Go lördag!

Gårdagens tjädermiddag blev så pass lyckad att den platsade bland recept vi kan rekommendera - kolla in vår receptsida

Idag har det inhandlats golv till vardagsrummet. Hela veckopengar pep iväg. Men än är inte golvvärmeslangen på plats, så golvet blir inte klart denna helg heller. Men det det går framåt ändå. 

Dagen hann även bjuda på lite fältjakt a'la Söderbodan, till deltagarna stora glädje. Lynx, Jagr och Iver skötte sig riktigt hyggligt. Men, det finns ju alltid något att fila vidare på. En och annan korrigering delades ut. Annat vore väl konstigt då man frestar lyckan med trippelsläpp. Dagens highlight blev - Trippelstånd - Lynx rappa apport - Jagrs systematiska fältsök - Ivers fyverkeri-avance rakt mot oss...

Det är sådant som gör mödan värd!

Vi ses!

Go fredag!

När man nyss börjat jobba på ett stort företag träffar man ideligen nya människor. Många har noterat att jag har en flock vorsteh med på jobbet. Vilket osökt för samtalen in på jakt...

Idag visade det sig att en kollega hade kännedom om en legendarisk storjägare strax norr om Byske, min födelseort alltså. Denna karlakarl tillika tjuvjägare, kvinnotjusare, festprisse, slagskämpe och tävlingskytt - har gått ur tiden sedan många år. Jag väljer ändå att inte nämna hans namn, då det egentligen inte tillför historien något värde. Hursomhaver, under min uppväxt hörde jag storjägarns namn nu och då, och alltid i samband med något jaktligt äventyr eller annan batalj.  Hans harhundar var vida kända och i stövarkretsar pratas det ännu om hans legend "Pan".

Under ett jaktprov tystnade plötsligt Pans hardrev. Efter en stund kom haren förbi domaren och storjägarn längs den snöiga byavägen. Domaren flinade illmarigt och frågade hur detta kunde komma sig? En kort stund senare kom plogbilen och sveper bort harspåren. Domaren ursäktar sig och förklarar att tappet hade giltig anledning. I samma veva hörs Pans drevskall igen och närmar sig längs den nyplogade byavägen - storjärgarn flinar och en oförglömlig hund är född!

Men det var inte detta jag skulle berätta. Min kollega berättade när ett barnbarn till storjägarn skulle besöka farfars grav. Det var tillika första gången barnet hade varit på kyrkogården. Så föräldrarna förklarade att här vilade farfar, och en massa andra gamla människor som dött. Storögd frågade pojken:
- Har farfar skutte alla?
- Nej, inte alls svarade hans pappa bekymrat...
- Jaha, men har farfar dräpt dem då?

Vi ses - ha en trevlig helg!

Hej,

Tanken var att jaga fasan i södra Sverige denna helg. Men resan blev tyvärr uppskjuten, till förmån för lite tjäderjakt. Man kan kalla det för kompensationsjakt. En hygglig kompensation skulle det visa sig.

Så här års kan skogsjakten vara lite svårare än under premiärveckorna. Men vi hittade bra med fågel och lyckades lura en och annan. Ju svårare jakt desto högre värderar man det lilla man får.

Vi fick även en försmak av den analkande vintern. Under lördagen kom ca 5cm snö - men då man har en varm stuga och en mysig fru gör det lite och ingenting att man går och fryser. I bister gryningstimma lämnade jag både fru och stuga för att frysa och vaka på spelorrar.Tyvärr uteblev spelen denna helg, men jag fick lite tid att grubbla över världsproblemen - t ex vad krävs för att lyckas i skogen? Dessa tankar rann fram:

• Söket:
  Ju bättre reviering desto vidare sök kan hunden ha utan att man tappar bort den. Jag vill gärna att jycken söker upp mig, och checkar av att jag ser att den passerar mig. Blir söket för djupt fram i marken blir det knepigt att veta vart man har sin vän.
  Tips
  - belöna med en t ex köttbulle, så att det blir värt att komma in till dig...
  
• Löparbetet:
  En bra skogshund står för färska löpor. På senhösten är det inte alltid fågeln går att trycka fast. Då blir det svårt för en hund som inte står annat än för direktvittring. När man skickar på hunden i löpan ska den avancera i din takt. Du ska alltså bestämma farten, helst utan att behöva säga något. Man MÅSTE halvspringa för att hinna i fatt en tjäder som går undan. Men terrängen kan göra det svårt att springa hela tiden. Måste du stanna upp får INTE hunden gå på själv.
  Tips:
  - Hygglig fysik underlättar långa och många löpjobb.
  - Styr inte hunden, låt den jobba självständigt.
  
