Hej,

Vi är inne på 5:e husrenoveringsveckan, och forfarande är inte kök eller badrum klart. Helt klart är att alla husfixar-tv-program luras. Där blir allt klart på några dagar. Hur enkelt som helst. Snacka om begrägeri...

Nåja vi ser ljuset. Alla tak är målade och köksstommarna ihopskruvade. Snart kanske man slipper laga mat i garaget...

Vi ses//Peter

Hej,

När svingade du hagelbössan senast?

Det börjar vara hög tid att damma av knallpåken och krossa lite duvor. Det är ju inte bara jycken som ska vara i kanonform när jakten väl drar igång. Att bomma när hunden gör allt rätt är en styggelse. Skammen är stor. Jag vet vad jag talar om. Jagr fick tyvärr uppleva att husse darrade några gånger för mycket förra premiären.

Det finns inga genvägar till ett fungerande skytte. Bösskolven ska givetvis passa, men sedan är det bara att träna på alla tänkbara och otänkbara sätt.

Ut och skjut!

Hej,

Vi hoppas att du inte har fulltecknat sommaren redan. Lördag den 16 juli ska det bli trivseldag för SVK Västerbotten hemma hos oss i Söderbodan.

Läs mer:

God onsdag!

Igår kom både Jaana och jag hem trötta och eländiga efter ännu en hård dag på jobbet. Bästa sättet att rensa huvudet är att ta hundarna till skogen och köra några korta träningspass. Sagt och gjort. Vi inledde med lite apport-styrketräning. Målet är ju att klara tunga rävspår i elitklass, och då måste man styrketräna lite. Speciellt om man heter Jagr och är liten och klen. Nu vill jag INTE höra någon säga "sådan husse sådan...". Lynx behöver definitivt inte styrketräna. Han är liksom seriefiguren Obelix, onaturligt stark. Vi undrar om han ramlade ner i någon liknande elixir-gryta som valp. Då Jagr får kämpa och slita med våran tyngsta dummie, kan Lynx kosta på sig att stanna och slöpinka med apporten i fast grepp. Det bekommer honom inte det minsta. Nåja, Jaana får slipa vidare på inkallningen lite...

Vi hann även träna på ut-kommandot. Utan ett fungerande "ut" kommer man få problem, både på prov och riktig sjöfågeljakt. Vi hittade en lämpligt rak traktorväg och körde några övningar. Det gäller att göra det lagom svårt, så att hunden fattar. Därefter bygger man upp avståndet eftersom.

Innan kvällen var till ända han vi med ett par spår också. Jaana har kommit på en bra metod att få ner farten och öka spårnoggrannheten. Både Jagr och lynx har haft för bråttom och spårat alldeles för yvigt. Längs spåret lägger vi ut några små belöningar i form av korv eller hundgodis. Vi spårar sen enbart i lina. Detta ger resultat. Nu är nosen nere i backen och farten är mer lagom. Det tar sig!

Vi ses!

Hej,

SVK Västerbotten har i helgen anordnat en kurs i det stora ämnet apport. Deltagarna var från Umeå i söder till Piteå i norr. Vissa kom med sin allra första  hund, andra hade kommit en bit längre. Ämnet var som sagt apport, från grunden till det färdiga slutmålet. Vi kursledare fick se många fina hundar, träffa en massa trevligt folk och tjata en del om vikten av ett fungerande "nej" och ett hjärtligt beröm. Precis som det brukar vara, med andra ord.

Stot tack för markservice och finfina träningsmarker. Vi kommer gärna tillbaka till Liden och Ingalill och Jonas igen.

Sort tack till alla deltagare - och lycka till i fortsättningen. Kör ni fast eller bara vill prata om alla framgångar, tveka inte, hör av er!

Vi ses! //Jaana, Fredde & Peter

Jo men hej igen,

I skrivande stund befinner jag mig på ett lite nedgånget skamfilat hotell i Söderhamn och funderar på gårdagen.

