Jomen hej igen!

Nu är det bra nära. Bara en liten ynka vecka kvar. Finns visst hopp om att orka. Inte minst Julklappsköpen har gått över förväntan. Tack "www" för att vi slipper trängas på stan. Öppet 24-7 och ett enormt utbud!

Vid sidan av julbestyren händer även annat. Jaana kämpar t ex på i skidspåren. Lynx är under aktiv inkörning. Ni som träffat vårt "l"odjur vet att det är en hund med mycket av det mesta. Han är en urkraft - så även i skidspåren. Han kan óch vill verkligen springa. Men ju mer spring desto tydligare regler krävs. Man ska ju t ex kunna sitta still och vänta på att matte får på sig sina skidor och stavar också. Inte lätt. Vid en tappad lina ska han kunna stannas och kallas tillbaka. Svårt. Ska man var lite elak kan man säga att Lynx i början uppvisade samma speedade sidor som en tomteboostad Peter 5år. Jaana tog sig en liten funderare och sen har det börjat ordna upp sig. Vi har helt enkelt utsatt Lynx för startproceduren "sitta still medan Jaana tar på sig skidorna". Det blev en del av och på. Och när Lynx kokade över blev det till att gå tillbaka till bilen. Slut på det roliga. Thats it - no more no less!

Vadan denna "hemska" behandling?

Jo grejen är den att man redan innan bestämt sig för att hunden inte ska få credit för att flippa ur och bete sig. Dvs skrika, skälla, hoppa runt och ändå sen får rejsa i skidspåret. Man har sin plan klar. Följer den, agerar lugnt och balanserat och möjligen spelar lite extra bestämd. Man tränar alltså in önskat beteende under full kontroll innan man sen ska nyttja det i praktiken. Fattar du? Matte är lugn och stabil för hennes skidåkning blir ju inte förstörd. Allt var ju bara övning. Fördelarna är så uppenbara. Man har hela planen klar i förväg. Slipper improvisera sig heligt och uppriktigt förbannad på plats. Förvånansvärt snabbt sprids lugnet till hunden också. Poletten trillar ner...

Tänk om en och annan förälder skulle testa denna metod på sina barn? Min mamma borde defintivt ha gjort det då jag var i värsta trotsen. Jag försökte nämligen rätt ofta få min vilja igenom genom att flippa ur. Känner någon förälder igen sig? Hav förströstan. det går över efter sådär 20år. Har ni inte lust att vänta? Jamen ta då och träna dina barn lite som en vorsteh - mycket motion, tydliga regler, mycket gos, mat på bestämda tider - glöm int att börja tidigt ;-)

//Livscochen

Hej!

Så kom den till slut. Snön alltså. Vissa hatar den, andra står ut med den, en del älskar den. Frågar du mig så saknar de förstnämnda förmodligen skidor, skoter och traktor. Tre ting som gör snön så jäkla kul. Lägg därtill tre livsgalda vorsteh som öser fram i det vita pudret- då blir det jippi!!!

Jaana har i helgen testat skidformen längs de nyprepparerade skidspåren runt vitberget. Även Lynx fick testa banan en sväng. Här hemma har Lynx No.2, den bensindrivna alltså, fått spänsta ut över ägorna.

Snö innebär också spårföre. Iver har fått följa husse på lite rådjursjakt. Tyvärr ingen jaktlycka (än), men idag var det bra nära. Iver tog upp en hygglig bock som passerade i 120knyck på ca 50m håll. Sauer'n var osäkrad och bocken var stundtals i siktet. Men jag lät läget passera, då farten var väl så hög i ungskogen. Ålderstecken? Jo säkert, men det kommer ju fler chanser...

Vi ses!

21dagar kvar - har inte köpt en enda julklapp...


Gick runt ägorna idag och tänkte på allt annat än julklappar. Stora arealer åkermark och igenväxta gamla betesmarker ligger outnyttjade. De bönder som inte söker livsluft i någon TV-såpa, ger upp en efter en. Mer mark som ligger i träda. Tänk om man kunde göra något av detta. Tänk om man kunde börja odla fasaner och rapphöns?  Med några arbetsvilliga bondpojkar i "firman" kunde man rätt enkelt rigga lämpliga biotoper. Dika och dämma upp en del fina kärr. Så in korn och havre som fick verka som vinterfoder. Röja viltstigar och anordna s k remisser. Våra marker här i Västerbotten skiljer sig inte nämvärt från fasanfrodiga marker på samma breddgrader i Finland. Funkar det där borde det funka här. Man skulle kunna erbjuda jakt- och jaktträning professionellt. Man kanske skulle kunna rigga klubbmästerskap i fågeljakt, eller varför inte SM där man skjuter för sin egen hund?  Man kanske skulle kunna anordna fältprov på hemmaplan, och därmed slippa köra 100tals kostsamma mil bil...

Mitt dagdrömmeri avbröts av att Jagr stod stramt i en dikeskant. Efter avklarad resning och salut av fasanhöna försökte jag ta upp tanken igen. Tyvärr återfann jag inte de positiva tankegångarna utan mer sådana som innehöll blanketter och tillståndsansökningar. Avslag och militanta djurrättsaktvister med påtagligt motsatta drömmar. Oförstående länsstyrelsebyråkrater och bakåtsträvande klubbledningsledamöter...suck.

Kanske fläckades mina lite negativa tankar av den akuta snöbristen. Utan snö ingen dirket julstämning heller. Ingen julstämning, ingen inspiration att komma på julklappar. Så är det någon som sitter på en några bra idéer - vänligen skicka till undertecknad. Alla tips är välkomna.

//Peter

Till sist:

Som alla piloter får Jultomten regelbundna besök av Luftfartsinspektionen, och det var dagarna före jul som LF kom på besök upp till Tomtelanda. Jultomten väntade besöket, och hade därför sagt åt småtomtarna att ha släden och renarna i topptrim. Tomten tog fram loggboken och såg till att alla papper var i ordning. Luftfartsinspektören gick långsamt runt släden. Han kollade renarnas seldon, landningsställen och Rudolfs mule. Med yttersta noggrannhet räknade han på Jultomtens vikt och balansering av den enorma lasten. Så var allt klart för testkörningen. Tomten hoppade upp i släden, spände fast bältet och kollade kompassen. Så hoppade luftfartsinspektören in vid sidan av Tomten, som blev inte så lite förundrad när han såg att luftfartsinspektören hade tagit ett gevär med sig.
- Vad är den där bra för? frågade Tomten undrande.
Luftfartsinspektören log illmarigt och viskade:
- Det får jag egentligen inte tala om, men vi ska testa hur det går om du förlorar en motor vid starten!

Hej,

I lördags åkte vi på SVK-utställning i Umeå. Lynx och Jagr fick visa upp sig inför en ovanligt glad domare. Ovanligt med spralliga utställningsdomare. Men resultatet blev tyvärr inte lika glatt. Båda hundarna hade på något konstigt sätt blivit fulare på bara en vecka. Lynx fick bara "good" och Jagr fick skämmas med "sufficient", på utställningen i Kiruna förra helgen fick de "excellent" och "good". Nåja, är detta största motgången i livet får man nog vara glad. Båda hundarna skötte sig riktigt bra, och visade hur en klok och glad mentalitet ser ut. Mest minnesvärt från denna dag blev (som vanligt) att få träffa en massa likasinnade. Tokiga jägare, hundfolk och uppfödare i en salig blandning. Lika barn leka bäst...

Efter avklarad utställning blev vi bjudna på middag hos Tvärnypets-Lennart. Synnerligen trevlig tillställning med god mat och ännu mera hundsnack.

Vi ses!

Hej!

Är det någon som testat Berettas nya A400 Xplor Light?

http://www.youtube.com/watch?v=jb6pNAGnQcA

//Peter

Hej,

För någon dag sedan ringde en pratsugen setterägare från Norge för att diskutera hundkurser och gränsöverskridande verksamhet.

Efter avklarade artighetsfraser och diverse språkförbistringar kom vi osökt in på ämnet jakt. En stund senare fördes en djupgående analys av ripans etologi. Ripans beteende är som sagt inte alltid så enkelt att begripa sig på. Många är vi som trott oss veta hur det egentligen hänger ihop. Var ripan för dagen befinner sig. Hur väder, vind och årstid påverkar hur hon trycker för hunden. Norrmannen och jag var rörande överens - då man tror sig förstått mekanismerna som styr riporna, blir man snabbt nerplockad på jorden igen. Riporna gör precis tvärt emot ens empiriska sanningar. En bit senare i samtalet nämnde norrmannen den norske rip-professorn Johan B Steen. Enligt honom är ripans överlevnadsstrategi just "att inte ha någon strategi". Om ripan skulle följa visa bestämda mönster skulle snart räven och rovfåglarna veta hur man får sig ett ripskrov. Rätt logiskt egentligen. För den som lever ett lite planlöst liv utan inrutade mönster blir betydligt svårare att överlista.

Slutsats
- Framgång på ripjakten handlar mycket om att gå. Ju mer man orkar gå desto mindre tur behöver man ha...
- Sen handlar det om att ha en fågelhund - inte en fågelskrämma...
- Till sist så krävs en någorlunda händig sving med hagelbössan...

Julklappstips - Rypeboka av Johan B Steen.

Vi ses!

Hej,

Lynx vann familjekampen mot Jagr att först bli klar för hanhundslistan. Men efter helgens utställning i Kiruna är även Jagr redo att serva hugade tikar. Lynx fick ett "excellent" och Jagr ett "good", vilket vi firande med löjromstoast, och en finfin älgkalvstek. Mums!

Kravet för att hamna på avelslistan, läs här...

När Jaana meddelade Lynx uppfödare i Norge, kom snabbt glada och varma gratulationer. Stort tack för alla snälla ord Trygve och Kristin, Vessinglias kennel.  Läs mer...

Stort tack även till Lilian Westerlund som ställde Jagr, så husse fick stanna hemma och jaga med Iver.

Vi ses!

Grattis på farsdag alla pappor!

Vi har förstås även hunnit göra annat än fira bemärkelsedagen. Några vänner kom på besök med sina mer och mindre erfarna vorstrar. Någon ville slipa stoppformen i några fullvärdiga fågelsituationer. Andra ville visa sina unga oerfarna blivande fågelhundar hur rapphöns och fasaner luktar.

När den unga hunden börjar utveckla sin jaktlust behövs lydnad i stora doser. Det lite omogna ofokuserade behagligt stora söket övergår ju snabbt till något okontrollerbart. Därför var det riktigt kul att se 8 månader gamla unghundar, som sin ringa ålder till trots är lydiga.Bra jobbat - till båda förarna. Ni har finfina harmoniska hundar som har framtiden för sig. Det ska bli kul att följa Loomi och Lego's fortsatta utveckling.

Vi fick även se en mer rutinerad vorsteh på sök efter våra hemmafåglar. Förarens mål var att slipa på stoppkommandot i triggande fågelsituationer. Vi tror både hund och förare var nöjda över dagen. Välkommen åter!

I det sista ljuset på dagen tog Jagr och jag en sväng runt ägorna. Även vi var ute i träningssyfte. Höstens många skogsjaktdagar har tyvärr inverkat lite negativt på Jagrs avance. Hans löparbete har varit kanon. Men på direktvittring har husse haft önskemål att få se en mer frejdig avance. Min teori är att Jagr inte riktigt fattat vad jag menat med mitt "JAAA". Oftast har ju fågeln lättat när jag varit på väg fram, dvs långt innan jag ens hunnit avancera. Jagr står, husse kommer fram, fågeln flyger en bit och faller ner död. Så har det oftast sett ut. Till saken - att tjata sig förbannad på en hund som står hårt och fast är INTE melodin. Den förstår inte bättre för det. Så när Jagr stod mitt i korntegen provade jag ett nytt grepp. Jag bestämde mig först för att fullständigt skita i stoppkommandot. Ville Jagr göra en lååång avance skulle det få bli en sådan. Nu var fokus på avancen. Jag manade på honom på ca 20m håll. Direkt han tog ett steg fram började jag berömma flitigt samtidigt som jag rusade fram. Jagr ökade takten och jag hänge på och berömde allt ivrigare. Jag fortsatte berömma även när fågeln gick upp. När sen Jagr spontant stannar i floget trots husses påhejande - var lyckan total. När han sen upprepar samma beteende i nästa fågelsituation, delade jag ut Nobelpriset för stående fågelhundar!!!!!!!!!