•  Ammunitionen:
  Skogsjakt, speciellt på senhösten kan kräva lite extra pulver i bössan. Fåglarna lättar på längre håll och är mer påpälsade. Det är INTE bara antal gram bly och US.nr som avgör. Leta efter "super" eller "extra speed" på ammolådorna, ca 36gr US.5 eller 6. De levererar budskapet.
  Tips:
  - Snåla inte och köp med billiga hagelpatroner. De är billiga av en anledning.
  
• Sök skottlägen:
  Tjäder vill gärna ha lite öppnare ytor för att lyfta. Gärna med lite skydd mellan sig och förföljaren. Läs terrängen och sök dig till traktorvägar, rågångar, hyggeskanter etc då du springer på löpan.
  Tips:
  - Reflektera över missade chanser. Var borde jag ha stått?
  
• Skyttet:
  Skogsjakt kräver snabbt instiktivt skytte. Hur ofta tränar du på att skjuta medan du halvspringer fram i skogsterräng? Förmodligen för sällan. Därför träffar du heller inte lika ofta. Men det gäller att fokusera på skyttet. Tänk inte på hunden. Om den inte är lugn i skottet, får du hantera det då. Om man ska snegla på hunden och få den att vara lydig är risken stor att du bommar. Hunden gjorde rätt men du är ändå förbannad. Inte bra. Bättre att fokusera på skyttet. Om du träffar och hunden är lydig = underbart bra. Om den knallar, så får du ta fram Gamla testamentet och läsa högt om Guds straff.
  Tips:
  - Lita på din hund. Ta ett omedelbart utvecklinsgsamtal om den inte lever upp till förtroendet du gav den.
  
• Rapportering:
  Man misstänker att hunden står men man hittar den inte. Att då kunna kalla in den och den visar vägen tillbaka till fågeln är otroligt fräckt. MEN, överdriv inte. I bland tål inte fågeln att hunden rapporterar.
  Tips:
  - Träna rapport och nyttja det med förstånd. En Astro pejl, kan vara ett utmärkt hjälpmedel både vid träning och jakt. Du kan ju jaga som om du INTE hade den...

Vi ses!

Hej,

En bit in i jakten börjar frysboxarna vara hyfsat välfyllda. Älg, skogsfågel, ripa, gås, rådjur...mums. Men det ska ju tillagas också. Skicka oss gärna dina bästa viltrecept. Vi publicerar dem mer än gärna på vår hemsida.

Vi ses!

Hej!

Jaana är på jobbresa...

Huset är i en enda renoveringsröra...

Vädret är pissdåligt...

Jobbet svämmar över...

Hundarna är påtagligt ojagade...

Nåja - gnäll har sällan livat upp tillvaron. Varför bryta ihop över dagens problem...imorgon kommer ju nya. Dags att ändra fokus.

Jaana briljerar och visar vart "det blå skåpet ska stå" i Lissabon...

Hus är alltid under pågående renovering - just face it...

Vädret vore helt okej om man finge jaga...

Jobbet finansierar trots allt alla nöjen...

Hundarna är i en sjujäkla form...

Halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket. Är inte det underbart?

Samma resonemang kan man ha kring det mesta. T ex sina kära hundar. Vi har tre blodsmässigt rätt lika hanhundar. Men både till kynne och utseende är de väldigt olika. Med andra ord finns det förmodligen alltid något att vara upprörd och missnöjd över. Eller av förekommen anledning raka motsatsen - något att vara glad och stolt över. Gamle herr Jante må då tycka precis vad han vill...

Det sägs att framgång föder framgång. Ett sjujäkla begrepp för den som tycker det mesta går åt pipsvängen. Men, tänker man till lite så finns viss logik även i denna floskel. T ex inom hundträning. Vi lär ju våra hundar genom att belöna det rätta och korrigera det oönskade. Problemet är tajming. Jag som förare är ofta lite sent ute med min "konstruktiva" kritik. Det blir alltså rätt svårt för vovven att fatta vad som var bra eller mindre bra. Den tvingas gissa och testa sig fram en hel del. Så långt lika för alla. Vad som skiljer är förarens grundsyn på tillvaron - halvtomma glas osv. En surkart till husse som sällan är nöjd med något och alltid hittar någon liten detalj att beklaga och bestraffa - hur kul är han att lyda och kämpa för? Jämför med den som ser de små detaljerna att glädjas över? 

