Hej,

Snart april - månaden då många av vårproven hålls här uppe i norr. För något år sedan fördes en ganska livlig debatt huruvida vi skulle ha vårprov i vorstehklubben eller inte. De kritiska rösterna menade att ett jaktprov på vårfjället var alldeles för enkelt. Halvtama fåglar och finfina vitringsförhållanden gjorde att vilken byrakka som helst skulle klara höga betyg. Förespråkarna menade att proven inte alls alltid var så enkla. Ibland är föret tungt och det krävs en rejäl dos jaktlust för att orka fullfölja en provdag. Om man nu anser att ett betyg på vårfjället inte är lika mycket värt som ett dito på hösten, måste man ju få tycka det. Det står ju var och en fritt att läsa provkritik och syna provdatumet. De kritiska rösterna verkar ha tystnat och vårproven består. Och bra är väl det. Det är inte provdatumet som avgör prestationen...

Jag minns fortfarande Ivers allra första prov på ett tungt vårfjäll i Abisko. Få hundar klarade ett betyg denna helg. Många vek ner sig i det tunga föret. Här fick man verkligen se vilka hundar som hade motor!

Vi ses!

Hej,

Idag söndag hade Skellefteå klubbmästerskap i draghundskörning. Jaana och Jagr knep segern i korta klassen. Jagr första riktiga skalp är därmed intecknad. Agneta Lantto Forsgren vann långa distansen.

Vi ses!

Go fredag!

Det är hopp om liv igen. Förkylningen verkar ge sig. Jaana övertalade mig att vi skulle köpa hem sushi, för att slippa middagsbestyren. Det var helt okej, jag har ätit värre. Men vad du gör, gå inte för hårt in på den gröna röran, wasabi eller vad den nu kallas. Man gör bara det misstaget en gång...

I morgon blir det omtag i sovrumsrenoveringen. Allt är utblåst, och nu stundar lite eldragning. Frisk kopplat, hälften brunnet, som elektrikern sa.

Pass på och ha riktigt kul i helgen, man vet inte om man orkar till nästa...

Vi ses!

Hej,

Bilder säger mer än ord. Här följer några ögonblick från Jaanas 22:a start i vindelälvsdraget. För vår lille kämpe Jagr var det den allra första starten...

Bra kämpat hela Lag 33 Skellefteå, flera sträckplaceringar var i yppersta klass!

Vi ses!

Ny vecka nya möjligheter. 

Huset är nu lite upp och ner efter diverse jakt och draghundsresor. Samtidigt är byggnationerna i full gång. Sovrummet är utrivet, så nu sover vi i vardagsrummet. För att kunna riva köket och garderobsväggen där måste vårt sovrum och en ny "walking-closet" bli klar. Har ca 3 veckor på oss...

För att göra utmaningen lite större passade jag Peter på att bli förkyld. Svärmor Ingalill har myntat uttrycket - ömka aldrig en sjuk karl, för då kan han dö. Sympatierna är alltså minimala, trots att en förkylning inte är att leka med. Ska man tro svärmor kan den ju vara dödlig. I annat fall är det bara en stor dos vekhet som ska lämna kroppen. Nåja, det gäller att visa vem som bestämmer. Kroppen eller jag.
"...Lid du kroppjävel, mig gör det ingenting..."

Vi ses! 

 

Hej,

Jaana har just hört av sig, sprudlande glad. Skellefteås Lag 33, ligger på 5 plats. Bästa placeringen "ever" en lördag i Vindelälvsdraget. Stämningen är på topp kan man säga. Bra jobbat!

Läs mer här: http://www.vindelalven.se/vdrag/swe/tavling/resultat/11/

Vi ses!

Hej!

Jaana, Jagr och resten av Lag 33 från Skellefteå kör så det ryker i årets upplaga av Vindelälvsdraget. De ligger på tionde plats efter första dagen. Här är länken du hittar all info på:

http://www.vindelalven.se/vdrag/swe/default.cfm

Hemma vid är allt sig rätt likt. Iver, Lynx och jag har börjat riva lite i huset, inför stundande storrenovering. Utrensning av sovrummet pågår. Vid sidan av detta har jag varit på jaktledarmöte.

