Jomen hej igen!

Nu är det bra nära. Bara en liten ynka vecka kvar. Finns visst hopp om att orka. Inte minst Julklappsköpen har gått över förväntan. Tack "www" för att vi slipper trängas på stan. Öppet 24-7 och ett enormt utbud!

Vid sidan av julbestyren händer även annat. Jaana kämpar t ex på i skidspåren. Lynx är under aktiv inkörning. Ni som träffat vårt "l"odjur vet att det är en hund med mycket av det mesta. Han är en urkraft - så även i skidspåren. Han kan óch vill verkligen springa. Men ju mer spring desto tydligare regler krävs. Man ska ju t ex kunna sitta still och vänta på att matte får på sig sina skidor och stavar också. Inte lätt. Vid en tappad lina ska han kunna stannas och kallas tillbaka. Svårt. Ska man var lite elak kan man säga att Lynx i början uppvisade samma speedade sidor som en tomteboostad Peter 5år. Jaana tog sig en liten funderare och sen har det börjat ordna upp sig. Vi har helt enkelt utsatt Lynx för startproceduren "sitta still medan Jaana tar på sig skidorna". Det blev en del av och på. Och när Lynx kokade över blev det till att gå tillbaka till bilen. Slut på det roliga. Thats it - no more no less!

Vadan denna "hemska" behandling?

Jo grejen är den att man redan innan bestämt sig för att hunden inte ska få credit för att flippa ur och bete sig. Dvs skrika, skälla, hoppa runt och ändå sen får rejsa i skidspåret. Man har sin plan klar. Följer den, agerar lugnt och balanserat och möjligen spelar lite extra bestämd. Man tränar alltså in önskat beteende under full kontroll innan man sen ska nyttja det i praktiken. Fattar du? Matte är lugn och stabil för hennes skidåkning blir ju inte förstörd. Allt var ju bara övning. Fördelarna är så uppenbara. Man har hela planen klar i förväg. Slipper improvisera sig heligt och uppriktigt förbannad på plats. Förvånansvärt snabbt sprids lugnet till hunden också. Poletten trillar ner...

Tänk om en och annan förälder skulle testa denna metod på sina barn? Min mamma borde defintivt ha gjort det då jag var i värsta trotsen. Jag försökte nämligen rätt ofta få min vilja igenom genom att flippa ur. Känner någon förälder igen sig? Hav förströstan. det går över efter sådär 20år. Har ni inte lust att vänta? Jamen ta då och träna dina barn lite som en vorsteh - mycket motion, tydliga regler, mycket gos, mat på bestämda tider - glöm int att börja tidigt ;-)

//Livscochen

Hej!

Så kom den till slut. Snön alltså. Vissa hatar den, andra står ut med den, en del älskar den. Frågar du mig så saknar de förstnämnda förmodligen skidor, skoter och traktor. Tre ting som gör snön så jäkla kul. Lägg därtill tre livsgalda vorsteh som öser fram i det vita pudret- då blir det jippi!!!

Jaana har i helgen testat skidformen längs de nyprepparerade skidspåren runt vitberget. Även Lynx fick testa banan en sväng. Här hemma har Lynx No.2, den bensindrivna alltså, fått spänsta ut över ägorna.

Snö innebär också spårföre. Iver har fått följa husse på lite rådjursjakt. Tyvärr ingen jaktlycka (än), men idag var det bra nära. Iver tog upp en hygglig bock som passerade i 120knyck på ca 50m håll. Sauer'n var osäkrad och bocken var stundtals i siktet. Men jag lät läget passera, då farten var väl så hög i ungskogen. Ålderstecken? Jo säkert, men det kommer ju fler chanser...

Vi ses!

21dagar kvar - har inte köpt en enda julklapp...


Gick runt ägorna idag och tänkte på allt annat än julklappar. Stora arealer åkermark och igenväxta gamla betesmarker ligger outnyttjade. De bönder som inte söker livsluft i någon TV-såpa, ger upp en efter en. Mer mark som ligger i träda. Tänk om man kunde göra något av detta. Tänk om man kunde börja odla fasaner och rapphöns?  Med några arbetsvilliga bondpojkar i "firman" kunde man rätt enkelt rigga lämpliga biotoper. Dika och dämma upp en del fina kärr. Så in korn och havre som fick verka som vinterfoder. Röja viltstigar och anordna s k remisser. Våra marker här i Västerbotten skiljer sig inte nämvärt från fasanfrodiga marker på samma breddgrader i Finland. Funkar det där borde det funka här. Man skulle kunna erbjuda jakt- och jaktträning professionellt. Man kanske skulle kunna rigga klubbmästerskap i fågeljakt, eller varför inte SM där man skjuter för sin egen hund?  Man kanske skulle kunna anordna fältprov på hemmaplan, och därmed slippa köra 100tals kostsamma mil bil...