Som sagt, halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket...

//Vi ses!

Tjena,

Har man tre jaktsugna hundar och jobbet tar mer tid än man önskar är det inte fel att ha egna fåglar att leka med. Våra fasaner bjuder på billig underhållning. Bara att släppa hundarna - trippelsläpp javisst! Parsläpp är ju lite mesigt ;-)

Att ha sin vostehflock på sök i full konkurrens och sen hitta dem alla tre ståendes för samma fågel är riktigt kul. Att sen resa med alla tre ännu häftigare. Att därefter hitta de tre ståendes igen ca 15m ifrån varandra och sen resa med först en. De andra står kvar och väntar på att få resa sin fågel - det är wow! Hade vi inte skaffat egna fasaner att leka med, hade det nog aldrig hänt...

Tips - skaffa lite egna träningsfåglar och börja testa gränser...

Vi ses!

Hej!

Nu är det hög tid att lägga på vinterdäck. Det borde vara i alla fall. På hösten drar sig många in i det sista, innan man byter. Det värsta jag sett var på väg ner i södra sverige på en rådjursjakt. På en fyrfilig motorväg en bit utanför huvudstaden stod en för uppdraget illa klädd stockholmare och försökte byta till vinterdäck i dikeskanten. Han såg varken kaxig eller begåvad ut där han stog i sina chinos och lågskor - mitt i snöslasket. Min bror och jag konstaterade krasst att folk inte är så dumma som man kan tro - de är mycket dummare.

Kan företeelsen "däckbyte" påvisa en förändring i vårt samhälle?
Tidigare sågs både äkta och oäkta män krypandes runt bilar så här års. Det var t.o.m en mycket vanlig syn. Det var liksom en självklarhet. Första halkan = man ur huse. Detta börjar nu mer vara allt mer sällsynt. Fler och fler väljer att låta någon annans man göra jobbet.
...Hur många sysslor kan man leja till andras män, innan man själv inte är karl nog?...

Förmodligen startade det hela någonstans kring stockholm, av dåligt klädda män i chinos och lågskor. Enkelt, bekvämt, slipper skita ner sig - men fjolligt. Men att låta däckfirman göra jobbet är numer inget storstadsfenomen. Likt en vanlig influensa har den spridit sig upp över landet. Har chinosbyxorna helt enkelt tagit över? Eller håller mannen på bli så lat att hans testosteronhalt försvagats? Vad blir nästa steg? Skit samma, jag har nu blivit ett år äldre och tillåts jag åldras vidare lovar jag att förbli den gubbjäkel jag var ämnad att bli...

Vi ses //Peter

Du kan ändra denna exempeltext. Håll muspekaren över texten och klicka på knappen "Ändra text" som dyker upp. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Jomen hej!

Ibland blir det inte som man tänkt. Meningen var att vi skulle jaga fjäll tillsammans med Riksprovsvinnaren Gira och hennes matte Hanna Holmberg. Men så blev det nu inte - tyvärr. Hanna är ju en synnerligen sympatisk dam, och med en lika duktig som lurvig hund. Istället blev vi hemma och pysslade med kåken som ännu inte är klar efter sommarens renovering. Tyvärr igen. Visst hann vi även göra annat än pula med golvvärmeslangen -  typ motionera gårdens fasaner och rapphöns, äta en fördelsedagsmiddag (köpekött på stan) och gå på bio (Jägarna 2)...men det stod sig föga mot Hannas bravader. Under lördagen vibrerade det ena messet efter det andra in med granna tjädrar i munnen på Girä...Jävla Haana :-)

Tur man kan glädjas åt andras framgång - då ens egna uteblir...

Vi ses!

Hej!

Att skjuta på en stöt är inget att vara direkt stolt över. Gör man det över en unghund under injagning är det rejält dumdristigt. Det är ju med hagelbössan man belönar fram rätt beteende, och där ingår inte stötjakt på fågel. Att fälla en eller annan pippi under oklara former för en väl injagad hund spelar mindre roll. Men lika fullt kommer dessa fåglar inte bli minnesvärda och stolta jaktminnen. Undertecknat har syndat tillräckligt för att veta vad han talar om. I vart fall trodde jag det tills igår. Då fick vi faktiskt lära oss att skjuta på stöt kan vara något riktigt berömvärt.

