Äntligen fredag - yes, vi överlevde ännu en arbetsvecka!

Nu är det bara att kasta sig hem, på med jaktkläderna, ladda bössan och släppa hundarna!

Vi ses!

Tisdag,

Jagr ska få hänga på sin första gåsjakt. Husse sitter fast i avd.möte - budget, vd-info, tidplaner, övertrasserade projektkonton -  tiden kryper fram. Det var då ända själva...vad alla ska prata...och länge. Kastar mig i bilen, fort hem, för fort. Tack Polisen att ni behagade gör annat. Värmer ett par paltar. Äter som en vorsteh. Hastar förbi vapenskåpet. Sliter åt mig hagelbrakar'n. Byter kläder. Byter även ammunition i patronbältet. Gås kräver ju lite argare hagel...

Parkerar bilen. Jagr är sugen, men vet inte vad som väntar. Inser att jag borde tagit en ryggsäck. Gåsjakt är ju en materialsport. Jag får bära i händerna. Varför har jag ingen vapenrem på hagelbössan? Nåja, har ju en stig att gå efter. Snart framme. Jagge ser lite förbryllad ut när jag tar på honom värmetäcket. Va, skulle vi inte jaga? säger hans blick. Parkerar honom i ett buskage nära strandlinjen. Sätter mig. Fortfarande hungring. Slukar en banan. Fasen vad det blåser. Börjar frysa. Börjar locka..tuuut...tuuuut...tut. Plötsligt, händer ingenting. Tristessen börjar krypa fram medan solen kryper ner. Det skymmer. Jagr är inte helt övertygad om hur kul detta är. Husse är beredd att hålla med...

Inte ett liv i viken. Bara brus från ett upprivet hav. Men, skottskadade öron registrerar ett välbekant ljud. I fjärran hörs vaga trumpetanden som växer i styrka. YES - nu  kommer de. Närmare och närmare. Plötsligt fryser inte husse längre. Förväntan övergår i besvikelse, då en flock svanar sveper in. Inom skotthåll, förståss. Nu börjar det vara rejält skumt. Funderar på att ge upp. Men, som så ofta förr - det är då det händer. Jagr hör dem först. Plog efter plog sveper in från sädesfälten i grannbyn. Tyvärr bortom jägarmässiga skotthåll. Jagr sitter med stirrig blick och räknar. Fasen vad mycket fågel som husse låter flyga förbi! Tillslut kommer läget. En gås ramlar ner - vingad, förbannad och fullt övertygad om att simma till Finland. Jagr ser tyvärr inte nedslaget. Nu är det upp till bevis. Han får apportkommando. Men fattar inte vart han ska. Husse får visa. Nu går det bättre. Jagr simmar ut i ett mörkt Bottenviken. Tyvärr utan att veta varför. Husse får hjälpa till. Vinglar ut på några stenar för att bättre kunna dirigera. Plums - står med vatten upp på låren. Satan - vad kallt. Jagr flinar, vänder ut och simmar husse tårögd. Dryga 100m från land hinner han ikapp den vingade kanadagåsen. Efter en kort brottningsmatch vänder han hem med en mycket minnesvärd apport. Efter avlämning kommer mer fågel inflygade. Denna gång blev det bara en apport på land. Stor fågel i munnen på liten hund - vilja slår talang! 

Vi packar ihop och försöker hitta stigen tillbaka till bilen. Nu är det riktigt svart. Husse snubblar svär och bannar sin oförmåga att packa rätt grejer. Var är pannlampan? Var är vapenremmen? Var är ryggsäcken?Jagr går lydigt bakom. Husse börjar räkna allt som skjutits för Jagge under hösten. Bara för att hålla uppe humöret. Tappar både räkningen och stigen. Halkar och ramlar, som om han vore onykter. Jagr får ta täten. Han är en bättre stigfinnare - fy fasen vilken kväll!

Vi ses!

Kort summering av denna helg:

Jaana och Lynx drog till Klimpfjäll för att hämta hem ett stiligt öppenklassbetyg. Siktet var högt ställt. Annars löns det ju inte åka. Innan de for pratade vi om att det skulle sitta fint med en snygg 9:a. Tyvärr blev det en annan slags nia denna dag. Efter 9 minuter i första släpp var provdagen slut. Jaana chansade att styra Lynx mot nyslagna ripor. Tyvärr höll varken riporna eller lydnaden. Bara att bryta ihop och komma igen!

Iver, Jagr och jag drog istället till Krokliden. Lördag morgon klev jag upp före gryning och drog till en känd spelplats för bygdens orrar. Några bulvaner sattes upp innan jag började locka lite förföriskt. En kort stund senare kom de svarta inflygande och min Sauer fick visa vad den går för.

