Hej,

Mellan julklappar och massa god mat kan man passa på att reflektera lite över nådens år 2012 och blicka fram mot det nya pigga fräscha 2013.

Mycket har egentligen varit precis som vanligt. Mellan jobb för brödfödan har vi jagat en del, hållit några hundkurser, startat på några jaktprov och njutit av de kulinariska läckerheter som jaktlyckan ger. Denna livslunk är inte fy skam. Tvärtom den är mycket beroendeframkallande.

2012 inleddes med toppfågeljakt. Jaana hade ny bössa – Tikka T3Light Stainless – och vädret var ovanligt perfekt. Kvicksilvret låg stadigt runt -5 och allt var upplagt för finfina dagar. Men någon var annorlunda. Visst hittade vi fågel, men inte i topp. Orre och tjäder höll sig på backen och nergrävda i snön. Det var liksom att de undvek att exponera sig och utsätta sig för onödig fara.

Vinterjakten på ripa är något vi inte kan vara utan (heller). Vi återvände dit vi brukar vara och njöt av några finfina dagar. Sol varvades med snöstorm. Folk fastnade på fjället och fick övernatta i skoterpulkor, medan vi myste i en renvaktarstuga vid fjället fot. Lyckligt ovetande. Vi hittade rätt bra med fågel. Men ovanligt skygg fågel. På ett dussin fågeltagningar kom man inom skotthåll en gång. Det var liksom att allt ripa undvek att utsätta sig för onödig fara.

Det blev vår och isen på älven rev utan större väsen. Bävrarna påbörjade sitt vårarbete och jag passade på att leka pälsjägare. Jaktlyckan skulle senare bli till ett par hyggliga skoterhandskar. Vår handlar även om att dra igång skytteträning. Konsten att svinga hagelbössan kräver visst underhåll. Jaana hade även kompletterat vapenskåpet med en Beretta Xplor Light, synnerligen trevlig pjäs med obefintlig rekyl.

Det grönskade och vi fick besök av några uppfödare med valpköpare. Vi fick se många fina unga hundar och dess ägare med allt det roliga kvar. Att se nya och erfarna förare börja forma sina oslipade diamanter och anta injagningens utmaningar gör en lite avundsjuk. Det är mycket jobb, men all möda värd. Att få de första fåglarna för sin unghund ger en alldeles speciell glädje.

Det blev sommar, eftersöksprov, SVK-Trivseldag , Fäviken GameFair och massa annat skoj. En sommar är på många sätt kort men ändå en lång väntan. Till slut blev det ändå sent augusti och livets höjdpunkter drog igång på allvar. Innan vi drog till tjäderskogen överlistades en och annan gås. Plogarna som drar över vårt hemman verka bli fler och fler för varje år. Kul utveckling, men det kan ändå inte mäta sig med spänningen att få släppa sin vorsteh längs myrdrog, skogskammar och sumpiga granskogar.

Fågelföryngringen 2012 var inget att minnas med glädje. Och skulle man trott alla diskussioner på sociala medier så fanns knappt en vinge varken på fjäll eller i skog. Vissa propagerade för avlysningar och uppmanade folk att lägga ner jakten. Men vi som trotsade dessa tråkiga uppmaningar fann ändå fågel. Visst var det ett sämre år. Men inte värre än andra sämre år. De fåglar vi fann var ofta snabb på vingarna och utmaningen för jägare och hund blev desto större. Det var liksom att all fågel undvek att utsätta sig för onödig fara. Detta tecken hade egentligen varit synligt hela året. Och visst är naturen rätt finurlig ändå. När fågelföryngringen är skral finns heller ingen vidare sorkstam. Rovdjuren får det mycket tufft och minskar snabbt i antal. Allt kan nu börja om igen och vi kan blicka fram emot en växande fågelstam igen. Ge det bara lite tid, så ska du få se.

Förutom älg- och rådjursjakter så spenderades någon helg på jaktprov. Lynx och Jaana är nu halvvägs till EKL, efter en fin 7a på fält Gotland. Jagr är halvvägs på väg till jaktchampionat i både Sverige och Finland. Det lär alltså bli fler provstarter.

Vi ses!

Hej,

Hoppas ni alla hinner ta några behövliga stressfria dagar - mitt i all julhets. På tal om julhets, minns jag följande:

"...mitt i julhetsen skulle jag tvärsnippa till föräldrahemmet i något sedan länge bortglömt ärende. Det var kväll och snöade rätt så okej trots åtskilliga minusgrader. Väl i Byske så svängde jag in på den väg som ledde till destinationen. Kylan och snöyran gjorde det lilla samhället mer folkto...mt än vanligt. Alla höll sig inne. Alla utom en. Mitt på vägen låg en gubbe - raklång på mage med utsträckta armar och med stora snöskyffeln framför sig.

- Satan, han har skottat ihjäl sig, han jag tänka innan jag bromsade in och hoppade ut.

Väl framme hos den gamle mannen konstaterade jag vissa livstecken i form av rosslingar. Jag frågade hur han mådde och kunde med nöd och näppe tyda svårdomar från vanlig byskebondska. Han verkade klaga över armarna.

- Satan, han har fått en hjärtinfarkt, konstaterade jag tvärsäkert men utan adekvat utbildning.

Medan jag fumlade efter mobiltelefon anande jag att någon mer kom till undsättning. En synnerligen barsk tant med ättiksur uppsyn mötte mig.

- Han andas och lever men vi måste ringa ambulans, stammande jag fram.

- Inte alls, sa damen. Vi tar in honom i garaget.

Min redan stressade hjärna förstod plötsligt ännu mindre. Vad yrade kärringen om?
- Förstår du inte vad jag säger, vi måste ringa ambulans, upprepade jag lite bestämt.

Damen svarade upp som bestämda damer oftast gör - med ännu mer bestämdhet.
- Gubbfan ska inte åka ambulans, han ska in i garaget – hjälp till!

Jag mopsar sällan upp mot arga tanter så jag lydde förvirrat och greppade gubben. Någonstans där hann övriga sinnen ikapp. En distinkt doft av alkohol slog emot mig då försökte baxa upp honom på benen. Tanten öppnade garageporten och in kom gubben på vodkavingliga ben. Jag satte honom i en stol, som såg ut att ha använts för tillnyktring förut..."

Historien fick alltså ett hyfsat slut. Men ta det lugnt, spadar och sprit kan bli en farlig kombination!

Hej

Att införskaffa sig ett par riktigt varma skoterhandskar kan göras på olika sätt – jag tog den långa vägen. Resan började redan i våras, i en kanot i en nyss riven älv. Ännu flöt isflak förbi. Min bror och jag försökte undvika att återuppleva Titanic-katastrofen. Jaktlyckan blev hygglig.

Egentligen hade jakten redan börjat en månad innan älven rivit och medgav bekväm kanotfärd. Turer längs älvsisen gav tydliga indikationer var vår största gnagare fanns att hitta. Jag är däremot ingen seg tålmodig passjägare. Så att sitta och vänta vid någon betesplats går liksom bort. Hellre då vänta tills soliga majkvällar infinner sig med fågelsång och möjlighet till kanotpaddling. Då är det vår på riktigt, enligt mig.

Att jaga och skjuta sin bäver är den lätta angenäma delen. Att ta hand om bytet är betydlig värre. Den som flått en och annan baddare vet vad jag talar om. Det finns inga likheter med att t ex flå en älg eller rådjur. Där kan stora delar av skinnet dras av. På en bäver krävs överallt en vass kniv - som förvånansvärt snabbt blir slö.

Jag duger till att flå, men där slutar min kompetens när det gäller hudar. Att bereda skinn är en konst i sig och då vänder jag mig hellre till de som kan. Sagt och gjort. En knapp tusenlapp senare så var det avklarat.

När man får hem ett fint berett bäverskinn inser man vilken enorm päls de har. 23.000 hårstrån per kvadratcentimeter (sägs det)!

Planen var ju att förädla skinnet till ett par rejäla skoterhandskar, som även kan hänga med på kalla älgpass och nyttjas som sittunderlag. Utmaningen var att hitta en bra mall. I brist på annat så utgick jag från ett annat handskpar. Jag sprättade helt sonika upp dem och återanvände innerhanden. Ovansidan ritades av på bäverskinnet.

Därefter lades bitarna ihop med avigsidorna utåt. För att hålla dem på plats använde jag lite kraftiga klämmor. Sedan blev det en stunds tråcklande med nål och tandtråd. Japp du läste rätt. Tandtråden är mycket stark och enkel att få tag på. Med en smal pryl stack jag hål i skinnen. Jag sydde med s k skomakarsöm. Dvs man2st nålar, en i varje ände på tråden. Nålarna får mötas i hålet och därmed får man en tät stark söm som ser lika dan ut på båda sidor. 

Hej!

Min och Jagrs allra första provstart i Finland blev rätt lyckad. Stort tack till Jaana som peppade mig att våga starta...

Vi startade på fält i VOI, vilket motsvarar vår svenska elitklass. Bedömningen är överlag lik vår gen här hemma men några saker är lite annorlunda:
- Inget parsläpp trots att underlaget var fält.
- Hunden ska uppvisa en godkänd av föraren anmäld rapport, spontan eller beordrad spelar ingen roll.
- Föraren ska vid ett fågelarbete skjuta över sin egen hund.

Alla dessa tre saker gav mersmak, tyckte jag. Singelsläpp innebär ju att ingen annan hund kan stjäla stånd eller skrämma fågel. Jag som förare äger tiden i släppet helt och kan nyttja marken efter eget huvud. Att få visa att ens hund kan rapportera för en domare som verkligen uppskattar en sådan förmåga kändes också bra. Men det mest minnesvärda var ändå att få skjuta och även fälla över sin egen hund. Det gjorde att alla provnerver försvann. Det blev liksom riktig jakt av det hela - och det triggar ju lite extra positivt.

Det som möjligen var lite jobbigt var att man under hela provdagen knappt förstod ett enda ord. Det var ovanligt tyst i provgruppen, både bland hundar och förare. Något enstaka hyvää eller perkele hördes. Det lilla snack som blev var alltså på finska. Domaren gav heller ingen direkt feedback mellan släppen och när kritiken sedan gavs var den på finska. Google Translate funkade inte i fält (heller) ;-)

Kanske vi vågar starta fler gånger!

Jagr fick denna kritik "fritt översatt av en god vän":

"...Bra självständigt sök som resulterar i fågel och fågelsituationer.
(sökpoäng 4p av 5, x6 =24p)

Hunden visar upp en tom rapport och en rapport som resulterar i fågelarbete.
Fågelarbete 1: Står bra, bra resning som resulterar i fällning. Hunden lugn i skott.
Fågelarbete 2: Rapporterar. Hittas i stånd. Bra anpassad avance. Hunden lugn i skott.
Fågelarbete 3: Står. Fågel upp. Hunden lugn i skott.
(fågeljobbpoäng 5p av 5, x5 =25p)

Vid rapporten följer man hunden lätt och det resulterar i fågelarbete 2.
(rapportbetyg 4p av 5, x3 =12p)

Apport: Bra apport av varm fågel.
(apportpoäng 5p av 5, x2 =10p)

(Spår o vatten från svenska eftersöket gav 18p av 20)

Total: 89p av 100, 1a pris.

..."

Hej,

Jaana har haft en hektiskt vecka med jobb i Egypten/Kairo. Så mycket mer än en snabbt glimt av pyramiderna via taxifönstret hanns inte med innan hemfärd. Väl hemma blev det snabb ompackning och avfärd till Finland för besiktning av Ivers 12 valpar och dessutom utställning för Lynx.

