Hej,

Efter helgens provbravader på Gotland kan vi lugnt konstatera att vi lärt oss en hel del. Fält tillhör ju inte vårt vanliga underlag direkt. Så stort tack till alla som snällt delat med sig av erfarenheter och kloka råd. Vi hoppas vi kan få återgälda den tjänsten här uppe i våra västerbottniska skogar.

Vid tillfälle passade på att fråga en domare om hur stor del av provresultatet som kan anses bero på förarens agerande. 75-80% blev hans svar. Intressant, eller hur? Så med två nybörjare till förare så är vi än mer nöjda med våra hundars prestation denna helg. Snyggt jobbat Lynx. Jagr du får ursäkta en för girig oklok förare...

//Peter

--------------------------------------------------------------------

Provkritik Lynx - Fält:7 Apport:10 s.a 170p 1a pris ÖKL
Lynx arbetar under hela dagen i ett för klassen utmärkt sök. Lätt smidig vägvinnande aktion. Tar hela terrängpartiets bredd väl ut till kanterna. Får med sig mycket mark. Mycket förig och följsam på förare och pipa när den används. Står tomt där fasaner nyligt lättat utan hunds inverkan. Fattar stånd i medvind samtidigt som fasantupp lättar. Senare stånd i kuperad mark. Utmärkt precisering och avance. Lugn i flog och skott. 2 tuppar och en höna lättar. Kastapport. Lugn i kast och skott. Gör ett självständigt och fint apportsök. Bra grepp och avlämning.

Provkritik Jagr- Fält:5 Apport:10 s.a 144p 2a pris EKL
Ett för klassen utmärkt fältsök under hela dagen. Står resultatlöst vid två tillfällen. Petar under dagen två fasantuppar i hyfsad vind men med svåra vittringsförhållanden (tät hög markvegetation). Spontant lugn. För ivrig på nyslagen rapphönskull, i fel vind, som lättar. Spontant lugn. Sekunderar spontant och på bra avstånd partner som fattat stånd. Ett fint jaktligt arbete på morkulla under dagen. Vid slutet av dagen stånd i kuperad terräng. Utmärkt resning av fasantupp och lugn vid flog/skott. Får lång släpptid och håller samma fina aktion under hela dagen. Förs föredömligt och är mycket följsam på föraren. Kastapport utförs. Lugn i kast och skott. Söker självständigt och finner. Utmärkt grepp och avlämning.

-----------------------------------------------------

Nya tag nästa gång!

Tre glada norrlänningar packar in sig i en alldeles för liten Passat och drar söderut. Eller två (Jaana & Svante Morén) tar bilen och en kommer flygandes efter som någon annan lyxlirare (Peter). Åksjuketabletter inmundigas och "Destination Gotland" blir verklighet.

Väl över på "öen" så tar vi en kort men välbehövlig sightseeing runt ringmuren innan vi möter upp fältexperten Sabine Tofftén som lotsar oss genom en snabbkurs i hur man attackerar stubbar, gräsmarker, svartjord, ängen och allehanda nya underlag.

Tja, man kan väl lugnt säga att på fredagkvällen var det ett gäng trötta norrlänningar som innan dom somnade funderade på om det verkligen var en så himla smart idé att starta på jaktprov efter 90 minuters inkörning?

Nå, väl ute i marken på lördag möts vi av strålande väder, en provgrupp som är mer än generösa med råd, tips och hjälp. En domare som gör allt han kan för att vi ska få visa våra hundar och trots en trevande start så får vi en heldagskurs i hur ett fältprov går till. Rapphönsen är skygga och fasanerna svåra, men vi lär oss hela tiden och summerar dagen som väldigt lärorik! Kvällen spenderas på den gemytliga lokala pizzerian tillsammans med andra provdeltagare och historierna är många.

Söndagen gryr med om möjligt ännu bättre förutsättningar vädermässigt och vi drar återigen ut i solen. Hundarna verkar ha fått kläm på vad som gäller och vi som förare har nu tenta på gårdagens utbildning. Lynx söker fint och ordnar ett bra fågelarbete på fasan som resulterar i 1ÖKL. Jagr har även han ett fint jobb på fasan och går till 2EKL. Svantes Milito har ett par chanser men får inte till det där sista för ett betyg. Vi summerar helgen som väldigt lyckad, men inser att det inte kommer ges tid för några långa avskedsord då färjan väntar... 

Vi hastar in i bilen, flyter över till fastlandet och jagar två dagar. Känns toppen att avsluta med avslappnad jakt på det för oss nu lite mer bekanta underlaget.