Jag träffade då nämligen en mycket intressant man, full av visdomar. Syftet med vårt möte var att benchmarka lite, dvs utbyta erfarenheter och jämförelser företagen emellan, och tänka lite utanför "lådan". Föga intressant på detta forum kan tyckas, men lika fullt jodå. Mannen satte omedelbara och påtagliga intryck på sin omgivning, så även på mig. Han var lite till åren och dessutom klok. Det sistnämnda är ju svårare att uppnå än det förstnämda. Till skillnad från många andra män i hans ställning fanns där något mer. Han var hungrig och nyfiken, och inte det minsta intresserad av sina egna tidigare meriter. Hans utmaning låg i att ständigt göra något lite bättre imorgon. På frågan vad det var som gjort dem så framgångsrika inom sitt område, svarade han:
- Inget märkvärdigt alls. Man måste agera och få saker ur händerna bara. Hellre gör jag något nästan rätt än att göra det exakt fel!

Detta svar etsade sig fast i mig och visst tusan har gubben rätt. Det funkar ju på det mesta. Inte minst i att träna och nå önskad framgång med sin jakthund. Man måste våga prova sig fram och träna på det man inte är nöjd med. Hellre testa och få det nästan rätt, än att inte testa alls och få det exakt fel!

Go natt!

Hej,

Det värsta med att vara på jobbresa är att man längtar hem - det bästa är att snart få komma hem. Jaana har messat och rapporterat om både spår- och vattenträning med våra tre grabbar. Det gör givetvis hemlängtan än värre. I skrivande stund är jag i Växjö, och i morgon vänder vi kosan norrut igen. Underbart...

När samtalsämnena med kollegorna är uttömda, går tankarna till helgens apportkurs. Vilka hundar kommer vi få se? Hur långt har de kommit i sin utveckling? Vilka eventuella problem tampas förarna med? Spännande!

Just apporten brukar vara lite spännande eller kanske t.o.m skrämmande. Många räds att göra fel och många tränar alldeles för lite för att ta sig över tröskeln. Väl där på andra sidan öppnas en värld av nyttiga, spännande och roliga övningar. Lägg därtill att få nyttja apporten i skarpt läge. Då infinner sig den där äkta sanna glädjen tillsammans med sin hund. Apporten ger ju det mesta man kan behöva - en god grundlydnad,  ett stärkt samarbete och nyttig följsamhet. För att inte tala om det jaktetiska i att faktiskt bringa hem det man skjutit på. Men innan jakt måste vi träna en del. Just apportträningen kräver både fysik och hjärna. Har man en stissig unghund ger det otroligt mycket mer att ta ett kort apportpass med någon dummie, än att cykla en sväng...

Nu till helgen kommer alltså ett gäng träningsugna att samlas för en intensiv helgkurs i apport.  Vi kommer drilla oss igenom alla grundmomenten - hålla, bära, gripa och hämta. Fokus kommer givetvis även ligga på att coacha förarna till en perfekt tajming i beröm och korrigering. För tajmingen är just nyckeln till framgång. Brister föraren där blir det onödigt svårt för hunden att förstå. Som i allt annat lär vi först hunden förstå kommandot, sedan skruvar vi upp utmaningarna och börjar ställa ovillkorliga krav. Bannar man en hund som inte fattat, blir det väldigt fel. Nog om detta, vi ses till helgen!

//Peter

Hej och god måndag!

När min fru Jaana är på tjänsteresa så är det vida världen som gäller. Hon flyger runt till länder som Mexico, Tyskland, Schweiz, USA eller något annat ballt. I skrivande stund är jag själv på tjänsteresa - per bil. Resan startade via metropolen Bygdsiljum och gick raskt vidare och i stekande sol ner till Kramfors. Efter ett kort besök på Bollstabruk hastade vi vidare ner till Sälen. 80mil med en Audi med alldeles för hypade lågprofildäck, gör att baken känns rejält tillplattad. Väl framme i Sälen så övernattar vi på en övergiven vintersportanläggning - vi fick givetvis bröllopssviten. Jag och Lars-Åke delar på den väl använda dubbelsängen. Lakanen såg dock nytvättade ut. Vår gemensamma chef Olov offrade sig och tog soffan. Tyvärr fanns inget täcke till honom. Vi lånade ut överkastet. Man ska ju vara snäll med chefen...

Imorgon bär det av igen. Vi ska raskt passera Huvudstaden, och sen vidare ner till Växjö, för att sedan vända hemmåt igen. Olika företag gör olika typer av tjänsteresor, kan man säga. Jag längtar redan till kommande helgs apportkurs!