Vi på hemmaplan får ta en duvning med bygdens tjädrar och kanske ett eller annat rådjur.

Trevlig helg!

Hej,

Efter helgens provbravader på Gotland kan vi lugnt konstatera att vi lärt oss en hel del. Fält tillhör ju inte vårt vanliga underlag direkt. Så stort tack till alla som snällt delat med sig av erfarenheter och kloka råd. Vi hoppas vi kan få återgälda den tjänsten här uppe i våra västerbottniska skogar.

Vid tillfälle passade på att fråga en domare om hur stor del av provresultatet som kan anses bero på förarens agerande. 75-80% blev hans svar. Intressant, eller hur? Så med två nybörjare till förare så är vi än mer nöjda med våra hundars prestation denna helg. Snyggt jobbat Lynx. Jagr du får ursäkta en för girig oklok förare...

//Peter

--------------------------------------------------------------------

Provkritik Lynx - Fält:7 Apport:10 s.a 170p 1a pris ÖKL
Lynx arbetar under hela dagen i ett för klassen utmärkt sök. Lätt smidig vägvinnande aktion. Tar hela terrängpartiets bredd väl ut till kanterna. Får med sig mycket mark. Mycket förig och följsam på förare och pipa när den används. Står tomt där fasaner nyligt lättat utan hunds inverkan. Fattar stånd i medvind samtidigt som fasantupp lättar. Senare stånd i kuperad mark. Utmärkt precisering och avance. Lugn i flog och skott. 2 tuppar och en höna lättar. Kastapport. Lugn i kast och skott. Gör ett självständigt och fint apportsök. Bra grepp och avlämning.

Provkritik Jagr- Fält:5 Apport:10 s.a 144p 2a pris EKL
Ett för klassen utmärkt fältsök under hela dagen. Står resultatlöst vid två tillfällen. Petar under dagen två fasantuppar i hyfsad vind men med svåra vittringsförhållanden (tät hög markvegetation). Spontant lugn. För ivrig på nyslagen rapphönskull, i fel vind, som lättar. Spontant lugn. Sekunderar spontant och på bra avstånd partner som fattat stånd. Ett fint jaktligt arbete på morkulla under dagen. Vid slutet av dagen stånd i kuperad terräng. Utmärkt resning av fasantupp och lugn vid flog/skott. Får lång släpptid och håller samma fina aktion under hela dagen. Förs föredömligt och är mycket följsam på föraren. Kastapport utförs. Lugn i kast och skott. Söker självständigt och finner. Utmärkt grepp och avlämning.

-----------------------------------------------------

Nya tag nästa gång!

Tre glada norrlänningar packar in sig i en alldeles för liten Passat och drar söderut. Eller två (Jaana & Svante Morén) tar bilen och en kommer flygandes efter som någon annan lyxlirare (Peter). Åksjuketabletter inmundigas och "Destination Gotland" blir verklighet.

Väl över på "öen" så tar vi en kort men välbehövlig sightseeing runt ringmuren innan vi möter upp fältexperten Sabine Tofftén som lotsar oss genom en snabbkurs i hur man attackerar stubbar, gräsmarker, svartjord, ängen och allehanda nya underlag.

Tja, man kan väl lugnt säga att på fredagkvällen var det ett gäng trötta norrlänningar som innan dom somnade funderade på om det verkligen var en så himla smart idé att starta på jaktprov efter 90 minuters inkörning?

Nå, väl ute i marken på lördag möts vi av strålande väder, en provgrupp som är mer än generösa med råd, tips och hjälp. En domare som gör allt han kan för att vi ska få visa våra hundar och trots en trevande start så får vi en heldagskurs i hur ett fältprov går till. Rapphönsen är skygga och fasanerna svåra, men vi lär oss hela tiden och summerar dagen som väldigt lärorik! Kvällen spenderas på den gemytliga lokala pizzerian tillsammans med andra provdeltagare och historierna är många.

Söndagen gryr med om möjligt ännu bättre förutsättningar vädermässigt och vi drar återigen ut i solen. Hundarna verkar ha fått kläm på vad som gäller och vi som förare har nu tenta på gårdagens utbildning. Lynx söker fint och ordnar ett bra fågelarbete på fasan som resulterar i 1ÖKL. Jagr har även han ett fint jobb på fasan och går till 2EKL. Svantes Milito har ett par chanser men får inte till det där sista för ett betyg. Vi summerar helgen som väldigt lyckad, men inser att det inte kommer ges tid för några långa avskedsord då färjan väntar... 

Vi hastar in i bilen, flyter över till fastlandet och jagar två dagar. Känns toppen att avsluta med avslappnad jakt på det för oss nu lite mer bekanta underlaget.

Nöjda med veckan tar vi oss hem med fina minnen, massa lärdomar, ett knippe goda fasaner och härliga nya vänner som vi hoppas få se här uppe i skogarna till hösten!

Stort tack till alla vi träffat för att ni förgyllde vår resa, för att ni delat med er av er kunskap och på ett sådant generöst sätt hjälpt oss att bli ännu lite bättre!

Extra tack till Sabine & Fredrik för ert engagemang i vårt äventyr!

Nu väntar en rejäl hög med tvätt och förhoppningsvis några goda fasan-middagar :)

Denna sifferkombination kan betyda lite olika saker - full poäng på eftersöksgrenarna eller helt enkelt ett datum.

För exakt 39år sedan kräksnöade det som själva tusan i trakterna runt Skellefteå. Min pappa var då en stressad man som slets mellan BB och en traktorreparationsfirma. Tror han var mer sugen att vara på det senare stället. Där kände han sig nog mer hemma. Hur som haver - stort tack till alla gratulationer som haglat in under dagen!

Som vanligt är mycket i görningen hos familjen Tengman-Nilsson. För ett par dar sedan fick Iver finskt dambesök igen. Tycke uppstod. Tack Kai för trevligt sällskap och vi ser fram emot att komma på besök i Finland igen.

Jaana och även passat på att ordna en tripp till Gotlands fältmarker. Det ska bli ett äventyr i sig - undrar om man kommer känna sig som Kung Keno eller hellre kommer vilja gömma sig bakom någon rauk?

Vi ses!

Hej,

En vecka i Australien och Sydney går förvånansvärt fort - är redan på väg hem. Det som verkligen tar på krafterna är själva flygresan, trots att man inte kör själv. Men 7 timmars transit på en myllrande flygplats i Bankok gör livet onödigt ospännande. Fy fabian vad tråkigt det är. Vad göra - tja varför inte ägna sig åt lite jaktplanering...

Det fältslag jag har absolut minst erfarenhet är just fält. Några enstaka resor till diverse marker har det väl blivit. Men någon större jaktlig fältkunskap finns inte. Enda sättet att lära sig mer är att kasta sig iväg och söka nya erfarenheter. Att sitta och fantasijaga på en asiatisk flygplats hjälper ju föga...

Frågan är vart man egentligen ska åka. Att släppa sin hund på livströtta fasaner eller sinnesslöa rapphöns känns mindre roligt. Det är redan testat och går bort. Det blir liksom inte en hedervärd jakt då varannan fågel inte förmår ta till vingarna. När man läser jaktprovskritik där sådant förekommer kan man börja undra. Nä, då lockar andra ställen betydligt mer. som t ex våra två största öar. Jag har hört mycket gott om Gotland. Någon gång ska det testas!

Den som sitter på tips om bra ställen får förövrigt gärna höra av sig. Goda råd tas tacksamt emot!

Vi ses!

Jo men hej!

Den som suttit ensam på ett hotellrum i en främmande stad vet vilken tristess det handlar om. Då kan det vara nyttigt att reflektera en aning kring det man gillar allra mest...typ jakt. I detta fall skogsjakt på gråfågel.

Många hävdar att det kanske är den allra största utmaning man kan utsätta sig själv och sin fågelhund för. Oavsett, kul är det hur som helst. När jag tänker tillbaka på de år jag sprungit runt i skog och mark och de otåliga misstag som blivit begågna så blir man lite full i skratt. Fasen vad många klantiga saker man gjort. Men de är visst lärorika, sägs det. Här är några erfaremheter utan rangordning, dragna ur egna fatala misstag - håll till godo:

- Markkännedom. Att hitta fågfel handlar inte enbart att gå på rätt marker. det handlar lika mycket om att lära känna marken och var fåglar vill vara under olika årstider och väderlekar. Sådant tra tid. Lyssna till gamla jägargubbar och prova sig fram.

- Ammunitionsval. Skotthåll och snåriga buskage kan ibland vara utmanande, förutom själva snabbheten som krävs i uppfloget. Utrusta dig med lite "extra speed" i hagelskott...

- Jaga inte slut på hunden och dig själv för snabbt. Ta gärna en liten sovmorgon så ni orkar hålla ut dagen till den mest högintressanta tiden på aftonen, innan skymning. Även skygga senhöstfåglar kan bli mer medgörliga då...

- Klä dig rätt. Jagar du ensam kan du gott och väl fundera på lite kamoflage. Färgglada kreationer ökar säkerheten, tyvärr även för skogsfåglarna som har en rätt välutvecklad syn. Man kan även fundera på om inte prassliga gore-texbyxor också räddat livet på en eller annan gammeltupp?

- Hjälp hunden hålla ihop söket. Gå företrädesvis i motvind, så ofta du bara kan. En hund kan även behöva lite ramar och regler kring hur söket ska läggas upp. Blås in jycken om den tar för sig för mycket. Visa en tydlig sökriktning så den lättare kan söka före dig. Om du byter riktning kan det vara klokt att ta in hunden så att den uppmärksammar vad du gör. Ta även någon välbehövlig paus då och då, även om det är glest mellan fågelkontakterna. En trött hund som inte hittar fågel går inte sällan allt större..

- Var fokuserad. Se till att du engagerar dig i hundens arbete och följer den med blicken. Läs söket, läs kroppsspråket. Gå inte och dagdröm, prata i mobilen eller småsnacka för mycket med kompisen. Då har du snabbt tappat bort vovven. Detta är rätt krävande och därför kan en paus då och då var ett klokt val. På så vis orkar du vara fokuserad. Kör du med pejl så gör du klokt i att sen den som en sista utväg för att hålla behövlig koll. Det är dessutom svårt att gå i skogsmark om man glor på en gps-skärm hela tiden...

- Rappa på. När väl hunden står får man inte söla bort situationen. Skygga senhöstfåglar kan trycka en stund men inte hur länge som helst. Se till att komma till avslut. Bär det av på en löpa får man heller inte vara för bekväm. Det gäller att hänga på. Går hunden på för hårt, får man bromsa. Vissa hundar (ofta de oerfarna) kan även tappa fokus på löpan då husse/matte ångar på efter. Stanna då bara av och vänta tills hunden tar an såret igen...

- Var beredd. När du närmar dig ståndet ska man vara beredd på flog hela tiden. Inte sällan blir det aldrig en avance. Fågeln går för föraren då den tar sig fram mot hunden och då ska man vara lite på.

- Sök luckor. Gå gärna upp till hunden snett från sidan. Risken för att hunden är ivägen för skott minskar dramatiskt. Tjädern vill ofta ha lite öppnare ytor vid start, så därför kan man med fördel söka sig mot gläntor, myr- hyggeskanter eller traktorvägar när det är dags för avancemang...