Vi ses!

Jaana har en tid bevakat alla tänkbara väderkanaler och hemsidor för att tajma in några fina barmarksdagar på fjället. Hon lyckades rätt väl. Bilderna får tala för sig själva...

"...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Söderbodan 112 är allt annat än en gudfruktig hemvist. Men den gamla sinnesrobönen är ändå tänkvärd. Speciellt då man låter sig uppröras över diverse konstigheter här i världen. Kan man acceptera, har tillräckligt med mod och vists förstånd därutöver blir livet så mycket enklare. I vart fall minskar risken för högt blodtryck.

Att urvattna, förenkla och fördärva jaktproven för våra eminenta unga vorstrar upprör många i dessa dagar. Vem hade otur med tänkandet egentligen? Skit samma - dumhet är som bekant inte straffbart. Tur är väl det. Rättsväsendet skulle haverera, fängelser skulle svämma över.

• Vi får inte bättre hundar för att vi sänker kraven...
• Vi får heller inte fler provstarter för att vi sänker kraven. Tvärtom...
• Vi får inte bättre hundar för att fler luras ut på provstart med omogna hundar...

När visst förstånd återhämntat sig inser jag att denna regeländring ändå kanske inte får så ödestigra konsekvenser ändå. Större variabler i hundens framgångsekvation, kvarstår intakta:

• Uppfödarna kommer fortsätta prata upp sina avkommor
  - de är ju säljare.
  
• Jaktproven fortsätter dömmas av olika domare med olika regeltolkningar.
  - så är det inom all bedömningssport.
  
• Hunden blir inte bättre än vad sin ägare gör den till
  - en obehaglig sanning svår att regeländra bort.

Så går det dåligt kan vi alla fortsätta skylla på domaren. Biter inte det, skyll på uppfödaren. Biter inte det heller, byt sport! Att titta i spegeln kräver mod...

"...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Klart slut för ikväll. 

ÄNTLIGEN !

Vi ser nu slutet på denna lilla upp-piffning av huset. Det började med att Jaana drog på affärsresa till Mexico. Jag passade då på att riva ut sovrummet. Upp med golv, fram med motorsåg och kapa ner lite väggar och riva ut diverse garderober. Jippi, sa Jaana när vi sedan sov i vardagsrummet.

Därefter raserade vi köket och badrummet. Vi bokstavligen grävde ut hela grunden. Motorsågen kom fram igen för att kapa ett jättehål i väggen, för att få plats med rejäla fönster. Vi myntade uttrycket "fondväggar är för folk utan utsikt", och flyttade ut i garaget.

Medan kök och badrum sakta med säkert kom på plats, passade vi på att gräva sönder hela gården. Nu var det dags för kulvert mellan hus och garage. Även jordvärmeslangen kom ner i myllan. Passade även på att förlägga elkabel och vattenledning till en tilltänkt fristående bastu...

Under pågående jakt fick det ju inte bli långtråkigt. Nu blåste vi ut gästrum och vardagsrum. Alla golv bröts upp, isolerades och förseddes med golvvärmeslang. Gästrummet fick nya väggar och nymålat tak. Nu i helgen blev det äntligen klart. Jordvärmepumpen brummar fin i garaget och det är varmt och skönt att tassa barfota.

Nu jävlar i hoppet får det vara nog för en stund...säger Iver, Jagr och Lynx! Äntligen hemma, Bygglov och alla andra missvisande hemmafixarprogram - släng er i väggen!

Vi ses!

Hej,

Idag damp röntgenreslutatet ner på Lynx. Skön att se att höfterna håller A-klass.

Nu ska det fotas och läggas ut bild till hanhundslistan. Imorgon fredag firar vi vår jaktmaskin - Lynx!

Vi ses...

Go lördag!

Gårdagens tjädermiddag blev så pass lyckad att den platsade bland recept vi kan rekommendera - kolla in vår receptsida

Idag har det inhandlats golv till vardagsrummet. Hela veckopengar pep iväg. Men än är inte golvvärmeslangen på plats, så golvet blir inte klart denna helg heller. Men det det går framåt ändå. 

Dagen hann även bjuda på lite fältjakt a'la Söderbodan, till deltagarna stora glädje. Lynx, Jagr och Iver skötte sig riktigt hyggligt. Men, det finns ju alltid något att fila vidare på. En och annan korrigering delades ut. Annat vore väl konstigt då man frestar lyckan med trippelsläpp. Dagens highlight blev - Trippelstånd - Lynx rappa apport - Jagrs systematiska fältsök - Ivers fyverkeri-avance rakt mot oss...

Det är sådant som gör mödan värd!

Vi ses!

Go fredag!

När man nyss börjat jobba på ett stort företag träffar man ideligen nya människor. Många har noterat att jag har en flock vorsteh med på jobbet. Vilket osökt för samtalen in på jakt...

Idag visade det sig att en kollega hade kännedom om en legendarisk storjägare strax norr om Byske, min födelseort alltså. Denna karlakarl tillika tjuvjägare, kvinnotjusare, festprisse, slagskämpe och tävlingskytt - har gått ur tiden sedan många år. Jag väljer ändå att inte nämna hans namn, då det egentligen inte tillför historien något värde. Hursomhaver, under min uppväxt hörde jag storjägarns namn nu och då, och alltid i samband med något jaktligt äventyr eller annan batalj.  Hans harhundar var vida kända och i stövarkretsar pratas det ännu om hans legend "Pan".

Under ett jaktprov tystnade plötsligt Pans hardrev. Efter en stund kom haren förbi domaren och storjägarn längs den snöiga byavägen. Domaren flinade illmarigt och frågade hur detta kunde komma sig? En kort stund senare kom plogbilen och sveper bort harspåren. Domaren ursäktar sig och förklarar att tappet hade giltig anledning. I samma veva hörs Pans drevskall igen och närmar sig längs den nyplogade byavägen - storjärgarn flinar och en oförglömlig hund är född!

Men det var inte detta jag skulle berätta. Min kollega berättade när ett barnbarn till storjägarn skulle besöka farfars grav. Det var tillika första gången barnet hade varit på kyrkogården. Så föräldrarna förklarade att här vilade farfar, och en massa andra gamla människor som dött. Storögd frågade pojken:
- Har farfar skutte alla?
- Nej, inte alls svarade hans pappa bekymrat...
- Jaha, men har farfar dräpt dem då?

Vi ses - ha en trevlig helg!

Hej,

Tanken var att jaga fasan i södra Sverige denna helg. Men resan blev tyvärr uppskjuten, till förmån för lite tjäderjakt. Man kan kalla det för kompensationsjakt. En hygglig kompensation skulle det visa sig.

Så här års kan skogsjakten vara lite svårare än under premiärveckorna. Men vi hittade bra med fågel och lyckades lura en och annan. Ju svårare jakt desto högre värderar man det lilla man får.

Vi fick även en försmak av den analkande vintern. Under lördagen kom ca 5cm snö - men då man har en varm stuga och en mysig fru gör det lite och ingenting att man går och fryser. I bister gryningstimma lämnade jag både fru och stuga för att frysa och vaka på spelorrar.Tyvärr uteblev spelen denna helg, men jag fick lite tid att grubbla över världsproblemen - t ex vad krävs för att lyckas i skogen? Dessa tankar rann fram:

• Söket:
  Ju bättre reviering desto vidare sök kan hunden ha utan att man tappar bort den. Jag vill gärna att jycken söker upp mig, och checkar av att jag ser att den passerar mig. Blir söket för djupt fram i marken blir det knepigt att veta vart man har sin vän.
  Tips
  - belöna med en t ex köttbulle, så att det blir värt att komma in till dig...
  
• Löparbetet:
  En bra skogshund står för färska löpor. På senhösten är det inte alltid fågeln går att trycka fast. Då blir det svårt för en hund som inte står annat än för direktvittring. När man skickar på hunden i löpan ska den avancera i din takt. Du ska alltså bestämma farten, helst utan att behöva säga något. Man MÅSTE halvspringa för att hinna i fatt en tjäder som går undan. Men terrängen kan göra det svårt att springa hela tiden. Måste du stanna upp får INTE hunden gå på själv.
  Tips:
  - Hygglig fysik underlättar långa och många löpjobb.
  - Styr inte hunden, låt den jobba självständigt.
  
•  Ammunitionen:
  Skogsjakt, speciellt på senhösten kan kräva lite extra pulver i bössan. Fåglarna lättar på längre håll och är mer påpälsade. Det är INTE bara antal gram bly och US.nr som avgör. Leta efter "super" eller "extra speed" på ammolådorna, ca 36gr US.5 eller 6. De levererar budskapet.
  Tips:
  - Snåla inte och köp med billiga hagelpatroner. De är billiga av en anledning.
  
• Sök skottlägen:
  Tjäder vill gärna ha lite öppnare ytor för att lyfta. Gärna med lite skydd mellan sig och förföljaren. Läs terrängen och sök dig till traktorvägar, rågångar, hyggeskanter etc då du springer på löpan.
  Tips:
  - Reflektera över missade chanser. Var borde jag ha stått?
  
• Skyttet:
  Skogsjakt kräver snabbt instiktivt skytte. Hur ofta tränar du på att skjuta medan du halvspringer fram i skogsterräng? Förmodligen för sällan. Därför träffar du heller inte lika ofta. Men det gäller att fokusera på skyttet. Tänk inte på hunden. Om den inte är lugn i skottet, får du hantera det då. Om man ska snegla på hunden och få den att vara lydig är risken stor att du bommar. Hunden gjorde rätt men du är ändå förbannad. Inte bra. Bättre att fokusera på skyttet. Om du träffar och hunden är lydig = underbart bra. Om den knallar, så får du ta fram Gamla testamentet och läsa högt om Guds straff.
  Tips:
  - Lita på din hund. Ta ett omedelbart utvecklinsgsamtal om den inte lever upp till förtroendet du gav den.
  
• Rapportering:
  Man misstänker att hunden står men man hittar den inte. Att då kunna kalla in den och den visar vägen tillbaka till fågeln är otroligt fräckt. MEN, överdriv inte. I bland tål inte fågeln att hunden rapporterar.
  Tips:
  - Träna rapport och nyttja det med förstånd. En Astro pejl, kan vara ett utmärkt hjälpmedel både vid träning och jakt. Du kan ju jaga som om du INTE hade den...

Vi ses!

Hej,

En bit in i jakten börjar frysboxarna vara hyfsat välfyllda. Älg, skogsfågel, ripa, gås, rådjur...mums. Men det ska ju tillagas också. Skicka oss gärna dina bästa viltrecept. Vi publicerar dem mer än gärna på vår hemsida.

Vi ses!

Hej!

Jaana är på jobbresa...

Huset är i en enda renoveringsröra...

Vädret är pissdåligt...

Jobbet svämmar över...

Hundarna är påtagligt ojagade...

Nåja - gnäll har sällan livat upp tillvaron. Varför bryta ihop över dagens problem...imorgon kommer ju nya. Dags att ändra fokus.

Jaana briljerar och visar vart "det blå skåpet ska stå" i Lissabon...