Vi tar det från början. Alla har kanske inte varit på ett fullvärdigt årsmöte för ett älgskötselområde. Tur är väl det, man löper nämligen en stor risk att tappa all jaktlust. I bönhuset i den lilla byn Finnträsk skulle vi samlas. När jag kom fram var det redan nästan fullt i lokalen. Jag var inte sen, de andra var bara tidiga. Otroligt angelägna om att inte missa en minut, som om det var en händelse över det vanliga. Nåja, jag klev in, hälsade hej och hallå och slog mig ner. Blicken svepte runt i lokalen. Väggarna var fyllda med allehanda väggbonader, med tydliga budskap - vi var i herrens hus, ”missbruka inte herren din guds namn”. Blicken tog ett nytt svep, ut över församlingen. Det första ord som slog mig var – geriatrik. Framtiden för älgjägarkåren såg mycket dyster ut. Ett 50-tal grånade äldre herrar satt och diskuterade i mun på varande. Älgtilldelningar hit och älgbetesskador dit. Hundar här och snödjup där. Alla pratade, ingen lyssnade eller hörde vad den andre sa. Jag gjorde ett snabbt överslag och kom fram till att på 5-10år är det bara jag och en handfull älgjägare kvar.  När herr ordförande tog till orda tystnade församlingen. Höstens avskjutning och uppskattade älgtillgång avrapporterades jaktlag för jaktlag. Spänningen var olidlig. Jag höll mig dock vaken. Någonstans på väg mot det utlovade kaffet kom den – uppenbarelsen. En tydlig och klar affärsidé låg framför mig. Det kommer behövas professionella jägare, och det ganska snart. Älgstammen växer och jägarkåren dör på grund av ålderdom.

Vi ses!

Hej igen,

Mars månad är en mycket lyckad månad, om du frågar mig. Finns inte mycket att klaga på egentligen. Fortfarande snö och vinter, men solen värmer och temperaturen känns bara så där lagom. Kroppen har väl härdats efter ett par månader i minus 20. Så nu myser man i minus 5grader. Samma grader i oktober november känns rätt eländigt. Varför gjordes det inte fler månader som mars?  Kan man efterbeställa hos leverantören? Eller kan man kanske byta in en annan mindre lyckad månad? Juni t ex? Juni är egentligen ganska kass. Ingen lovlig jakt och massa pollen. Vem uppfann pollenallergi förresten? Läkemedelsbolagen förmodligen…

Men när mars bara är en månad får man klämma in desto mer.
…Jaana inledde med en vecka i Mexiko,
…Sen åkte vi till fjälls och jagade en vecka.
…I söndags åkte Jaana på draghunds-SM i Härnösand. Skellefteådamerna hade fått ihop ett lag till stafetten. Karin+Winna, Anna+Zakke och Jaana+Jagr slutade på en hedrande 5:e plats. Ingen dålig SM debut för Jagge.
…Idag tisdag köpte vi nytt kök. Husrenoveringen drar igång på allvar nu.
…Imorgon onsdag åker Jaana och Jagr på Vindelälvsdraget,

Det gäller att sprattla medan man kan och vill…

Vi ses!

Hej,

Att komma hem efter en vecka på fjället är både och. Hundarna är ovanligt spaka och ligger mest och snarkar. Bara positivt, alla vet ju att en trött vorsteh är en snäll vorsteh. Baksidan är att tvättstugan är överfylld, kylskåpet tomt och väckaren ringer argt igen. På jobbet är det ingen som tömt posten, svarat på mejl och gått på alla uppskjutna möten - undrar varför...

Jaana packar nu för fullt för årets Vindelälvsdrag. För henne är det typ 22:a året i rad hon är med. Så viss rutin i förberedelserna finns ju. På torsdag morgon går starten i Ammarnäs.

Vi ses!

Hej,

Nu är vi hemma igen efter några finfina jaktdagar på fjället.
Föret var mycket bra,
Vädret förbättrades för varje dag,
Fågeltillgången var helt okej,
Men framförallt skötte sig unghundarna kanon!

Vi ses!

Hej!

Nu är Jaana hemma igen. Aningen jetlaggad, aningen solbränd, men i övrigt helt sig lik.

På tal om annat - Anders Landin skickade ett mejl häromdagen. Jag hade försökt hetsa honom att prova vinterjakt med hund. Men sörlänningarna är ju så förbenat rädda för skidåkning. Förstår inte, det är ju inte som att cykla enhjulig direkt. Nåja, vi gled istället in på ett annat intressant ämne i hundvärlden. Vilken är den bästa fågelhundsrasen? Tillhör du skaran som gärna kastar sig ut i debatten, huruvida ett strävhår är i förhållande till ett korthår, eller bevara mig väl, en engelsman? Då finns det statistik att stödja sin argumentation på. Anders hade via norska kontakter kommit över en sammanställning över jaktprov från 1994 fram till i år. Skrålla ner och läs. Därefter hittar du en sammanställning över proven 2009 i Sverige. Analyserna överlämnar jag utan eget ansvar till läsaren. Jag har heller inte gjort någon vetenskaplig och kritisk granskning av källorna. Men, det behövs väl inte. Det man hört av många eller läser på internet är ju sant.