- Skjut först dressera sen. Givetvis ska man försöka ha grundlydnaden så befäst som möjligt innan man tar med hunden på jakt. Man kan även ta med en extra skytt i början så man kan fokusera på att styra hunden efter uppflog. Att båda skjuta och styra hund brukar ofta rendera i misslyckande av båda saker. När jag skjuter själv fokuserar jag först å främst på skyttet. Om vovven mot förmodan går på och försöker knalla så tar jag ett rejält utvecklingssamtal där och då. Det blir liksom mer tydligt och just mot hunden på så vis. Om hunden gör allt rätt och jag bommar (pga av bristande fokus på skyttet) så kommer jag bli rejält sur över min klantighet. Detta blir ju då väldigt fel mot den som gjort allt rätt. Träffar jag och hunden varit lydig så är det ju bara så fanatiskt bra!

-  Örontaxi. Om hunden tar några steg för mycket efter fågeln. Se då till att lugnt och bestämt ta tillbaka hunden till den plats du ansåg den skulle stannat på. Jag brukar bjuda på en liten s k örontaxi. Det låter tuffare än det är. Men budskapet blir mycket tydligt och det ger i regel resultat.

- Ta det lugnt efter skott. Låt hunden varva ner en stund efter flog. Inte sällan ligger mer fågel kvar i närheten och då kan det vara klokt att inte släppa på en uppgasad jaktkamrat. Med lite tur får hunden vittring igen och fattar nytt stånd...

- Apportera med finess. Jag ser apporten som en belöning för hunden. Är den helt lugn får den apportera. Men har den varit lite väl upphetsad och kanske inte stannat nog snabbt hämtar jag själv fågeln (om jag hittar den alltså). Hunden får sitta och titta på och sedan får den lukta lite på bytet, innan det åter blir mitt och bara mitt.

Ämnet är stort och jag har säkert glömt en del viktiga aspekter. Men ovanstående var de saker som spontant dök upp i mitt huvud. Tillika saker som jag misslyckats att leva upp till många gånger under åren. Men det blir liksom bättre vartefter jag lär mig mer.

Vi ses!

Hej,

Vi liksom de flesta andra kan nog konstatera att denna höst bjuder på aningen sämre fågeltillgång än tidigare år. Kullarna är magrare och det är liksom fler steg mellan varje fågelkontakt. Inget annat att göra än att gå mer och glädjas rejält åt alla jobb hundarna ändå kan prestera...

Fortsatt skitjakt på er alla !

Jakt är värre än heroin - mot drogberoende erbjuds det hjälp...

Vi önskar alla en irktigt angenöäm höst med trevliga upplevelser - nu laddar vi skarpt, siktar högt och sprider hagel i luften så ofte det bara går!

Peter & Jaana

I lördags var det dags för årets stora skyttedag. Vi samlade vänner o bekanta till en kanonad av hagelsmällar och kulskott! Efter avslutat skytte eldades bastun igång, grillen tändes och jakthistorierna tog vid!


Citat av en av deltagarna
"...Roligaste dagen i sommar, grymt skytte, nåra öl och mat på kvällen, och sen alla helt galet osannnolika jakthistorier, ni skulle ge ut en dvd med allt. Skulle bli en storsäljare, ha ha ha...;)..."

Stort tack för en riktigt kul dag!

Hej å hallå,

Vi flyttade till Söderbodan för lite drygt 10år sedan. Då såg vi endast några enstaka gåsflockar passera över huset. Men vartefter åren gick verkar gässen ha ökat rejält i antal. De två tre senaste åren har det vissa kvällar varit imponerande plogar som passerat eller landat och vilat upp sig inför kommande flytt söderut.

Givetvis har vi försökt skörda av detta flygade köttförråd - med blandade framgångar. Ty ingen jakt är enkel när man saknar viss kunskap och erfarenhet. Sådan tar tid att införskaffa:
- Var flyger gässen?
- Var vill de ta nattvilan?
- Var söker de föda?
- Hur lockar man?
- Hur arrangerar man gömslet och bulvanerna?
- Krav på camoflage?

Visa erfarenheter är nu gjorda. Som tex att gåsjakten handlar om taktik och planering. Och det kanske är det som gör jakten så intressant och lyckan så stor då ens tankar och idéer slår in.

Den som vet mer än många om gåsjakt är Ulf Lindroth. I somras fick vi besök av denne sympatiske man och givetvis passade jag på att fråga en massa saker som jag ännu inte kunnat lista ut - Tack Ulf för dina svar!

Jag kan varmt rekommendera Ulf's vackra och informativa film "Bulvanjakt på gäss". Se och inspireras HÄR 

Snart är det dags att smyga ut och överlista en eller annan gås - sen ska den ju plockas och tillagas också...

Träning på fågel - väl värt att fundera lite extra kring...

För att forma en väl fungerande fågelhund krävs att hunden kommer för fågel. Antingen går man ut i naturen och hoppas på situationer i tillräcklig mängd och kvalitet. Magra fågelår kan det tyvärr vara en mycket svår verksamhet. Vi människor är dock av naturen rätt otåliga och vill gärna hitta genvägar (både där det går och inte går). Därför finns företeelser som att träna på utsatt fågel. Man ska dock ha klart för sig att detta är en artificiell träningsmetod som inte till 100% kan ersätta förvärvade erfarenheter på skog och fjäll.

Nu och då kommer vi i kontakt med fågelhundsfolk som vill träna på fågel med sin hund. Tankar, åsikter och idéer varierar betänkligt kring hur träningen bör gå till. Många har inte ens funderat alls men är ändå sugna på att släppa sin hund. Som vanligt finns ingen absolut sanning eller enda rätt väg. Dock finns en del saker väl värda att beakta. Här är några rader kring hur vi ser på saken -underbyggda av egna erfarenheter, fadäser och ljusglimtar.

Släpp inte din hund på fågel innan lydnaden sitter tillräcklig

Att börja släppa sin hund på fågel utan hygglig grundlydnad, där stopp och inkallning fungerar -  är onödigt vanligt. Alldeles för många verkar bara vilja se sin hund stå för fågel. Varför, är lite svårt att förstå, då just ståndegenskaperna är något medfött. Att släppa en olydig hund på fågel är verkligen att börja i fel ände. Vägen tillbaka till en fungerande lydnad för provframgångar och jaktlycka kan vara mödosam. Speciellt när hundens jaktlust blommat ut för fullt och den åtnjutit glädjen att få förfölja och kanske ta en eller annan fågel helt på egen hand. Lik väl verkar många vara beredda att chansa...

Frågar jag hur det är ställt med stopp- och inkallning får jag ofta lite svävande svar. Det verkar nästan som att det är lite svårt att avgöra vad som är tillräcklig lydnad. Är det så? Eller är det bara så att lockelsen att få se sin hund "jaga" är alldeles för stor?

Det finns ju en rad små tecken att avläsa hur det är ställt och när det krävs mer grundlydnad:

...kan inte hunden gå i koppel utan att bogsera sin ägare...

...kan man inte öppna bakluckan på bilen utan att hunden själv tar initiativ till att hoppa ut...

...kan hunden inte föras lös bland andra hundar eller under skogs- eller stadsprommenader...

...kan hunden inte släppas fritt tillsammans med en annan hund och när som helst kallas in...

...kan hunden inte kallas in från sin matskål...

...kan man inte kasta en boll e.dyl och blåsa fast hunden när den i full fart just ska ta den...

...kan hunden inte apportera...etc.

Många verkar tro att det är på fågel man ska skapa sitt fungerande stopp-/inkallningskommando. Tyvärr! Fungerar inte ovanstående är det inte på fågelsträningen man ska ägna sin tid. Däremot är det där man får ett kvitto på hur det är ställt. Går hunden hejdlöst efter trots att föraren agerar frenetiskt är det bara att inse att det lite jobb kvar att göra utan inblandning av levande fågel eller annat vilt. Detta verkar behöva sägas många gånger.

Anders Landin's kaninhägn är en riksbekant liten hage. Många är de som där betalat en bra slant för att få uppleva högt blodtryck. Trots Anders tydliga pedagogik tror många att det är därinne han tränar in ett fungerande stoppkommandot. FEL - där görs endast en statuskontroll på stoppkommandot! Det är där han öppnar ögonen på folk, så de ser hur bra lydnaden egentligen sitter.

Bestäm syftet med fågelträningen innan du kränger av kopplet

Har du ingen genomtänkt strategi bör du ta dig en rejäl funderare. Detta gäller förövrigt all träning man bedriver med sin hund. Vet jag vad jag för stunden ska träna blir det fantastiskt mycket enklare att planera övningen, tänka igenom möjliga/omöjliga händelseförlopp och hur man då ska agera. Vet inte ens jag som förare vad jag vill så blir det onödigt obegripligt för hunden.

När vi tränat på utsatt fågel har syftet varierat. Här är några exempel:

...lära sig "läsa sin hund" under sök och fågelkontakt...
...träna apport i anslutning till en fågelsituation...

...träna sekundering och hur hunden reagerar på konkurrrens...
...träna rapport...
...träna avancen...

...förfina revieringen...

...till sist - stämma av hur väl samarbetet fungerar och hur vändsignal, stopp, inkallning funkar i praktiken...

Vet jag redan att hunden går efter och inte respekterar stopp- och inkallning, går det inte träna på ovanstående. Visst kan jag betala för att släppa hunden på fågel, men särskilt väl spenderade slantar är det inte.

Läs mer om våra dyrt samlade erfarenheter:

Snart dags för skarpt spårläge!

Både senaste Svensk Jakt & Brukshunden har utmärkta artiklar om hur man kan förbättra sig. Utan att gå in på detaljerna med hur man börjar och vad som motiverar - här är några mina favoriter:

1. Använd rätt grejor

Sluta låta dig släpas runt i dragsele med nylonlina. Om man glömt handskar så osar det både bränt kött och svordomar kring ekipaget.

TIPS:

- Jag har äntligen köpt ett spårhalsband. Det betalade sig första kvällen.

- Jag använder plastade linor, lite tyngre, lite klibbigare, men underbara för humöret.

2. Häng med i svängarna

Släpp inte hunden fritt att hitta på bus. En hund i lina gräver inte ner spårslutet och den driver inte rådjur.

TIPS:

- Spåra alltid i lina, på det sättet lär du dej att se när hunden spårar, du kan stötta när den tappar bort sig och undvika att den gräver ner spårslutet... Dessutom kan du träna under hundförbudstiden utan att det är några som helst risker för att den ska fräsa iväg med något rådjurskid.

För eftersöksprovet - träna apport separat och låt den någon gång göra ett "lös-spår", men bara i undantagsfall. 

3. Låt hunden ta fram kartan

Saker som är enkla gör att vi blir nonchalanta, så även hunden. I Brukshunden görs liknelsen med ett Stockholmsbesök. Åk och hitta till Globen - tja, inte är det så himla märkvärdigt, det är ju både skyltat och sedan ser man den ju lång väg... Men åk och hitta till Andersson som bor på Storgatan 20, 3 trappor upp någonstans i huvudstaden. Tja, då blir det en helt annan sak.

För hunden så är en tinad trut/räv att likställa med Globen. Det är så enkelt att finna att dom inte ens behöver slå upp i kartboken utan kastar sig ut och chansar direkt.

TIPS -

- träna med saker som doftar mindre i slutet (vinge, dummie, träpinne, plastbit)

- släpa inte vilt, bär det och lägg ut det i slutet

- lägg ut ett spårslut långt i förväg (inte vilt men vinge/dummie) så att det inte luktar så mycket. Om spåret går som ett U vid en väg kan man droppa ut slutet flera dagar i förväg.