Nöjda med veckan tar vi oss hem med fina minnen, massa lärdomar, ett knippe goda fasaner och härliga nya vänner som vi hoppas få se här uppe i skogarna till hösten!

Stort tack till alla vi träffat för att ni förgyllde vår resa, för att ni delat med er av er kunskap och på ett sådant generöst sätt hjälpt oss att bli ännu lite bättre!

Extra tack till Sabine & Fredrik för ert engagemang i vårt äventyr!

Nu väntar en rejäl hög med tvätt och förhoppningsvis några goda fasan-middagar :)

Denna sifferkombination kan betyda lite olika saker - full poäng på eftersöksgrenarna eller helt enkelt ett datum.

För exakt 39år sedan kräksnöade det som själva tusan i trakterna runt Skellefteå. Min pappa var då en stressad man som slets mellan BB och en traktorreparationsfirma. Tror han var mer sugen att vara på det senare stället. Där kände han sig nog mer hemma. Hur som haver - stort tack till alla gratulationer som haglat in under dagen!

Som vanligt är mycket i görningen hos familjen Tengman-Nilsson. För ett par dar sedan fick Iver finskt dambesök igen. Tycke uppstod. Tack Kai för trevligt sällskap och vi ser fram emot att komma på besök i Finland igen.

Jaana och även passat på att ordna en tripp till Gotlands fältmarker. Det ska bli ett äventyr i sig - undrar om man kommer känna sig som Kung Keno eller hellre kommer vilja gömma sig bakom någon rauk?

Vi ses!

Hej,

En vecka i Australien och Sydney går förvånansvärt fort - är redan på väg hem. Det som verkligen tar på krafterna är själva flygresan, trots att man inte kör själv. Men 7 timmars transit på en myllrande flygplats i Bankok gör livet onödigt ospännande. Fy fabian vad tråkigt det är. Vad göra - tja varför inte ägna sig åt lite jaktplanering...

Det fältslag jag har absolut minst erfarenhet är just fält. Några enstaka resor till diverse marker har det väl blivit. Men någon större jaktlig fältkunskap finns inte. Enda sättet att lära sig mer är att kasta sig iväg och söka nya erfarenheter. Att sitta och fantasijaga på en asiatisk flygplats hjälper ju föga...

Frågan är vart man egentligen ska åka. Att släppa sin hund på livströtta fasaner eller sinnesslöa rapphöns känns mindre roligt. Det är redan testat och går bort. Det blir liksom inte en hedervärd jakt då varannan fågel inte förmår ta till vingarna. När man läser jaktprovskritik där sådant förekommer kan man börja undra. Nä, då lockar andra ställen betydligt mer. som t ex våra två största öar. Jag har hört mycket gott om Gotland. Någon gång ska det testas!

Den som sitter på tips om bra ställen får förövrigt gärna höra av sig. Goda råd tas tacksamt emot!

Vi ses!

Jo men hej!

Den som suttit ensam på ett hotellrum i en främmande stad vet vilken tristess det handlar om. Då kan det vara nyttigt att reflektera en aning kring det man gillar allra mest...typ jakt. I detta fall skogsjakt på gråfågel.

Många hävdar att det kanske är den allra största utmaning man kan utsätta sig själv och sin fågelhund för. Oavsett, kul är det hur som helst. När jag tänker tillbaka på de år jag sprungit runt i skog och mark och de otåliga misstag som blivit begågna så blir man lite full i skratt. Fasen vad många klantiga saker man gjort. Men de är visst lärorika, sägs det. Här är några erfaremheter utan rangordning, dragna ur egna fatala misstag - håll till godo:

- Markkännedom. Att hitta fågfel handlar inte enbart att gå på rätt marker. det handlar lika mycket om att lära känna marken och var fåglar vill vara under olika årstider och väderlekar. Sådant tra tid. Lyssna till gamla jägargubbar och prova sig fram.

- Ammunitionsval. Skotthåll och snåriga buskage kan ibland vara utmanande, förutom själva snabbheten som krävs i uppfloget. Utrusta dig med lite "extra speed" i hagelskott...

- Jaga inte slut på hunden och dig själv för snabbt. Ta gärna en liten sovmorgon så ni orkar hålla ut dagen till den mest högintressanta tiden på aftonen, innan skymning. Även skygga senhöstfåglar kan bli mer medgörliga då...