Vi ses!

……………………..
Om du har för lI hund og Jakt nr. 1 2007 så var det en meget interessant tema. Hvilke rase er best.

”…sin svært så interessante presentasjon var bygd på NKK- sine statistikker med bakgrunn i innsamlede data fra jaktprøveskjema f.o.m 1994 og fram til i dag. Det var to parametere som ble brukt under sammenligningen, viltfinerevne og premieringsprosent. Viltfinnerevne-hundens evne til å finne fugl. Måles ved å slippe to hunder mot hverandre, helt uavhengig av hvor dressert hundene er. Denne egenskapen uttrykkes fra en skala fra 0-6, der 6 sier at hunden alltid finner fugl først. 3 sier at hunden finner like mye som makker, mens 0 sier at makker finner alltid fugl først.

Når det gjelder premieringsprosent så gir den ett uttrykk mellom antall starter og antall premieringer. For å få en premie så må hunden ha gitt en jaktbar situasjon.
…Premieringsprosenten sier noe om dresserbarhet, en genetisk bestinget egenskap som de respektive raseklubbers avlsråd har mulighet å gjøre noe med.

Tallenes Tale. Premieringsprosent og Viltfinnerevne:
Str. vorsteh,        21,7 % og 3,45 vf.evne
Kh vorsteh,         19,9 % og 3,5
Pointer,               19,1 % og 3,47
Breton                 19,1% og 3,42
Eng setter           18,9 % og 3,65
Gordon setter,     17,5 % og 3,28
Irländsk setter,    17,1% og  3,18

-----------------------------------------------

Sammanställning över svenska provstarter året 2009.
Rolig läsning för alla korthårsägare.

Korthår:
totalt antal provstarter:
713st (alla underlag), 18% resulterade i 1a-pris.
Strävhår:
totalt antal provstarter:
554st (alla underlag), 13% resulterade i 1a-pris.

Skogs- och fjällprov:
Korthår:           
Antal starter :407st, 15% av de startande fick ett 1a-pris
Strävhår:         
Antal starter: 175stst, 10% 1a-pris

Även i unghundsklass fanns skillnader:
Korthår:            19% av de startande fick ett 1a-pris:
Strävhår:          11% 1a pris.

Jomen hej!

Jaana är fortfarande på säljkurs i Mexiko. Att vara frulös en hel vecka känns lite trist. Att komma hem till ett tomt hus är ingen höjdare. Man måste nog anstränga sig lite när hon kommer hem, så man inte blir utbytt...

Nåja, dagen livades upp av ett föredrag av en talför sörlänning. Karl’n kallade sig för ”Beslutsdoktorn”, och hade  doktorerat i ämnet Business Intelligens. Någonstans där höll jag sånär på att logga ut mentalt. Att vara duktig på prata är ju inte detsamma som att ha något att säga. Men si där hade jag fel. De två timmarna med Beslutsdoktorn flög iväg på ett både kul och tankeväckande sätt.

Ämnet som behandlades var hur vi människor tar beslut, på jobbet och i vardagen. Alla gör ju det på något vis. Väckarklockan ringer, ska jag ligga kvar eller kliva upp? Ett beslut krävs. Alla tar beslut hela tiden. Det handlar alltså inte om vilket yrke man har.

Vetenskapliga studier visar att de två största besluten en medelsvensson anser sig ta under sitt liv är att köpa hus och att gifta sig. För de flesta är husköpet förknippat med att bevaka husannonser, jämföra olika bostadsområden, överväga avstånd till jobb, skola och mataffär, gå på olika husvisningar, diskutera med banken och se över totalekonomin. När man väl hittat ett hus betalar man åtskilliga tusenlappar till en besiktningsman, som granskar och synar objektet, innan man slår till. Man vill på alla sätt försäkra sig mot obehagliga överraskningar. Beslutsprocessen är med andra ord rätt rigorös.

Ser man till det andra stora beslutet i livet är beslutsprocessen en helt annan. Valet av make/maka sker i regel med mycket undermåliga beslutsunderlag. Inte minst är man själv besiktningsman. Man anlitar ingen utbildad professionell, som lämnar garantier på utfört jobb. Nej, man gör jobbet helt själv. Inte sällan är nämnde besiktningsman onykter när den första visningen sker och eventuella dolda fel och brister ska synas. Vem skulle leja en onykter besiktningsman vid husköpet? :-)

Beslutsdoktorn gick vidare med en liten övning. Vi åhörare fick uppdraget att göra ett val. Läs och fundera hur du skulle välja:
A – du får 3 miljoner kronor i handen, garanterat, varsågod.
B – du får 4 miljoner kr, men måste dra lott. Vinstchansen är 80%, men risken finns att du får 0kr.