Efter en lite senare frukost tog Jagr och jag en sväng i tjäderskogen. Första tuppen klantades bort pga ett mobiltelefonsamtal. Gissa vem som ringde? Jo, en förbannad Jaana som just åkt ut i Klimpfjäll...dubbelsatan! Nåja, det skulle bli värre. Jagr stod igen och vi tog an löpan. Ytterligare en grann tupp tog till vingarna ungefär samtidigt som jag gjorde en saltomotal på en hal sten. Jag fick se tuppen glida iväg liggandes på rygg. Nåja, det kunde varit värre - bössan var ju hel, det var bara min stolhet som tagit skada. Efter en del mindre väl valda ord gick vi vidare, och Jagr var snart försvunnen i granskogen. Efter en kort stunds letande provade jag kalla in honom. Och jodå, han kom tillbaka med stirrig blick och gnydde. Nu jävlar tänkte jag och bad Jagrvisa vad han hittat. Han smög tillbaka och stod fint mot en grandunge. Jag hann inte riktigt fram förrän tuppen lättade. Ingen avance alltså. Men det är ett lyxproblem på en tjäderrapport. Tuppens flygtur blev kort - yes, äntligen lite revanch! Innan lördagen var slut hade det även skjutits fågel för Iver...gammal är äldst.

På söndag provade Jaana och jag att byta hund. Hon tog Jagge och jag Lynx. Men, Lynx valde fel markvisare. För på vår sväng fanns ingen fågel. Jaana och Jagr kom tillbaka med en fin ripa i handen och ett leende på läpparna. Dagen avslutades med lite trattkantarellplockning. Som du ser på bilden här under så var svamplyckan rejäl!

En mindre bra hund - frågan är om den ska stå?

En bra hund - frågan är inte om, utan när den står?
En riktigt bra hund - frågan är inte när utan var den nu står.... 

Vi ses! //Peter

Go fredag!

Regnet öser ner. Pågående husrenovering har legat berövligt stilla under den inledande jakten. Tanken att hoppa i arbetskläderna istället för att springa i tjäderlöpor har varit både främmande och en aning obehaglig. Tyvärr finns det ju måsten. Huset måste bli klart innan det blir alltför kallt. Måsten kan dock lösar med pengar. Men är plånboken för tunn får man jobba själv istället för att leja någon annan medan man jagar...

Ett sätt att få in pengar är att sälja saker man inte behöver. Under renoveringen har en och annan sådan pryl hamnat i garaget, i väntan på hugg på någon spekulant. De flesta har nog provat göra affär på Blocket, där gamla grejer byter ägare (numer finns där även kontaktannonser...).

Tyvärr, finns de folk (förmodligen oftast män) som blivit Blocket-beroende. Varje dag kollas de senaste annonserna. Vad är ute till försäljning? Och inte minst, vem säljer vad och varför?

...Men va fasen, ska en Johannes i Drängsmark sälja skotern? undra om det är frun som krånglar?

...Men va faruln, ska en Kalle i Fällfors sälja Mercan? undra om han har problem med jobbet? 

...Men va fanken, ska en Pelle i Byske sälja sommarstugan, undra om det är hälsan?

I mindre byar och samhällen har Blocket fått en betydligt större uppgift än att bara förmedla mer eller mindre begagnade varor och livskamrater. Internet-sidan är även en skvallercentral. Folk håller koll på varann, på lite lagom bekvämt avstånd och fyller själva i den information som saknas. 
He som sagts och hörts av många - he jer ju sant!

Vi ses!

Hej,

Jagar man i skog eller annan svår terräng, har borta sin vän och misstänker att den står för fågel någonstans - är det magiskt att kunna kalla in hunden och den visar dig vägen tillbaka. Rapporterar din fågelhund? Spontan eller påkallat? I så fall stort grattis. Om inte - läs vidare...

Tidigare gick jag i villfarelsen att rapport var något bara några enstaka superhundar kunde. Vi andra fick öppna plånboken och köpa beepers och gps-halsband, för att hitta våra hundar. Men, efter att ha träffat en mycket kunnig och meriterad fågeljägare från Arvidsjaurskogarna ändrade vi uppfattning. Roger som han heter var övertygad om att alla hundar går lära att rapportera, i vart fall hade alla hans vorsteh kunnat det.

Hur gör man då?

1. Grunden är en vanlig inkallning
Ju bättre och säkrare inkallning du har desto enklare blir det. Om du tränat så att hunden förknippar en inkallning med att du har något otroligt kul att erbjuda är fortsättningen enkel. Din inkallning får inte per automatik betyda att hunden måste sluta med det roliga, för att komma till dig och bli kopplad. Så ta för vana att erbjuda en dragkamp, en korvbit, en kastapport - något kul. Släpp därefter iväg hunden igen...

2. Vänta tills hunden är ståndfast

Vissa hundar har tidiga och rejäla ståndanlag. Andra är lite senare i sin utveckling. Det går alltså inte säga hur gammal hunden ska vara innan man börjar. Vänta tills du ser att den står fast, sen kör du vidare.

3. Börja kalla av från ståndet
Sitter inkallningen och hunden står bra, är det bara att försöka kalla av  från ståndet. Har du tillgång till en hönsgård, fasanvoljär eller likande så kan man börja där. De flesta hundar tar stånd mot en voljär. Stadsparkens duvor kan nog också funka för dig som bor mer centralt. Låt hunden stå en stund och kalla sedan in den. Direkt den kommer till dig beröm och be den visa fåglarna. Följ med hunden tillbaka till fåglarna och beröm...