- lägg inte alltid spårslutet så lättillgängligt - det måste inte ligga uppe på en stubbe, utan låt det ligga bakom en tuva

4. Installera farthållare

Visst ser det snyggt ut med en vorsteh som sträcker ut i full galopp, dock är det inte så kul vid skarpt eftersök på älg med förare och skytt som ska skena bakom...

TIPS:

- Gå alltid i din egen takt, låt inte hunden rusa själv. Lär hunden att stanna i spåret och att det är du som bestämmer farten. Återigen en fördel med spårhalsband!

- För en orutinerad hund i kort lina, låt den inte ringa 40-60 meters ringar i full galopp, lär den att gå i spårkärnan genom att bara stanna upp i fall hunden drar iväg på sök.

5. Tänk som en älg

Det är enkelt att springa fort och slarvigt för att hitta en utlagd räv på en tallhed i motvind, dock är det sällan man hittar älgen där...

TIPS:

- lägg spår i oländig contorta, uppväxta våtmarker, sly och myr. Eller varför inte över asfaltvägar, längs grusväg och på lägdor. Att lära hunden hantera olika underlag är både värdefullt praktiskt, men oxå ett sätt att utmana så att det inte blir lätt och därmed slarvigt. Variation är nyckeln till utveckling!

- gå inte enligt ett givet mönster (50-50-50-50) utan snirkla och backa, vänd och gå tillbaka. Älgen har inte läst spårbeskrivningen. Ytterligare ett sätt att få hunden att kolla kartan.

- träna med korsande spår, antingen färska viltspår, eller en kompis som passerar med något annat.

6. Slutet är nära?

I samma sekund som du släpper din vorsteh på ett släpspår är jyckens "bild" av uppgiften klar - 200 meter bort ligger det något viktigt - nu ger vi järnet!!!

TIPS:

- prova lägga ut flera föremål längs ett spår på 75-100 meter. Visst kanske hunden blir lite förvånad i början, men kolla in hur noggrann den blir med att följa spåret - det kan ju finnas intressanta grejor redan efter 10 meter, bäst att inte slarva! Variera antalet föremål och även spårets längd. Det kan vara benbitar/skinn/fjädrar/vingar/blodstänk/dummies, ja vad som helst som gör hunden intresserad.

7. Skarpt läge

Fågelhundar som bara uppfattar skott i samband med fällning av fågel eller att dom ska apportera kan bli svårhanterliga på skarpa eftersök. Anledningen är att vid skadskjutningar så inväntar man inte det "perfekta skottet" utan om tillfälle bjuds så försöker man fälla djuret och korta lidandet. Något som innebär att man kan faktiskt behöva spåra vidare efter att skott avlossats och då vill man att hunden är koncentrerad och kan fullfölja sitt uppdrag.

TIPS:

- vänj hunden vid att skott inte innebär att man kastar sig iväg och försöker se vad som händer. Träna med att någon skjuter på annan plats när du går spår, öka med att skytten följer med och skjuter osv. Prova även skjuta själv.

8. Chilla

Ett spår som är 5 minuter gammalt blåser fortfarande omkring i skogen. För hunden är det som att du gått med en högtryckstvätt och sprayat parfym runt dej. Det är inte enkelt att foka på en "spårkärna" på marken då utan hunden får belöningen (hittar vittring) när den sätter nosen högt.

TIPS:

- Låt spåret ligga läääänge - upp till 24 timmar är inget problem för en tränad jycke. Öka tiden successivt, men fler spår som är 1-4 timmar än 4-6 minuter är min tumregel. Variation återigen!

9. Om du inte vet var du är hittar du inte hem...

Det är viktigt att lita på hunden, det är trots allt den som ska göra jobbet och inte du som ska styra hunden längs en upptrampad stig. Dock är det viktigt när du börjar träna och när du ökar svårighetsgrad att du vet precis var spåret är, annars är det omöjligt att starta om/gå vidare.

TIPS:

- Snitsla noggrannt, befinn dej själv i spårkärnan och låt inte hunden ringa utanför linans längd annat än i undantagsfall (stark vind). Om hunden ringar/vimsar, stå bara stilla i spåret och beröm när hunden tar an spåret igen.

- Gå osnitslade spår med jämna mellanrum för att kolla av att ni tränat rätt. Från början väljer jag att lägga dessa själv så att jag ändå har lite koll, men allt eftersom man känner sig säkrare kan man be andra lägga dom här spåren så får man öva på att lita på hunden.

10. Träna, träna, träna!

Med variation och utmaning så kommer ni göra oanade framsteg i spårskogen. Det man är bra på blir roligt!

LYCKA TILL!

/J

Augusti är skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan. En hektisk tid där allehanda premiärer avlöser varandra.

1 aug - predatorjakten inleds...

8 aug - kräftpremiär...

16 aug - bockjakt och surströmmingspremiär...

21 aug - gås och morkulla blir lovlig...

25aug - den stora fågelpremiären...

Bondepraktikan förkunnar även:
Vad augusti ej kokar, lämnar september ostekt

Dagar att särskilt beakta:
Laurentiusdagen den 10aug - Är dagen vacker, betyder god höst.
Bartolomeusdagen den 24aug - Är dagen klar, bådar vacker höst.

Bråda tider står för dörren - det gäller att ladda rejält!

Hej,

Efter några intensivt roliga dagar i Jämtland, Åre och en av årets höjdpunkter Fäviken Game Fair - är vi hemma igen. Lite trötta men det är det värt...

Stort tack till alla som hängde på. Stugan är redan bokad för nästa år!!!

Vi ses!

Igår tisdag den 17 juli hölls ett eftersöksprov i Söderbodan. 5 startande i öppenklass, 1 elitklass.

Grattis till

Peter & Jagr 8-10 EKL
Jaana & Lynx 10-10 ÖKL

Jenny & Kvittra 10-10 ÖKL

Svante & Milito 10-10 ÖKL

Åsa & Rally 8-10 ÖKL
Sören & Dobby ni kommer igen om någon vecka!

Stort tack till domare Robert Lundgren, Lilian-provledare, Bength-spårdragare, Pär-spårdragare, för att ni ställer upp så vi får gå prov!

Tack oxå till den trogna publiken Simon, Erika, Leif och Linda.

Imorgon tisdag laddar vi för eftersöksprov. Lynx och Jagr ska försöka bringa hem apporter på land och i vatten. Lynx i ÖKL, Jagr i EKL. Med lite tur ska det kunna ordna sig :-)

Sedan laddar vi för kommande helg och trivseldag med roliga aktiviteter för folk o fä.

Som sagt sommaren känns kort...då det är mycket att stå i.

Vi ses!

När är det dags att börja fälla för sin hund?

Jag vill tro att de allra flesta köper en jakthund för att jaga med den. Vissa har kanske även ambitioner på prov, men jakten torde/borde rankas högst för majoriteten. I fallet fågelhund är huvudsyftet att skjuta just delikata fält-, skogs-, eller fjällhöns. Med vorsteh kan så småningom även annat vilt stå på menyn.

Men när är det egentligen dags att börja fälla?

I vanlig ordning finns ingen absolut eller allmängiltig sanning. Inget givet bäst före eller tidigast efter datum. Där är det upp till mig som hundägare att avgöra. Vill jag börja jaga tidigt så får jag agera därefter. Ett hundliv är kort så varför skjuta upp det roliga? Jag tänkte därför delge mina tankar i ämnet, som jag förstått vållar en del bryderier och som bör avdramatiseras.

Jag tror många väntar för länge med att komma till skott. Vissa verkar oroas för att göra fel. Andra dröjer av andra anledningar. Oavsett så är det ju svårt att bli bra på något man gör alldeles för sällan. Det krävs egentligen inte mer än tre grundläggande saker för att man utan att skämmas ska börja fälla för sin hund:

1. Hunden ska vara van vid skott...

2. Hunden ska stå för fågel...

3. Ett hyggligt stopp-kommando ska finnas...

Dessa tre saker är inga oöverkomliga problem att hinna fixa till fram till unghunden är dryga halvåret gammal. Skottvana kan man faktiskt börja tidigt med. Gör man det med viss eftertanke och försiktighet kommer unghunden snart se skott som något mycket positivt.

Visst kan ståndet utvecklas lite olika snabbt för olika hundar, men i regel finns anlaget där och då behövs bara lite coach'ning. Om hunden inte står och råkar stöta fågel får man kliva in med ett stoppkommando och ett litet utvecklingssamtal. En klok hund inser snabbt att man ska ta det lugnt med fågel. Oavsett anledning försöker jag alltid visa missnöje med en stöt = förstörd skottchans. Således har stoppet avgörande betydelse och bör därför tränas tidigt och flitigt utan inblandning av vilt. Inget av detta torde vara särskilt nytt eller revolutionerande.

Kan vi skapa problem genom att inte börja fälla någorlunda tidigt för hunden?

Jag tror det. För mig är fälla fågel den "ultimata belöningen" för väl utfört arbete. Jag blir helt enkelt sprudlande glad. Därför ett utmärkt sätt att lära hunden att vi jagar tillsammans. Hunden söker och hittar fågel, men jag ska vara med för att det ska bli fulländat. Jag misstänker att en hund som inte får lära sig detta tidigt kan snabbt hitta egna sätt att belöna sig på, i takt med att jaktlusten och benlängden ökar. Resultatet blir en förbannad och besviken förare som hunden inte ser någon större vits att samarbeta med. Uttryck som "gå ur hand" eller "jaga för sig själv" kan därmed uppstå.

Någon har påpekat risken för knallapporter. Jovisst, sådant kan förstås hända. Och har det inte hänt beror det förmodligen på att hunden ännu inte utsatts för en "provocerande fällning". Dvs fågeln fälls och ligger flaxande kort framför nosen på hunden, svår att låta bli för en jaktsugen jycke. 
En hund vars jaktlust ännu inte blommat ut eller som mest har tränats under jaktliknande omständigheter med startpistol kan ha rätt obefintliga förväntningar på att skott ska rendera i fall. Men denna hund blir för eller senare avslöjad. Verkligheten brukar hinna ikapp, antingen på prov eller den dag den får börja jaga på riktigt. Så varför vänta. Jaga på och då det sker och styr upp hundens förbjudna påhitt, en gång för alla. Jag är alltså inte så bedrövad över en knall&fall apport. När den händer är jag beredd att försvara mitt byte likt en surtik försvarar sitt tuggben. Det kan även bli en strof ut gamla Testamentet om den straffande Guden. Viljan att apportera utan tillåtelse brukar då bedarra betänkligt.

Att skjuta och föra hund samtidigt är ingen enkel sak, i vart fall inte för en karl. Speciellt om man som förare inte riktigt litar på sin jaktkamrat. Det kan därför vara klokt att ta med en duglig och injagad skytt. Finns ingen sådan fokuserar jag först på skyttet! Japp, du läste rätt. Rätt logiskt egentligen. Jag vill helt enkelt fälla det jag skjuter på. Om hunden sköter sig är allt 110% jippi tjohej och vi kommer ha en minnesvärd högtidsstund tillsammans. Om inte så tar vi en predikan enligt tidigare nämnda procedur. Vad händer om jag istället skulle försöka fokusera på vad hunden gör för att förvissa mig om att den är lydig? Jo, risken för bom ökar med sådär 110%. Jag klarar då inte dölja besvikelsen och ilskan över det inträffade. Detta är otroligt orättvist mot unghunden som just presterat ett perfekt jobb. Det blir ju nästan som att jag delar ut en bestraffning. Hunden gör allt rätt. Jag gör allt fel, sabbar jaktsituationen och blir förbannad. Hur kul är det att jaga med en sådan?