En svart liten söt cockerspaniel på 1,5år kom på besök för att trimma provformen. Det var riktigt kul att se en så pass ung hund med påtaglig lydnad. Varje vänd- och stoppsignal satt bra. Föraren var koncekvent och tydlig i sina korrigeringar, på ett sätt som också ska berömmas - snyggt. Den lilla tiken hette Lycka - inget dåligt namn att leva upp till. Lycka sökte intensivt och målmedvetet inom hagelbössans räckvidd, vilket förståss gav resultat. Hon lyckades få fågel på vingarna upprepade gånger och var lugn i både flog och skott - stiligt! Än fanns det en del kvar att slipa på då det gäller apporten, men vem har inte det. Vi önskar stort "lycka till" på kommande jaktprov!

Vi ses!

Hej,

En grå vardag kan rätt enkelt piffas upp med lite god mat. Tyvärr är ju inte orken den bästa alla kvällar. Snabbmat heter lösningen, men då pratar vi inte hämtpizza eller Mc.Supersizemeburgare. Du som jagar, och är någorlunda framgångsrik kan skippa sådant. För vid det här laget är ju frysen full av förnämligt kött. Då gäller det bara att vara lite kreativ i köket...

Testa vår älgkebab med lite asiatisk touch! Se våra recepttips

Vi ses!

Hej,

Som så ofta förr inleddes helgen med en sväng till markerna i Krokliden - vårt eget lilla jaktresidens. I skymningen på fredagkväll lyckades vår lille Capercallie killer -  Jagr,  överlista en äldre tupp. Det rätta fredagsmyset var sen inte svårt att finna...

Under lördagen fann vi rätt gott om fågel, men de var mycket svåra att hantera. Det började redan på morgonen med oroliga spelorrar. Ett par bommar senare var det bara att ge upp och smyga tillbaka till stugvärmen. Tyvärr vände inte lyckan senare på dagen heller. Orrarna poppade upp likt popcorn på dryga håll. Även tjäderkullarna var onödigt spattiga. Jaktlyckan blev mycket skral. Jagr lyckades hitta en ung orrtupp till slut som höll.  Tack och lov stämde hagelskyttet då bättre än morgonens kulskytte...

Söndag morgon återvände vi hem till Söderbodan. När regnet dragit förbi tog vi en sväng med bygdens fasaner. Jagr och Lynx i parsläpp, ger valuta för pengarna. Med hög fart och stor passion svepte de av lägdor och strankanter. Jagr hittade först ett rapphönspar, som Lynx sedan sekunderade. Just sekunderingen har inte riktigt suttit för dessa herrar. Men denna dag funkade det kanon. Fy fanken va gott! Kort efter vi fotat och saluterat rapphönsens stod grabbarna igen. Denna gång en fasanhöna. Även denna saluterades bara. Jagr visade vad han tyckte om det genom att ta en fasan i nästa avance. UTMÄRKT, så ska det se ut! Lynx hittade sedan ett par tre fasaner till...Finns det bättre sätt att helga vilodagen, så säg!

Vi ses!

----------------------

Kommentar till fenomenet sekundering:

Betydelse:
Sekundering kallas det då en hund tar stånd bara genom att se en annan hund stå för fågel. Olika hundar har olika lätt för att sekundera. Min egen förklaring (utan vetenskapliga belägg) är att konkurrenskänslighet spelar en rätt stor roll. I direkt konkurrens med en annan hund kan vissa jyckar börja söka större, i högre fart men även knycka stånd, tjuvresa och stjäla apporter. Både bra och dåligt alltså. Dessa hundar är förmodligen inte lika villiga att sekundera. Nivån på ståndanlaget spelar också in. En normalbegåvad vorsteh lär sig att en hund som står innebär fågel. Och fågel ska man ju stå för. Med mycket ståndanlag så...står man. 

Slutsats:

Man kan eller kanske t.o.m bör träna in sekundering. Dels för att det är en mycket förnämlig egenskap på prov/jakt med parsläpp. Dels för att man lär sig en hel del om den egna hunden och hur den svarar upp i en konkurrensutsatt situation. Stjäl hunden stånd av partnern och kanske även tjuvreser, bör detta ske på träning så att all önskvärd och behövlig "feedback" från husse kan utdelas. På prov ges inte denna möjlighet...