Apportkurs 14-15maj
Tid: 09:00
Plats: Liden, på Jaanas mammas marker.

Se karta: http://personer.eniro.se/resultat/jonas+tengman/boliden

Vi ses!

Hej,

Ikväll damp provkritiken ner från Klimpfjäll. Ganska trevlig läsning.


Lynx - kritik fält UKL 29:e april:

Jagr - kritik fält ÖKL 29 april:

God torsdag!

Nja, så jävla bra började den inte förresten. Ibland sliter jobbet lite extra. Är man lat och svag så kan det kännas lite motigt i bland. Men oavsett hur död, rutten och surjäst man än känner sig finns en medicin som aldrig sviker - en sväng ut i markerna med hundarna. De får en verkligen att glömma alla bekymmer. Den gamla devisen håller - det går inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Sagt och gjort - bytte snabbt kläder efter jobbet och kommenderade grabbarna att gå vid sidan. En apport hängde också med. Lynx fick börja att sträcka på benen, vilket han gör med både bavur och frenesi. Men Lynx-Laban-Lo-Tengman, som hans fullständiga arbetsnamn lyder, hann inte långt förrän nosen satte stopp. Stramt stånd ute på en av de soliga åkerlapparna nedanför huset. Men någonting så underbart perfekt läge att testa en liten konkurrenssituation. Jomenvisst, tänkte jag och släppte på både Jagr och Iver. Jag hade inte en minsta tanke på att detta kunde bli ett rejält cirkusnummer.

Kolla in filmen här under så får du se vad som hände.
Läs sedan vidare...

Efter denna lilla övning var alla mina bistra tankar som bortblåsta.
-  Lille Lynx hittade fågel - bra.
- Lille Lynx stod för fågel - mycket bra.

- Jagr och Iver sekunderade - ännu lite bättre.

- Lynx, Jagr och Iver reser på kommando två rapphöns - underbart.
- Alla tre är hyfsat lugna på kommando - livet leker.

Ibland har man bra tur. Inte att hundarna lydde (...ta i trä) utan att jag min arma krake kom på att nyttja situationen och testa lite konkurrens. Hellre testa hemma och kanske få korrigera lite än att vänta till skarpt läge på något jaktprov (där får man inte korrigera...). 

Vi ses!

Hej!

Vi tvingas dessvärre ställa in ett par av våra planerade kurser. Intresset för dels Eftersökskursen, och dels Stoppkommandokursen blev för lågt. Även SVK's veckokurs blev tidigare inställd av samma anledning. Trist kan tyckas, men för många verkar ha alltför lydiga hundar. Vi tar nya tag längre fram, var så säker. Vi hoppas att några av er som anmält sig istället hänger på apporthelgen 14-15maj. Trots att fokus ligger på apporten så kommer man få mycket drillning i annat. Hör av dig.

Hemmavid jobbas det för fullt. Omväxlande hundträning och husrenovering. Några pass med tunga apporter har inletts, för att liksom  smyga igång mot rävsläpet. Innan räven ska bärgas kan det vara bra att utmaningen med en extra tung apport är avklarad. Små korta övningar så att inte motivationen tar skada - det är melodin.

Husrenoveringen går också framåt. Allt rivjobb kan sägas vara klart. Ett litet bakslag var att vi tvingas gjuta igen den gamla torpargrunden istället för att spika en ny. Nåja det blir bara någon veckas försening. Jag hunnit har grävt in ny vattenledning, avloppen är också ingrävda. Snart kan allt kopplas ihop så vi kan nyttja toan på övervåningen. Rörmockaren debitterar för fullt. Idag har även all granulering skottats in. X antal ton av den svarta massan har handskottats och kärrats in. Imorgon börjar jobbet med att isolera, armera och dra golvvärmeslang. Det får dock snickaren göra. Man har ju ett jobb på dagtid att sköta också.