Förmodligen valde du A. I så fall valde du lika med ca 80% av jordens befolkning. Nästa val, hur väljer du nu?
A – du krävs att betala 3 miljoner kronor.
B – du krävs att betala 4 miljoner kronor, men du får dra en lott. Chansen att helt slippa betala är 20%.

Förmodligen valde du B denna gång. I så fall valde du lika med ca 80% av jordens befolkning.

Oavsett vilket land man kommer ifrån, vilken utbildning eller yrke man har, väljer folk hellre en säker vinst än att riskera att förlora alltihop. Man är även beredd att chansa för att slippa en obehaglig utgift. Om vi kan vinna något är vi alltså mindre riskbenägna, än om vi riskerar något obehagligt. Hur smart är detta egentligen? Vad avgör våra beslut, hjärnan eller magkänslan? Tål att tänkas på, om man orkar... 

Läs mer om Beslutsdoktorn här: http://beslutsdoktorn.blogspot.com/

Ett dåligt beslut är bättre än inget beslut - vi ses!

Hej och hallå…

Igår tisdag var det premiär för lodjursjakten. Ingen fara, Lynx var inte på rymmen. En gäng glada kattjägare hade samlats runt våra älg- och fågelmarker. Ett par katter hade nämligen spårats in på markerna, dagen innan. Undertecknad var inbjuden, men tyvärr förpliktade plikten. Gubbarna lyckades oturligt nog inte med sitt upptåg. Inga dagsfärska spår, inget upptag. Snart fick jakten avbrytas då den enda kissen på tilldelningen var skjuten på annat håll. Själv satt jag fast på kontoret. Solen sken i kapp med frustrationen.

Tankarna for tillbaka till en fasanjakt i Finland för ett par år sedan. Vi hade kommit i kontakt med en finsk uppfödare som var intresserad av att använda Iver till en parning. Hans svenska språkkunskaper var obefintlig, och hans engelska var lika dålig som vår finska. För att undvika språkliga förvecklingar, bestämdes att vi skulle komma över för ett par dagars jakt, tillika hanhundsmönstring. Uppfödaren och fältjaktarrangören Kai tog emot med varm bastu. Han förklarade via tolk att han skulle gå med och syna Ivers eventuella förmågor och oförmågor. Viss stress infann sig förstås. Kai meddelade att förutom fasan så fanns även ”rabbit” och morkulla. Just ”rabbit” och morkulla värderade han extra högt. Morkullan därför att han sett många fågelhundar som inte stått för dem. Kai öste på med frågor som tolken skulle översätta. En var om Iver drev kanin med skall? Jaana och jag kollade på varandra och undrade om detta var en kuggfråga. Jag minns inte vad vi svarade.

Nervositeten avtog betänkligt efter att vi funnit Iver i stramt stånd, inne i en liten skogsdunge i kanten av fältet. Iver reste i vanlig ordning i full aktion. Stoppkommandot, skyttet och apporten funkade också bra. Ett par fasaner senare kändes det ännu bättre. Kai behöll sitt pokerface. Rättare sagt – han höll god min i elakt spel. Han hade ju ännu inte fått se hunden på någon ”rabbit”. En bit längre fram frös Iver fast i en dikeskant. Jaana förde och jag skulle få fälla igen. Just innan avancen fick jag syn på en brun-vit lurvig sak nere i riset i diket.
”Yes, en rabbit – stanna”…pang…”apport”!
Iver kastade sig iväg på apportkommandot och kom tillbaka med en…
”Va fasen?”
” Helvete Peter, du har skjutit en katt” fyllde Jaana kärleksfullt i.
Katten överlämnandes till jaktvärden Kai. Det blev tyst en liten stund. Stunden kändes lång.
” Perkele, Iver very good, very very good. Peter you are ”catman”, skrockade Kai.

Senare fick vi förklaringen till vad en rabbit var. Det var fälthare, och inte kanin som jag trott - måste lära mig finska! Vi fick sen se Kai's tik Viki driva hare som fått vilken stövareägare som helst grön av avund. Haren tog dock fel väg och ut över fälten bort från oss. På dryga 200m visslade Kai en snabb signal. Viki tvärnitade, vände och kom tillbaka i full karriär - imponerande! Jag var tvungen fråga Kai hur han lärt sin hund att lyda så bra under fullt drev. Kai svarade ungefär så här:
”I allways shoot rabbit. Viki know rabbit okey to hunt, she knows I have to be close to shoot”

Vi ses!