Go lördag!

Gårdagens tjädermiddag blev så pass lyckad att den platsade bland recept vi kan rekommendera - kolla in vår receptsida

Idag har det inhandlats golv till vardagsrummet. Hela veckopengar pep iväg. Men än är inte golvvärmeslangen på plats, så golvet blir inte klart denna helg heller. Men det det går framåt ändå. 

Dagen hann även bjuda på lite fältjakt a'la Söderbodan, till deltagarna stora glädje. Lynx, Jagr och Iver skötte sig riktigt hyggligt. Men, det finns ju alltid något att fila vidare på. En och annan korrigering delades ut. Annat vore väl konstigt då man frestar lyckan med trippelsläpp. Dagens highlight blev - Trippelstånd - Lynx rappa apport - Jagrs systematiska fältsök - Ivers fyverkeri-avance rakt mot oss...

Det är sådant som gör mödan värd!

Vi ses!

Go fredag!

När man nyss börjat jobba på ett stort företag träffar man ideligen nya människor. Många har noterat att jag har en flock vorsteh med på jobbet. Vilket osökt för samtalen in på jakt...

Idag visade det sig att en kollega hade kännedom om en legendarisk storjägare strax norr om Byske, min födelseort alltså. Denna karlakarl tillika tjuvjägare, kvinnotjusare, festprisse, slagskämpe och tävlingskytt - har gått ur tiden sedan många år. Jag väljer ändå att inte nämna hans namn, då det egentligen inte tillför historien något värde. Hursomhaver, under min uppväxt hörde jag storjägarns namn nu och då, och alltid i samband med något jaktligt äventyr eller annan batalj.  Hans harhundar var vida kända och i stövarkretsar pratas det ännu om hans legend "Pan".

Under ett jaktprov tystnade plötsligt Pans hardrev. Efter en stund kom haren förbi domaren och storjägarn längs den snöiga byavägen. Domaren flinade illmarigt och frågade hur detta kunde komma sig? En kort stund senare kom plogbilen och sveper bort harspåren. Domaren ursäktar sig och förklarar att tappet hade giltig anledning. I samma veva hörs Pans drevskall igen och närmar sig längs den nyplogade byavägen - storjärgarn flinar och en oförglömlig hund är född!

Men det var inte detta jag skulle berätta. Min kollega berättade när ett barnbarn till storjägarn skulle besöka farfars grav. Det var tillika första gången barnet hade varit på kyrkogården. Så föräldrarna förklarade att här vilade farfar, och en massa andra gamla människor som dött. Storögd frågade pojken:
- Har farfar skutte alla?
- Nej, inte alls svarade hans pappa bekymrat...
- Jaha, men har farfar dräpt dem då?

Vi ses - ha en trevlig helg!

Hej,

Tanken var att jaga fasan i södra Sverige denna helg. Men resan blev tyvärr uppskjuten, till förmån för lite tjäderjakt. Man kan kalla det för kompensationsjakt. En hygglig kompensation skulle det visa sig.

Så här års kan skogsjakten vara lite svårare än under premiärveckorna. Men vi hittade bra med fågel och lyckades lura en och annan. Ju svårare jakt desto högre värderar man det lilla man får.

Vi fick även en försmak av den analkande vintern. Under lördagen kom ca 5cm snö - men då man har en varm stuga och en mysig fru gör det lite och ingenting att man går och fryser. I bister gryningstimma lämnade jag både fru och stuga för att frysa och vaka på spelorrar.Tyvärr uteblev spelen denna helg, men jag fick lite tid att grubbla över världsproblemen - t ex vad krävs för att lyckas i skogen? Dessa tankar rann fram:

• Söket:
  Ju bättre reviering desto vidare sök kan hunden ha utan att man tappar bort den. Jag vill gärna att jycken söker upp mig, och checkar av att jag ser att den passerar mig. Blir söket för djupt fram i marken blir det knepigt att veta vart man har sin vän.
  Tips
  - belöna med en t ex köttbulle, så att det blir värt att komma in till dig...
  
• Löparbetet:
  En bra skogshund står för färska löpor. På senhösten är det inte alltid fågeln går att trycka fast. Då blir det svårt för en hund som inte står annat än för direktvittring. När man skickar på hunden i löpan ska den avancera i din takt. Du ska alltså bestämma farten, helst utan att behöva säga något. Man MÅSTE halvspringa för att hinna i fatt en tjäder som går undan. Men terrängen kan göra det svårt att springa hela tiden. Måste du stanna upp får INTE hunden gå på själv.
  Tips:
  - Hygglig fysik underlättar långa och många löpjobb.
  - Styr inte hunden, låt den jobba självständigt.
  