Under kvällens skottande gick jag och tänkte för mig själv:
- På många arbetsplatser gnälls det då något är tungt, slitigt och jobbigt. Lika fullt är många beredda att betala för att svettas på ett gym. Vilken tankevurpa. På jobbet får man ju betalt. Att få svettas där är ju för bövelen en förmån! Jag skottade glatt vidare så svetten lackade, och tänkte.
- Fy fasen vilken karl man är - svag men lat, men betala för att träna på gym, det ska ingen lura mig till! Sorry Martin Jönsson, på Friskvårdskompaniet...

Vi ses!

Hej,

Jaktprov är i normalfallet inte kul. Man är pinsamt nervös, kissnödigt stressad och sjukligt fokuserad på samma gång. Lägg där till den där tävlingsjävulen som flåsar en i nacken. Men, vårproven i Klimpfjäll gav en annan bild av vad ett jaktprov kan innebära.

Vädret - visst, spelar just vädret in en del. Första provhelgen var det blåsigt, regnigt och dåligt före för folk och fä. Den andra helgen var förhållandena soligt optimala. Men, trots motsatta väderförhållanden var känslan den samma - GOOOD! Något annat spealde in.

Riporna - visst, fågeltillgången är viktig. Utan fågel inga pris. Vi hade fågel i marken, men inte så det kryllade. De fåglar vi fann var dessutom aningen oroliga och skygga, oavsett väder. Hundarna fick hantera dem varsamt. Men det var ändå inte riporna som gav den där må-bra-känslan.

Betygen - visst, den som inte påverkas positivt av att få ett pris på jaktprov, den ljuger. Men under själva provdagen är ju både pris och valör okända. It ain't over until it's over. Många är vi som stupat på målsnöret, på något prov. Det är alltså inte betyget som gör provdagen. Det är något annat.

Det är sällskapet. Att få gå ett prov tillsammans med duktiga och trevliga förare med fina hundar betyder enormt. Känslan att provdeltagarna verkligen vill att det ska gå bra, för alla, är stor. Små glada tillrop, goda tips och en allmänt skämtsam konversation. Lägg därtill en kunnig domare som ger råd och tips för framgång. Det tar verkligen död på alla provnerver. Jag hoppas fler kan få uppleva samma sak!

Tack alla som var med! Ingen nämnd ingen glömd...

//Peter, reflekterar under en skön måndag.

Hej,

Vi är inne på 5:e husrenoveringsveckan, och forfarande är inte kök eller badrum klart. Helt klart är att alla husfixar-tv-program luras. Där blir allt klart på några dagar. Hur enkelt som helst. Snacka om begrägeri...

Nåja vi ser ljuset. Alla tak är målade och köksstommarna ihopskruvade. Snart kanske man slipper laga mat i garaget...

Vi ses//Peter

Hej,

När svingade du hagelbössan senast?

Det börjar vara hög tid att damma av knallpåken och krossa lite duvor. Det är ju inte bara jycken som ska vara i kanonform när jakten väl drar igång. Att bomma när hunden gör allt rätt är en styggelse. Skammen är stor. Jag vet vad jag talar om. Jagr fick tyvärr uppleva att husse darrade några gånger för mycket förra premiären.

Det finns inga genvägar till ett fungerande skytte. Bösskolven ska givetvis passa, men sedan är det bara att träna på alla tänkbara och otänkbara sätt.

Ut och skjut!

Hej,

Vi hoppas att du inte har fulltecknat sommaren redan. Lördag den 16 juli ska det bli trivseldag för SVK Västerbotten hemma hos oss i Söderbodan.

Läs mer:

God onsdag!

Igår kom både Jaana och jag hem trötta och eländiga efter ännu en hård dag på jobbet. Bästa sättet att rensa huvudet är att ta hundarna till skogen och köra några korta träningspass. Sagt och gjort. Vi inledde med lite apport-styrketräning. Målet är ju att klara tunga rävspår i elitklass, och då måste man styrketräna lite. Speciellt om man heter Jagr och är liten och klen. Nu vill jag INTE höra någon säga "sådan husse sådan...". Lynx behöver definitivt inte styrketräna. Han är liksom seriefiguren Obelix, onaturligt stark. Vi undrar om han ramlade ner i någon liknande elixir-gryta som valp. Då Jagr får kämpa och slita med våran tyngsta dummie, kan Lynx kosta på sig att stanna och slöpinka med apporten i fast grepp. Det bekommer honom inte det minsta. Nåja, Jaana får slipa vidare på inkallningen lite...