4. Kalla av från ståndet i skarpt läge
Funkar det nu bra att kalla av hunden kan man köra vidare i skaprt läge. Välj dina tillfällen.  Misstänker du att hunden står nära fågeln så är det inte läge. Den kan då vara svår att få att släppa fågeln. Då hunden kommer på din inkallning ska den nu verkligen få uppleva att det var värt besväret. Följ hunden tillbaka, och direkt ni får fågeln på vingarna ska den saluteras eller fällas. Jag kräver här inget nytt stånd, utan hittar vi tillbaka till fågeln så skjuter jag. Skott från Berettan är den ultimata belöningen. Det är med den jag visar att husse är bra att ha med i en fågelsituation.

5. Variera
Överdriv inte med kalla av hunden för ofta. Variera dig, så att du oftare går fram till hunden och avancerar direkt, än du kallar av den från ståndet. All rapportering lyckas ju inte, vissa dagar är fåglarna för skygga för att tillåta en rapport. Då är det bäst att låta bli. Du ska ju inte förstöra hundens jobb. Det är heller inte önskvärt att din hund bli för sugen på att rapportera. En påkallad rapport är nog bättre än en överdrivet spontan...

5. Lär dig se hundens rapport
När du tycker att det går riktgt bra att kalla av hunden från ståndet kan du börja tona ner inkallningen lite. Smyg upp bakom hunden på ca 50m håll och göm dig. Du ska fortfarande se hunden. Stå sen bara och vänta. Vänta länge. Händer inget så kan du vissla lite lågt. Men bli inte förvånad om den utan signal snart lämnar ståndet försiktigt och letar upp dig. Memorera nu hur hunden ser ut och gör då den får syn på dig. Ta med den minnesbilden ut på jakt. Alltför många kan inte läsa sin hund då den rapporterar...

Jag minns - Iver hade varit borta länge. Frustrationen steg. Vad ända in i h-vete höll han på med? Vi visslade och kallade, till slut kom Iver tillbaka. Vi gick vidare men han ville tillbaka till samma ställe. Vi fattade ingenting och blev ännu argare. Fy fanken vad skäms nu när man vet bättre. Gör inte samma misstag...

Lycka till!

Då var denna provhelg i Arvidsjaur till ända.

En kort sammanfattning - sol, vindstilla, hyggligt med fågel och vackra urskogar gav blandande framgångar.

Jagr gjorde sin provdebut i elitklass. Resultatet blev inte rikigt vad husse hade hoppats på. Den obefintliga vinden och lite skygga fåglar visade sig vara alltför svårt att bemästra denna gång. Jagge sökte i hög fart men för stort och med brister i revieringen. I den kuperade terrängen blev han svår att hålla reda på och viss mark lämnades osökt. Vi får ta nya tag en annan gång.

Lynx startades först på fredag i UKL i Ladypokalen, där han sökte för riktigt höga betyg. Tyvärr ville det sig inte med fåglarna denna dag. Pokalen gick i stället till Ann-Helen Widén och hennes Chica.  Stort grattis!

Idag söndag fick Lynx chansen i ÖKL. Som han brukar så tog han i rejält. Hög fart, och vidd. Kanske aningen för stort fläckvis för den typ av skog vi gick på. Men han skötte en tjäderlöpa alldeles förträffligt, där han fick visa både avance, lugn i flog och skott, och sen en bra apport. Domaren Tord och domarelev Robert flåsade rejält men lyckligt efter att de fått fälla en fin tjäderhöna. Hade bara söket hållit samma klass som på fredagen hade betyget kunna bli högre. Men ett fint andra pris är inte fy skam det heller!

Stort grattis till alla andra pristagare denna helg.
Förhållandena var inte de enklaste. Många fåglar var ibland rejält skygga, den obefintliga vinden gjorde det än knepigare. Att komma till avslut och t.o.m lyckas få en fällning var inte alla förunnande.

Se alla resultat på bottenvikens hemsida: www. svkbottenviken.se

För framgång på prov krävs två saker - skicklighet och tur.
Har man mindre av det ena krävs rejält med det andra. Vi jobbar nu vidare med att fylla på med det förstnämnda!

Vi ses!

Hej!

Du som vistas i skog och mark har säkert noterat att det är ovanligt blött där ute. Bäckar, vattendrag och myrmark kan vara lite vanskliga att passera. Bra för elpriset men desto sämre för hundtassar. Under veckans kvällsjakter tyckte jag att Jagr inte hade något tryck i söket. Han såg bekymrad ut och sökte inte som han brukar. Förklaringen var en trasig baktass. Blöta dagar gör tassarna mjuka och mer känsliga för diverse skavanker.

Men visst finns det fördelar också. Den blöta hösten att svamparna växer som....just det...upp ur marken. Vi har hittat riktigt bra med kantareller i år - mums!

Surväder kan även vara bra för jaktlyckan. Normalt höstskygga orrar kan surna till och trycka ganska bra under regntyngda dagar. De vill

förmodligen inte blöta ner sin fina fjäderdräkt. Jag förstår dem...

Tips: Syna din hunds tassar och klor ofta.

40-talisten ser glaset som halvtomt...
70-talisten ser glaset som halvfullt...
80-talisten bryr sig inte vems glaset var...

Vi ses!