•  Ammunitionen:
  Skogsjakt, speciellt på senhösten kan kräva lite extra pulver i bössan. Fåglarna lättar på längre håll och är mer påpälsade. Det är INTE bara antal gram bly och US.nr som avgör. Leta efter "super" eller "extra speed" på ammolådorna, ca 36gr US.5 eller 6. De levererar budskapet.
  Tips:
  - Snåla inte och köp med billiga hagelpatroner. De är billiga av en anledning.
  
• Sök skottlägen:
  Tjäder vill gärna ha lite öppnare ytor för att lyfta. Gärna med lite skydd mellan sig och förföljaren. Läs terrängen och sök dig till traktorvägar, rågångar, hyggeskanter etc då du springer på löpan.
  Tips:
  - Reflektera över missade chanser. Var borde jag ha stått?
  
• Skyttet:
  Skogsjakt kräver snabbt instiktivt skytte. Hur ofta tränar du på att skjuta medan du halvspringer fram i skogsterräng? Förmodligen för sällan. Därför träffar du heller inte lika ofta. Men det gäller att fokusera på skyttet. Tänk inte på hunden. Om den inte är lugn i skottet, får du hantera det då. Om man ska snegla på hunden och få den att vara lydig är risken stor att du bommar. Hunden gjorde rätt men du är ändå förbannad. Inte bra. Bättre att fokusera på skyttet. Om du träffar och hunden är lydig = underbart bra. Om den knallar, så får du ta fram Gamla testamentet och läsa högt om Guds straff.
  Tips:
  - Lita på din hund. Ta ett omedelbart utvecklinsgsamtal om den inte lever upp till förtroendet du gav den.
  
• Rapportering:
  Man misstänker att hunden står men man hittar den inte. Att då kunna kalla in den och den visar vägen tillbaka till fågeln är otroligt fräckt. MEN, överdriv inte. I bland tål inte fågeln att hunden rapporterar.
  Tips:
  - Träna rapport och nyttja det med förstånd. En Astro pejl, kan vara ett utmärkt hjälpmedel både vid träning och jakt. Du kan ju jaga som om du INTE hade den...

Vi ses!

Hej,

En bit in i jakten börjar frysboxarna vara hyfsat välfyllda. Älg, skogsfågel, ripa, gås, rådjur...mums. Men det ska ju tillagas också. Skicka oss gärna dina bästa viltrecept. Vi publicerar dem mer än gärna på vår hemsida.

Vi ses!

Hej!

Jaana är på jobbresa...

Huset är i en enda renoveringsröra...

Vädret är pissdåligt...

Jobbet svämmar över...

Hundarna är påtagligt ojagade...

Nåja - gnäll har sällan livat upp tillvaron. Varför bryta ihop över dagens problem...imorgon kommer ju nya. Dags att ändra fokus.

Jaana briljerar och visar vart "det blå skåpet ska stå" i Lissabon...

Hus är alltid under pågående renovering - just face it...

Vädret vore helt okej om man finge jaga...

Jobbet finansierar trots allt alla nöjen...

Hundarna är i en sjujäkla form...

Halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket. Är inte det underbart?

Samma resonemang kan man ha kring det mesta. T ex sina kära hundar. Vi har tre blodsmässigt rätt lika hanhundar. Men både till kynne och utseende är de väldigt olika. Med andra ord finns det förmodligen alltid något att vara upprörd och missnöjd över. Eller av förekommen anledning raka motsatsen - något att vara glad och stolt över. Gamle herr Jante må då tycka precis vad han vill...

Det sägs att framgång föder framgång. Ett sjujäkla begrepp för den som tycker det mesta går åt pipsvängen. Men, tänker man till lite så finns viss logik även i denna floskel. T ex inom hundträning. Vi lär ju våra hundar genom att belöna det rätta och korrigera det oönskade. Problemet är tajming. Jag som förare är ofta lite sent ute med min "konstruktiva" kritik. Det blir alltså rätt svårt för vovven att fatta vad som var bra eller mindre bra. Den tvingas gissa och testa sig fram en hel del. Så långt lika för alla. Vad som skiljer är förarens grundsyn på tillvaron - halvtomma glas osv. En surkart till husse som sällan är nöjd med något och alltid hittar någon liten detalj att beklaga och bestraffa - hur kul är han att lyda och kämpa för? Jämför med den som ser de små detaljerna att glädjas över? 