- Klä dig rätt. Jagar du ensam kan du gott och väl fundera på lite kamoflage. Färgglada kreationer ökar säkerheten, tyvärr även för skogsfåglarna som har en rätt välutvecklad syn. Man kan även fundera på om inte prassliga gore-texbyxor också räddat livet på en eller annan gammeltupp?

- Hjälp hunden hålla ihop söket. Gå företrädesvis i motvind, så ofta du bara kan. En hund kan även behöva lite ramar och regler kring hur söket ska läggas upp. Blås in jycken om den tar för sig för mycket. Visa en tydlig sökriktning så den lättare kan söka före dig. Om du byter riktning kan det vara klokt att ta in hunden så att den uppmärksammar vad du gör. Ta även någon välbehövlig paus då och då, även om det är glest mellan fågelkontakterna. En trött hund som inte hittar fågel går inte sällan allt större..

- Var fokuserad. Se till att du engagerar dig i hundens arbete och följer den med blicken. Läs söket, läs kroppsspråket. Gå inte och dagdröm, prata i mobilen eller småsnacka för mycket med kompisen. Då har du snabbt tappat bort vovven. Detta är rätt krävande och därför kan en paus då och då var ett klokt val. På så vis orkar du vara fokuserad. Kör du med pejl så gör du klokt i att sen den som en sista utväg för att hålla behövlig koll. Det är dessutom svårt att gå i skogsmark om man glor på en gps-skärm hela tiden...

- Rappa på. När väl hunden står får man inte söla bort situationen. Skygga senhöstfåglar kan trycka en stund men inte hur länge som helst. Se till att komma till avslut. Bär det av på en löpa får man heller inte vara för bekväm. Det gäller att hänga på. Går hunden på för hårt, får man bromsa. Vissa hundar (ofta de oerfarna) kan även tappa fokus på löpan då husse/matte ångar på efter. Stanna då bara av och vänta tills hunden tar an såret igen...

- Var beredd. När du närmar dig ståndet ska man vara beredd på flog hela tiden. Inte sällan blir det aldrig en avance. Fågeln går för föraren då den tar sig fram mot hunden och då ska man vara lite på.

- Sök luckor. Gå gärna upp till hunden snett från sidan. Risken för att hunden är ivägen för skott minskar dramatiskt. Tjädern vill ofta ha lite öppnare ytor vid start, så därför kan man med fördel söka sig mot gläntor, myr- hyggeskanter eller traktorvägar när det är dags för avancemang...

- Skjut först dressera sen. Givetvis ska man försöka ha grundlydnaden så befäst som möjligt innan man tar med hunden på jakt. Man kan även ta med en extra skytt i början så man kan fokusera på att styra hunden efter uppflog. Att båda skjuta och styra hund brukar ofta rendera i misslyckande av båda saker. När jag skjuter själv fokuserar jag först å främst på skyttet. Om vovven mot förmodan går på och försöker knalla så tar jag ett rejält utvecklingssamtal där och då. Det blir liksom mer tydligt och just mot hunden på så vis. Om hunden gör allt rätt och jag bommar (pga av bristande fokus på skyttet) så kommer jag bli rejält sur över min klantighet. Detta blir ju då väldigt fel mot den som gjort allt rätt. Träffar jag och hunden varit lydig så är det ju bara så fanatiskt bra!

-  Örontaxi. Om hunden tar några steg för mycket efter fågeln. Se då till att lugnt och bestämt ta tillbaka hunden till den plats du ansåg den skulle stannat på. Jag brukar bjuda på en liten s k örontaxi. Det låter tuffare än det är. Men budskapet blir mycket tydligt och det ger i regel resultat.

- Ta det lugnt efter skott. Låt hunden varva ner en stund efter flog. Inte sällan ligger mer fågel kvar i närheten och då kan det vara klokt att inte släppa på en uppgasad jaktkamrat. Med lite tur får hunden vittring igen och fattar nytt stånd...

- Apportera med finess. Jag ser apporten som en belöning för hunden. Är den helt lugn får den apportera. Men har den varit lite väl upphetsad och kanske inte stannat nog snabbt hämtar jag själv fågeln (om jag hittar den alltså). Hunden får sitta och titta på och sedan får den lukta lite på bytet, innan det åter blir mitt och bara mitt.

Ämnet är stort och jag har säkert glömt en del viktiga aspekter. Men ovanstående var de saker som spontant dök upp i mitt huvud. Tillika saker som jag misslyckats att leva upp till många gånger under åren. Men det blir liksom bättre vartefter jag lär mig mer.

Vi ses!