Mitt dagdrömmeri avbröts av att Jagr stod stramt i en dikeskant. Efter avklarad resning och salut av fasanhöna försökte jag ta upp tanken igen. Tyvärr återfann jag inte de positiva tankegångarna utan mer sådana som innehöll blanketter och tillståndsansökningar. Avslag och militanta djurrättsaktvister med påtagligt motsatta drömmar. Oförstående länsstyrelsebyråkrater och bakåtsträvande klubbledningsledamöter...suck.

Kanske fläckades mina lite negativa tankar av den akuta snöbristen. Utan snö ingen dirket julstämning heller. Ingen julstämning, ingen inspiration att komma på julklappar. Så är det någon som sitter på en några bra idéer - vänligen skicka till undertecknad. Alla tips är välkomna.

//Peter

Till sist:

Som alla piloter får Jultomten regelbundna besök av Luftfartsinspektionen, och det var dagarna före jul som LF kom på besök upp till Tomtelanda. Jultomten väntade besöket, och hade därför sagt åt småtomtarna att ha släden och renarna i topptrim. Tomten tog fram loggboken och såg till att alla papper var i ordning. Luftfartsinspektören gick långsamt runt släden. Han kollade renarnas seldon, landningsställen och Rudolfs mule. Med yttersta noggrannhet räknade han på Jultomtens vikt och balansering av den enorma lasten. Så var allt klart för testkörningen. Tomten hoppade upp i släden, spände fast bältet och kollade kompassen. Så hoppade luftfartsinspektören in vid sidan av Tomten, som blev inte så lite förundrad när han såg att luftfartsinspektören hade tagit ett gevär med sig.
- Vad är den där bra för? frågade Tomten undrande.
Luftfartsinspektören log illmarigt och viskade:
- Det får jag egentligen inte tala om, men vi ska testa hur det går om du förlorar en motor vid starten!

Jomen hej igen!

Nu är det bra nära. Bara en liten ynka vecka kvar. Finns visst hopp om att orka. Inte minst Julklappsköpen har gått över förväntan. Tack "www" för att vi slipper trängas på stan. Öppet 24-7 och ett enormt utbud!

Vid sidan av julbestyren händer även annat. Jaana kämpar t ex på i skidspåren. Lynx är under aktiv inkörning. Ni som träffat vårt "l"odjur vet att det är en hund med mycket av det mesta. Han är en urkraft - så även i skidspåren. Han kan óch vill verkligen springa. Men ju mer spring desto tydligare regler krävs. Man ska ju t ex kunna sitta still och vänta på att matte får på sig sina skidor och stavar också. Inte lätt. Vid en tappad lina ska han kunna stannas och kallas tillbaka. Svårt. Ska man var lite elak kan man säga att Lynx i början uppvisade samma speedade sidor som en tomteboostad Peter 5år. Jaana tog sig en liten funderare och sen har det börjat ordna upp sig. Vi har helt enkelt utsatt Lynx för startproceduren "sitta still medan Jaana tar på sig skidorna". Det blev en del av och på. Och när Lynx kokade över blev det till att gå tillbaka till bilen. Slut på det roliga. Thats it - no more no less!

Vadan denna "hemska" behandling?

Jo grejen är den att man redan innan bestämt sig för att hunden inte ska få credit för att flippa ur och bete sig. Dvs skrika, skälla, hoppa runt och ändå sen får rejsa i skidspåret. Man har sin plan klar. Följer den, agerar lugnt och balanserat och möjligen spelar lite extra bestämd. Man tränar alltså in önskat beteende under full kontroll innan man sen ska nyttja det i praktiken. Fattar du? Matte är lugn och stabil för hennes skidåkning blir ju inte förstörd. Allt var ju bara övning. Fördelarna är så uppenbara. Man har hela planen klar i förväg. Slipper improvisera sig heligt och uppriktigt förbannad på plats. Förvånansvärt snabbt sprids lugnet till hunden också. Poletten trillar ner...