Hej,

Snart april - månaden då många av vårproven hålls här uppe i norr. För något år sedan fördes en ganska livlig debatt huruvida vi skulle ha vårprov i vorstehklubben eller inte. De kritiska rösterna menade att ett jaktprov på vårfjället var alldeles för enkelt. Halvtama fåglar och finfina vitringsförhållanden gjorde att vilken byrakka som helst skulle klara höga betyg. Förespråkarna menade att proven inte alls alltid var så enkla. Ibland är föret tungt och det krävs en rejäl dos jaktlust för att orka fullfölja en provdag. Om man nu anser att ett betyg på vårfjället inte är lika mycket värt som ett dito på hösten, måste man ju få tycka det. Det står ju var och en fritt att läsa provkritik och syna provdatumet. De kritiska rösterna verkar ha tystnat och vårproven består. Och bra är väl det. Det är inte provdatumet som avgör prestationen...

Jag minns fortfarande Ivers allra första prov på ett tungt vårfjäll i Abisko. Få hundar klarade ett betyg denna helg. Många vek ner sig i det tunga föret. Här fick man verkligen se vilka hundar som hade motor!

Vi ses!

Hej,

Idag söndag hade Skellefteå klubbmästerskap i draghundskörning. Jaana och Jagr knep segern i korta klassen. Jagr första riktiga skalp är därmed intecknad. Agneta Lantto Forsgren vann långa distansen.

Vi ses!

Go fredag!

Det är hopp om liv igen. Förkylningen verkar ge sig. Jaana övertalade mig att vi skulle köpa hem sushi, för att slippa middagsbestyren. Det var helt okej, jag har ätit värre. Men vad du gör, gå inte för hårt in på den gröna röran, wasabi eller vad den nu kallas. Man gör bara det misstaget en gång...

I morgon blir det omtag i sovrumsrenoveringen. Allt är utblåst, och nu stundar lite eldragning. Frisk kopplat, hälften brunnet, som elektrikern sa.

Pass på och ha riktigt kul i helgen, man vet inte om man orkar till nästa...

Vi ses!

Hej,

Bilder säger mer än ord. Här följer några ögonblick från Jaanas 22:a start i vindelälvsdraget. För vår lille kämpe Jagr var det den allra första starten...

Bra kämpat hela Lag 33 Skellefteå, flera sträckplaceringar var i yppersta klass!

Vi ses!

Ny vecka nya möjligheter. 

Huset är nu lite upp och ner efter diverse jakt och draghundsresor. Samtidigt är byggnationerna i full gång. Sovrummet är utrivet, så nu sover vi i vardagsrummet. För att kunna riva köket och garderobsväggen där måste vårt sovrum och en ny "walking-closet" bli klar. Har ca 3 veckor på oss...

För att göra utmaningen lite större passade jag Peter på att bli förkyld. Svärmor Ingalill har myntat uttrycket - ömka aldrig en sjuk karl, för då kan han dö. Sympatierna är alltså minimala, trots att en förkylning inte är att leka med. Ska man tro svärmor kan den ju vara dödlig. I annat fall är det bara en stor dos vekhet som ska lämna kroppen. Nåja, det gäller att visa vem som bestämmer. Kroppen eller jag.
"...Lid du kroppjävel, mig gör det ingenting..."

Vi ses! 

 

Hej,

Jaana har just hört av sig, sprudlande glad. Skellefteås Lag 33, ligger på 5 plats. Bästa placeringen "ever" en lördag i Vindelälvsdraget. Stämningen är på topp kan man säga. Bra jobbat!

Läs mer här: http://www.vindelalven.se/vdrag/swe/tavling/resultat/11/

Vi ses!

Hej!

Jaana, Jagr och resten av Lag 33 från Skellefteå kör så det ryker i årets upplaga av Vindelälvsdraget. De ligger på tionde plats efter första dagen. Här är länken du hittar all info på:

http://www.vindelalven.se/vdrag/swe/default.cfm

Hemma vid är allt sig rätt likt. Iver, Lynx och jag har börjat riva lite i huset, inför stundande storrenovering. Utrensning av sovrummet pågår. Vid sidan av detta har jag varit på jaktledarmöte.