Som sagt, halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket...

//Vi ses!

Tjena,

Har man tre jaktsugna hundar och jobbet tar mer tid än man önskar är det inte fel att ha egna fåglar att leka med. Våra fasaner bjuder på billig underhållning. Bara att släppa hundarna - trippelsläpp javisst! Parsläpp är ju lite mesigt ;-)

Att ha sin vostehflock på sök i full konkurrens och sen hitta dem alla tre ståendes för samma fågel är riktigt kul. Att sen resa med alla tre ännu häftigare. Att därefter hitta de tre ståendes igen ca 15m ifrån varandra och sen resa med först en. De andra står kvar och väntar på att få resa sin fågel - det är wow! Hade vi inte skaffat egna fasaner att leka med, hade det nog aldrig hänt...

Tips - skaffa lite egna träningsfåglar och börja testa gränser...

Vi ses!

Hej!

Nu är det hög tid att lägga på vinterdäck. Det borde vara i alla fall. På hösten drar sig många in i det sista, innan man byter. Det värsta jag sett var på väg ner i södra sverige på en rådjursjakt. På en fyrfilig motorväg en bit utanför huvudstaden stod en för uppdraget illa klädd stockholmare och försökte byta till vinterdäck i dikeskanten. Han såg varken kaxig eller begåvad ut där han stog i sina chinos och lågskor - mitt i snöslasket. Min bror och jag konstaterade krasst att folk inte är så dumma som man kan tro - de är mycket dummare.

Kan företeelsen "däckbyte" påvisa en förändring i vårt samhälle?
Tidigare sågs både äkta och oäkta män krypandes runt bilar så här års. Det var t.o.m en mycket vanlig syn. Det var liksom en självklarhet. Första halkan = man ur huse. Detta börjar nu mer vara allt mer sällsynt. Fler och fler väljer att låta någon annans man göra jobbet.
...Hur många sysslor kan man leja till andras män, innan man själv inte är karl nog?...

Förmodligen startade det hela någonstans kring stockholm, av dåligt klädda män i chinos och lågskor. Enkelt, bekvämt, slipper skita ner sig - men fjolligt. Men att låta däckfirman göra jobbet är numer inget storstadsfenomen. Likt en vanlig influensa har den spridit sig upp över landet. Har chinosbyxorna helt enkelt tagit över? Eller håller mannen på bli så lat att hans testosteronhalt försvagats? Vad blir nästa steg? Skit samma, jag har nu blivit ett år äldre och tillåts jag åldras vidare lovar jag att förbli den gubbjäkel jag var ämnad att bli...

Vi ses //Peter

Du kan ändra denna exempeltext. Håll muspekaren över texten och klicka på knappen "Ändra text" som dyker upp. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Jomen hej!

Ibland blir det inte som man tänkt. Meningen var att vi skulle jaga fjäll tillsammans med Riksprovsvinnaren Gira och hennes matte Hanna Holmberg. Men så blev det nu inte - tyvärr. Hanna är ju en synnerligen sympatisk dam, och med en lika duktig som lurvig hund. Istället blev vi hemma och pysslade med kåken som ännu inte är klar efter sommarens renovering. Tyvärr igen. Visst hann vi även göra annat än pula med golvvärmeslangen -  typ motionera gårdens fasaner och rapphöns, äta en fördelsedagsmiddag (köpekött på stan) och gå på bio (Jägarna 2)...men det stod sig föga mot Hannas bravader. Under lördagen vibrerade det ena messet efter det andra in med granna tjädrar i munnen på Girä...Jävla Haana :-)

Tur man kan glädjas åt andras framgång - då ens egna uteblir...

Vi ses!

Hej!

Att skjuta på en stöt är inget att vara direkt stolt över. Gör man det över en unghund under injagning är det rejält dumdristigt. Det är ju med hagelbössan man belönar fram rätt beteende, och där ingår inte stötjakt på fågel. Att fälla en eller annan pippi under oklara former för en väl injagad hund spelar mindre roll. Men lika fullt kommer dessa fåglar inte bli minnesvärda och stolta jaktminnen. Undertecknat har syndat tillräckligt för att veta vad han talar om. I vart fall trodde jag det tills igår. Då fick vi faktiskt lära oss att skjuta på stöt kan vara något riktigt berömvärt.