Hej,

Efter helgens provbravader på Gotland kan vi lugnt konstatera att vi lärt oss en hel del. Fält tillhör ju inte vårt vanliga underlag direkt. Så stort tack till alla som snällt delat med sig av erfarenheter och kloka råd. Vi hoppas vi kan få återgälda den tjänsten här uppe i våra västerbottniska skogar.

Vid tillfälle passade på att fråga en domare om hur stor del av provresultatet som kan anses bero på förarens agerande. 75-80% blev hans svar. Intressant, eller hur? Så med två nybörjare till förare så är vi än mer nöjda med våra hundars prestation denna helg. Snyggt jobbat Lynx. Jagr du får ursäkta en för girig oklok förare...

//Peter

--------------------------------------------------------------------

Provkritik Lynx - Fält:7 Apport:10 s.a 170p 1a pris ÖKL
Lynx arbetar under hela dagen i ett för klassen utmärkt sök. Lätt smidig vägvinnande aktion. Tar hela terrängpartiets bredd väl ut till kanterna. Får med sig mycket mark. Mycket förig och följsam på förare och pipa när den används. Står tomt där fasaner nyligt lättat utan hunds inverkan. Fattar stånd i medvind samtidigt som fasantupp lättar. Senare stånd i kuperad mark. Utmärkt precisering och avance. Lugn i flog och skott. 2 tuppar och en höna lättar. Kastapport. Lugn i kast och skott. Gör ett självständigt och fint apportsök. Bra grepp och avlämning.

Provkritik Jagr- Fält:5 Apport:10 s.a 144p 2a pris EKL
Ett för klassen utmärkt fältsök under hela dagen. Står resultatlöst vid två tillfällen. Petar under dagen två fasantuppar i hyfsad vind men med svåra vittringsförhållanden (tät hög markvegetation). Spontant lugn. För ivrig på nyslagen rapphönskull, i fel vind, som lättar. Spontant lugn. Sekunderar spontant och på bra avstånd partner som fattat stånd. Ett fint jaktligt arbete på morkulla under dagen. Vid slutet av dagen stånd i kuperad terräng. Utmärkt resning av fasantupp och lugn vid flog/skott. Får lång släpptid och håller samma fina aktion under hela dagen. Förs föredömligt och är mycket följsam på föraren. Kastapport utförs. Lugn i kast och skott. Söker självständigt och finner. Utmärkt grepp och avlämning.

-----------------------------------------------------

Nya tag nästa gång!

Tre glada norrlänningar packar in sig i en alldeles för liten Passat och drar söderut. Eller två (Jaana & Svante Morén) tar bilen och en kommer flygandes efter som någon annan lyxlirare (Peter). Åksjuketabletter inmundigas och "Destination Gotland" blir verklighet.

Väl över på "öen" så tar vi en kort men välbehövlig sightseeing runt ringmuren innan vi möter upp fältexperten Sabine Tofftén som lotsar oss genom en snabbkurs i hur man attackerar stubbar, gräsmarker, svartjord, ängen och allehanda nya underlag.

Tja, man kan väl lugnt säga att på fredagkvällen var det ett gäng trötta norrlänningar som innan dom somnade funderade på om det verkligen var en så himla smart idé att starta på jaktprov efter 90 minuters inkörning?

Nå, väl ute i marken på lördag möts vi av strålande väder, en provgrupp som är mer än generösa med råd, tips och hjälp. En domare som gör allt han kan för att vi ska få visa våra hundar och trots en trevande start så får vi en heldagskurs i hur ett fältprov går till. Rapphönsen är skygga och fasanerna svåra, men vi lär oss hela tiden och summerar dagen som väldigt lärorik! Kvällen spenderas på den gemytliga lokala pizzerian tillsammans med andra provdeltagare och historierna är många.

Söndagen gryr med om möjligt ännu bättre förutsättningar vädermässigt och vi drar återigen ut i solen. Hundarna verkar ha fått kläm på vad som gäller och vi som förare har nu tenta på gårdagens utbildning. Lynx söker fint och ordnar ett bra fågelarbete på fasan som resulterar i 1ÖKL. Jagr har även han ett fint jobb på fasan och går till 2EKL. Svantes Milito har ett par chanser men får inte till det där sista för ett betyg. Vi summerar helgen som väldigt lyckad, men inser att det inte kommer ges tid för några långa avskedsord då färjan väntar... 

Vi hastar in i bilen, flyter över till fastlandet och jagar två dagar. Känns toppen att avsluta med avslappnad jakt på det för oss nu lite mer bekanta underlaget.