Tänk om en och annan förälder skulle testa denna metod på sina barn? Min mamma borde defintivt ha gjort det då jag var i värsta trotsen. Jag försökte nämligen rätt ofta få min vilja igenom genom att flippa ur. Känner någon förälder igen sig? Hav förströstan. det går över efter sådär 20år. Har ni inte lust att vänta? Jamen ta då och träna dina barn lite som en vorsteh - mycket motion, tydliga regler, mycket gos, mat på bestämda tider - glöm int att börja tidigt ;-)

//Livscochen

Hej!

Så kom den till slut. Snön alltså. Vissa hatar den, andra står ut med den, en del älskar den. Frågar du mig så saknar de förstnämnda förmodligen skidor, skoter och traktor. Tre ting som gör snön så jäkla kul. Lägg därtill tre livsgalda vorsteh som öser fram i det vita pudret- då blir det jippi!!!

Jaana har i helgen testat skidformen längs de nyprepparerade skidspåren runt vitberget. Även Lynx fick testa banan en sväng. Här hemma har Lynx No.2, den bensindrivna alltså, fått spänsta ut över ägorna.

Snö innebär också spårföre. Iver har fått följa husse på lite rådjursjakt. Tyvärr ingen jaktlycka (än), men idag var det bra nära. Iver tog upp en hygglig bock som passerade i 120knyck på ca 50m håll. Sauer'n var osäkrad och bocken var stundtals i siktet. Men jag lät läget passera, då farten var väl så hög i ungskogen. Ålderstecken? Jo säkert, men det kommer ju fler chanser...

Vi ses!

21dagar kvar - har inte köpt en enda julklapp...


Gick runt ägorna idag och tänkte på allt annat än julklappar. Stora arealer åkermark och igenväxta gamla betesmarker ligger outnyttjade. De bönder som inte söker livsluft i någon TV-såpa, ger upp en efter en. Mer mark som ligger i träda. Tänk om man kunde göra något av detta. Tänk om man kunde börja odla fasaner och rapphöns?  Med några arbetsvilliga bondpojkar i "firman" kunde man rätt enkelt rigga lämpliga biotoper. Dika och dämma upp en del fina kärr. Så in korn och havre som fick verka som vinterfoder. Röja viltstigar och anordna s k remisser. Våra marker här i Västerbotten skiljer sig inte nämvärt från fasanfrodiga marker på samma breddgrader i Finland. Funkar det där borde det funka här. Man skulle kunna erbjuda jakt- och jaktträning professionellt. Man kanske skulle kunna rigga klubbmästerskap i fågeljakt, eller varför inte SM där man skjuter för sin egen hund?  Man kanske skulle kunna anordna fältprov på hemmaplan, och därmed slippa köra 100tals kostsamma mil bil...

Mitt dagdrömmeri avbröts av att Jagr stod stramt i en dikeskant. Efter avklarad resning och salut av fasanhöna försökte jag ta upp tanken igen. Tyvärr återfann jag inte de positiva tankegångarna utan mer sådana som innehöll blanketter och tillståndsansökningar. Avslag och militanta djurrättsaktvister med påtagligt motsatta drömmar. Oförstående länsstyrelsebyråkrater och bakåtsträvande klubbledningsledamöter...suck.

Kanske fläckades mina lite negativa tankar av den akuta snöbristen. Utan snö ingen dirket julstämning heller. Ingen julstämning, ingen inspiration att komma på julklappar. Så är det någon som sitter på en några bra idéer - vänligen skicka till undertecknad. Alla tips är välkomna.

//Peter

Till sist:

Som alla piloter får Jultomten regelbundna besök av Luftfartsinspektionen, och det var dagarna före jul som LF kom på besök upp till Tomtelanda. Jultomten väntade besöket, och hade därför sagt åt småtomtarna att ha släden och renarna i topptrim. Tomten tog fram loggboken och såg till att alla papper var i ordning. Luftfartsinspektören gick långsamt runt släden. Han kollade renarnas seldon, landningsställen och Rudolfs mule. Med yttersta noggrannhet räknade han på Jultomtens vikt och balansering av den enorma lasten. Så var allt klart för testkörningen. Tomten hoppade upp i släden, spände fast bältet och kollade kompassen. Så hoppade luftfartsinspektören in vid sidan av Tomten, som blev inte så lite förundrad när han såg att luftfartsinspektören hade tagit ett gevär med sig.
- Vad är den där bra för? frågade Tomten undrande.
Luftfartsinspektören log illmarigt och viskade:
- Det får jag egentligen inte tala om, men vi ska testa hur det går om du förlorar en motor vid starten!