Vi tar det från början. Alla har kanske inte varit på ett fullvärdigt årsmöte för ett älgskötselområde. Tur är väl det, man löper nämligen en stor risk att tappa all jaktlust. I bönhuset i den lilla byn Finnträsk skulle vi samlas. När jag kom fram var det redan nästan fullt i lokalen. Jag var inte sen, de andra var bara tidiga. Otroligt angelägna om att inte missa en minut, som om det var en händelse över det vanliga. Nåja, jag klev in, hälsade hej och hallå och slog mig ner. Blicken svepte runt i lokalen. Väggarna var fyllda med allehanda väggbonader, med tydliga budskap - vi var i herrens hus, ”missbruka inte herren din guds namn”. Blicken tog ett nytt svep, ut över församlingen. Det första ord som slog mig var – geriatrik. Framtiden för älgjägarkåren såg mycket dyster ut. Ett 50-tal grånade äldre herrar satt och diskuterade i mun på varande. Älgtilldelningar hit och älgbetesskador dit. Hundar här och snödjup där. Alla pratade, ingen lyssnade eller hörde vad den andre sa. Jag gjorde ett snabbt överslag och kom fram till att på 5-10år är det bara jag och en handfull älgjägare kvar.  När herr ordförande tog till orda tystnade församlingen. Höstens avskjutning och uppskattade älgtillgång avrapporterades jaktlag för jaktlag. Spänningen var olidlig. Jag höll mig dock vaken. Någonstans på väg mot det utlovade kaffet kom den – uppenbarelsen. En tydlig och klar affärsidé låg framför mig. Det kommer behövas professionella jägare, och det ganska snart. Älgstammen växer och jägarkåren dör på grund av ålderdom.

Vi ses!

Hej igen,

Mars månad är en mycket lyckad månad, om du frågar mig. Finns inte mycket att klaga på egentligen. Fortfarande snö och vinter, men solen värmer och temperaturen känns bara så där lagom. Kroppen har väl härdats efter ett par månader i minus 20. Så nu myser man i minus 5grader. Samma grader i oktober november känns rätt eländigt. Varför gjordes det inte fler månader som mars?  Kan man efterbeställa hos leverantören? Eller kan man kanske byta in en annan mindre lyckad månad? Juni t ex? Juni är egentligen ganska kass. Ingen lovlig jakt och massa pollen. Vem uppfann pollenallergi förresten? Läkemedelsbolagen förmodligen…

Men när mars bara är en månad får man klämma in desto mer.
…Jaana inledde med en vecka i Mexiko,
…Sen åkte vi till fjälls och jagade en vecka.
…I söndags åkte Jaana på draghunds-SM i Härnösand. Skellefteådamerna hade fått ihop ett lag till stafetten. Karin+Winna, Anna+Zakke och Jaana+Jagr slutade på en hedrande 5:e plats. Ingen dålig SM debut för Jagge.
…Idag tisdag köpte vi nytt kök. Husrenoveringen drar igång på allvar nu.
…Imorgon onsdag åker Jaana och Jagr på Vindelälvsdraget,

Det gäller att sprattla medan man kan och vill…

Vi ses!

Hej,

Att komma hem efter en vecka på fjället är både och. Hundarna är ovanligt spaka och ligger mest och snarkar. Bara positivt, alla vet ju att en trött vorsteh är en snäll vorsteh. Baksidan är att tvättstugan är överfylld, kylskåpet tomt och väckaren ringer argt igen. På jobbet är det ingen som tömt posten, svarat på mejl och gått på alla uppskjutna möten - undrar varför...

Jaana packar nu för fullt för årets Vindelälvsdrag. För henne är det typ 22:a året i rad hon är med. Så viss rutin i förberedelserna finns ju. På torsdag morgon går starten i Ammarnäs.

Vi ses!

Hej,

Nu är vi hemma igen efter några finfina jaktdagar på fjället.
Föret var mycket bra,
Vädret förbättrades för varje dag,
Fågeltillgången var helt okej,
Men framförallt skötte sig unghundarna kanon!

Vi ses!

Hej!

Nu är Jaana hemma igen. Aningen jetlaggad, aningen solbränd, men i övrigt helt sig lik.

På tal om annat - Anders Landin skickade ett mejl häromdagen. Jag hade försökt hetsa honom att prova vinterjakt med hund. Men sörlänningarna är ju så förbenat rädda för skidåkning. Förstår inte, det är ju inte som att cykla enhjulig direkt. Nåja, vi gled istället in på ett annat intressant ämne i hundvärlden. Vilken är den bästa fågelhundsrasen? Tillhör du skaran som gärna kastar sig ut i debatten, huruvida ett strävhår är i förhållande till ett korthår, eller bevara mig väl, en engelsman? Då finns det statistik att stödja sin argumentation på. Anders hade via norska kontakter kommit över en sammanställning över jaktprov från 1994 fram till i år. Skrålla ner och läs. Därefter hittar du en sammanställning över proven 2009 i Sverige. Analyserna överlämnar jag utan eget ansvar till läsaren. Jag har heller inte gjort någon vetenskaplig och kritisk granskning av källorna. Men, det behövs väl inte. Det man hört av många eller läser på internet är ju sant.