Jomen hej igen,

Trots jobb och förpliktelser kan man ju försöka hinna ut en sväng innan allt skjutljus är borta. Visst kanske man skulle kunna jaga med pannlampa och reflex-väst på hunden. Men, nja…

Nåväl, Jaana lurade upp mig till våra marker i Krokliden. En kort sväng med Jagr hanns med innan mörkläggning. Regnet öste ner – mysigt. Ett kort släpp ut över ett kalhugget berg gav dock resultat. Vi hann inte gå långt innan en skygg orrkull tog till vingarna. Ett par ängliga orrar till avvek från hygget på ca 80m håll. Men som så ofta, en kaxig rackare stannade kvar, lite för länge för hans eget bästa. En grann orrtupp dessutom. Det började skymma på en aning när Jagr sen stod för en löpa ute på hygget. Jag var rätt säker på att det var orrarna som löpt omkring. Vi tog dock an löpan med laddad Beretta och raska steg. Efter ett par 50-tal meter tog en hygglig tjädertupp till vingarna. Hans sista flygtur. En tupp av vardera slag på en knapp timme är helt okej. Hemma i stugan väntade Jaana med trötta hundar och en utsökt middag – kan man få en bättre after-work?

Dagens tips – om det regnar eller just slutat regna kan hyggen och hyggeskanter bjuda på fin skogsfågeljakt…

Vi ses//

Hej

Du som kanske besöker vår hemsida lite då och då har förmodligen märkt att den varit lite inaktiv. Förklaringen är att vi legat ute i fält en del, både här och där. Tyvärr går tiden alldeles för snabbt då man har roligt. Vem hittade förresten på den ap’en? Troligen är det samma gök som bestämde att det är kalorierna som är goda i maten…

Efter nämnda skogsjakter fick vi en inbjudan av Martin Jönsson att komma upp till hans stuga i Klippen-Hemavan. Självklart ville vi få jaga för årets Riksprovstvåa Tjädrarns Compis, endast slagen av Hanna Holmbergs finfina tik Gira. Gira var också påväg till Klippen, men fick förhinder. Synd, vilket vasst gäng vi hade blivit. Men, stort grattis Hanna – vi är fortfarande impade! Martin och Compis bjöd på kungligt boende och fina middagar. Tyvärr var vi inte lika bortskämda av väderguden och jaktgudinnan. Regn, blåst och påtagligt lite fågel gjorde jaktlyckan skral. Men hundarna jobbade på riktigt bra ändå.

På väg hemåt svängde vi av till Kittelfjäll. Där hoppade Jaana och Lynx av för några dagars jakt tillsammans med sin mor och B-M Mattson. Tyvärr fortsatte det dåliga vädret. Men jaktlyckan blev ändå god – inte av ripa utan av kantareller. Mums!

Jagr, Iver och Peter åkte hem för några dagars älgjakt i Krokliden. På 2,5 dagar fällde laget 8 älgar, varav 37,5% föll för min bössa. Kul, men ännu roligare var det spårarbete som Iver fick utföra. Älgkon hade gått undan efter skott hos en passgranne. Först fick en annan hund prova spåra men fick inte till det. Iver fick då visa vad han går för. Han har blivit riktigt vass på eftersök. Lagom fart, och nosen i backen, hela vägen tills han får direkt vittring. Då kommer huvudet upp och man vet att man är nära och kan göra sig beredd. En älg som rusar upp ur sårlegan kräver snabbt skytte. Denna gång låg älgen dö…

Jaana jagar vidare ett par veckor till medan jag Peter måste återgå till jobbet – jippi!

Dagens tips -  ladda om snabbt!

Vi ses

Hej igen,

Efter några inledande finfina dagar på hemmamarkerna runt Krokliden tog vi tältkåtan och drog inåt landet, för ett par dagars fortsatt skogsjakt. De milsvida myrstråken i Västerbottens inland visade sig vara väl värt ett besök. Gott om fågel och kanonväder. Vad mer kan man begära? Jo kanske att lövfällningen kunnat vänta lite. Orrarna var många men tyvärr mycket svåra att tas med. Många drog iväg långt innan hundarna ens hunnit få någon vittring. Andra lät hunden stå för dem men inte vi skyttar kunde komma i lagom håll. Nåja, vi ska inte gnälla. En och annan pippi fick följa med hem. Det fanns ju ripa också. Två saker minns vi nog lite extra.

Minne 1 - Lynx outtröttliga och systematiska sök. Fy fanken vad ett riktigt sök värmer. Att han dessutom visade upp hur man rapporter, höjde stämningen rejält. Att Lynx hade en bra nos visste vi redan, men att söket skulle funka så bra i skog det fick vi se nu!

Minne 2 - Jagr's rävjakt. Vi hade just fällt en ripa för Jagge. Vi släppte på igen och fick se honom i oerhörda hastigheter över ett hygge. Vi stod bara och gapade när han jagade ikapp en ungräv. Han försökte stoppa räven på egen hand men den bjöd på ilsket motstånd. Till slut ställde Jagr räven in mot en rotvällta. Husse löpte med hög puls över nämnda hygge och erbjöd aktiv dödshjälp. Detta är kanske den bästa rävapport-träning man kan få. Apport i skarpt läge - det triggar!!!

Nu väntar vi febrilt efter resultaten på Riksprovet...tills dess, stort grattis till alla vänner och bekanta som lyckats bra på de inledande proven. Ingen nämnd ingen glömd!

Jo förresten - stort grattis till Kristina Norberg och hennes Knut 2år. Första start på skogsprov gav ett första pris i ÖKL, i Alfta.

Vi ses!