Vi hann även träna på ut-kommandot. Utan ett fungerande "ut" kommer man få problem, både på prov och riktig sjöfågeljakt. Vi hittade en lämpligt rak traktorväg och körde några övningar. Det gäller att göra det lagom svårt, så att hunden fattar. Därefter bygger man upp avståndet eftersom.

Innan kvällen var till ända han vi med ett par spår också. Jaana har kommit på en bra metod att få ner farten och öka spårnoggrannheten. Både Jagr och lynx har haft för bråttom och spårat alldeles för yvigt. Längs spåret lägger vi ut några små belöningar i form av korv eller hundgodis. Vi spårar sen enbart i lina. Detta ger resultat. Nu är nosen nere i backen och farten är mer lagom. Det tar sig!

Vi ses!

Hej,

SVK Västerbotten har i helgen anordnat en kurs i det stora ämnet apport. Deltagarna var från Umeå i söder till Piteå i norr. Vissa kom med sin allra första  hund, andra hade kommit en bit längre. Ämnet var som sagt apport, från grunden till det färdiga slutmålet. Vi kursledare fick se många fina hundar, träffa en massa trevligt folk och tjata en del om vikten av ett fungerande "nej" och ett hjärtligt beröm. Precis som det brukar vara, med andra ord.

Stot tack för markservice och finfina träningsmarker. Vi kommer gärna tillbaka till Liden och Ingalill och Jonas igen.

Sort tack till alla deltagare - och lycka till i fortsättningen. Kör ni fast eller bara vill prata om alla framgångar, tveka inte, hör av er!

Vi ses! //Jaana, Fredde & Peter

Jo men hej igen,

I skrivande stund befinner jag mig på ett lite nedgånget skamfilat hotell i Söderhamn och funderar på gårdagen.

Jag träffade då nämligen en mycket intressant man, full av visdomar. Syftet med vårt möte var att benchmarka lite, dvs utbyta erfarenheter och jämförelser företagen emellan, och tänka lite utanför "lådan". Föga intressant på detta forum kan tyckas, men lika fullt jodå. Mannen satte omedelbara och påtagliga intryck på sin omgivning, så även på mig. Han var lite till åren och dessutom klok. Det sistnämnda är ju svårare att uppnå än det förstnämda. Till skillnad från många andra män i hans ställning fanns där något mer. Han var hungrig och nyfiken, och inte det minsta intresserad av sina egna tidigare meriter. Hans utmaning låg i att ständigt göra något lite bättre imorgon. På frågan vad det var som gjort dem så framgångsrika inom sitt område, svarade han:
- Inget märkvärdigt alls. Man måste agera och få saker ur händerna bara. Hellre gör jag något nästan rätt än att göra det exakt fel!

Detta svar etsade sig fast i mig och visst tusan har gubben rätt. Det funkar ju på det mesta. Inte minst i att träna och nå önskad framgång med sin jakthund. Man måste våga prova sig fram och träna på det man inte är nöjd med. Hellre testa och få det nästan rätt, än att inte testa alls och få det exakt fel!

Go natt!

Hej,

Det värsta med att vara på jobbresa är att man längtar hem - det bästa är att snart få komma hem. Jaana har messat och rapporterat om både spår- och vattenträning med våra tre grabbar. Det gör givetvis hemlängtan än värre. I skrivande stund är jag i Växjö, och i morgon vänder vi kosan norrut igen. Underbart...

När samtalsämnena med kollegorna är uttömda, går tankarna till helgens apportkurs. Vilka hundar kommer vi få se? Hur långt har de kommit i sin utveckling? Vilka eventuella problem tampas förarna med? Spännande!

Just apporten brukar vara lite spännande eller kanske t.o.m skrämmande. Många räds att göra fel och många tränar alldeles för lite för att ta sig över tröskeln. Väl där på andra sidan öppnas en värld av nyttiga, spännande och roliga övningar. Lägg därtill att få nyttja apporten i skarpt läge. Då infinner sig den där äkta sanna glädjen tillsammans med sin hund. Apporten ger ju det mesta man kan behöva - en god grundlydnad,  ett stärkt samarbete och nyttig följsamhet. För att inte tala om det jaktetiska i att faktiskt bringa hem det man skjutit på. Men innan jakt måste vi träna en del. Just apportträningen kräver både fysik och hjärna. Har man en stissig unghund ger det otroligt mycket mer att ta ett kort apportpass med någon dummie, än att cykla en sväng...