Slutsats - avdramatisera, ha kul och jaga mer - hör av dig om du vill ha recept på fågel!

God måndag,


Av och till hörs och ses vissa diskussioner om SVK's eftersöksprov. Det debatteras huruvida särskilda prov ska få anordnas i konkurrens med de ordinarie.

En bra utgångspunkt i alla diskussioner med olika ståndpunkter är - Vad som är rätt eller fel, är ofta svårt att avgöra innan man testat. Sagt och gjort. I Skellefteå har vi på eget bevåg och trots visst motstånd arrangerat ett flertal särskilda eftersöksprov. Alltid en veckokväll och med begränsat antal platser. Har det funnits fler intresserade än provplatser, har vi arrangerat ytterligare kvällar. Anledningen till detta påhitt var att alla helt enkelt inte kunde starta på det ordinarie provet. Vissa visste t ex att de skulle vara bortresta, andra skulle arrangera provet ifråga etc.

I år fortsätter arrangera dessa "öppna" särskilda prov. Varför då?
Jo, de slutsatser vi kunnat dra är bara positiva:

• Alla startande inklusive domare och provledare uppskattar att avverka provet under ett par timmar en vanlig veckokväll. Liten risk för krockar med andra sommarmåsten...
  
• Ovanstående har gjort det enkelt att hitta domare som ställer upp...
  
• Det är normalt betydligt svalare på kvällen en på dagen i juli månad. Hundar och ägare slipper stekas och våndas med långa själadödande väntetider. Många minns med fasa de stora ordinarieproven, som snarast dödade lusten att starta på prov...
  
• Om det mot förmodan skulle skita sig, finns alltid chansen att snart starta igen, utan en massa resande. Det avdramatiserar det hela på ett positivt sätt...
  
• Det är betydligt enklare ett peppa nya hundägare att våga starta på ett litet avslappnat särskiltprov med ca 6 startande, jämför med ett stort ordinarie prov...
  

Domarna och provmarkerna varit de samma som på våra ordinarie prov. Därmed kan man säga att skillnaden mot ett ordinarie prov inte är annan än namnet och tiden för utannonsering.

Det har gjorts försök att få till en kombinerad klubb- och provdag. Målet har varit att ha kul och skapa gemenskap. Förespråkarna av detta har då sett de särskilda proven som hot mot klubbgemenskapen. Jag anser än en gång att man ska kika på upplägget inom SVK Västerbotten. Vi anordnar en speciell "Trivseldag" - bara kul, inget prov. Prov är alltid prov - med nevositet och glada vinnare och bistra förlorare. Ingen vidare kombination för en lyckad trivseldag...

I alla sammanhang finns konserkvativa röster som oroas av förnyelse. Förändringar är av gammal hävd något farligt och juu förr ju bättre. Men vågar man bara testa lite nytt kan man kanske skapa något som bättre passar utövarna. Testet vi i Skelleftegänget gjort kanske skulle stöpas om till våra Ordinarie prov 2013? Vi bokar bara in ett antal vardagskvällar, med maximerat antal platser per kväll och låter domarna slåss om vilken kväll de vill se våra duktiga hundar på...

I morgon tisdagkväll den 9juli kör vi första provet - lycka till alla startande!


Vi ses!

Hej,

Stort tack till alla valpköpare hos Boviksbadets Kennel som kom på helgkurs hos oss. Det var verkligen kul att se er jobba med era hundar. Det blir i vanlig ordning rätt högt tempo och mastigt program en helg som denna. Tveka inte att höra av er om ni har några fortsatta funderingar - Lycka till med jakt och prov!

Om jag blickar tillbaka reflekterar lite över de hundar och förare vi sett under åren framträder ett rätt tydligt mönster.

"Hundar som inte kan gå i koppel utan att hoppa runt och bogsera sin ägare har problem med de flesta saker en fågelhund ska behärska"

...nej-kommandot...
...sitta still...
...stanna...
...inkallning...
...och inte minst apporten!

Därmed inte sagt att bara hunden kan gå i koppel så är allt klappat och klart. Men, det räcker oftast med att se folk ta ut sin hund ur bilen, se dem sätta på kopplet och gå en kort promenad, för att avgöra hur det är ställt med ledarskapet och samarbetsviljan. För en otålig man som jag är det nästan lite frustrerande att se på. Speciellt med vetskapen att det bara tar några minuter att lära hunden gå lugnt, följsamt och med uppmärksamhet på sin ägare. Det krävs endast beslutsamhet – lite tajming och konsekvens. Detta tar dock inte bara några minuter för föraren att skaffa sig. Lägg därtill viss rädsla att göra fel, så blir ledarskapet över hunden än mer diffust. Samvaron med en livsglad, understimulerad och olydig vorsteh blir snabbt mindre kul. All behövlig träning blir ett straff i sig och blotta tanken att skämma ut sig offentligt med sin hund avskräcker från allehanda framträdanden. Bland denna bistra skara hittar vi alltså inga glada jägare eller provdeltagare.

För att komma vidare, få till tajmingen och börja lyckas med sin hund kan man behöva lite hjälp. De kennlar som anordnar tidiga och återkommande valpträffar med sina köpare är helt rätt ute. Fler får en bra start med sin hund. Man lär och inspireras av varandra – på så vis kommer fler lyckas på både jakt och prov!

Tre D - som kom ihåg!

Daglig disciplin...
Daglig motion...
Daglig kärlek... - testa även på din livskamrat :-)

Hej,

Mellan julklappar och massa god mat kan man passa på att reflektera lite över nådens år 2012 och blicka fram mot det nya pigga fräscha 2013.

Mycket har egentligen varit precis som vanligt. Mellan jobb för brödfödan har vi jagat en del, hållit några hundkurser, startat på några jaktprov och njutit av de kulinariska läckerheter som jaktlyckan ger. Denna livslunk är inte fy skam. Tvärtom den är mycket beroendeframkallande.

2012 inleddes med toppfågeljakt. Jaana hade ny bössa – Tikka T3Light Stainless – och vädret var ovanligt perfekt. Kvicksilvret låg stadigt runt -5 och allt var upplagt för finfina dagar. Men någon var annorlunda. Visst hittade vi fågel, men inte i topp. Orre och tjäder höll sig på backen och nergrävda i snön. Det var liksom att de undvek att exponera sig och utsätta sig för onödig fara.

Vinterjakten på ripa är något vi inte kan vara utan (heller). Vi återvände dit vi brukar vara och njöt av några finfina dagar. Sol varvades med snöstorm. Folk fastnade på fjället och fick övernatta i skoterpulkor, medan vi myste i en renvaktarstuga vid fjället fot. Lyckligt ovetande. Vi hittade rätt bra med fågel. Men ovanligt skygg fågel. På ett dussin fågeltagningar kom man inom skotthåll en gång. Det var liksom att allt ripa undvek att utsätta sig för onödig fara.

Det blev vår och isen på älven rev utan större väsen. Bävrarna påbörjade sitt vårarbete och jag passade på att leka pälsjägare. Jaktlyckan skulle senare bli till ett par hyggliga skoterhandskar. Vår handlar även om att dra igång skytteträning. Konsten att svinga hagelbössan kräver visst underhåll. Jaana hade även kompletterat vapenskåpet med en Beretta Xplor Light, synnerligen trevlig pjäs med obefintlig rekyl.

Det grönskade och vi fick besök av några uppfödare med valpköpare. Vi fick se många fina unga hundar och dess ägare med allt det roliga kvar. Att se nya och erfarna förare börja forma sina oslipade diamanter och anta injagningens utmaningar gör en lite avundsjuk. Det är mycket jobb, men all möda värd. Att få de första fåglarna för sin unghund ger en alldeles speciell glädje.

Det blev sommar, eftersöksprov, SVK-Trivseldag , Fäviken GameFair och massa annat skoj. En sommar är på många sätt kort men ändå en lång väntan. Till slut blev det ändå sent augusti och livets höjdpunkter drog igång på allvar. Innan vi drog till tjäderskogen överlistades en och annan gås. Plogarna som drar över vårt hemman verka bli fler och fler för varje år. Kul utveckling, men det kan ändå inte mäta sig med spänningen att få släppa sin vorsteh längs myrdrog, skogskammar och sumpiga granskogar.

Fågelföryngringen 2012 var inget att minnas med glädje. Och skulle man trott alla diskussioner på sociala medier så fanns knappt en vinge varken på fjäll eller i skog. Vissa propagerade för avlysningar och uppmanade folk att lägga ner jakten. Men vi som trotsade dessa tråkiga uppmaningar fann ändå fågel. Visst var det ett sämre år. Men inte värre än andra sämre år. De fåglar vi fann var ofta snabb på vingarna och utmaningen för jägare och hund blev desto större. Det var liksom att all fågel undvek att utsätta sig för onödig fara. Detta tecken hade egentligen varit synligt hela året. Och visst är naturen rätt finurlig ändå. När fågelföryngringen är skral finns heller ingen vidare sorkstam. Rovdjuren får det mycket tufft och minskar snabbt i antal. Allt kan nu börja om igen och vi kan blicka fram emot en växande fågelstam igen. Ge det bara lite tid, så ska du få se.

Förutom älg- och rådjursjakter så spenderades någon helg på jaktprov. Lynx och Jaana är nu halvvägs till EKL, efter en fin 7a på fält Gotland. Jagr är halvvägs på väg till jaktchampionat i både Sverige och Finland. Det lär alltså bli fler provstarter.

Vi ses!

Hej,

Hoppas ni alla hinner ta några behövliga stressfria dagar - mitt i all julhets. På tal om julhets, minns jag följande:

"...mitt i julhetsen skulle jag tvärsnippa till föräldrahemmet i något sedan länge bortglömt ärende. Det var kväll och snöade rätt så okej trots åtskilliga minusgrader. Väl i Byske så svängde jag in på den väg som ledde till destinationen. Kylan och snöyran gjorde det lilla samhället mer folkto...mt än vanligt. Alla höll sig inne. Alla utom en. Mitt på vägen låg en gubbe - raklång på mage med utsträckta armar och med stora snöskyffeln framför sig.

- Satan, han har skottat ihjäl sig, han jag tänka innan jag bromsade in och hoppade ut.

Väl framme hos den gamle mannen konstaterade jag vissa livstecken i form av rosslingar. Jag frågade hur han mådde och kunde med nöd och näppe tyda svårdomar från vanlig byskebondska. Han verkade klaga över armarna.

- Satan, han har fått en hjärtinfarkt, konstaterade jag tvärsäkert men utan adekvat utbildning.

Medan jag fumlade efter mobiltelefon anande jag att någon mer kom till undsättning. En synnerligen barsk tant med ättiksur uppsyn mötte mig.

- Han andas och lever men vi måste ringa ambulans, stammande jag fram.

- Inte alls, sa damen. Vi tar in honom i garaget.

Min redan stressade hjärna förstod plötsligt ännu mindre. Vad yrade kärringen om?
- Förstår du inte vad jag säger, vi måste ringa ambulans, upprepade jag lite bestämt.