Hus är alltid under pågående renovering - just face it...

Vädret vore helt okej om man finge jaga...

Jobbet finansierar trots allt alla nöjen...

Hundarna är i en sjujäkla form...

Halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket. Är inte det underbart?

Samma resonemang kan man ha kring det mesta. T ex sina kära hundar. Vi har tre blodsmässigt rätt lika hanhundar. Men både till kynne och utseende är de väldigt olika. Med andra ord finns det förmodligen alltid något att vara upprörd och missnöjd över. Eller av förekommen anledning raka motsatsen - något att vara glad och stolt över. Gamle herr Jante må då tycka precis vad han vill...

Det sägs att framgång föder framgång. Ett sjujäkla begrepp för den som tycker det mesta går åt pipsvängen. Men, tänker man till lite så finns viss logik även i denna floskel. T ex inom hundträning. Vi lär ju våra hundar genom att belöna det rätta och korrigera det oönskade. Problemet är tajming. Jag som förare är ofta lite sent ute med min "konstruktiva" kritik. Det blir alltså rätt svårt för vovven att fatta vad som var bra eller mindre bra. Den tvingas gissa och testa sig fram en hel del. Så långt lika för alla. Vad som skiljer är förarens grundsyn på tillvaron - halvtomma glas osv. En surkart till husse som sällan är nöjd med något och alltid hittar någon liten detalj att beklaga och bestraffa - hur kul är han att lyda och kämpa för? Jämför med den som ser de små detaljerna att glädjas över? 

Som sagt, halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket...

//Vi ses!

Tjena,

Har man tre jaktsugna hundar och jobbet tar mer tid än man önskar är det inte fel att ha egna fåglar att leka med. Våra fasaner bjuder på billig underhållning. Bara att släppa hundarna - trippelsläpp javisst! Parsläpp är ju lite mesigt ;-)

Att ha sin vostehflock på sök i full konkurrens och sen hitta dem alla tre ståendes för samma fågel är riktigt kul. Att sen resa med alla tre ännu häftigare. Att därefter hitta de tre ståendes igen ca 15m ifrån varandra och sen resa med först en. De andra står kvar och väntar på att få resa sin fågel - det är wow! Hade vi inte skaffat egna fasaner att leka med, hade det nog aldrig hänt...

Tips - skaffa lite egna träningsfåglar och börja testa gränser...

Vi ses!

Hej!

Nu är det hög tid att lägga på vinterdäck. Det borde vara i alla fall. På hösten drar sig många in i det sista, innan man byter. Det värsta jag sett var på väg ner i södra sverige på en rådjursjakt. På en fyrfilig motorväg en bit utanför huvudstaden stod en för uppdraget illa klädd stockholmare och försökte byta till vinterdäck i dikeskanten. Han såg varken kaxig eller begåvad ut där han stog i sina chinos och lågskor - mitt i snöslasket. Min bror och jag konstaterade krasst att folk inte är så dumma som man kan tro - de är mycket dummare.

Kan företeelsen "däckbyte" påvisa en förändring i vårt samhälle?
Tidigare sågs både äkta och oäkta män krypandes runt bilar så här års. Det var t.o.m en mycket vanlig syn. Det var liksom en självklarhet. Första halkan = man ur huse. Detta börjar nu mer vara allt mer sällsynt. Fler och fler väljer att låta någon annans man göra jobbet.
...Hur många sysslor kan man leja till andras män, innan man själv inte är karl nog?...

Förmodligen startade det hela någonstans kring stockholm, av dåligt klädda män i chinos och lågskor. Enkelt, bekvämt, slipper skita ner sig - men fjolligt. Men att låta däckfirman göra jobbet är numer inget storstadsfenomen. Likt en vanlig influensa har den spridit sig upp över landet. Har chinosbyxorna helt enkelt tagit över? Eller håller mannen på bli så lat att hans testosteronhalt försvagats? Vad blir nästa steg? Skit samma, jag har nu blivit ett år äldre och tillåts jag åldras vidare lovar jag att förbli den gubbjäkel jag var ämnad att bli...

Vi ses //Peter

Du kan ändra denna exempeltext. Håll muspekaren över texten och klicka på knappen "Ändra text" som dyker upp. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Jomen hej!

Ibland blir det inte som man tänkt. Meningen var att vi skulle jaga fjäll tillsammans med Riksprovsvinnaren Gira och hennes matte Hanna Holmberg. Men så blev det nu inte - tyvärr. Hanna är ju en synnerligen sympatisk dam, och med en lika duktig som lurvig hund. Istället blev vi hemma och pysslade med kåken som ännu inte är klar efter sommarens renovering. Tyvärr igen. Visst hann vi även göra annat än pula med golvvärmeslangen -  typ motionera gårdens fasaner och rapphöns, äta en fördelsedagsmiddag (köpekött på stan) och gå på bio (Jägarna 2)...men det stod sig föga mot Hannas bravader. Under lördagen vibrerade det ena messet efter det andra in med granna tjädrar i munnen på Girä...Jävla Haana :-)

Tur man kan glädjas åt andras framgång - då ens egna uteblir...

Vi ses!

Hej!

Att skjuta på en stöt är inget att vara direkt stolt över. Gör man det över en unghund under injagning är det rejält dumdristigt. Det är ju med hagelbössan man belönar fram rätt beteende, och där ingår inte stötjakt på fågel. Att fälla en eller annan pippi under oklara former för en väl injagad hund spelar mindre roll. Men lika fullt kommer dessa fåglar inte bli minnesvärda och stolta jaktminnen. Undertecknat har syndat tillräckligt för att veta vad han talar om. I vart fall trodde jag det tills igår. Då fick vi faktiskt lära oss att skjuta på stöt kan vara något riktigt berömvärt.

En svart liten söt cockerspaniel på 1,5år kom på besök för att trimma provformen. Det var riktigt kul att se en så pass ung hund med påtaglig lydnad. Varje vänd- och stoppsignal satt bra. Föraren var koncekvent och tydlig i sina korrigeringar, på ett sätt som också ska berömmas - snyggt. Den lilla tiken hette Lycka - inget dåligt namn att leva upp till. Lycka sökte intensivt och målmedvetet inom hagelbössans räckvidd, vilket förståss gav resultat. Hon lyckades få fågel på vingarna upprepade gånger och var lugn i både flog och skott - stiligt! Än fanns det en del kvar att slipa på då det gäller apporten, men vem har inte det. Vi önskar stort "lycka till" på kommande jaktprov!

Vi ses!

Hej,

En grå vardag kan rätt enkelt piffas upp med lite god mat. Tyvärr är ju inte orken den bästa alla kvällar. Snabbmat heter lösningen, men då pratar vi inte hämtpizza eller Mc.Supersizemeburgare. Du som jagar, och är någorlunda framgångsrik kan skippa sådant. För vid det här laget är ju frysen full av förnämligt kött. Då gäller det bara att vara lite kreativ i köket...

Testa vår älgkebab med lite asiatisk touch! Se våra recepttips

Vi ses!

Hej,

Som så ofta förr inleddes helgen med en sväng till markerna i Krokliden - vårt eget lilla jaktresidens. I skymningen på fredagkväll lyckades vår lille Capercallie killer -  Jagr,  överlista en äldre tupp. Det rätta fredagsmyset var sen inte svårt att finna...

Under lördagen fann vi rätt gott om fågel, men de var mycket svåra att hantera. Det började redan på morgonen med oroliga spelorrar. Ett par bommar senare var det bara att ge upp och smyga tillbaka till stugvärmen. Tyvärr vände inte lyckan senare på dagen heller. Orrarna poppade upp likt popcorn på dryga håll. Även tjäderkullarna var onödigt spattiga. Jaktlyckan blev mycket skral. Jagr lyckades hitta en ung orrtupp till slut som höll.  Tack och lov stämde hagelskyttet då bättre än morgonens kulskytte...

Söndag morgon återvände vi hem till Söderbodan. När regnet dragit förbi tog vi en sväng med bygdens fasaner. Jagr och Lynx i parsläpp, ger valuta för pengarna. Med hög fart och stor passion svepte de av lägdor och strankanter. Jagr hittade först ett rapphönspar, som Lynx sedan sekunderade. Just sekunderingen har inte riktigt suttit för dessa herrar. Men denna dag funkade det kanon. Fy fanken va gott! Kort efter vi fotat och saluterat rapphönsens stod grabbarna igen. Denna gång en fasanhöna. Även denna saluterades bara. Jagr visade vad han tyckte om det genom att ta en fasan i nästa avance. UTMÄRKT, så ska det se ut! Lynx hittade sedan ett par tre fasaner till...Finns det bättre sätt att helga vilodagen, så säg!

Vi ses!

----------------------

Kommentar till fenomenet sekundering:

Betydelse:
Sekundering kallas det då en hund tar stånd bara genom att se en annan hund stå för fågel. Olika hundar har olika lätt för att sekundera. Min egen förklaring (utan vetenskapliga belägg) är att konkurrenskänslighet spelar en rätt stor roll. I direkt konkurrens med en annan hund kan vissa jyckar börja söka större, i högre fart men även knycka stånd, tjuvresa och stjäla apporter. Både bra och dåligt alltså. Dessa hundar är förmodligen inte lika villiga att sekundera. Nivån på ståndanlaget spelar också in. En normalbegåvad vorsteh lär sig att en hund som står innebär fågel. Och fågel ska man ju stå för. Med mycket ståndanlag så...står man. 

Slutsats:

Man kan eller kanske t.o.m bör träna in sekundering. Dels för att det är en mycket förnämlig egenskap på prov/jakt med parsläpp. Dels för att man lär sig en hel del om den egna hunden och hur den svarar upp i en konkurrensutsatt situation. Stjäl hunden stånd av partnern och kanske även tjuvreser, bör detta ske på träning så att all önskvärd och behövlig "feedback" från husse kan utdelas. På prov ges inte denna möjlighet...

Äntligen fredag - yes, vi överlevde ännu en arbetsvecka!

Nu är det bara att kasta sig hem, på med jaktkläderna, ladda bössan och släppa hundarna!

Vi ses!

Tisdag,

Jagr ska få hänga på sin första gåsjakt. Husse sitter fast i avd.möte - budget, vd-info, tidplaner, övertrasserade projektkonton -  tiden kryper fram. Det var då ända själva...vad alla ska prata...och länge. Kastar mig i bilen, fort hem, för fort. Tack Polisen att ni behagade gör annat. Värmer ett par paltar. Äter som en vorsteh. Hastar förbi vapenskåpet. Sliter åt mig hagelbrakar'n. Byter kläder. Byter även ammunition i patronbältet. Gås kräver ju lite argare hagel...

Parkerar bilen. Jagr är sugen, men vet inte vad som väntar. Inser att jag borde tagit en ryggsäck. Gåsjakt är ju en materialsport. Jag får bära i händerna. Varför har jag ingen vapenrem på hagelbössan? Nåja, har ju en stig att gå efter. Snart framme. Jagge ser lite förbryllad ut när jag tar på honom värmetäcket. Va, skulle vi inte jaga? säger hans blick. Parkerar honom i ett buskage nära strandlinjen. Sätter mig. Fortfarande hungring. Slukar en banan. Fasen vad det blåser. Börjar frysa. Börjar locka..tuuut...tuuuut...tut. Plötsligt, händer ingenting. Tristessen börjar krypa fram medan solen kryper ner. Det skymmer. Jagr är inte helt övertygad om hur kul detta är. Husse är beredd att hålla med...