Nöjda med veckan tar vi oss hem med fina minnen, massa lärdomar, ett knippe goda fasaner och härliga nya vänner som vi hoppas få se här uppe i skogarna till hösten!

Stort tack till alla vi träffat för att ni förgyllde vår resa, för att ni delat med er av er kunskap och på ett sådant generöst sätt hjälpt oss att bli ännu lite bättre!

Extra tack till Sabine & Fredrik för ert engagemang i vårt äventyr!

Nu väntar en rejäl hög med tvätt och förhoppningsvis några goda fasan-middagar :)

Denna sifferkombination kan betyda lite olika saker - full poäng på eftersöksgrenarna eller helt enkelt ett datum.

För exakt 39år sedan kräksnöade det som själva tusan i trakterna runt Skellefteå. Min pappa var då en stressad man som slets mellan BB och en traktorreparationsfirma. Tror han var mer sugen att vara på det senare stället. Där kände han sig nog mer hemma. Hur som haver - stort tack till alla gratulationer som haglat in under dagen!

Som vanligt är mycket i görningen hos familjen Tengman-Nilsson. För ett par dar sedan fick Iver finskt dambesök igen. Tycke uppstod. Tack Kai för trevligt sällskap och vi ser fram emot att komma på besök i Finland igen.

Jaana och även passat på att ordna en tripp till Gotlands fältmarker. Det ska bli ett äventyr i sig - undrar om man kommer känna sig som Kung Keno eller hellre kommer vilja gömma sig bakom någon rauk?

Vi ses!

Hej,

En vecka i Australien och Sydney går förvånansvärt fort - är redan på väg hem. Det som verkligen tar på krafterna är själva flygresan, trots att man inte kör själv. Men 7 timmars transit på en myllrande flygplats i Bankok gör livet onödigt ospännande. Fy fabian vad tråkigt det är. Vad göra - tja varför inte ägna sig åt lite jaktplanering...

Det fältslag jag har absolut minst erfarenhet är just fält. Några enstaka resor till diverse marker har det väl blivit. Men någon större jaktlig fältkunskap finns inte. Enda sättet att lära sig mer är att kasta sig iväg och söka nya erfarenheter. Att sitta och fantasijaga på en asiatisk flygplats hjälper ju föga...

Frågan är vart man egentligen ska åka. Att släppa sin hund på livströtta fasaner eller sinnesslöa rapphöns känns mindre roligt. Det är redan testat och går bort. Det blir liksom inte en hedervärd jakt då varannan fågel inte förmår ta till vingarna. När man läser jaktprovskritik där sådant förekommer kan man börja undra. Nä, då lockar andra ställen betydligt mer. som t ex våra två största öar. Jag har hört mycket gott om Gotland. Någon gång ska det testas!

Den som sitter på tips om bra ställen får förövrigt gärna höra av sig. Goda råd tas tacksamt emot!

Vi ses!

Jo men hej!

Den som suttit ensam på ett hotellrum i en främmande stad vet vilken tristess det handlar om. Då kan det vara nyttigt att reflektera en aning kring det man gillar allra mest...typ jakt. I detta fall skogsjakt på gråfågel.

Många hävdar att det kanske är den allra största utmaning man kan utsätta sig själv och sin fågelhund för. Oavsett, kul är det hur som helst. När jag tänker tillbaka på de år jag sprungit runt i skog och mark och de otåliga misstag som blivit begågna så blir man lite full i skratt. Fasen vad många klantiga saker man gjort. Men de är visst lärorika, sägs det. Här är några erfaremheter utan rangordning, dragna ur egna fatala misstag - håll till godo:

- Markkännedom. Att hitta fågfel handlar inte enbart att gå på rätt marker. det handlar lika mycket om att lära känna marken och var fåglar vill vara under olika årstider och väderlekar. Sådant tra tid. Lyssna till gamla jägargubbar och prova sig fram.

- Ammunitionsval. Skotthåll och snåriga buskage kan ibland vara utmanande, förutom själva snabbheten som krävs i uppfloget. Utrusta dig med lite "extra speed" i hagelskott...

- Jaga inte slut på hunden och dig själv för snabbt. Ta gärna en liten sovmorgon så ni orkar hålla ut dagen till den mest högintressanta tiden på aftonen, innan skymning. Även skygga senhöstfåglar kan bli mer medgörliga då...