Damen svarade upp som bestämda damer oftast gör - med ännu mer bestämdhet.
- Gubbfan ska inte åka ambulans, han ska in i garaget – hjälp till!

Jag mopsar sällan upp mot arga tanter så jag lydde förvirrat och greppade gubben. Någonstans där hann övriga sinnen ikapp. En distinkt doft av alkohol slog emot mig då försökte baxa upp honom på benen. Tanten öppnade garageporten och in kom gubben på vodkavingliga ben. Jag satte honom i en stol, som såg ut att ha använts för tillnyktring förut..."

Historien fick alltså ett hyfsat slut. Men ta det lugnt, spadar och sprit kan bli en farlig kombination!

Hej

Att införskaffa sig ett par riktigt varma skoterhandskar kan göras på olika sätt – jag tog den långa vägen. Resan började redan i våras, i en kanot i en nyss riven älv. Ännu flöt isflak förbi. Min bror och jag försökte undvika att återuppleva Titanic-katastrofen. Jaktlyckan blev hygglig.

Egentligen hade jakten redan börjat en månad innan älven rivit och medgav bekväm kanotfärd. Turer längs älvsisen gav tydliga indikationer var vår största gnagare fanns att hitta. Jag är däremot ingen seg tålmodig passjägare. Så att sitta och vänta vid någon betesplats går liksom bort. Hellre då vänta tills soliga majkvällar infinner sig med fågelsång och möjlighet till kanotpaddling. Då är det vår på riktigt, enligt mig.

Att jaga och skjuta sin bäver är den lätta angenäma delen. Att ta hand om bytet är betydlig värre. Den som flått en och annan baddare vet vad jag talar om. Det finns inga likheter med att t ex flå en älg eller rådjur. Där kan stora delar av skinnet dras av. På en bäver krävs överallt en vass kniv - som förvånansvärt snabbt blir slö.

Jag duger till att flå, men där slutar min kompetens när det gäller hudar. Att bereda skinn är en konst i sig och då vänder jag mig hellre till de som kan. Sagt och gjort. En knapp tusenlapp senare så var det avklarat.

När man får hem ett fint berett bäverskinn inser man vilken enorm päls de har. 23.000 hårstrån per kvadratcentimeter (sägs det)!

Planen var ju att förädla skinnet till ett par rejäla skoterhandskar, som även kan hänga med på kalla älgpass och nyttjas som sittunderlag. Utmaningen var att hitta en bra mall. I brist på annat så utgick jag från ett annat handskpar. Jag sprättade helt sonika upp dem och återanvände innerhanden. Ovansidan ritades av på bäverskinnet.

Därefter lades bitarna ihop med avigsidorna utåt. För att hålla dem på plats använde jag lite kraftiga klämmor. Sedan blev det en stunds tråcklande med nål och tandtråd. Japp du läste rätt. Tandtråden är mycket stark och enkel att få tag på. Med en smal pryl stack jag hål i skinnen. Jag sydde med s k skomakarsöm. Dvs man2st nålar, en i varje ände på tråden. Nålarna får mötas i hålet och därmed får man en tät stark söm som ser lika dan ut på båda sidor. 

Hej!

Min och Jagrs allra första provstart i Finland blev rätt lyckad. Stort tack till Jaana som peppade mig att våga starta...

Vi startade på fält i VOI, vilket motsvarar vår svenska elitklass. Bedömningen är överlag lik vår gen här hemma men några saker är lite annorlunda:
- Inget parsläpp trots att underlaget var fält.
- Hunden ska uppvisa en godkänd av föraren anmäld rapport, spontan eller beordrad spelar ingen roll.
- Föraren ska vid ett fågelarbete skjuta över sin egen hund.

Alla dessa tre saker gav mersmak, tyckte jag. Singelsläpp innebär ju att ingen annan hund kan stjäla stånd eller skrämma fågel. Jag som förare äger tiden i släppet helt och kan nyttja marken efter eget huvud. Att få visa att ens hund kan rapportera för en domare som verkligen uppskattar en sådan förmåga kändes också bra. Men det mest minnesvärda var ändå att få skjuta och även fälla över sin egen hund. Det gjorde att alla provnerver försvann. Det blev liksom riktig jakt av det hela - och det triggar ju lite extra positivt.

Det som möjligen var lite jobbigt var att man under hela provdagen knappt förstod ett enda ord. Det var ovanligt tyst i provgruppen, både bland hundar och förare. Något enstaka hyvää eller perkele hördes. Det lilla snack som blev var alltså på finska. Domaren gav heller ingen direkt feedback mellan släppen och när kritiken sedan gavs var den på finska. Google Translate funkade inte i fält (heller) ;-)

Kanske vi vågar starta fler gånger!

Jagr fick denna kritik "fritt översatt av en god vän":

"...Bra självständigt sök som resulterar i fågel och fågelsituationer.
(sökpoäng 4p av 5, x6 =24p)

Hunden visar upp en tom rapport och en rapport som resulterar i fågelarbete.
Fågelarbete 1: Står bra, bra resning som resulterar i fällning. Hunden lugn i skott.
Fågelarbete 2: Rapporterar. Hittas i stånd. Bra anpassad avance. Hunden lugn i skott.
Fågelarbete 3: Står. Fågel upp. Hunden lugn i skott.
(fågeljobbpoäng 5p av 5, x5 =25p)

Vid rapporten följer man hunden lätt och det resulterar i fågelarbete 2.
(rapportbetyg 4p av 5, x3 =12p)

Apport: Bra apport av varm fågel.
(apportpoäng 5p av 5, x2 =10p)

(Spår o vatten från svenska eftersöket gav 18p av 20)

Total: 89p av 100, 1a pris.

..."

Hej,

Jaana har haft en hektiskt vecka med jobb i Egypten/Kairo. Så mycket mer än en snabbt glimt av pyramiderna via taxifönstret hanns inte med innan hemfärd. Väl hemma blev det snabb ompackning och avfärd till Finland för besiktning av Ivers 12 valpar och dessutom utställning för Lynx.

Vi på hemmaplan får ta en duvning med bygdens tjädrar och kanske ett eller annat rådjur.

Trevlig helg!

Hej,

Efter helgens provbravader på Gotland kan vi lugnt konstatera att vi lärt oss en hel del. Fält tillhör ju inte vårt vanliga underlag direkt. Så stort tack till alla som snällt delat med sig av erfarenheter och kloka råd. Vi hoppas vi kan få återgälda den tjänsten här uppe i våra västerbottniska skogar.

Vid tillfälle passade på att fråga en domare om hur stor del av provresultatet som kan anses bero på förarens agerande. 75-80% blev hans svar. Intressant, eller hur? Så med två nybörjare till förare så är vi än mer nöjda med våra hundars prestation denna helg. Snyggt jobbat Lynx. Jagr du får ursäkta en för girig oklok förare...

//Peter

--------------------------------------------------------------------

Provkritik Lynx - Fält:7 Apport:10 s.a 170p 1a pris ÖKL
Lynx arbetar under hela dagen i ett för klassen utmärkt sök. Lätt smidig vägvinnande aktion. Tar hela terrängpartiets bredd väl ut till kanterna. Får med sig mycket mark. Mycket förig och följsam på förare och pipa när den används. Står tomt där fasaner nyligt lättat utan hunds inverkan. Fattar stånd i medvind samtidigt som fasantupp lättar. Senare stånd i kuperad mark. Utmärkt precisering och avance. Lugn i flog och skott. 2 tuppar och en höna lättar. Kastapport. Lugn i kast och skott. Gör ett självständigt och fint apportsök. Bra grepp och avlämning.

Provkritik Jagr- Fält:5 Apport:10 s.a 144p 2a pris EKL
Ett för klassen utmärkt fältsök under hela dagen. Står resultatlöst vid två tillfällen. Petar under dagen två fasantuppar i hyfsad vind men med svåra vittringsförhållanden (tät hög markvegetation). Spontant lugn. För ivrig på nyslagen rapphönskull, i fel vind, som lättar. Spontant lugn. Sekunderar spontant och på bra avstånd partner som fattat stånd. Ett fint jaktligt arbete på morkulla under dagen. Vid slutet av dagen stånd i kuperad terräng. Utmärkt resning av fasantupp och lugn vid flog/skott. Får lång släpptid och håller samma fina aktion under hela dagen. Förs föredömligt och är mycket följsam på föraren. Kastapport utförs. Lugn i kast och skott. Söker självständigt och finner. Utmärkt grepp och avlämning.

-----------------------------------------------------

Nya tag nästa gång!

Tre glada norrlänningar packar in sig i en alldeles för liten Passat och drar söderut. Eller två (Jaana & Svante Morén) tar bilen och en kommer flygandes efter som någon annan lyxlirare (Peter). Åksjuketabletter inmundigas och "Destination Gotland" blir verklighet.

Väl över på "öen" så tar vi en kort men välbehövlig sightseeing runt ringmuren innan vi möter upp fältexperten Sabine Tofftén som lotsar oss genom en snabbkurs i hur man attackerar stubbar, gräsmarker, svartjord, ängen och allehanda nya underlag.

Tja, man kan väl lugnt säga att på fredagkvällen var det ett gäng trötta norrlänningar som innan dom somnade funderade på om det verkligen var en så himla smart idé att starta på jaktprov efter 90 minuters inkörning?

Nå, väl ute i marken på lördag möts vi av strålande väder, en provgrupp som är mer än generösa med råd, tips och hjälp. En domare som gör allt han kan för att vi ska få visa våra hundar och trots en trevande start så får vi en heldagskurs i hur ett fältprov går till. Rapphönsen är skygga och fasanerna svåra, men vi lär oss hela tiden och summerar dagen som väldigt lärorik! Kvällen spenderas på den gemytliga lokala pizzerian tillsammans med andra provdeltagare och historierna är många.

Söndagen gryr med om möjligt ännu bättre förutsättningar vädermässigt och vi drar återigen ut i solen. Hundarna verkar ha fått kläm på vad som gäller och vi som förare har nu tenta på gårdagens utbildning. Lynx söker fint och ordnar ett bra fågelarbete på fasan som resulterar i 1ÖKL. Jagr har även han ett fint jobb på fasan och går till 2EKL. Svantes Milito har ett par chanser men får inte till det där sista för ett betyg. Vi summerar helgen som väldigt lyckad, men inser att det inte kommer ges tid för några långa avskedsord då färjan väntar... 

Vi hastar in i bilen, flyter över till fastlandet och jagar två dagar. Känns toppen att avsluta med avslappnad jakt på det för oss nu lite mer bekanta underlaget.

Nöjda med veckan tar vi oss hem med fina minnen, massa lärdomar, ett knippe goda fasaner och härliga nya vänner som vi hoppas få se här uppe i skogarna till hösten!

Stort tack till alla vi träffat för att ni förgyllde vår resa, för att ni delat med er av er kunskap och på ett sådant generöst sätt hjälpt oss att bli ännu lite bättre!

Extra tack till Sabine & Fredrik för ert engagemang i vårt äventyr!

Nu väntar en rejäl hög med tvätt och förhoppningsvis några goda fasan-middagar :)

Denna sifferkombination kan betyda lite olika saker - full poäng på eftersöksgrenarna eller helt enkelt ett datum.

För exakt 39år sedan kräksnöade det som själva tusan i trakterna runt Skellefteå. Min pappa var då en stressad man som slets mellan BB och en traktorreparationsfirma. Tror han var mer sugen att vara på det senare stället. Där kände han sig nog mer hemma. Hur som haver - stort tack till alla gratulationer som haglat in under dagen!