Inte ett liv i viken. Bara brus från ett upprivet hav. Men, skottskadade öron registrerar ett välbekant ljud. I fjärran hörs vaga trumpetanden som växer i styrka. YES - nu  kommer de. Närmare och närmare. Plötsligt fryser inte husse längre. Förväntan övergår i besvikelse, då en flock svanar sveper in. Inom skotthåll, förståss. Nu börjar det vara rejält skumt. Funderar på att ge upp. Men, som så ofta förr - det är då det händer. Jagr hör dem först. Plog efter plog sveper in från sädesfälten i grannbyn. Tyvärr bortom jägarmässiga skotthåll. Jagr sitter med stirrig blick och räknar. Fasen vad mycket fågel som husse låter flyga förbi! Tillslut kommer läget. En gås ramlar ner - vingad, förbannad och fullt övertygad om att simma till Finland. Jagr ser tyvärr inte nedslaget. Nu är det upp till bevis. Han får apportkommando. Men fattar inte vart han ska. Husse får visa. Nu går det bättre. Jagr simmar ut i ett mörkt Bottenviken. Tyvärr utan att veta varför. Husse får hjälpa till. Vinglar ut på några stenar för att bättre kunna dirigera. Plums - står med vatten upp på låren. Satan - vad kallt. Jagr flinar, vänder ut och simmar husse tårögd. Dryga 100m från land hinner han ikapp den vingade kanadagåsen. Efter en kort brottningsmatch vänder han hem med en mycket minnesvärd apport. Efter avlämning kommer mer fågel inflygade. Denna gång blev det bara en apport på land. Stor fågel i munnen på liten hund - vilja slår talang! 

Vi packar ihop och försöker hitta stigen tillbaka till bilen. Nu är det riktigt svart. Husse snubblar svär och bannar sin oförmåga att packa rätt grejer. Var är pannlampan? Var är vapenremmen? Var är ryggsäcken?Jagr går lydigt bakom. Husse börjar räkna allt som skjutits för Jagge under hösten. Bara för att hålla uppe humöret. Tappar både räkningen och stigen. Halkar och ramlar, som om han vore onykter. Jagr får ta täten. Han är en bättre stigfinnare - fy fasen vilken kväll!

Vi ses!

Kort summering av denna helg:

Jaana och Lynx drog till Klimpfjäll för att hämta hem ett stiligt öppenklassbetyg. Siktet var högt ställt. Annars löns det ju inte åka. Innan de for pratade vi om att det skulle sitta fint med en snygg 9:a. Tyvärr blev det en annan slags nia denna dag. Efter 9 minuter i första släpp var provdagen slut. Jaana chansade att styra Lynx mot nyslagna ripor. Tyvärr höll varken riporna eller lydnaden. Bara att bryta ihop och komma igen!

Iver, Jagr och jag drog istället till Krokliden. Lördag morgon klev jag upp före gryning och drog till en känd spelplats för bygdens orrar. Några bulvaner sattes upp innan jag började locka lite förföriskt. En kort stund senare kom de svarta inflygande och min Sauer fick visa vad den går för.

Efter en lite senare frukost tog Jagr och jag en sväng i tjäderskogen. Första tuppen klantades bort pga ett mobiltelefonsamtal. Gissa vem som ringde? Jo, en förbannad Jaana som just åkt ut i Klimpfjäll...dubbelsatan! Nåja, det skulle bli värre. Jagr stod igen och vi tog an löpan. Ytterligare en grann tupp tog till vingarna ungefär samtidigt som jag gjorde en saltomotal på en hal sten. Jag fick se tuppen glida iväg liggandes på rygg. Nåja, det kunde varit värre - bössan var ju hel, det var bara min stolhet som tagit skada. Efter en del mindre väl valda ord gick vi vidare, och Jagr var snart försvunnen i granskogen. Efter en kort stunds letande provade jag kalla in honom. Och jodå, han kom tillbaka med stirrig blick och gnydde. Nu jävlar tänkte jag och bad Jagrvisa vad han hittat. Han smög tillbaka och stod fint mot en grandunge. Jag hann inte riktigt fram förrän tuppen lättade. Ingen avance alltså. Men det är ett lyxproblem på en tjäderrapport. Tuppens flygtur blev kort - yes, äntligen lite revanch! Innan lördagen var slut hade det även skjutits fågel för Iver...gammal är äldst.

På söndag provade Jaana och jag att byta hund. Hon tog Jagge och jag Lynx. Men, Lynx valde fel markvisare. För på vår sväng fanns ingen fågel. Jaana och Jagr kom tillbaka med en fin ripa i handen och ett leende på läpparna. Dagen avslutades med lite trattkantarellplockning. Som du ser på bilden här under så var svamplyckan rejäl!

En mindre bra hund - frågan är om den ska stå?

En bra hund - frågan är inte om, utan när den står?
En riktigt bra hund - frågan är inte när utan var den nu står.... 

Vi ses! //Peter

Go fredag!

Regnet öser ner. Pågående husrenovering har legat berövligt stilla under den inledande jakten. Tanken att hoppa i arbetskläderna istället för att springa i tjäderlöpor har varit både främmande och en aning obehaglig. Tyvärr finns det ju måsten. Huset måste bli klart innan det blir alltför kallt. Måsten kan dock lösar med pengar. Men är plånboken för tunn får man jobba själv istället för att leja någon annan medan man jagar...

Ett sätt att få in pengar är att sälja saker man inte behöver. Under renoveringen har en och annan sådan pryl hamnat i garaget, i väntan på hugg på någon spekulant. De flesta har nog provat göra affär på Blocket, där gamla grejer byter ägare (numer finns där även kontaktannonser...).

Tyvärr, finns de folk (förmodligen oftast män) som blivit Blocket-beroende. Varje dag kollas de senaste annonserna. Vad är ute till försäljning? Och inte minst, vem säljer vad och varför?

...Men va fasen, ska en Johannes i Drängsmark sälja skotern? undra om det är frun som krånglar?

...Men va faruln, ska en Kalle i Fällfors sälja Mercan? undra om han har problem med jobbet? 

...Men va fanken, ska en Pelle i Byske sälja sommarstugan, undra om det är hälsan?

I mindre byar och samhällen har Blocket fått en betydligt större uppgift än att bara förmedla mer eller mindre begagnade varor och livskamrater. Internet-sidan är även en skvallercentral. Folk håller koll på varann, på lite lagom bekvämt avstånd och fyller själva i den information som saknas. 
He som sagts och hörts av många - he jer ju sant!

Vi ses!

Hej,

Jagar man i skog eller annan svår terräng, har borta sin vän och misstänker att den står för fågel någonstans - är det magiskt att kunna kalla in hunden och den visar dig vägen tillbaka. Rapporterar din fågelhund? Spontan eller påkallat? I så fall stort grattis. Om inte - läs vidare...

Tidigare gick jag i villfarelsen att rapport var något bara några enstaka superhundar kunde. Vi andra fick öppna plånboken och köpa beepers och gps-halsband, för att hitta våra hundar. Men, efter att ha träffat en mycket kunnig och meriterad fågeljägare från Arvidsjaurskogarna ändrade vi uppfattning. Roger som han heter var övertygad om att alla hundar går lära att rapportera, i vart fall hade alla hans vorsteh kunnat det.

Hur gör man då?

1. Grunden är en vanlig inkallning
Ju bättre och säkrare inkallning du har desto enklare blir det. Om du tränat så att hunden förknippar en inkallning med att du har något otroligt kul att erbjuda är fortsättningen enkel. Din inkallning får inte per automatik betyda att hunden måste sluta med det roliga, för att komma till dig och bli kopplad. Så ta för vana att erbjuda en dragkamp, en korvbit, en kastapport - något kul. Släpp därefter iväg hunden igen...

2. Vänta tills hunden är ståndfast

Vissa hundar har tidiga och rejäla ståndanlag. Andra är lite senare i sin utveckling. Det går alltså inte säga hur gammal hunden ska vara innan man börjar. Vänta tills du ser att den står fast, sen kör du vidare.

3. Börja kalla av från ståndet
Sitter inkallningen och hunden står bra, är det bara att försöka kalla av  från ståndet. Har du tillgång till en hönsgård, fasanvoljär eller likande så kan man börja där. De flesta hundar tar stånd mot en voljär. Stadsparkens duvor kan nog också funka för dig som bor mer centralt. Låt hunden stå en stund och kalla sedan in den. Direkt den kommer till dig beröm och be den visa fåglarna. Följ med hunden tillbaka till fåglarna och beröm...

4. Kalla av från ståndet i skarpt läge
Funkar det nu bra att kalla av hunden kan man köra vidare i skaprt läge. Välj dina tillfällen.  Misstänker du att hunden står nära fågeln så är det inte läge. Den kan då vara svår att få att släppa fågeln. Då hunden kommer på din inkallning ska den nu verkligen få uppleva att det var värt besväret. Följ hunden tillbaka, och direkt ni får fågeln på vingarna ska den saluteras eller fällas. Jag kräver här inget nytt stånd, utan hittar vi tillbaka till fågeln så skjuter jag. Skott från Berettan är den ultimata belöningen. Det är med den jag visar att husse är bra att ha med i en fågelsituation.

5. Variera
Överdriv inte med kalla av hunden för ofta. Variera dig, så att du oftare går fram till hunden och avancerar direkt, än du kallar av den från ståndet. All rapportering lyckas ju inte, vissa dagar är fåglarna för skygga för att tillåta en rapport. Då är det bäst att låta bli. Du ska ju inte förstöra hundens jobb. Det är heller inte önskvärt att din hund bli för sugen på att rapportera. En påkallad rapport är nog bättre än en överdrivet spontan...

5. Lär dig se hundens rapport
När du tycker att det går riktgt bra att kalla av hunden från ståndet kan du börja tona ner inkallningen lite. Smyg upp bakom hunden på ca 50m håll och göm dig. Du ska fortfarande se hunden. Stå sen bara och vänta. Vänta länge. Händer inget så kan du vissla lite lågt. Men bli inte förvånad om den utan signal snart lämnar ståndet försiktigt och letar upp dig. Memorera nu hur hunden ser ut och gör då den får syn på dig. Ta med den minnesbilden ut på jakt. Alltför många kan inte läsa sin hund då den rapporterar...

Jag minns - Iver hade varit borta länge. Frustrationen steg. Vad ända in i h-vete höll han på med? Vi visslade och kallade, till slut kom Iver tillbaka. Vi gick vidare men han ville tillbaka till samma ställe. Vi fattade ingenting och blev ännu argare. Fy fanken vad skäms nu när man vet bättre. Gör inte samma misstag...

Lycka till!

Då var denna provhelg i Arvidsjaur till ända.

En kort sammanfattning - sol, vindstilla, hyggligt med fågel och vackra urskogar gav blandande framgångar.

Jagr gjorde sin provdebut i elitklass. Resultatet blev inte rikigt vad husse hade hoppats på. Den obefintliga vinden och lite skygga fåglar visade sig vara alltför svårt att bemästra denna gång. Jagge sökte i hög fart men för stort och med brister i revieringen. I den kuperade terrängen blev han svår att hålla reda på och viss mark lämnades osökt. Vi får ta nya tag en annan gång.

Lynx startades först på fredag i UKL i Ladypokalen, där han sökte för riktigt höga betyg. Tyvärr ville det sig inte med fåglarna denna dag. Pokalen gick i stället till Ann-Helen Widén och hennes Chica.  Stort grattis!

Idag söndag fick Lynx chansen i ÖKL. Som han brukar så tog han i rejält. Hög fart, och vidd. Kanske aningen för stort fläckvis för den typ av skog vi gick på. Men han skötte en tjäderlöpa alldeles förträffligt, där han fick visa både avance, lugn i flog och skott, och sen en bra apport. Domaren Tord och domarelev Robert flåsade rejält men lyckligt efter att de fått fälla en fin tjäderhöna. Hade bara söket hållit samma klass som på fredagen hade betyget kunna bli högre. Men ett fint andra pris är inte fy skam det heller!