- Klä dig rätt. Jagar du ensam kan du gott och väl fundera på lite kamoflage. Färgglada kreationer ökar säkerheten, tyvärr även för skogsfåglarna som har en rätt välutvecklad syn. Man kan även fundera på om inte prassliga gore-texbyxor också räddat livet på en eller annan gammeltupp?

- Hjälp hunden hålla ihop söket. Gå företrädesvis i motvind, så ofta du bara kan. En hund kan även behöva lite ramar och regler kring hur söket ska läggas upp. Blås in jycken om den tar för sig för mycket. Visa en tydlig sökriktning så den lättare kan söka före dig. Om du byter riktning kan det vara klokt att ta in hunden så att den uppmärksammar vad du gör. Ta även någon välbehövlig paus då och då, även om det är glest mellan fågelkontakterna. En trött hund som inte hittar fågel går inte sällan allt större..

- Var fokuserad. Se till att du engagerar dig i hundens arbete och följer den med blicken. Läs söket, läs kroppsspråket. Gå inte och dagdröm, prata i mobilen eller småsnacka för mycket med kompisen. Då har du snabbt tappat bort vovven. Detta är rätt krävande och därför kan en paus då och då var ett klokt val. På så vis orkar du vara fokuserad. Kör du med pejl så gör du klokt i att sen den som en sista utväg för att hålla behövlig koll. Det är dessutom svårt att gå i skogsmark om man glor på en gps-skärm hela tiden...

- Rappa på. När väl hunden står får man inte söla bort situationen. Skygga senhöstfåglar kan trycka en stund men inte hur länge som helst. Se till att komma till avslut. Bär det av på en löpa får man heller inte vara för bekväm. Det gäller att hänga på. Går hunden på för hårt, får man bromsa. Vissa hundar (ofta de oerfarna) kan även tappa fokus på löpan då husse/matte ångar på efter. Stanna då bara av och vänta tills hunden tar an såret igen...

- Var beredd. När du närmar dig ståndet ska man vara beredd på flog hela tiden. Inte sällan blir det aldrig en avance. Fågeln går för föraren då den tar sig fram mot hunden och då ska man vara lite på.

- Sök luckor. Gå gärna upp till hunden snett från sidan. Risken för att hunden är ivägen för skott minskar dramatiskt. Tjädern vill ofta ha lite öppnare ytor vid start, så därför kan man med fördel söka sig mot gläntor, myr- hyggeskanter eller traktorvägar när det är dags för avancemang...

- Skjut först dressera sen. Givetvis ska man försöka ha grundlydnaden så befäst som möjligt innan man tar med hunden på jakt. Man kan även ta med en extra skytt i början så man kan fokusera på att styra hunden efter uppflog. Att båda skjuta och styra hund brukar ofta rendera i misslyckande av båda saker. När jag skjuter själv fokuserar jag först å främst på skyttet. Om vovven mot förmodan går på och försöker knalla så tar jag ett rejält utvecklingssamtal där och då. Det blir liksom mer tydligt och just mot hunden på så vis. Om hunden gör allt rätt och jag bommar (pga av bristande fokus på skyttet) så kommer jag bli rejält sur över min klantighet. Detta blir ju då väldigt fel mot den som gjort allt rätt. Träffar jag och hunden varit lydig så är det ju bara så fanatiskt bra!

-  Örontaxi. Om hunden tar några steg för mycket efter fågeln. Se då till att lugnt och bestämt ta tillbaka hunden till den plats du ansåg den skulle stannat på. Jag brukar bjuda på en liten s k örontaxi. Det låter tuffare än det är. Men budskapet blir mycket tydligt och det ger i regel resultat.

- Ta det lugnt efter skott. Låt hunden varva ner en stund efter flog. Inte sällan ligger mer fågel kvar i närheten och då kan det vara klokt att inte släppa på en uppgasad jaktkamrat. Med lite tur får hunden vittring igen och fattar nytt stånd...

- Apportera med finess. Jag ser apporten som en belöning för hunden. Är den helt lugn får den apportera. Men har den varit lite väl upphetsad och kanske inte stannat nog snabbt hämtar jag själv fågeln (om jag hittar den alltså). Hunden får sitta och titta på och sedan får den lukta lite på bytet, innan det åter blir mitt och bara mitt.

Ämnet är stort och jag har säkert glömt en del viktiga aspekter. Men ovanstående var de saker som spontant dök upp i mitt huvud. Tillika saker som jag misslyckats att leva upp till många gånger under åren. Men det blir liksom bättre vartefter jag lär mig mer.

Vi ses!