Vi ses!

……………………..
Om du har för lI hund og Jakt nr. 1 2007 så var det en meget interessant tema. Hvilke rase er best.

”…sin svært så interessante presentasjon var bygd på NKK- sine statistikker med bakgrunn i innsamlede data fra jaktprøveskjema f.o.m 1994 og fram til i dag. Det var to parametere som ble brukt under sammenligningen, viltfinerevne og premieringsprosent. Viltfinnerevne-hundens evne til å finne fugl. Måles ved å slippe to hunder mot hverandre, helt uavhengig av hvor dressert hundene er. Denne egenskapen uttrykkes fra en skala fra 0-6, der 6 sier at hunden alltid finner fugl først. 3 sier at hunden finner like mye som makker, mens 0 sier at makker finner alltid fugl først.

Når det gjelder premieringsprosent så gir den ett uttrykk mellom antall starter og antall premieringer. For å få en premie så må hunden ha gitt en jaktbar situasjon.
…Premieringsprosenten sier noe om dresserbarhet, en genetisk bestinget egenskap som de respektive raseklubbers avlsråd har mulighet å gjøre noe med.

Tallenes Tale. Premieringsprosent og Viltfinnerevne:
Str. vorsteh,        21,7 % og 3,45 vf.evne
Kh vorsteh,         19,9 % og 3,5
Pointer,               19,1 % og 3,47
Breton                 19,1% og 3,42
Eng setter           18,9 % og 3,65
Gordon setter,     17,5 % og 3,28
Irländsk setter,    17,1% og  3,18

-----------------------------------------------

Sammanställning över svenska provstarter året 2009.
Rolig läsning för alla korthårsägare.

Korthår:
totalt antal provstarter:
713st (alla underlag), 18% resulterade i 1a-pris.
Strävhår:
totalt antal provstarter:
554st (alla underlag), 13% resulterade i 1a-pris.

Skogs- och fjällprov:
Korthår:           
Antal starter :407st, 15% av de startande fick ett 1a-pris
Strävhår:         
Antal starter: 175stst, 10% 1a-pris

Även i unghundsklass fanns skillnader:
Korthår:            19% av de startande fick ett 1a-pris:
Strävhår:          11% 1a pris.

Jomen hej!

Jaana är fortfarande på säljkurs i Mexiko. Att vara frulös en hel vecka känns lite trist. Att komma hem till ett tomt hus är ingen höjdare. Man måste nog anstränga sig lite när hon kommer hem, så man inte blir utbytt...

Nåja, dagen livades upp av ett föredrag av en talför sörlänning. Karl’n kallade sig för ”Beslutsdoktorn”, och hade  doktorerat i ämnet Business Intelligens. Någonstans där höll jag sånär på att logga ut mentalt. Att vara duktig på prata är ju inte detsamma som att ha något att säga. Men si där hade jag fel. De två timmarna med Beslutsdoktorn flög iväg på ett både kul och tankeväckande sätt.

Ämnet som behandlades var hur vi människor tar beslut, på jobbet och i vardagen. Alla gör ju det på något vis. Väckarklockan ringer, ska jag ligga kvar eller kliva upp? Ett beslut krävs. Alla tar beslut hela tiden. Det handlar alltså inte om vilket yrke man har.

Vetenskapliga studier visar att de två största besluten en medelsvensson anser sig ta under sitt liv är att köpa hus och att gifta sig. För de flesta är husköpet förknippat med att bevaka husannonser, jämföra olika bostadsområden, överväga avstånd till jobb, skola och mataffär, gå på olika husvisningar, diskutera med banken och se över totalekonomin. När man väl hittat ett hus betalar man åtskilliga tusenlappar till en besiktningsman, som granskar och synar objektet, innan man slår till. Man vill på alla sätt försäkra sig mot obehagliga överraskningar. Beslutsprocessen är med andra ord rätt rigorös.

Ser man till det andra stora beslutet i livet är beslutsprocessen en helt annan. Valet av make/maka sker i regel med mycket undermåliga beslutsunderlag. Inte minst är man själv besiktningsman. Man anlitar ingen utbildad professionell, som lämnar garantier på utfört jobb. Nej, man gör jobbet helt själv. Inte sällan är nämnde besiktningsman onykter när den första visningen sker och eventuella dolda fel och brister ska synas. Vem skulle leja en onykter besiktningsman vid husköpet? :-)

Beslutsdoktorn gick vidare med en liten övning. Vi åhörare fick uppdraget att göra ett val. Läs och fundera hur du skulle välja:
A – du får 3 miljoner kronor i handen, garanterat, varsågod.
B – du får 4 miljoner kr, men måste dra lott. Vinstchansen är 80%, men risken finns att du får 0kr.