Stort grattis till alla andra pristagare denna helg.
Förhållandena var inte de enklaste. Många fåglar var ibland rejält skygga, den obefintliga vinden gjorde det än knepigare. Att komma till avslut och t.o.m lyckas få en fällning var inte alla förunnande.

Se alla resultat på bottenvikens hemsida: www. svkbottenviken.se

För framgång på prov krävs två saker - skicklighet och tur.
Har man mindre av det ena krävs rejält med det andra. Vi jobbar nu vidare med att fylla på med det förstnämnda!

Vi ses!

Hej!

Du som vistas i skog och mark har säkert noterat att det är ovanligt blött där ute. Bäckar, vattendrag och myrmark kan vara lite vanskliga att passera. Bra för elpriset men desto sämre för hundtassar. Under veckans kvällsjakter tyckte jag att Jagr inte hade något tryck i söket. Han såg bekymrad ut och sökte inte som han brukar. Förklaringen var en trasig baktass. Blöta dagar gör tassarna mjuka och mer känsliga för diverse skavanker.

Men visst finns det fördelar också. Den blöta hösten att svamparna växer som....just det...upp ur marken. Vi har hittat riktigt bra med kantareller i år - mums!

Surväder kan även vara bra för jaktlyckan. Normalt höstskygga orrar kan surna till och trycka ganska bra under regntyngda dagar. De vill

förmodligen inte blöta ner sin fina fjäderdräkt. Jag förstår dem...

Tips: Syna din hunds tassar och klor ofta.

40-talisten ser glaset som halvtomt...
70-talisten ser glaset som halvfullt...
80-talisten bryr sig inte vems glaset var...

Vi ses!

Jomen hej igen,

Trots jobb och förpliktelser kan man ju försöka hinna ut en sväng innan allt skjutljus är borta. Visst kanske man skulle kunna jaga med pannlampa och reflex-väst på hunden. Men, nja…

Nåväl, Jaana lurade upp mig till våra marker i Krokliden. En kort sväng med Jagr hanns med innan mörkläggning. Regnet öste ner – mysigt. Ett kort släpp ut över ett kalhugget berg gav dock resultat. Vi hann inte gå långt innan en skygg orrkull tog till vingarna. Ett par ängliga orrar till avvek från hygget på ca 80m håll. Men som så ofta, en kaxig rackare stannade kvar, lite för länge för hans eget bästa. En grann orrtupp dessutom. Det började skymma på en aning när Jagr sen stod för en löpa ute på hygget. Jag var rätt säker på att det var orrarna som löpt omkring. Vi tog dock an löpan med laddad Beretta och raska steg. Efter ett par 50-tal meter tog en hygglig tjädertupp till vingarna. Hans sista flygtur. En tupp av vardera slag på en knapp timme är helt okej. Hemma i stugan väntade Jaana med trötta hundar och en utsökt middag – kan man få en bättre after-work?

Dagens tips – om det regnar eller just slutat regna kan hyggen och hyggeskanter bjuda på fin skogsfågeljakt…

Vi ses//

Hej

Du som kanske besöker vår hemsida lite då och då har förmodligen märkt att den varit lite inaktiv. Förklaringen är att vi legat ute i fält en del, både här och där. Tyvärr går tiden alldeles för snabbt då man har roligt. Vem hittade förresten på den ap’en? Troligen är det samma gök som bestämde att det är kalorierna som är goda i maten…

Efter nämnda skogsjakter fick vi en inbjudan av Martin Jönsson att komma upp till hans stuga i Klippen-Hemavan. Självklart ville vi få jaga för årets Riksprovstvåa Tjädrarns Compis, endast slagen av Hanna Holmbergs finfina tik Gira. Gira var också påväg till Klippen, men fick förhinder. Synd, vilket vasst gäng vi hade blivit. Men, stort grattis Hanna – vi är fortfarande impade! Martin och Compis bjöd på kungligt boende och fina middagar. Tyvärr var vi inte lika bortskämda av väderguden och jaktgudinnan. Regn, blåst och påtagligt lite fågel gjorde jaktlyckan skral. Men hundarna jobbade på riktigt bra ändå.

På väg hemåt svängde vi av till Kittelfjäll. Där hoppade Jaana och Lynx av för några dagars jakt tillsammans med sin mor och B-M Mattson. Tyvärr fortsatte det dåliga vädret. Men jaktlyckan blev ändå god – inte av ripa utan av kantareller. Mums!

Jagr, Iver och Peter åkte hem för några dagars älgjakt i Krokliden. På 2,5 dagar fällde laget 8 älgar, varav 37,5% föll för min bössa. Kul, men ännu roligare var det spårarbete som Iver fick utföra. Älgkon hade gått undan efter skott hos en passgranne. Först fick en annan hund prova spåra men fick inte till det. Iver fick då visa vad han går för. Han har blivit riktigt vass på eftersök. Lagom fart, och nosen i backen, hela vägen tills han får direkt vittring. Då kommer huvudet upp och man vet att man är nära och kan göra sig beredd. En älg som rusar upp ur sårlegan kräver snabbt skytte. Denna gång låg älgen dö…

Jaana jagar vidare ett par veckor till medan jag Peter måste återgå till jobbet – jippi!

Dagens tips -  ladda om snabbt!

Vi ses

Hej igen,

Efter några inledande finfina dagar på hemmamarkerna runt Krokliden tog vi tältkåtan och drog inåt landet, för ett par dagars fortsatt skogsjakt. De milsvida myrstråken i Västerbottens inland visade sig vara väl värt ett besök. Gott om fågel och kanonväder. Vad mer kan man begära? Jo kanske att lövfällningen kunnat vänta lite. Orrarna var många men tyvärr mycket svåra att tas med. Många drog iväg långt innan hundarna ens hunnit få någon vittring. Andra lät hunden stå för dem men inte vi skyttar kunde komma i lagom håll. Nåja, vi ska inte gnälla. En och annan pippi fick följa med hem. Det fanns ju ripa också. Två saker minns vi nog lite extra.

Minne 1 - Lynx outtröttliga och systematiska sök. Fy fanken vad ett riktigt sök värmer. Att han dessutom visade upp hur man rapporter, höjde stämningen rejält. Att Lynx hade en bra nos visste vi redan, men att söket skulle funka så bra i skog det fick vi se nu!

Minne 2 - Jagr's rävjakt. Vi hade just fällt en ripa för Jagge. Vi släppte på igen och fick se honom i oerhörda hastigheter över ett hygge. Vi stod bara och gapade när han jagade ikapp en ungräv. Han försökte stoppa räven på egen hand men den bjöd på ilsket motstånd. Till slut ställde Jagr räven in mot en rotvällta. Husse löpte med hög puls över nämnda hygge och erbjöd aktiv dödshjälp. Detta är kanske den bästa rävapport-träning man kan få. Apport i skarpt läge - det triggar!!!

Nu väntar vi febrilt efter resultaten på Riksprovet...tills dess, stort grattis till alla vänner och bekanta som lyckats bra på de inledande proven. Ingen nämnd ingen glömd!

Jo förresten - stort grattis till Kristina Norberg och hennes Knut 2år. Första start på skogsprov gav ett första pris i ÖKL, i Alfta.

Vi ses!

Premiär och skogsjakt - det hör liksom ihop!

Skogsjakt är något alldeles extra. Jag vet, man ska inte jämföra olika jaktformer och underlag. Det är liksom upplagt för diskussion, av det mer meningslösa slaget. Men jag kan inte låta bli att tycka att skogen ger en extra kick. Anledningen är kanske att framgångsrik jakt här ställer rejält höga krav. Som alltid krävs en lydig jaktsugen hund för att skörda framgång. Men det räcker inte. Det ställer även påtagliga krav på mig som jägare.  Jag bör kunna min mark. Jag måste föra min hund med förstånd och koncentration. Jag måste läsa vinden och ha koll på sökarbetet mest hela tiden. Jag måste ha ork och vett nog att hänga med på långa vindlande löparbeten, som kanske bara en bra vorsteh kan genomföra. och jag måste verkligen kunna hantera hagelbössan. Med andra ord är det jag som jägare som ställs på extra prov. Hunden blir ju inte bättre än jag gör den till. Allt detta gör skogsjakten lite svår - för än är man är ju inte fullkomlig. Men då är det ju så finurligt att lyckan blir desto större när man väl får till det. Vinsten står i proportion med insatsen...

En annan fördel är att man kan skörda annat än tjäderkött under sin skogsjakt. Bär och svamp bidrar också till hushållet. Nu är jag ingen stor plockare, av vare sig svamp eller bär. Men att få smaska i sig en rejäl operatoast av egenhändigt plockade kantareller är det närmaste en religiös uppenbarelse jag lär komma - amen!

Dagens tips - jaga mer, så går det bättre...

Vi ses! //Peter

Hej,

Ibland blir det inte som man planerat. Plan A var ju att inleda jakten med tre pigga jaktsugna hundar. Efter några dagar i skogen skulle vi skörda fina betyg på proven i Lycksele, sen packa om och dra ner på Riksprovet och ta några minnesvärda placeringar. Lynx i ukl och Jagr i både unghund och elit. Hur många har lyckan av att få föra en hund i båda klasserna samma år? Men, ödet ville annorlunda. Kennelhosta har spridits från ett smittat hundpensionat och vidare ut i bygden. Våra hundar träffade en av dessa hundar och därmed grusades planerade provframgångar – perkele!

Premiärdagen inleddes alltså något negativt. Då hundarna varit krassliga så får man ta det lungt i början. Vi vill ju inte riskera någon hjärtmuskelinflammation. Den första korta svängen togs med Jagr.  Efter ett kort löparbete, stod Jagge stramt upp mot en liten höjd i en gles ungskog. En tjädertupp lättade på drygt håll och tecknade inte i första skottet och försvann bakom en gran. På andra sidan small det igen utan nämnvärd reaktion – satan! Jagr fick utreda och stod snart igen. En skadskjuten tjäderhöna försökte komma undan, men Jagr skötte eftersöket perfekt.  Vi  var aningen förvånade, det var ju en tupp jag sköt på. Vi släppte på Jagge igen som tog nytt stånd. På väg fram fick Jaana se tuppen ligga 10m framför hunden.  Jagr fick apportkommando, och därmed var tjäderdubblen ett faktum! Nu kändes det betydligt bättre igen...

Vi jagar vidare och tar nya provtag en bit längre fram i höst. Visst känns det för jävligt. Men är detta den största motgången man får uppleva i livet, får man vara glad. En provdag är ju dessutom en förstörd jaktdag. Lärdomen är dock att undvika att träffa hundar som bott på hundpensionat, ge blanka fan i att träna med okända hundar och dela apporter månaden innan premiären.

Skitjakt på er och kom ihåg – det gäller att ha bly i luften för att få något!

Vi ses!

Hej!

Det börjar vara hög tid att formtoppa - hunden och skytteformen.

Det är med andra ord bråda dagar. Hagelskyttet känns bra, det har vi idogt tränat hela sommaren. Men på lördag vankas ändå en sista putsning. kulskyttet känns lite mer darrrigt. Igår sköt jag mig ändå godkänd på det s k björnpasset. Lite för enkelt, så jag bad om att få testa lyckan på löpande björn. Direkt sjönk självförtroendet. Eller insikten av att inte skjuta på en springande nalle steg...