Äntligen fredag - yes, vi överlevde ännu en arbetsvecka!

Nu är det bara att kasta sig hem, på med jaktkläderna, ladda bössan och släppa hundarna!

Vi ses!

Tisdag,

Jagr ska få hänga på sin första gåsjakt. Husse sitter fast i avd.möte - budget, vd-info, tidplaner, övertrasserade projektkonton -  tiden kryper fram. Det var då ända själva...vad alla ska prata...och länge. Kastar mig i bilen, fort hem, för fort. Tack Polisen att ni behagade gör annat. Värmer ett par paltar. Äter som en vorsteh. Hastar förbi vapenskåpet. Sliter åt mig hagelbrakar'n. Byter kläder. Byter även ammunition i patronbältet. Gås kräver ju lite argare hagel...

Parkerar bilen. Jagr är sugen, men vet inte vad som väntar. Inser att jag borde tagit en ryggsäck. Gåsjakt är ju en materialsport. Jag får bära i händerna. Varför har jag ingen vapenrem på hagelbössan? Nåja, har ju en stig att gå efter. Snart framme. Jagge ser lite förbryllad ut när jag tar på honom värmetäcket. Va, skulle vi inte jaga? säger hans blick. Parkerar honom i ett buskage nära strandlinjen. Sätter mig. Fortfarande hungring. Slukar en banan. Fasen vad det blåser. Börjar frysa. Börjar locka..tuuut...tuuuut...tut. Plötsligt, händer ingenting. Tristessen börjar krypa fram medan solen kryper ner. Det skymmer. Jagr är inte helt övertygad om hur kul detta är. Husse är beredd att hålla med...

Inte ett liv i viken. Bara brus från ett upprivet hav. Men, skottskadade öron registrerar ett välbekant ljud. I fjärran hörs vaga trumpetanden som växer i styrka. YES - nu  kommer de. Närmare och närmare. Plötsligt fryser inte husse längre. Förväntan övergår i besvikelse, då en flock svanar sveper in. Inom skotthåll, förståss. Nu börjar det vara rejält skumt. Funderar på att ge upp. Men, som så ofta förr - det är då det händer. Jagr hör dem först. Plog efter plog sveper in från sädesfälten i grannbyn. Tyvärr bortom jägarmässiga skotthåll. Jagr sitter med stirrig blick och räknar. Fasen vad mycket fågel som husse låter flyga förbi! Tillslut kommer läget. En gås ramlar ner - vingad, förbannad och fullt övertygad om att simma till Finland. Jagr ser tyvärr inte nedslaget. Nu är det upp till bevis. Han får apportkommando. Men fattar inte vart han ska. Husse får visa. Nu går det bättre. Jagr simmar ut i ett mörkt Bottenviken. Tyvärr utan att veta varför. Husse får hjälpa till. Vinglar ut på några stenar för att bättre kunna dirigera. Plums - står med vatten upp på låren. Satan - vad kallt. Jagr flinar, vänder ut och simmar husse tårögd. Dryga 100m från land hinner han ikapp den vingade kanadagåsen. Efter en kort brottningsmatch vänder han hem med en mycket minnesvärd apport. Efter avlämning kommer mer fågel inflygade. Denna gång blev det bara en apport på land. Stor fågel i munnen på liten hund - vilja slår talang! 

Vi packar ihop och försöker hitta stigen tillbaka till bilen. Nu är det riktigt svart. Husse snubblar svär och bannar sin oförmåga att packa rätt grejer. Var är pannlampan? Var är vapenremmen? Var är ryggsäcken?Jagr går lydigt bakom. Husse börjar räkna allt som skjutits för Jagge under hösten. Bara för att hålla uppe humöret. Tappar både räkningen och stigen. Halkar och ramlar, som om han vore onykter. Jagr får ta täten. Han är en bättre stigfinnare - fy fasen vilken kväll!

Vi ses!

Kort summering av denna helg:

Jaana och Lynx drog till Klimpfjäll för att hämta hem ett stiligt öppenklassbetyg. Siktet var högt ställt. Annars löns det ju inte åka. Innan de for pratade vi om att det skulle sitta fint med en snygg 9:a. Tyvärr blev det en annan slags nia denna dag. Efter 9 minuter i första släpp var provdagen slut. Jaana chansade att styra Lynx mot nyslagna ripor. Tyvärr höll varken riporna eller lydnaden. Bara att bryta ihop och komma igen!

Iver, Jagr och jag drog istället till Krokliden. Lördag morgon klev jag upp före gryning och drog till en känd spelplats för bygdens orrar. Några bulvaner sattes upp innan jag började locka lite förföriskt. En kort stund senare kom de svarta inflygande och min Sauer fick visa vad den går för.