Som vanligt är mycket i görningen hos familjen Tengman-Nilsson. För ett par dar sedan fick Iver finskt dambesök igen. Tycke uppstod. Tack Kai för trevligt sällskap och vi ser fram emot att komma på besök i Finland igen.

Jaana och även passat på att ordna en tripp till Gotlands fältmarker. Det ska bli ett äventyr i sig - undrar om man kommer känna sig som Kung Keno eller hellre kommer vilja gömma sig bakom någon rauk?

Vi ses!

Hej,

En vecka i Australien och Sydney går förvånansvärt fort - är redan på väg hem. Det som verkligen tar på krafterna är själva flygresan, trots att man inte kör själv. Men 7 timmars transit på en myllrande flygplats i Bankok gör livet onödigt ospännande. Fy fabian vad tråkigt det är. Vad göra - tja varför inte ägna sig åt lite jaktplanering...

Det fältslag jag har absolut minst erfarenhet är just fält. Några enstaka resor till diverse marker har det väl blivit. Men någon större jaktlig fältkunskap finns inte. Enda sättet att lära sig mer är att kasta sig iväg och söka nya erfarenheter. Att sitta och fantasijaga på en asiatisk flygplats hjälper ju föga...

Frågan är vart man egentligen ska åka. Att släppa sin hund på livströtta fasaner eller sinnesslöa rapphöns känns mindre roligt. Det är redan testat och går bort. Det blir liksom inte en hedervärd jakt då varannan fågel inte förmår ta till vingarna. När man läser jaktprovskritik där sådant förekommer kan man börja undra. Nä, då lockar andra ställen betydligt mer. som t ex våra två största öar. Jag har hört mycket gott om Gotland. Någon gång ska det testas!

Den som sitter på tips om bra ställen får förövrigt gärna höra av sig. Goda råd tas tacksamt emot!

Vi ses!

Jo men hej!

Den som suttit ensam på ett hotellrum i en främmande stad vet vilken tristess det handlar om. Då kan det vara nyttigt att reflektera en aning kring det man gillar allra mest...typ jakt. I detta fall skogsjakt på gråfågel.

Många hävdar att det kanske är den allra största utmaning man kan utsätta sig själv och sin fågelhund för. Oavsett, kul är det hur som helst. När jag tänker tillbaka på de år jag sprungit runt i skog och mark och de otåliga misstag som blivit begågna så blir man lite full i skratt. Fasen vad många klantiga saker man gjort. Men de är visst lärorika, sägs det. Här är några erfaremheter utan rangordning, dragna ur egna fatala misstag - håll till godo:

- Markkännedom. Att hitta fågfel handlar inte enbart att gå på rätt marker. det handlar lika mycket om att lära känna marken och var fåglar vill vara under olika årstider och väderlekar. Sådant tra tid. Lyssna till gamla jägargubbar och prova sig fram.

- Ammunitionsval. Skotthåll och snåriga buskage kan ibland vara utmanande, förutom själva snabbheten som krävs i uppfloget. Utrusta dig med lite "extra speed" i hagelskott...

- Jaga inte slut på hunden och dig själv för snabbt. Ta gärna en liten sovmorgon så ni orkar hålla ut dagen till den mest högintressanta tiden på aftonen, innan skymning. Även skygga senhöstfåglar kan bli mer medgörliga då...

- Klä dig rätt. Jagar du ensam kan du gott och väl fundera på lite kamoflage. Färgglada kreationer ökar säkerheten, tyvärr även för skogsfåglarna som har en rätt välutvecklad syn. Man kan även fundera på om inte prassliga gore-texbyxor också räddat livet på en eller annan gammeltupp?

- Hjälp hunden hålla ihop söket. Gå företrädesvis i motvind, så ofta du bara kan. En hund kan även behöva lite ramar och regler kring hur söket ska läggas upp. Blås in jycken om den tar för sig för mycket. Visa en tydlig sökriktning så den lättare kan söka före dig. Om du byter riktning kan det vara klokt att ta in hunden så att den uppmärksammar vad du gör. Ta även någon välbehövlig paus då och då, även om det är glest mellan fågelkontakterna. En trött hund som inte hittar fågel går inte sällan allt större..

- Var fokuserad. Se till att du engagerar dig i hundens arbete och följer den med blicken. Läs söket, läs kroppsspråket. Gå inte och dagdröm, prata i mobilen eller småsnacka för mycket med kompisen. Då har du snabbt tappat bort vovven. Detta är rätt krävande och därför kan en paus då och då var ett klokt val. På så vis orkar du vara fokuserad. Kör du med pejl så gör du klokt i att sen den som en sista utväg för att hålla behövlig koll. Det är dessutom svårt att gå i skogsmark om man glor på en gps-skärm hela tiden...

- Rappa på. När väl hunden står får man inte söla bort situationen. Skygga senhöstfåglar kan trycka en stund men inte hur länge som helst. Se till att komma till avslut. Bär det av på en löpa får man heller inte vara för bekväm. Det gäller att hänga på. Går hunden på för hårt, får man bromsa. Vissa hundar (ofta de oerfarna) kan även tappa fokus på löpan då husse/matte ångar på efter. Stanna då bara av och vänta tills hunden tar an såret igen...

- Var beredd. När du närmar dig ståndet ska man vara beredd på flog hela tiden. Inte sällan blir det aldrig en avance. Fågeln går för föraren då den tar sig fram mot hunden och då ska man vara lite på.

- Sök luckor. Gå gärna upp till hunden snett från sidan. Risken för att hunden är ivägen för skott minskar dramatiskt. Tjädern vill ofta ha lite öppnare ytor vid start, så därför kan man med fördel söka sig mot gläntor, myr- hyggeskanter eller traktorvägar när det är dags för avancemang...

- Skjut först dressera sen. Givetvis ska man försöka ha grundlydnaden så befäst som möjligt innan man tar med hunden på jakt. Man kan även ta med en extra skytt i början så man kan fokusera på att styra hunden efter uppflog. Att båda skjuta och styra hund brukar ofta rendera i misslyckande av båda saker. När jag skjuter själv fokuserar jag först å främst på skyttet. Om vovven mot förmodan går på och försöker knalla så tar jag ett rejält utvecklingssamtal där och då. Det blir liksom mer tydligt och just mot hunden på så vis. Om hunden gör allt rätt och jag bommar (pga av bristande fokus på skyttet) så kommer jag bli rejält sur över min klantighet. Detta blir ju då väldigt fel mot den som gjort allt rätt. Träffar jag och hunden varit lydig så är det ju bara så fanatiskt bra!

-  Örontaxi. Om hunden tar några steg för mycket efter fågeln. Se då till att lugnt och bestämt ta tillbaka hunden till den plats du ansåg den skulle stannat på. Jag brukar bjuda på en liten s k örontaxi. Det låter tuffare än det är. Men budskapet blir mycket tydligt och det ger i regel resultat.

- Ta det lugnt efter skott. Låt hunden varva ner en stund efter flog. Inte sällan ligger mer fågel kvar i närheten och då kan det vara klokt att inte släppa på en uppgasad jaktkamrat. Med lite tur får hunden vittring igen och fattar nytt stånd...

- Apportera med finess. Jag ser apporten som en belöning för hunden. Är den helt lugn får den apportera. Men har den varit lite väl upphetsad och kanske inte stannat nog snabbt hämtar jag själv fågeln (om jag hittar den alltså). Hunden får sitta och titta på och sedan får den lukta lite på bytet, innan det åter blir mitt och bara mitt.

Ämnet är stort och jag har säkert glömt en del viktiga aspekter. Men ovanstående var de saker som spontant dök upp i mitt huvud. Tillika saker som jag misslyckats att leva upp till många gånger under åren. Men det blir liksom bättre vartefter jag lär mig mer.

Vi ses!

Hej,

Vi liksom de flesta andra kan nog konstatera att denna höst bjuder på aningen sämre fågeltillgång än tidigare år. Kullarna är magrare och det är liksom fler steg mellan varje fågelkontakt. Inget annat att göra än att gå mer och glädjas rejält åt alla jobb hundarna ändå kan prestera...

Fortsatt skitjakt på er alla !

Jakt är värre än heroin - mot drogberoende erbjuds det hjälp...

Vi önskar alla en irktigt angenöäm höst med trevliga upplevelser - nu laddar vi skarpt, siktar högt och sprider hagel i luften så ofte det bara går!

Peter & Jaana

I lördags var det dags för årets stora skyttedag. Vi samlade vänner o bekanta till en kanonad av hagelsmällar och kulskott! Efter avslutat skytte eldades bastun igång, grillen tändes och jakthistorierna tog vid!


Citat av en av deltagarna
"...Roligaste dagen i sommar, grymt skytte, nåra öl och mat på kvällen, och sen alla helt galet osannnolika jakthistorier, ni skulle ge ut en dvd med allt. Skulle bli en storsäljare, ha ha ha...;)..."

Stort tack för en riktigt kul dag!

Hej å hallå,

Vi flyttade till Söderbodan för lite drygt 10år sedan. Då såg vi endast några enstaka gåsflockar passera över huset. Men vartefter åren gick verkar gässen ha ökat rejält i antal. De två tre senaste åren har det vissa kvällar varit imponerande plogar som passerat eller landat och vilat upp sig inför kommande flytt söderut.

Givetvis har vi försökt skörda av detta flygade köttförråd - med blandade framgångar. Ty ingen jakt är enkel när man saknar viss kunskap och erfarenhet. Sådan tar tid att införskaffa:
- Var flyger gässen?
- Var vill de ta nattvilan?
- Var söker de föda?
- Hur lockar man?
- Hur arrangerar man gömslet och bulvanerna?
- Krav på camoflage?

Visa erfarenheter är nu gjorda. Som tex att gåsjakten handlar om taktik och planering. Och det kanske är det som gör jakten så intressant och lyckan så stor då ens tankar och idéer slår in.

Den som vet mer än många om gåsjakt är Ulf Lindroth. I somras fick vi besök av denne sympatiske man och givetvis passade jag på att fråga en massa saker som jag ännu inte kunnat lista ut - Tack Ulf för dina svar!

Jag kan varmt rekommendera Ulf's vackra och informativa film "Bulvanjakt på gäss". Se och inspireras HÄR 

Snart är det dags att smyga ut och överlista en eller annan gås - sen ska den ju plockas och tillagas också...

Träning på fågel - väl värt att fundera lite extra kring...

För att forma en väl fungerande fågelhund krävs att hunden kommer för fågel. Antingen går man ut i naturen och hoppas på situationer i tillräcklig mängd och kvalitet. Magra fågelår kan det tyvärr vara en mycket svår verksamhet. Vi människor är dock av naturen rätt otåliga och vill gärna hitta genvägar (både där det går och inte går). Därför finns företeelser som att träna på utsatt fågel. Man ska dock ha klart för sig att detta är en artificiell träningsmetod som inte till 100% kan ersätta förvärvade erfarenheter på skog och fjäll.

Nu och då kommer vi i kontakt med fågelhundsfolk som vill träna på fågel med sin hund. Tankar, åsikter och idéer varierar betänkligt kring hur träningen bör gå till. Många har inte ens funderat alls men är ändå sugna på att släppa sin hund. Som vanligt finns ingen absolut sanning eller enda rätt väg. Dock finns en del saker väl värda att beakta. Här är några rader kring hur vi ser på saken -underbyggda av egna erfarenheter, fadäser och ljusglimtar.