Förmodligen valde du A. I så fall valde du lika med ca 80% av jordens befolkning. Nästa val, hur väljer du nu?
A – du krävs att betala 3 miljoner kronor.
B – du krävs att betala 4 miljoner kronor, men du får dra en lott. Chansen att helt slippa betala är 20%.

Förmodligen valde du B denna gång. I så fall valde du lika med ca 80% av jordens befolkning.

Oavsett vilket land man kommer ifrån, vilken utbildning eller yrke man har, väljer folk hellre en säker vinst än att riskera att förlora alltihop. Man är även beredd att chansa för att slippa en obehaglig utgift. Om vi kan vinna något är vi alltså mindre riskbenägna, än om vi riskerar något obehagligt. Hur smart är detta egentligen? Vad avgör våra beslut, hjärnan eller magkänslan? Tål att tänkas på, om man orkar... 

Läs mer om Beslutsdoktorn här: http://beslutsdoktorn.blogspot.com/

Ett dåligt beslut är bättre än inget beslut - vi ses!

Hej och hallå…

Igår tisdag var det premiär för lodjursjakten. Ingen fara, Lynx var inte på rymmen. En gäng glada kattjägare hade samlats runt våra älg- och fågelmarker. Ett par katter hade nämligen spårats in på markerna, dagen innan. Undertecknad var inbjuden, men tyvärr förpliktade plikten. Gubbarna lyckades oturligt nog inte med sitt upptåg. Inga dagsfärska spår, inget upptag. Snart fick jakten avbrytas då den enda kissen på tilldelningen var skjuten på annat håll. Själv satt jag fast på kontoret. Solen sken i kapp med frustrationen.

Tankarna for tillbaka till en fasanjakt i Finland för ett par år sedan. Vi hade kommit i kontakt med en finsk uppfödare som var intresserad av att använda Iver till en parning. Hans svenska språkkunskaper var obefintlig, och hans engelska var lika dålig som vår finska. För att undvika språkliga förvecklingar, bestämdes att vi skulle komma över för ett par dagars jakt, tillika hanhundsmönstring. Uppfödaren och fältjaktarrangören Kai tog emot med varm bastu. Han förklarade via tolk att han skulle gå med och syna Ivers eventuella förmågor och oförmågor. Viss stress infann sig förstås. Kai meddelade att förutom fasan så fanns även ”rabbit” och morkulla. Just ”rabbit” och morkulla värderade han extra högt. Morkullan därför att han sett många fågelhundar som inte stått för dem. Kai öste på med frågor som tolken skulle översätta. En var om Iver drev kanin med skall? Jaana och jag kollade på varandra och undrade om detta var en kuggfråga. Jag minns inte vad vi svarade.

Nervositeten avtog betänkligt efter att vi funnit Iver i stramt stånd, inne i en liten skogsdunge i kanten av fältet. Iver reste i vanlig ordning i full aktion. Stoppkommandot, skyttet och apporten funkade också bra. Ett par fasaner senare kändes det ännu bättre. Kai behöll sitt pokerface. Rättare sagt – han höll god min i elakt spel. Han hade ju ännu inte fått se hunden på någon ”rabbit”. En bit längre fram frös Iver fast i en dikeskant. Jaana förde och jag skulle få fälla igen. Just innan avancen fick jag syn på en brun-vit lurvig sak nere i riset i diket.
”Yes, en rabbit – stanna”…pang…”apport”!
Iver kastade sig iväg på apportkommandot och kom tillbaka med en…
”Va fasen?”
” Helvete Peter, du har skjutit en katt” fyllde Jaana kärleksfullt i.
Katten överlämnandes till jaktvärden Kai. Det blev tyst en liten stund. Stunden kändes lång.
” Perkele, Iver very good, very very good. Peter you are ”catman”, skrockade Kai.

Senare fick vi förklaringen till vad en rabbit var. Det var fälthare, och inte kanin som jag trott - måste lära mig finska! Vi fick sen se Kai's tik Viki driva hare som fått vilken stövareägare som helst grön av avund. Haren tog dock fel väg och ut över fälten bort från oss. På dryga 200m visslade Kai en snabb signal. Viki tvärnitade, vände och kom tillbaka i full karriär - imponerande! Jag var tvungen fråga Kai hur han lärt sin hund att lyda så bra under fullt drev. Kai svarade ungefär så här:
”I allways shoot rabbit. Viki know rabbit okey to hunt, she knows I have to be close to shoot”

Vi ses!