Efter en lite senare frukost tog Jagr och jag en sväng i tjäderskogen. Första tuppen klantades bort pga ett mobiltelefonsamtal. Gissa vem som ringde? Jo, en förbannad Jaana som just åkt ut i Klimpfjäll...dubbelsatan! Nåja, det skulle bli värre. Jagr stod igen och vi tog an löpan. Ytterligare en grann tupp tog till vingarna ungefär samtidigt som jag gjorde en saltomotal på en hal sten. Jag fick se tuppen glida iväg liggandes på rygg. Nåja, det kunde varit värre - bössan var ju hel, det var bara min stolhet som tagit skada. Efter en del mindre väl valda ord gick vi vidare, och Jagr var snart försvunnen i granskogen. Efter en kort stunds letande provade jag kalla in honom. Och jodå, han kom tillbaka med stirrig blick och gnydde. Nu jävlar tänkte jag och bad Jagrvisa vad han hittat. Han smög tillbaka och stod fint mot en grandunge. Jag hann inte riktigt fram förrän tuppen lättade. Ingen avance alltså. Men det är ett lyxproblem på en tjäderrapport. Tuppens flygtur blev kort - yes, äntligen lite revanch! Innan lördagen var slut hade det även skjutits fågel för Iver...gammal är äldst.

På söndag provade Jaana och jag att byta hund. Hon tog Jagge och jag Lynx. Men, Lynx valde fel markvisare. För på vår sväng fanns ingen fågel. Jaana och Jagr kom tillbaka med en fin ripa i handen och ett leende på läpparna. Dagen avslutades med lite trattkantarellplockning. Som du ser på bilden här under så var svamplyckan rejäl!

En mindre bra hund - frågan är om den ska stå?

En bra hund - frågan är inte om, utan när den står?
En riktigt bra hund - frågan är inte när utan var den nu står.... 

Vi ses! //Peter

Go fredag!

Regnet öser ner. Pågående husrenovering har legat berövligt stilla under den inledande jakten. Tanken att hoppa i arbetskläderna istället för att springa i tjäderlöpor har varit både främmande och en aning obehaglig. Tyvärr finns det ju måsten. Huset måste bli klart innan det blir alltför kallt. Måsten kan dock lösar med pengar. Men är plånboken för tunn får man jobba själv istället för att leja någon annan medan man jagar...

Ett sätt att få in pengar är att sälja saker man inte behöver. Under renoveringen har en och annan sådan pryl hamnat i garaget, i väntan på hugg på någon spekulant. De flesta har nog provat göra affär på Blocket, där gamla grejer byter ägare (numer finns där även kontaktannonser...).

Tyvärr, finns de folk (förmodligen oftast män) som blivit Blocket-beroende. Varje dag kollas de senaste annonserna. Vad är ute till försäljning? Och inte minst, vem säljer vad och varför?

...Men va fasen, ska en Johannes i Drängsmark sälja skotern? undra om det är frun som krånglar?

...Men va faruln, ska en Kalle i Fällfors sälja Mercan? undra om han har problem med jobbet? 

...Men va fanken, ska en Pelle i Byske sälja sommarstugan, undra om det är hälsan?

I mindre byar och samhällen har Blocket fått en betydligt större uppgift än att bara förmedla mer eller mindre begagnade varor och livskamrater. Internet-sidan är även en skvallercentral. Folk håller koll på varann, på lite lagom bekvämt avstånd och fyller själva i den information som saknas. 
He som sagts och hörts av många - he jer ju sant!

Vi ses!

Hej,

Jagar man i skog eller annan svår terräng, har borta sin vän och misstänker att den står för fågel någonstans - är det magiskt att kunna kalla in hunden och den visar dig vägen tillbaka. Rapporterar din fågelhund? Spontan eller påkallat? I så fall stort grattis. Om inte - läs vidare...

Tidigare gick jag i villfarelsen att rapport var något bara några enstaka superhundar kunde. Vi andra fick öppna plånboken och köpa beepers och gps-halsband, för att hitta våra hundar. Men, efter att ha träffat en mycket kunnig och meriterad fågeljägare från Arvidsjaurskogarna ändrade vi uppfattning. Roger som han heter var övertygad om att alla hundar går lära att rapportera, i vart fall hade alla hans vorsteh kunnat det.

Hur gör man då?

1. Grunden är en vanlig inkallning
Ju bättre och säkrare inkallning du har desto enklare blir det. Om du tränat så att hunden förknippar en inkallning med att du har något otroligt kul att erbjuda är fortsättningen enkel. Din inkallning får inte per automatik betyda att hunden måste sluta med det roliga, för att komma till dig och bli kopplad. Så ta för vana att erbjuda en dragkamp, en korvbit, en kastapport - något kul. Släpp därefter iväg hunden igen...

2. Vänta tills hunden är ståndfast

Vissa hundar har tidiga och rejäla ståndanlag. Andra är lite senare i sin utveckling. Det går alltså inte säga hur gammal hunden ska vara innan man börjar. Vänta tills du ser att den står fast, sen kör du vidare.

3. Börja kalla av från ståndet
Sitter inkallningen och hunden står bra, är det bara att försöka kalla av  från ståndet. Har du tillgång till en hönsgård, fasanvoljär eller likande så kan man börja där. De flesta hundar tar stånd mot en voljär. Stadsparkens duvor kan nog också funka för dig som bor mer centralt. Låt hunden stå en stund och kalla sedan in den. Direkt den kommer till dig beröm och be den visa fåglarna. Följ med hunden tillbaka till fåglarna och beröm...