Nu till helgen kommer alltså ett gäng träningsugna att samlas för en intensiv helgkurs i apport.  Vi kommer drilla oss igenom alla grundmomenten - hålla, bära, gripa och hämta. Fokus kommer givetvis även ligga på att coacha förarna till en perfekt tajming i beröm och korrigering. För tajmingen är just nyckeln till framgång. Brister föraren där blir det onödigt svårt för hunden att förstå. Som i allt annat lär vi först hunden förstå kommandot, sedan skruvar vi upp utmaningarna och börjar ställa ovillkorliga krav. Bannar man en hund som inte fattat, blir det väldigt fel. Nog om detta, vi ses till helgen!

//Peter

Hej och god måndag!

När min fru Jaana är på tjänsteresa så är det vida världen som gäller. Hon flyger runt till länder som Mexico, Tyskland, Schweiz, USA eller något annat ballt. I skrivande stund är jag själv på tjänsteresa - per bil. Resan startade via metropolen Bygdsiljum och gick raskt vidare och i stekande sol ner till Kramfors. Efter ett kort besök på Bollstabruk hastade vi vidare ner till Sälen. 80mil med en Audi med alldeles för hypade lågprofildäck, gör att baken känns rejält tillplattad. Väl framme i Sälen så övernattar vi på en övergiven vintersportanläggning - vi fick givetvis bröllopssviten. Jag och Lars-Åke delar på den väl använda dubbelsängen. Lakanen såg dock nytvättade ut. Vår gemensamma chef Olov offrade sig och tog soffan. Tyvärr fanns inget täcke till honom. Vi lånade ut överkastet. Man ska ju vara snäll med chefen...

Imorgon bär det av igen. Vi ska raskt passera Huvudstaden, och sen vidare ner till Växjö, för att sedan vända hemmåt igen. Olika företag gör olika typer av tjänsteresor, kan man säga. Jag längtar redan till kommande helgs apportkurs!

Apportkurs 14-15maj
Tid: 09:00
Plats: Liden, på Jaanas mammas marker.

Se karta: http://personer.eniro.se/resultat/jonas+tengman/boliden

Vi ses!

Hej,

Ikväll damp provkritiken ner från Klimpfjäll. Ganska trevlig läsning.


Lynx - kritik fält UKL 29:e april:

Jagr - kritik fält ÖKL 29 april:

God torsdag!

Nja, så jävla bra började den inte förresten. Ibland sliter jobbet lite extra. Är man lat och svag så kan det kännas lite motigt i bland. Men oavsett hur död, rutten och surjäst man än känner sig finns en medicin som aldrig sviker - en sväng ut i markerna med hundarna. De får en verkligen att glömma alla bekymmer. Den gamla devisen håller - det går inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Sagt och gjort - bytte snabbt kläder efter jobbet och kommenderade grabbarna att gå vid sidan. En apport hängde också med. Lynx fick börja att sträcka på benen, vilket han gör med både bavur och frenesi. Men Lynx-Laban-Lo-Tengman, som hans fullständiga arbetsnamn lyder, hann inte långt förrän nosen satte stopp. Stramt stånd ute på en av de soliga åkerlapparna nedanför huset. Men någonting så underbart perfekt läge att testa en liten konkurrenssituation. Jomenvisst, tänkte jag och släppte på både Jagr och Iver. Jag hade inte en minsta tanke på att detta kunde bli ett rejält cirkusnummer.

Kolla in filmen här under så får du se vad som hände.
Läs sedan vidare...

Efter denna lilla övning var alla mina bistra tankar som bortblåsta.
-  Lille Lynx hittade fågel - bra.
- Lille Lynx stod för fågel - mycket bra.

- Jagr och Iver sekunderade - ännu lite bättre.

- Lynx, Jagr och Iver reser på kommando två rapphöns - underbart.
- Alla tre är hyfsat lugna på kommando - livet leker.

