytterst minnesvärd. Det fanns inte mycket att klaga på helt enkelt. Unghunden gjorde framsteg varje dag och vi fick glädjas åt en utvecklingskurva som gör att hösten inte kan komma snabbt nog. Upplevelsen blev inte sämre av att man fick umgås med goda vänner långt in på kvällarna. Så till dig som funderar på vårträning, sluta fundera. En dag kostar som en biobiljett. Du bör dock befinna dig i rätt län - leve Norrbotten!

Vi ses!