4. Kalla av från ståndet i skarpt läge
Funkar det nu bra att kalla av hunden kan man köra vidare i skaprt läge. Välj dina tillfällen.  Misstänker du att hunden står nära fågeln så är det inte läge. Den kan då vara svår att få att släppa fågeln. Då hunden kommer på din inkallning ska den nu verkligen få uppleva att det var värt besväret. Följ hunden tillbaka, och direkt ni får fågeln på vingarna ska den saluteras eller fällas. Jag kräver här inget nytt stånd, utan hittar vi tillbaka till fågeln så skjuter jag. Skott från Berettan är den ultimata belöningen. Det är med den jag visar att husse är bra att ha med i en fågelsituation.

5. Variera
Överdriv inte med kalla av hunden för ofta. Variera dig, så att du oftare går fram till hunden och avancerar direkt, än du kallar av den från ståndet. All rapportering lyckas ju inte, vissa dagar är fåglarna för skygga för att tillåta en rapport. Då är det bäst att låta bli. Du ska ju inte förstöra hundens jobb. Det är heller inte önskvärt att din hund bli för sugen på att rapportera. En påkallad rapport är nog bättre än en överdrivet spontan...

5. Lär dig se hundens rapport
När du tycker att det går riktgt bra att kalla av hunden från ståndet kan du börja tona ner inkallningen lite. Smyg upp bakom hunden på ca 50m håll och göm dig. Du ska fortfarande se hunden. Stå sen bara och vänta. Vänta länge. Händer inget så kan du vissla lite lågt. Men bli inte förvånad om den utan signal snart lämnar ståndet försiktigt och letar upp dig. Memorera nu hur hunden ser ut och gör då den får syn på dig. Ta med den minnesbilden ut på jakt. Alltför många kan inte läsa sin hund då den rapporterar...

Jag minns - Iver hade varit borta länge. Frustrationen steg. Vad ända in i h-vete höll han på med? Vi visslade och kallade, till slut kom Iver tillbaka. Vi gick vidare men han ville tillbaka till samma ställe. Vi fattade ingenting och blev ännu argare. Fy fanken vad skäms nu när man vet bättre. Gör inte samma misstag...

Lycka till!

Då var denna provhelg i Arvidsjaur till ända.

En kort sammanfattning - sol, vindstilla, hyggligt med fågel och vackra urskogar gav blandande framgångar.

Jagr gjorde sin provdebut i elitklass. Resultatet blev inte rikigt vad husse hade hoppats på. Den obefintliga vinden och lite skygga fåglar visade sig vara alltför svårt att bemästra denna gång. Jagge sökte i hög fart men för stort och med brister i revieringen. I den kuperade terrängen blev han svår att hålla reda på och viss mark lämnades osökt. Vi får ta nya tag en annan gång.

Lynx startades först på fredag i UKL i Ladypokalen, där han sökte för riktigt höga betyg. Tyvärr ville det sig inte med fåglarna denna dag. Pokalen gick i stället till Ann-Helen Widén och hennes Chica.  Stort grattis!

Idag söndag fick Lynx chansen i ÖKL. Som han brukar så tog han i rejält. Hög fart, och vidd. Kanske aningen för stort fläckvis för den typ av skog vi gick på. Men han skötte en tjäderlöpa alldeles förträffligt, där han fick visa både avance, lugn i flog och skott, och sen en bra apport. Domaren Tord och domarelev Robert flåsade rejält men lyckligt efter att de fått fälla en fin tjäderhöna. Hade bara söket hållit samma klass som på fredagen hade betyget kunna bli högre. Men ett fint andra pris är inte fy skam det heller!

Stort grattis till alla andra pristagare denna helg.
Förhållandena var inte de enklaste. Många fåglar var ibland rejält skygga, den obefintliga vinden gjorde det än knepigare. Att komma till avslut och t.o.m lyckas få en fällning var inte alla förunnande.

Se alla resultat på bottenvikens hemsida: www. svkbottenviken.se

För framgång på prov krävs två saker - skicklighet och tur.
Har man mindre av det ena krävs rejält med det andra. Vi jobbar nu vidare med att fylla på med det förstnämnda!

Vi ses!

Hej!

Du som vistas i skog och mark har säkert noterat att det är ovanligt blött där ute. Bäckar, vattendrag och myrmark kan vara lite vanskliga att passera. Bra för elpriset men desto sämre för hundtassar. Under veckans kvällsjakter tyckte jag att Jagr inte hade något tryck i söket. Han såg bekymrad ut och sökte inte som han brukar. Förklaringen var en trasig baktass. Blöta dagar gör tassarna mjuka och mer känsliga för diverse skavanker.

Men visst finns det fördelar också. Den blöta hösten att svamparna växer som....just det...upp ur marken. Vi har hittat riktigt bra med kantareller i år - mums!

Surväder kan även vara bra för jaktlyckan. Normalt höstskygga orrar kan surna till och trycka ganska bra under regntyngda dagar. De vill

förmodligen inte blöta ner sin fina fjäderdräkt. Jag förstår dem...

Tips: Syna din hunds tassar och klor ofta.

40-talisten ser glaset som halvtomt...
70-talisten ser glaset som halvfullt...
80-talisten bryr sig inte vems glaset var...

Vi ses!