Ibland har man bra tur. Inte att hundarna lydde (...ta i trä) utan att jag min arma krake kom på att nyttja situationen och testa lite konkurrens. Hellre testa hemma och kanske få korrigera lite än att vänta till skarpt läge på något jaktprov (där får man inte korrigera...). 

Vi ses!

Hej!

Vi tvingas dessvärre ställa in ett par av våra planerade kurser. Intresset för dels Eftersökskursen, och dels Stoppkommandokursen blev för lågt. Även SVK's veckokurs blev tidigare inställd av samma anledning. Trist kan tyckas, men för många verkar ha alltför lydiga hundar. Vi tar nya tag längre fram, var så säker. Vi hoppas att några av er som anmält sig istället hänger på apporthelgen 14-15maj. Trots att fokus ligger på apporten så kommer man få mycket drillning i annat. Hör av dig.

Hemmavid jobbas det för fullt. Omväxlande hundträning och husrenovering. Några pass med tunga apporter har inletts, för att liksom  smyga igång mot rävsläpet. Innan räven ska bärgas kan det vara bra att utmaningen med en extra tung apport är avklarad. Små korta övningar så att inte motivationen tar skada - det är melodin.

Husrenoveringen går också framåt. Allt rivjobb kan sägas vara klart. Ett litet bakslag var att vi tvingas gjuta igen den gamla torpargrunden istället för att spika en ny. Nåja det blir bara någon veckas försening. Jag hunnit har grävt in ny vattenledning, avloppen är också ingrävda. Snart kan allt kopplas ihop så vi kan nyttja toan på övervåningen. Rörmockaren debitterar för fullt. Idag har även all granulering skottats in. X antal ton av den svarta massan har handskottats och kärrats in. Imorgon börjar jobbet med att isolera, armera och dra golvvärmeslang. Det får dock snickaren göra. Man har ju ett jobb på dagtid att sköta också.

Under kvällens skottande gick jag och tänkte för mig själv:
- På många arbetsplatser gnälls det då något är tungt, slitigt och jobbigt. Lika fullt är många beredda att betala för att svettas på ett gym. Vilken tankevurpa. På jobbet får man ju betalt. Att få svettas där är ju för bövelen en förmån! Jag skottade glatt vidare så svetten lackade, och tänkte.
- Fy fasen vilken karl man är - svag men lat, men betala för att träna på gym, det ska ingen lura mig till! Sorry Martin Jönsson, på Friskvårdskompaniet...

Vi ses!

Hej,

Jaktprov är i normalfallet inte kul. Man är pinsamt nervös, kissnödigt stressad och sjukligt fokuserad på samma gång. Lägg där till den där tävlingsjävulen som flåsar en i nacken. Men, vårproven i Klimpfjäll gav en annan bild av vad ett jaktprov kan innebära.

Vädret - visst, spelar just vädret in en del. Första provhelgen var det blåsigt, regnigt och dåligt före för folk och fä. Den andra helgen var förhållandena soligt optimala. Men, trots motsatta väderförhållanden var känslan den samma - GOOOD! Något annat spealde in.

Riporna - visst, fågeltillgången är viktig. Utan fågel inga pris. Vi hade fågel i marken, men inte så det kryllade. De fåglar vi fann var dessutom aningen oroliga och skygga, oavsett väder. Hundarna fick hantera dem varsamt. Men det var ändå inte riporna som gav den där må-bra-känslan.

Betygen - visst, den som inte påverkas positivt av att få ett pris på jaktprov, den ljuger. Men under själva provdagen är ju både pris och valör okända. It ain't over until it's over. Många är vi som stupat på målsnöret, på något prov. Det är alltså inte betyget som gör provdagen. Det är något annat.

Det är sällskapet. Att få gå ett prov tillsammans med duktiga och trevliga förare med fina hundar betyder enormt. Känslan att provdeltagarna verkligen vill att det ska gå bra, för alla, är stor. Små glada tillrop, goda tips och en allmänt skämtsam konversation. Lägg därtill en kunnig domare som ger råd och tips för framgång. Det tar verkligen död på alla provnerver. Jag hoppas fler kan få uppleva samma sak!

Tack alla som var med! Ingen nämnd ingen glömd...

//Peter, reflekterar under en skön måndag.