Det gäller även att formtoppa hundarna, och då inte bara den fysiska kapaciteten. Varje klok hundägare ser till att ha hunden i bra kondition innan jakten. Det är liksom en självklarhet. Men det finns så myclet annat man kan göra. T ex stämma av läget med kastapporten. Det känns kanske så enkelt och självklart att det inte tränas. Gå inte i den fällan. Ta fram hagelbössan och tina lite vilt. Låt dig inte luras av att kastapporterna gått bra med dummies och startpistol ute på något fält eller hemma på gräsmattan. Kliv ut i skarpt läge istället. Ut på en myr eller hygge. Bli inte förvånad om din hund triggar lite extra. Hellre ett utvecklingssamtal där än att stå med lång och pinsam näsa på något prov. Den som har ambitioner att nyttja vovven på sjöfågeljakt har också anledning att köra lite basic kastapportträning...

Vi ses! //Peter

Hej,

När stannade du upp för att fundera, tänka efter och reflektera en smula? När tog du ett rejält kliv tillbaka i grundträningen? Visst tar det emot. Det känns liksom fel. Man vill ju framåt. Så av gammal vana och ohejdad intelligensbrist fastnar man lätt i gamla hjulspår. Och där kan man bli kvar om man inte tänker sig för. Tips – gör inte det!

Till saken - igår hade vi tinat en räv. Det gäller ju att bevara formen. Jagr har tagit stora kliv framåt i rävapportens ädla konst. Han verkar faktiskt tycka den är riktigt kul. Före torsdagsskyttet drog kompisen Svante ett litet spår, knappa 100m. Visst, det är kort, men varför döda arbetsglädjen med onödigt långa apporter. Jagr kom glatt tillbaka med räven, och allt såg bra ut – förutom spårarbetet. Han slarvade redan i första vinkeln, och fick ringa. Fortsatte sen i överljudsfart med stora slag tills han fann räven.

Utvärdering Jagr:
- Bära räv går bra, men spårnoggrannheten måste tillbaka. Att släppa hunden lös på enkla spår gör den slarvig, vilket kommer kosta betyg i framtiden.
Ny plan:
- Vi kommer därför ta några kliv tillbaka och låta spåret ligga längre, samt spåra i lina.

-------------

Väl hemma fick Lynx prova lyckan med räven. Han har ännu inte riktigt kommit över rävtröskeln. Den upplevs fortfarande lite läskig och svår att bemästra. Jaana har fått bråka lite väl mycket för att förmå Lynx att baxa in räven. Det har blivit väl mycket lek och slarv. Det blir en ond cirkel av det hela.

Utvärdering Lynx:
Får man bråka mer än berömma gör man det för svårt. Hunden har då inte riktigt förstått hur den ska lösa uppgiften. Att föraren blir arg gör saken bara värre, speciellt för en lite mjuk hund.

Ny plan och nytt försök:
Jaana backade rejält. Tog räv, hund och en påse köttbullar med sig in i garaget. Inga störningar bara koncentration. Där genomförde hon en belöningsövning där hunden själv måste klura ut vad som ska göras för att få smaka köttbulle. Föraren är tyst och koncentrerar sig på att kasta belöning till hunden i exakt rätt ögonblick. Först en köttbulle bara hunden nosar på räven. Sedan ökar man kraven lite tills hunden greppar räven, sen ska den bäras, sen bäras i ett bra grepp, sen bäras in till föraren och till sist en bra avlämning. En stund senare kom två glada individer ut ur garaget. Den ene även mycket stolt, den andre glad i att bära räv.

Träningsprocessen är enkel i teorin:
Planera > agera > utvärdera > omvärdera > planera igen > agera på nytt > …osv

Vi ses!

Hej!

Jaana har köpt bil, en pick’up eller rätt och slätt en truck som man säger i landet doughnuts. Yiiihaaa...

När jag nyligen bytte jobb och skulle lämna tillbaka min tjänste-pick’up var jag nog inställd på att skaffa något annat att skjutsa vovven i. Men Jaana var av annan åsikt. Hennes man är en pick-up-man, och så ska det förbli. Jag vet, det låter lite suspekt. Men jag gillar det.

På nya jobbet tog det ca en halv dag innan någon kommenterade bilvalet. Jag spanade ut över parkeringen och konstaterade att pick’upen utmärkte sig, vilket tydligen är värt att kommentera. Jag var i vart fall ensammen med flak. Dag två kom ytterligare en kollega (givetvis en han) som sett att jag inte kör som alla andra. Jag funderade på att snabbt förklara fördelarna med att alltid ha flaket med sig. Men efter en kort eftertanke avstod jag...ingen annan på mitt jobb har idag 500 lerduvor, ett knippe vattendummies, två-tre tunga apporter, murrikka-stekpanna, kaffepanna, yxa, gasolkök och verktygslåda i bilen. Ingen annan har heller med sig ett par jaktsugna vorsteh. Definitivt ingen annan har en död räv i bilen. Det vore väldigt konstigt om man kör Audi eller BMW. Kör man en pick’up hör det liksom till…eller hur det nu var.

Vi ses! //Peter

Hej!

I helgen small det rejält. Vi var ett glatt gäng som hade samlats i vår jaktstuga för att träna lite lerduveskytte. 4-5 olika stationer riggades med olika svårighetsgrad. Snabba skottdubbléer, trånga skott i skogen, flacka ripliknande duvor etc etc. Det small konstant i fyra timmar. Högen med duvor minskade lika snabbt som högen med tomhylsor växte. En bra bit över 1000 skott avlossades. På kvällen blev det ripsouvas och bastu till sena natten. På söndag förmiddag fortsatte kanonaden med "hög fasaner" i form av motskott i ett grustag.

Nu är vi väl rustade för kommande premiär! Stort tack till alla som kom - vi lovar att göra om det.

Vi ses! //Peter

Hej!

Den lite kaxiga rubriken kräver en förklaring. Vi har varit i Åre och förlustat oss. Den årliga jakt och vildmarksmässan Fäviken Game Fair har nämligen gått av stapeln. Det är lite svårt att förklara för en som inte varit där. Men tänk Roskildefestival slash Gröna Lund men för jägare, så fattar du bättre.

I år blev det en synnerligen lyckad tillställning för Tengman-Nilssons. Allt vi företog oss gick liksom bara så bra. Jaana inledde med att köpa en lott. Vips hade vi vunnit hotellvistelse i anslutning till Riksprovet och en årsprenumeration på någon jakttidning. Bra start. Därefter ställde vi upp med Lynx och Jagr i den anrika Fäviksapporten. Den som snabbast fixar en kastapport på vatten, sedan en på land och sist en liten dirigeringsapport vinner. Lynx var snabbare än brorsan Jagr och alla andra deltagare. Han kammade alltså hem hela pengapotten! Jaana firade med att inhandla en ny goretex-jacka. Solen sken i kapp med oss...

Senare var det dags för Fäviken Grand National - ett mini jaktprov på tid kan man säga. Två utsättningsburar med levande duvor placeras ut i provområdet. På max tre minuter ska hunden söka, finna och stå för duvorna. Föraren ska sen avancera, duvan skickas iväg, skytten saluterar duvan och sen ska hunden utföra en omedelbar kastapport. Fyra domare betygsätter hundens och förarens jobb. Totaltid minus domarpoängen blir hundens sluttid. På fredag kom Iver på en snygg tredjeplats. Jagr var snäppet snabbare och blev 2:a men fick se sig slagen av en irländsk setter. Nåja, vi surade inte för det utan gladdes åt ytterligare fina priser. På lördag tog vi revansch. Jagr vann hela tävlingen. Förutom en ansenlig vinstsumma så fick vi en del coola priser från en ripwhiskey-tillverkare med slogan "Famous for a reason"...

Innan vi vände skutan hemmåt valde vi att bestiga densamma. En nätt promenad upp till toppstugan på 1420m, en snabb våffla och sen knata ner igen. Det kändes som en bra liten övning inför kommande fjällvandringar.

Stort tack till alla andra som var med. Vi ses nästa år igen.

Till er som inte var där - boka in sista helgen i juli redan nu!

Vi ses!

Det är kul när det går bra!

Det var många som ville ta revansch efter förra eftersöksprovet i Skellefteå. Därför beslöt vi att rigga ett särskilt prov - samma spårmark, samma vatten men med ny domare. Det blev ett rätt digert särskilt prov, då hela 9 hundar blev anmälda - 5st ÖKL och 4st EKL. Provet avverkades i mycket rask takt. Nio hundar på knappa tre timmar är kanske något av ett rekord.  Kvällen blev inte bara snabb, utan även mycket lyckad. Eller vad sägs om följande:

Öppenklass:
Altersundets Milito, Svante Spår 10 Vatten 10, med HP-kvalitet!
Stormkullens Bissi Belona, 10-10

Boviksbadets Kyra, 10-10

Altersundets Materazzi, 8-8

Tjädrarns Devil, 9-7

Elitklass:
Gaijax Aijax (Krut) spår 10 vatten 10, med HP-kvalitet!

Jaktfröydens Jagr 10-9

Gaijax Accra 10-8
Tjädrarns Compis 10-8

Jagrs husse är mer än nöjd. Rävspåret sköttes enligt skolboken. Snabbt effektivt spår, bra grepp, full fart in och en utmärktavlämning. På vattnet röt en neslig pinne, men det får husse Peter ta på sig. Bristande rutin i hur man startar ett elitvatten kan man säga. Men man lever så länge man lär, eller om det är tvärtom...

Även Lynx var med på detta prov. Denna gång som "föråkare". Han fick nämligen den hedersamma uppgiften att bryta öppenklassvattnet. En annan lite kul detalj är att alla som var med ikväll tränat med oss. Bra jobbat alla hussar och mattar. Ni visar att det är värt att lägga ner lite tid och engagemang...

Till sist - stort tack till domare P-O Stenmark som ställde upp med engagemang, kunnande och ett glatt humör. Vi är många som uppskattar domare som delar med sig av goda råd och tips!

Vi ses på Riksprovet!

Hej,

Lördag morgon klev vi upp före ottan och drog till Tornio Finland. Lynx skulle på utställning. Det rådde lite oklarheter kring hur hans svenska jaktmeriter skulle räcka till att starta i jaktklass eller inte. Så det fick bli UKL. Han blev där bästa unghund och fick sen gå i konkurrens om bästa hane. Där slutade han tvåa, med reserv-Cert och reserv-CACIB. Bra jobbat Lynx. Bästa hane blev för övrigt Fjällbrisens Hoffa, Åsa och Ingemar Stöckels helbruna hane. Stort grattis till Stöckels!

På vägen hem slank vi in på blå-gula-butiken och inhandlade barstolar till köksön - så nu är det bara att komma förbi på en drink...välkomna!

En dag som denna går det inte undvika att tänka på det obegripliga fullkomligt meningslösa eländet i Norge. Vi lider med er...

Vi ses!

Hej igen!

Träning träning och åter träning. Vi slipar på formen på alla tänkbara sätt. Igår onsdag kom Pär-Krut och Martin-Compis förbi för att fila till elitformen. En räv hade tinats, vilket inte är svårt i denna sommarhetta. Vi fick dock vänta till sena kvällen innan spåren avverkades. Det gick riktigt bra. Det syns att rutinen att greppa rävskrället utvecklas för varje gång. Hederspriset gick till Pär och Krut. De ser mycket stabila ut - bra jobbat Pär!

Sedan bar det iväg till vattnet. Vi la ut en liten dirigeringsövning i vår lilla å som är ca 40m bred nere vid mynningen. Hundarna fick se på när apporterna lades ut, sedan tog vi en välförtjänt kaffepaus. Därefter fick hundarna jobba. Givetvis lottades startordningen. Hederspriset på vattnet gick till Lynx. Han simmade villigt ut och gick upp på land på andra sidan. Men Lo'et tog dirigeringen och fann sen sin apport - applåder från publiken. När vattnet var klart var klockan 23:00. Vissa är tokigare än andra helt enkelt...