Släpp inte din hund på fågel innan lydnaden sitter tillräcklig

Att börja släppa sin hund på fågel utan hygglig grundlydnad, där stopp och inkallning fungerar -  är onödigt vanligt. Alldeles för många verkar bara vilja se sin hund stå för fågel. Varför, är lite svårt att förstå, då just ståndegenskaperna är något medfött. Att släppa en olydig hund på fågel är verkligen att börja i fel ände. Vägen tillbaka till en fungerande lydnad för provframgångar och jaktlycka kan vara mödosam. Speciellt när hundens jaktlust blommat ut för fullt och den åtnjutit glädjen att få förfölja och kanske ta en eller annan fågel helt på egen hand. Lik väl verkar många vara beredda att chansa...

Frågar jag hur det är ställt med stopp- och inkallning får jag ofta lite svävande svar. Det verkar nästan som att det är lite svårt att avgöra vad som är tillräcklig lydnad. Är det så? Eller är det bara så att lockelsen att få se sin hund "jaga" är alldeles för stor?

Det finns ju en rad små tecken att avläsa hur det är ställt och när det krävs mer grundlydnad:

...kan inte hunden gå i koppel utan att bogsera sin ägare...

...kan man inte öppna bakluckan på bilen utan att hunden själv tar initiativ till att hoppa ut...

...kan hunden inte föras lös bland andra hundar eller under skogs- eller stadsprommenader...

...kan hunden inte släppas fritt tillsammans med en annan hund och när som helst kallas in...

...kan hunden inte kallas in från sin matskål...

...kan man inte kasta en boll e.dyl och blåsa fast hunden när den i full fart just ska ta den...

...kan hunden inte apportera...etc.

Många verkar tro att det är på fågel man ska skapa sitt fungerande stopp-/inkallningskommando. Tyvärr! Fungerar inte ovanstående är det inte på fågelsträningen man ska ägna sin tid. Däremot är det där man får ett kvitto på hur det är ställt. Går hunden hejdlöst efter trots att föraren agerar frenetiskt är det bara att inse att det lite jobb kvar att göra utan inblandning av levande fågel eller annat vilt. Detta verkar behöva sägas många gånger.

Anders Landin's kaninhägn är en riksbekant liten hage. Många är de som där betalat en bra slant för att få uppleva högt blodtryck. Trots Anders tydliga pedagogik tror många att det är därinne han tränar in ett fungerande stoppkommandot. FEL - där görs endast en statuskontroll på stoppkommandot! Det är där han öppnar ögonen på folk, så de ser hur bra lydnaden egentligen sitter.

Bestäm syftet med fågelträningen innan du kränger av kopplet

Har du ingen genomtänkt strategi bör du ta dig en rejäl funderare. Detta gäller förövrigt all träning man bedriver med sin hund. Vet jag vad jag för stunden ska träna blir det fantastiskt mycket enklare att planera övningen, tänka igenom möjliga/omöjliga händelseförlopp och hur man då ska agera. Vet inte ens jag som förare vad jag vill så blir det onödigt obegripligt för hunden.

När vi tränat på utsatt fågel har syftet varierat. Här är några exempel:

...lära sig "läsa sin hund" under sök och fågelkontakt...
...träna apport i anslutning till en fågelsituation...

...träna sekundering och hur hunden reagerar på konkurrrens...
...träna rapport...
...träna avancen...

...förfina revieringen...

...till sist - stämma av hur väl samarbetet fungerar och hur vändsignal, stopp, inkallning funkar i praktiken...

Vet jag redan att hunden går efter och inte respekterar stopp- och inkallning, går det inte träna på ovanstående. Visst kan jag betala för att släppa hunden på fågel, men särskilt väl spenderade slantar är det inte.

Läs mer om våra dyrt samlade erfarenheter:

Snart dags för skarpt spårläge!

Både senaste Svensk Jakt & Brukshunden har utmärkta artiklar om hur man kan förbättra sig. Utan att gå in på detaljerna med hur man börjar och vad som motiverar - här är några mina favoriter:

1. Använd rätt grejor

Sluta låta dig släpas runt i dragsele med nylonlina. Om man glömt handskar så osar det både bränt kött och svordomar kring ekipaget.

TIPS:

- Jag har äntligen köpt ett spårhalsband. Det betalade sig första kvällen.

- Jag använder plastade linor, lite tyngre, lite klibbigare, men underbara för humöret.

2. Häng med i svängarna

Släpp inte hunden fritt att hitta på bus. En hund i lina gräver inte ner spårslutet och den driver inte rådjur.

TIPS:

- Spåra alltid i lina, på det sättet lär du dej att se när hunden spårar, du kan stötta när den tappar bort sig och undvika att den gräver ner spårslutet... Dessutom kan du träna under hundförbudstiden utan att det är några som helst risker för att den ska fräsa iväg med något rådjurskid.

För eftersöksprovet - träna apport separat och låt den någon gång göra ett "lös-spår", men bara i undantagsfall. 

3. Låt hunden ta fram kartan

Saker som är enkla gör att vi blir nonchalanta, så även hunden. I Brukshunden görs liknelsen med ett Stockholmsbesök. Åk och hitta till Globen - tja, inte är det så himla märkvärdigt, det är ju både skyltat och sedan ser man den ju lång väg... Men åk och hitta till Andersson som bor på Storgatan 20, 3 trappor upp någonstans i huvudstaden. Tja, då blir det en helt annan sak.

För hunden så är en tinad trut/räv att likställa med Globen. Det är så enkelt att finna att dom inte ens behöver slå upp i kartboken utan kastar sig ut och chansar direkt.

TIPS -

- träna med saker som doftar mindre i slutet (vinge, dummie, träpinne, plastbit)

- släpa inte vilt, bär det och lägg ut det i slutet

- lägg ut ett spårslut långt i förväg (inte vilt men vinge/dummie) så att det inte luktar så mycket. Om spåret går som ett U vid en väg kan man droppa ut slutet flera dagar i förväg.

- lägg inte alltid spårslutet så lättillgängligt - det måste inte ligga uppe på en stubbe, utan låt det ligga bakom en tuva

4. Installera farthållare

Visst ser det snyggt ut med en vorsteh som sträcker ut i full galopp, dock är det inte så kul vid skarpt eftersök på älg med förare och skytt som ska skena bakom...

TIPS:

- Gå alltid i din egen takt, låt inte hunden rusa själv. Lär hunden att stanna i spåret och att det är du som bestämmer farten. Återigen en fördel med spårhalsband!

- För en orutinerad hund i kort lina, låt den inte ringa 40-60 meters ringar i full galopp, lär den att gå i spårkärnan genom att bara stanna upp i fall hunden drar iväg på sök.

5. Tänk som en älg

Det är enkelt att springa fort och slarvigt för att hitta en utlagd räv på en tallhed i motvind, dock är det sällan man hittar älgen där...

TIPS:

- lägg spår i oländig contorta, uppväxta våtmarker, sly och myr. Eller varför inte över asfaltvägar, längs grusväg och på lägdor. Att lära hunden hantera olika underlag är både värdefullt praktiskt, men oxå ett sätt att utmana så att det inte blir lätt och därmed slarvigt. Variation är nyckeln till utveckling!

- gå inte enligt ett givet mönster (50-50-50-50) utan snirkla och backa, vänd och gå tillbaka. Älgen har inte läst spårbeskrivningen. Ytterligare ett sätt att få hunden att kolla kartan.

- träna med korsande spår, antingen färska viltspår, eller en kompis som passerar med något annat.

6. Slutet är nära?

I samma sekund som du släpper din vorsteh på ett släpspår är jyckens "bild" av uppgiften klar - 200 meter bort ligger det något viktigt - nu ger vi järnet!!!

TIPS:

- prova lägga ut flera föremål längs ett spår på 75-100 meter. Visst kanske hunden blir lite förvånad i början, men kolla in hur noggrann den blir med att följa spåret - det kan ju finnas intressanta grejor redan efter 10 meter, bäst att inte slarva! Variera antalet föremål och även spårets längd. Det kan vara benbitar/skinn/fjädrar/vingar/blodstänk/dummies, ja vad som helst som gör hunden intresserad.

7. Skarpt läge

Fågelhundar som bara uppfattar skott i samband med fällning av fågel eller att dom ska apportera kan bli svårhanterliga på skarpa eftersök. Anledningen är att vid skadskjutningar så inväntar man inte det "perfekta skottet" utan om tillfälle bjuds så försöker man fälla djuret och korta lidandet. Något som innebär att man kan faktiskt behöva spåra vidare efter att skott avlossats och då vill man att hunden är koncentrerad och kan fullfölja sitt uppdrag.

TIPS:

- vänj hunden vid att skott inte innebär att man kastar sig iväg och försöker se vad som händer. Träna med att någon skjuter på annan plats när du går spår, öka med att skytten följer med och skjuter osv. Prova även skjuta själv.

8. Chilla

Ett spår som är 5 minuter gammalt blåser fortfarande omkring i skogen. För hunden är det som att du gått med en högtryckstvätt och sprayat parfym runt dej. Det är inte enkelt att foka på en "spårkärna" på marken då utan hunden får belöningen (hittar vittring) när den sätter nosen högt.

TIPS:

- Låt spåret ligga läääänge - upp till 24 timmar är inget problem för en tränad jycke. Öka tiden successivt, men fler spår som är 1-4 timmar än 4-6 minuter är min tumregel. Variation återigen!

9. Om du inte vet var du är hittar du inte hem...

Det är viktigt att lita på hunden, det är trots allt den som ska göra jobbet och inte du som ska styra hunden längs en upptrampad stig. Dock är det viktigt när du börjar träna och när du ökar svårighetsgrad att du vet precis var spåret är, annars är det omöjligt att starta om/gå vidare.

TIPS:

- Snitsla noggrannt, befinn dej själv i spårkärnan och låt inte hunden ringa utanför linans längd annat än i undantagsfall (stark vind). Om hunden ringar/vimsar, stå bara stilla i spåret och beröm när hunden tar an spåret igen.

- Gå osnitslade spår med jämna mellanrum för att kolla av att ni tränat rätt. Från början väljer jag att lägga dessa själv så att jag ändå har lite koll, men allt eftersom man känner sig säkrare kan man be andra lägga dom här spåren så får man öva på att lita på hunden.

10. Träna, träna, träna!

Med variation och utmaning så kommer ni göra oanade framsteg i spårskogen. Det man är bra på blir roligt!

LYCKA TILL!

/J

Augusti är skördemånaden enligt den gamla bondepraktikan. En hektisk tid där allehanda premiärer avlöser varandra.

1 aug - predatorjakten inleds...

8 aug - kräftpremiär...

16 aug - bockjakt och surströmmingspremiär...

21 aug - gås och morkulla blir lovlig...

25aug - den stora fågelpremiären...

Bondepraktikan förkunnar även:
Vad augusti ej kokar, lämnar september ostekt

Dagar att särskilt beakta:
Laurentiusdagen den 10aug - Är dagen vacker, betyder god höst.
Bartolomeusdagen den 24aug - Är dagen klar, bådar vacker höst.

Bråda tider står för dörren - det gäller att ladda rejält!

Hej,

Efter några intensivt roliga dagar i Jämtland, Åre och en av årets höjdpunkter Fäviken Game Fair - är vi hemma igen. Lite trötta men det är det värt...

Stort tack till alla som hängde på. Stugan är redan bokad för nästa år!!!

Vi ses!