Jomen hej igen,

Trots jobb och förpliktelser kan man ju försöka hinna ut en sväng innan allt skjutljus är borta. Visst kanske man skulle kunna jaga med pannlampa och reflex-väst på hunden. Men, nja…

Nåväl, Jaana lurade upp mig till våra marker i Krokliden. En kort sväng med Jagr hanns med innan mörkläggning. Regnet öste ner – mysigt. Ett kort släpp ut över ett kalhugget berg gav dock resultat. Vi hann inte gå långt innan en skygg orrkull tog till vingarna. Ett par ängliga orrar till avvek från hygget på ca 80m håll. Men som så ofta, en kaxig rackare stannade kvar, lite för länge för hans eget bästa. En grann orrtupp dessutom. Det började skymma på en aning när Jagr sen stod för en löpa ute på hygget. Jag var rätt säker på att det var orrarna som löpt omkring. Vi tog dock an löpan med laddad Beretta och raska steg. Efter ett par 50-tal meter tog en hygglig tjädertupp till vingarna. Hans sista flygtur. En tupp av vardera slag på en knapp timme är helt okej. Hemma i stugan väntade Jaana med trötta hundar och en utsökt middag – kan man få en bättre after-work?

Dagens tips – om det regnar eller just slutat regna kan hyggen och hyggeskanter bjuda på fin skogsfågeljakt…

Vi ses//

Hej

Du som kanske besöker vår hemsida lite då och då har förmodligen märkt att den varit lite inaktiv. Förklaringen är att vi legat ute i fält en del, både här och där. Tyvärr går tiden alldeles för snabbt då man har roligt. Vem hittade förresten på den ap’en? Troligen är det samma gök som bestämde att det är kalorierna som är goda i maten…

Efter nämnda skogsjakter fick vi en inbjudan av Martin Jönsson att komma upp till hans stuga i Klippen-Hemavan. Självklart ville vi få jaga för årets Riksprovstvåa Tjädrarns Compis, endast slagen av Hanna Holmbergs finfina tik Gira. Gira var också påväg till Klippen, men fick förhinder. Synd, vilket vasst gäng vi hade blivit. Men, stort grattis Hanna – vi är fortfarande impade! Martin och Compis bjöd på kungligt boende och fina middagar. Tyvärr var vi inte lika bortskämda av väderguden och jaktgudinnan. Regn, blåst och påtagligt lite fågel gjorde jaktlyckan skral. Men hundarna jobbade på riktigt bra ändå.

På väg hemåt svängde vi av till Kittelfjäll. Där hoppade Jaana och Lynx av för några dagars jakt tillsammans med sin mor och B-M Mattson. Tyvärr fortsatte det dåliga vädret. Men jaktlyckan blev ändå god – inte av ripa utan av kantareller. Mums!

Jagr, Iver och Peter åkte hem för några dagars älgjakt i Krokliden. På 2,5 dagar fällde laget 8 älgar, varav 37,5% föll för min bössa. Kul, men ännu roligare var det spårarbete som Iver fick utföra. Älgkon hade gått undan efter skott hos en passgranne. Först fick en annan hund prova spåra men fick inte till det. Iver fick då visa vad han går för. Han har blivit riktigt vass på eftersök. Lagom fart, och nosen i backen, hela vägen tills han får direkt vittring. Då kommer huvudet upp och man vet att man är nära och kan göra sig beredd. En älg som rusar upp ur sårlegan kräver snabbt skytte. Denna gång låg älgen dö…

Jaana jagar vidare ett par veckor till medan jag Peter måste återgå till jobbet – jippi!

Dagens tips -  ladda om snabbt!

Vi ses

Hej igen,

Efter några inledande finfina dagar på hemmamarkerna runt Krokliden tog vi tältkåtan och drog inåt landet, för ett par dagars fortsatt skogsjakt. De milsvida myrstråken i Västerbottens inland visade sig vara väl värt ett besök. Gott om fågel och kanonväder. Vad mer kan man begära? Jo kanske att lövfällningen kunnat vänta lite. Orrarna var många men tyvärr mycket svåra att tas med. Många drog iväg långt innan hundarna ens hunnit få någon vittring. Andra lät hunden stå för dem men inte vi skyttar kunde komma i lagom håll. Nåja, vi ska inte gnälla. En och annan pippi fick följa med hem. Det fanns ju ripa också. Två saker minns vi nog lite extra.

Minne 1 - Lynx outtröttliga och systematiska sök. Fy fanken vad ett riktigt sök värmer. Att han dessutom visade upp hur man rapporter, höjde stämningen rejält. Att Lynx hade en bra nos visste vi redan, men att söket skulle funka så bra i skog det fick vi se nu!

Minne 2 - Jagr's rävjakt. Vi hade just fällt en ripa för Jagge. Vi släppte på igen och fick se honom i oerhörda hastigheter över ett hygge. Vi stod bara och gapade när han jagade ikapp en ungräv. Han försökte stoppa räven på egen hand men den bjöd på ilsket motstånd. Till slut ställde Jagr räven in mot en rotvällta. Husse löpte med hög puls över nämnda hygge och erbjöd aktiv dödshjälp. Detta är kanske den bästa rävapport-träning man kan få. Apport i skarpt läge - det triggar!!!

Nu väntar vi febrilt efter resultaten på Riksprovet...tills dess, stort grattis till alla vänner och bekanta som lyckats bra på de inledande proven. Ingen nämnd ingen glömd!

Jo förresten - stort grattis till Kristina Norberg och hennes Knut 2år. Första start på skogsprov gav ett första pris i ÖKL, i Alfta.

Vi ses!