Torsdag kväll blev det mer träning. Först en liten vattenapport i lämplig sjö. Jagr fick testa ett elitvatten som gick enligt plan. Övriga körde öppenklass och skötte sig utmärkt - kul! Sen bar det av till mer avancerade lekar. Svante hade köpt in lite special-lerduvor. När de vanliga orange-färgade är för enkla kan man byta till vita, svarta och betydligt mindre lerduvor. Speciellt de svarta är lite luriga att fokusera på. När bössorna var varma plockade vi fram hundarna för att göra övningen mer jaktmässig. Skytten fick ta sin hund vid sidan kommendera fram en duva och försöka träffa med hunden lugnt kvar vid sidan. Vid träff kastades en apport som hunden fick hämta - mycket kul för alla inblandade! Har du tänkt skjuta över din hund i höst så är detta ingen dum övning. Hellre träna under kontrollerade former än bomma i skogen och se sin hund gå efter. Den värsta dödsorsak man kan få är som bekant en hjärtattakt vid en eftergång (sagt av mäster Anders Landin).

Vi ses!

Hej!

I lördags samlades ett glatt vorsteh-gäng här hemma hos oss i Söderbodan för att trivas. SVK anordnade nämligen en trivseldag för folk och fä. Ni som varit på besök hos oss vet att vi gillar att tävla. Så ingen slapp undan även denna gång. Fyra lag fick skapa var sin station med allt från sökfält på vatten, dubbelmarkeringar, sökfält med grävling, mås, trut och svartkråka, till blodspår för att hitta lerduvor som sedan skulle skjutas ner. Givetvis fick hundarna vara med på skyttet och vara beredd att apportera. All heder och ära till vinnande lag, men vi är övertygade att även de övriga fick några nyttiga övningar med sig hem. Kvällen avslutades med en regelrätt garagefest. Stort tack till alla som kom och delade med sig av skratt, erfarenheter och en och annan rövarhistoria.

När festen falnat på söndagen drog Jaana och Lynx till Piteå på Internationell SKK-utställning. Lynx skötte sig mycket bra och kom hem med fin kritik och Excellent och 2:a plats jaktklass hanar. Dock inget CK, men det kan vi överleva.

Vi var några som inte fick nog av träning under lördagen utan fortsatte på söndag. Krut, Compis och Jagr siktar ju på elitklass och passade på att spåra räv. Alla hussar var mycket nöjda. Senare på kvällen hängde Jaana och jag med Svante och Lilian till en lagom blöt sjö för att slipa på vattenapporten. Som sagt - en trött vorsteh är en snäll vorsteh. Nu ligger tre supersnälla korthår och snarkar...

Vi ses!

Hej,

Så här års är simträning något som kan rekommenderas - av många anledningar. Man kan för det första aktivera sin hund trots att det är varmt. En trött vorsteh är ju alltid en snäll vorsteh. Den anledningen är så god som någon. Men har man ambitioner att starta på prov, är regelbundna vattenövningar helt rätt. Än viktigare blir det om du tänkt kunna nyttja hunden i skarpt läge på jakt. En måsfågel på ca 40-60m i juli är inte samma sak som ett gäng gäss i september. För detta krävs att hunden gillar att jobba i vatten, oavsett förhållanden. Då krävs en hyfsad dos vattenpassion...

Det finns mer än ett sätt att förstöra vattenpassionen. Men det kanske säkraste är att börja bråka med en illa befäst apport i vattnet, med en hund som inte lärt sig uppskatta det blöta. Det blir liksom dubbelfel, då hunden både är lite skraj för vattnet och inte fattat vad kommandot "apport" betyder. Att tvinga i en hund som inte riktigt litar på sin egen simförmåga, ut i en dyig sjö, är rejält korkat. Vilken simskolelärare får göra så? Att skicka ut en hund som inte apporterar bra på land är nästan lika korkat. Speciellt om föraren inte är beredd att hoppa i själv och agera, så som man skulle ha gjort på land. Att gapa och skrika upprepade kommandon på strandkanten är inte begåvat. Jag vet av egen erfarenhet... 

Lösningen är som så ofta att tänka efter före och dela upp momenten. Bada med din hund och vänj den vid alla tänkbara vatten. Se till att den blir en bra simmare. Vi börjar med våra valpar på en fin sandstrand där hunden får lära sig simma och gilla det här med vatten. Man ser till att skapa vattenpassion helt enkelt. När väl apporten sen sitter på land finns sedan en uppsjö av spännande övningar man kan hitta då.  Varför inte testa tipset vi fick om att dra ett släpspår på land, ner till kanoten och sen paddla ut anden i släptåg. Snacka om en realistisk övning!

Vi ses!

Hej!

I lördags startade vi både Lynx och Jagr på eftersöksprov. Solen stekte folk och fä, och gjorde dagen kanske lite väl tuff. Det sägs ju att SVK proven ska försöka efterlikna jakt, men än har vi inte jagat i +30grader. Nåja det gick ju rätt okej ändå. Lynx spårade riktigt bra och kom tillbaka med truten som sig bör = spår 10. Vattnet skötte han också enligt skolboken. En frisk frånlandsvind gjorde att simturen blev extra lång innan fågeln hittades, och kunde överlämnas till Jaana med betyg 10. Vi är mäkta stolt över vår norska yngling.

Jagr fick göra debut i elitklass.  Men att gå upp i elitklass är inte samma sak som att vara mogen för elitklass. Steget från ÖKL är långt på många sätt. Jagge spårade bra och hittade sin räv. Men efter att han kånkat mickel i ca 25m blev bördan för tung. Enda rationella när man inte orkar är att be om hjälp. Jagr kom alltså tillbaka och bad husse att hjälpa till. Man han var inte så pigg på det. Jagr fick ett stoppkommando och skickades ut igen. Han gick tillbaka och bar räven bit till. Men ända hem gick tyvärr inte denna dag.På vattnet gick Jagge villigt i och lät sig till en början dirigeras. Men en bit ut fick han synd på något vitt ute till vänster. Men det var ingen trut utan en näckros.  Husse insåg sen att ut-kommandot inte räckte tillräckligt. Nåja, vi tar nya tag en annan gång.

Stort grattis till alla pristagare denna heta dag. Vi vill skicka ett extra grattis till Ida Rehnlund och hennes Ali. De kammande hem 10-10HP. Det är alltid kul när ett helt nytt ekipage lyckas på prov!

Till sist ett stort lycka till - till Uffe Granberg som påbörjat utbildningen till jaktprovsdomare.

Vi ses!

Hej,

Just nu är jag inne på min sista arbetsvecka innan det blir sommarsemester. Ni som känner oss vet att Tengman-Nilsson’s normalt inte tar ut någon ledighet sommartid. Men i år blir det ett undantag. Huvudanledningen är att jag Peter byter jobb. Efter 12år i samma bransch på tre olika företag är det dags för nya upptåg.  Jag byter spån och sågverk mot sten och gruvor. Efter jag meddelade att jag sagt upp mig har jag mött kommentarer som:
- Men hur kan du sluta, jag trodde du trivdes?
- Ska du sluta redan efter 5år, varför det?

Tack, jag har trivts alldeles förträffligt. Kanonjobb med mycket trevliga människor i och runt ikring firman. Men man bör byta innan ”bäst-före-datumet” går ut. En reflektion är att den lite yngre generationen är mer nojig över ”bäst-före-datum” än den äldre (jmf mjölk, grädde etc). Och med det vill jag antyda att jag fortfarande anser mig vara 25…

Ett annat svar har varit att ”jag vill inte bli gammal och bitter och sen dö nyfiken”. Många äldre är rörande överens om att man med åren ångrar mer det man inte gjorde än det man gjort. Med det vill jag påstå att jag är gammel-klok trots att jag bara är 25…

Om inte det övertygar har jag lagt till att ”ointelligenta människor gör gamla misstag – smarta människor hittar på nya”. Detta kräver ingen vidare förklaring utan får tolkas fritt!

Mot nya djärva katastrofer! //Peter   ;-)

Hej,

Förutsättningarna har varit goda. En varm tidig vår i kombination med gnagare i överflöd. Det har liksom varit upplagt för en bra föryngring. Nu strömmar det även in positiva rapporter från skogen.  Timmeråkarna får ideligen väja för tjäderkycklingar som spatserar längs skogsbilvägarna. Sommarstugeägare har orrkullar på sina gräsmattor.Det talas om stora kullar, tidigt födda och redan flygdugliga.

Men man kan ju inte bara gå på 2nd-hand-news. Det gäller ju att göra sina egna efterforskningar också. Sagt och gjort, igår tog jag Jagr vid sidan och begav mig till skogs på hemmaplan. Vädret var ju för en gångs skull drägligt. En frisk sval vindfrån norr höll dessutom "åte" (=flugor och mygg) borta. Våra marker i Söderbodan är tyvärr inte kända för att vara några skogsfågelmarker, så förväntningarna var låga. Alla sanna norrläningar vet ju att det är bästa knepet för att slippa bli besviken.

Redan efter ca 100m upp på närmsta hygget fann vi en grann orrtupp. En bit upp i surskogen ovanför såg jag på Jagr att det doftade gott igen. Denna gång hittade vi en fin orrkull. 7-8 kycklingar stora som järpar flög upp och träade. Hönan skrockade en bit bort. Vi vände och gick vidare längs hyggeskanten. 5 minuter senare visslade en järpkull upp framför oss. Även de var rejält flygkunniga för årstiden. Glad i hågen styrdes kosan hemmåt. Ryktena verkar bygga på viss sanning. Den gamla devisen "...det måste vara sant för detta har jag hört av många..." - är inte alltid missvisande!

Positva föryngringsrapporter är alltid trevliga att få. Sommaren känns nu bara så onödigt lång...

Vi ses//Peter

Jomen hej igen!

Nu är det bra nära. Bara en liten ynka vecka kvar. Finns visst hopp om att orka. Inte minst Julklappsköpen har gått över förväntan. Tack "www" för att vi slipper trängas på stan. Öppet 24-7 och ett enormt utbud!

Vid sidan av julbestyren händer även annat. Jaana kämpar t ex på i skidspåren. Lynx är under aktiv inkörning. Ni som träffat vårt "l"odjur vet att det är en hund med mycket av det mesta. Han är en urkraft - så även i skidspåren. Han kan óch vill verkligen springa. Men ju mer spring desto tydligare regler krävs. Man ska ju t ex kunna sitta still och vänta på att matte får på sig sina skidor och stavar också. Inte lätt. Vid en tappad lina ska han kunna stannas och kallas tillbaka. Svårt. Ska man var lite elak kan man säga att Lynx i början uppvisade samma speedade sidor som en tomteboostad Peter 5år. Jaana tog sig en liten funderare och sen har det börjat ordna upp sig. Vi har helt enkelt utsatt Lynx för startproceduren "sitta still medan Jaana tar på sig skidorna". Det blev en del av och på. Och när Lynx kokade över blev det till att gå tillbaka till bilen. Slut på det roliga. Thats it - no more no less!

Vadan denna "hemska" behandling?

Jo grejen är den att man redan innan bestämt sig för att hunden inte ska få credit för att flippa ur och bete sig. Dvs skrika, skälla, hoppa runt och ändå sen får rejsa i skidspåret. Man har sin plan klar. Följer den, agerar lugnt och balanserat och möjligen spelar lite extra bestämd. Man tränar alltså in önskat beteende under full kontroll innan man sen ska nyttja det i praktiken. Fattar du? Matte är lugn och stabil för hennes skidåkning blir ju inte förstörd. Allt var ju bara övning. Fördelarna är så uppenbara. Man har hela planen klar i förväg. Slipper improvisera sig heligt och uppriktigt förbannad på plats. Förvånansvärt snabbt sprids lugnet till hunden också. Poletten trillar ner...