En svart liten söt cockerspaniel på 1,5år kom på besök för att trimma provformen. Det var riktigt kul att se en så pass ung hund med påtaglig lydnad. Varje vänd- och stoppsignal satt bra. Föraren var koncekvent och tydlig i sina korrigeringar, på ett sätt som också ska berömmas - snyggt. Den lilla tiken hette Lycka - inget dåligt namn att leva upp till. Lycka sökte intensivt och målmedvetet inom hagelbössans räckvidd, vilket förståss gav resultat. Hon lyckades få fågel på vingarna upprepade gånger och var lugn i både flog och skott - stiligt! Än fanns det en del kvar att slipa på då det gäller apporten, men vem har inte det. Vi önskar stort "lycka till" på kommande jaktprov!

Vi ses!

Hej,

En grå vardag kan rätt enkelt piffas upp med lite god mat. Tyvärr är ju inte orken den bästa alla kvällar. Snabbmat heter lösningen, men då pratar vi inte hämtpizza eller Mc.Supersizemeburgare. Du som jagar, och är någorlunda framgångsrik kan skippa sådant. För vid det här laget är ju frysen full av förnämligt kött. Då gäller det bara att vara lite kreativ i köket...

Testa vår älgkebab med lite asiatisk touch! Se våra recepttips

Vi ses!

Hej,

Som så ofta förr inleddes helgen med en sväng till markerna i Krokliden - vårt eget lilla jaktresidens. I skymningen på fredagkväll lyckades vår lille Capercallie killer -  Jagr,  överlista en äldre tupp. Det rätta fredagsmyset var sen inte svårt att finna...

Under lördagen fann vi rätt gott om fågel, men de var mycket svåra att hantera. Det började redan på morgonen med oroliga spelorrar. Ett par bommar senare var det bara att ge upp och smyga tillbaka till stugvärmen. Tyvärr vände inte lyckan senare på dagen heller. Orrarna poppade upp likt popcorn på dryga håll. Även tjäderkullarna var onödigt spattiga. Jaktlyckan blev mycket skral. Jagr lyckades hitta en ung orrtupp till slut som höll.  Tack och lov stämde hagelskyttet då bättre än morgonens kulskytte...

Söndag morgon återvände vi hem till Söderbodan. När regnet dragit förbi tog vi en sväng med bygdens fasaner. Jagr och Lynx i parsläpp, ger valuta för pengarna. Med hög fart och stor passion svepte de av lägdor och strankanter. Jagr hittade först ett rapphönspar, som Lynx sedan sekunderade. Just sekunderingen har inte riktigt suttit för dessa herrar. Men denna dag funkade det kanon. Fy fanken va gott! Kort efter vi fotat och saluterat rapphönsens stod grabbarna igen. Denna gång en fasanhöna. Även denna saluterades bara. Jagr visade vad han tyckte om det genom att ta en fasan i nästa avance. UTMÄRKT, så ska det se ut! Lynx hittade sedan ett par tre fasaner till...Finns det bättre sätt att helga vilodagen, så säg!

Vi ses!

----------------------

Kommentar till fenomenet sekundering:

Betydelse:
Sekundering kallas det då en hund tar stånd bara genom att se en annan hund stå för fågel. Olika hundar har olika lätt för att sekundera. Min egen förklaring (utan vetenskapliga belägg) är att konkurrenskänslighet spelar en rätt stor roll. I direkt konkurrens med en annan hund kan vissa jyckar börja söka större, i högre fart men även knycka stånd, tjuvresa och stjäla apporter. Både bra och dåligt alltså. Dessa hundar är förmodligen inte lika villiga att sekundera. Nivån på ståndanlaget spelar också in. En normalbegåvad vorsteh lär sig att en hund som står innebär fågel. Och fågel ska man ju stå för. Med mycket ståndanlag så...står man. 

Slutsats:

Man kan eller kanske t.o.m bör träna in sekundering. Dels för att det är en mycket förnämlig egenskap på prov/jakt med parsläpp. Dels för att man lär sig en hel del om den egna hunden och hur den svarar upp i en konkurrensutsatt situation. Stjäl hunden stånd av partnern och kanske även tjuvreser, bör detta ske på träning så att all önskvärd och behövlig "feedback" från husse kan utdelas. På prov ges inte denna möjlighet...