Tänk om en och annan förälder skulle testa denna metod på sina barn? Min mamma borde defintivt ha gjort det då jag var i värsta trotsen. Jag försökte nämligen rätt ofta få min vilja igenom genom att flippa ur. Känner någon förälder igen sig? Hav förströstan. det går över efter sådär 20år. Har ni inte lust att vänta? Jamen ta då och träna dina barn lite som en vorsteh - mycket motion, tydliga regler, mycket gos, mat på bestämda tider - glöm int att börja tidigt ;-)

//Livscochen

Hej!

Så kom den till slut. Snön alltså. Vissa hatar den, andra står ut med den, en del älskar den. Frågar du mig så saknar de förstnämnda förmodligen skidor, skoter och traktor. Tre ting som gör snön så jäkla kul. Lägg därtill tre livsgalda vorsteh som öser fram i det vita pudret- då blir det jippi!!!

Jaana har i helgen testat skidformen längs de nyprepparerade skidspåren runt vitberget. Även Lynx fick testa banan en sväng. Här hemma har Lynx No.2, den bensindrivna alltså, fått spänsta ut över ägorna.

Snö innebär också spårföre. Iver har fått följa husse på lite rådjursjakt. Tyvärr ingen jaktlycka (än), men idag var det bra nära. Iver tog upp en hygglig bock som passerade i 120knyck på ca 50m håll. Sauer'n var osäkrad och bocken var stundtals i siktet. Men jag lät läget passera, då farten var väl så hög i ungskogen. Ålderstecken? Jo säkert, men det kommer ju fler chanser...

Vi ses!

21dagar kvar - har inte köpt en enda julklapp...


Gick runt ägorna idag och tänkte på allt annat än julklappar. Stora arealer åkermark och igenväxta gamla betesmarker ligger outnyttjade. De bönder som inte söker livsluft i någon TV-såpa, ger upp en efter en. Mer mark som ligger i träda. Tänk om man kunde göra något av detta. Tänk om man kunde börja odla fasaner och rapphöns?  Med några arbetsvilliga bondpojkar i "firman" kunde man rätt enkelt rigga lämpliga biotoper. Dika och dämma upp en del fina kärr. Så in korn och havre som fick verka som vinterfoder. Röja viltstigar och anordna s k remisser. Våra marker här i Västerbotten skiljer sig inte nämvärt från fasanfrodiga marker på samma breddgrader i Finland. Funkar det där borde det funka här. Man skulle kunna erbjuda jakt- och jaktträning professionellt. Man kanske skulle kunna rigga klubbmästerskap i fågeljakt, eller varför inte SM där man skjuter för sin egen hund?  Man kanske skulle kunna anordna fältprov på hemmaplan, och därmed slippa köra 100tals kostsamma mil bil...

Mitt dagdrömmeri avbröts av att Jagr stod stramt i en dikeskant. Efter avklarad resning och salut av fasanhöna försökte jag ta upp tanken igen. Tyvärr återfann jag inte de positiva tankegångarna utan mer sådana som innehöll blanketter och tillståndsansökningar. Avslag och militanta djurrättsaktvister med påtagligt motsatta drömmar. Oförstående länsstyrelsebyråkrater och bakåtsträvande klubbledningsledamöter...suck.

Kanske fläckades mina lite negativa tankar av den akuta snöbristen. Utan snö ingen dirket julstämning heller. Ingen julstämning, ingen inspiration att komma på julklappar. Så är det någon som sitter på en några bra idéer - vänligen skicka till undertecknad. Alla tips är välkomna.

//Peter

Till sist:

Som alla piloter får Jultomten regelbundna besök av Luftfartsinspektionen, och det var dagarna före jul som LF kom på besök upp till Tomtelanda. Jultomten väntade besöket, och hade därför sagt åt småtomtarna att ha släden och renarna i topptrim. Tomten tog fram loggboken och såg till att alla papper var i ordning. Luftfartsinspektören gick långsamt runt släden. Han kollade renarnas seldon, landningsställen och Rudolfs mule. Med yttersta noggrannhet räknade han på Jultomtens vikt och balansering av den enorma lasten. Så var allt klart för testkörningen. Tomten hoppade upp i släden, spände fast bältet och kollade kompassen. Så hoppade luftfartsinspektören in vid sidan av Tomten, som blev inte så lite förundrad när han såg att luftfartsinspektören hade tagit ett gevär med sig.
- Vad är den där bra för? frågade Tomten undrande.
Luftfartsinspektören log illmarigt och viskade:
- Det får jag egentligen inte tala om, men vi ska testa hur det går om du förlorar en motor vid starten!

Hej,

I lördags åkte vi på SVK-utställning i Umeå. Lynx och Jagr fick visa upp sig inför en ovanligt glad domare. Ovanligt med spralliga utställningsdomare. Men resultatet blev tyvärr inte lika glatt. Båda hundarna hade på något konstigt sätt blivit fulare på bara en vecka. Lynx fick bara "good" och Jagr fick skämmas med "sufficient", på utställningen i Kiruna förra helgen fick de "excellent" och "good". Nåja, är detta största motgången i livet får man nog vara glad. Båda hundarna skötte sig riktigt bra, och visade hur en klok och glad mentalitet ser ut. Mest minnesvärt från denna dag blev (som vanligt) att få träffa en massa likasinnade. Tokiga jägare, hundfolk och uppfödare i en salig blandning. Lika barn leka bäst...

Efter avklarad utställning blev vi bjudna på middag hos Tvärnypets-Lennart. Synnerligen trevlig tillställning med god mat och ännu mera hundsnack.

Vi ses!

Hej!

Är det någon som testat Berettas nya A400 Xplor Light?

http://www.youtube.com/watch?v=jb6pNAGnQcA

//Peter

Hej,

För någon dag sedan ringde en pratsugen setterägare från Norge för att diskutera hundkurser och gränsöverskridande verksamhet.

Efter avklarade artighetsfraser och diverse språkförbistringar kom vi osökt in på ämnet jakt. En stund senare fördes en djupgående analys av ripans etologi. Ripans beteende är som sagt inte alltid så enkelt att begripa sig på. Många är vi som trott oss veta hur det egentligen hänger ihop. Var ripan för dagen befinner sig. Hur väder, vind och årstid påverkar hur hon trycker för hunden. Norrmannen och jag var rörande överens - då man tror sig förstått mekanismerna som styr riporna, blir man snabbt nerplockad på jorden igen. Riporna gör precis tvärt emot ens empiriska sanningar. En bit senare i samtalet nämnde norrmannen den norske rip-professorn Johan B Steen. Enligt honom är ripans överlevnadsstrategi just "att inte ha någon strategi". Om ripan skulle följa visa bestämda mönster skulle snart räven och rovfåglarna veta hur man får sig ett ripskrov. Rätt logiskt egentligen. För den som lever ett lite planlöst liv utan inrutade mönster blir betydligt svårare att överlista.

Slutsats
- Framgång på ripjakten handlar mycket om att gå. Ju mer man orkar gå desto mindre tur behöver man ha...
- Sen handlar det om att ha en fågelhund - inte en fågelskrämma...
- Till sist så krävs en någorlunda händig sving med hagelbössan...

Julklappstips - Rypeboka av Johan B Steen.

Vi ses!

Hej,

Lynx vann familjekampen mot Jagr att först bli klar för hanhundslistan. Men efter helgens utställning i Kiruna är även Jagr redo att serva hugade tikar. Lynx fick ett "excellent" och Jagr ett "good", vilket vi firande med löjromstoast, och en finfin älgkalvstek. Mums!

Kravet för att hamna på avelslistan, läs här...

När Jaana meddelade Lynx uppfödare i Norge, kom snabbt glada och varma gratulationer. Stort tack för alla snälla ord Trygve och Kristin, Vessinglias kennel.  Läs mer...

Stort tack även till Lilian Westerlund som ställde Jagr, så husse fick stanna hemma och jaga med Iver.

Vi ses!

Grattis på farsdag alla pappor!

Vi har förstås även hunnit göra annat än fira bemärkelsedagen. Några vänner kom på besök med sina mer och mindre erfarna vorstrar. Någon ville slipa stoppformen i några fullvärdiga fågelsituationer. Andra ville visa sina unga oerfarna blivande fågelhundar hur rapphöns och fasaner luktar.

När den unga hunden börjar utveckla sin jaktlust behövs lydnad i stora doser. Det lite omogna ofokuserade behagligt stora söket övergår ju snabbt till något okontrollerbart. Därför var det riktigt kul att se 8 månader gamla unghundar, som sin ringa ålder till trots är lydiga.Bra jobbat - till båda förarna. Ni har finfina harmoniska hundar som har framtiden för sig. Det ska bli kul att följa Loomi och Lego's fortsatta utveckling.

Vi fick även se en mer rutinerad vorsteh på sök efter våra hemmafåglar. Förarens mål var att slipa på stoppkommandot i triggande fågelsituationer. Vi tror både hund och förare var nöjda över dagen. Välkommen åter!

I det sista ljuset på dagen tog Jagr och jag en sväng runt ägorna. Även vi var ute i träningssyfte. Höstens många skogsjaktdagar har tyvärr inverkat lite negativt på Jagrs avance. Hans löparbete har varit kanon. Men på direktvittring har husse haft önskemål att få se en mer frejdig avance. Min teori är att Jagr inte riktigt fattat vad jag menat med mitt "JAAA". Oftast har ju fågeln lättat när jag varit på väg fram, dvs långt innan jag ens hunnit avancera. Jagr står, husse kommer fram, fågeln flyger en bit och faller ner död. Så har det oftast sett ut. Till saken - att tjata sig förbannad på en hund som står hårt och fast är INTE melodin. Den förstår inte bättre för det. Så när Jagr stod mitt i korntegen provade jag ett nytt grepp. Jag bestämde mig först för att fullständigt skita i stoppkommandot. Ville Jagr göra en lååång avance skulle det få bli en sådan. Nu var fokus på avancen. Jag manade på honom på ca 20m håll. Direkt han tog ett steg fram började jag berömma flitigt samtidigt som jag rusade fram. Jagr ökade takten och jag hänge på och berömde allt ivrigare. Jag fortsatte berömma även när fågeln gick upp. När sen Jagr spontant stannar i floget trots husses påhejande - var lyckan total. När han sen upprepar samma beteende i nästa fågelsituation, delade jag ut Nobelpriset för stående fågelhundar!!!!!!!!!

Vi ses!

Jaana har en tid bevakat alla tänkbara väderkanaler och hemsidor för att tajma in några fina barmarksdagar på fjället. Hon lyckades rätt väl. Bilderna får tala för sig själva...

"...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Söderbodan 112 är allt annat än en gudfruktig hemvist. Men den gamla sinnesrobönen är ändå tänkvärd. Speciellt då man låter sig uppröras över diverse konstigheter här i världen. Kan man acceptera, har tillräckligt med mod och vists förstånd därutöver blir livet så mycket enklare. I vart fall minskar risken för högt blodtryck.

Att urvattna, förenkla och fördärva jaktproven för våra eminenta unga vorstrar upprör många i dessa dagar. Vem hade otur med tänkandet egentligen? Skit samma - dumhet är som bekant inte straffbart. Tur är väl det. Rättsväsendet skulle haverera, fängelser skulle svämma över.

• Vi får inte bättre hundar för att vi sänker kraven...
• Vi får heller inte fler provstarter för att vi sänker kraven. Tvärtom...
• Vi får inte bättre hundar för att fler luras ut på provstart med omogna hundar...

När visst förstånd återhämntat sig inser jag att denna regeländring ändå kanske inte får så ödestigra konsekvenser ändå. Större variabler i hundens framgångsekvation, kvarstår intakta:

• Uppfödarna kommer fortsätta prata upp sina avkommor
  - de är ju säljare.
  
• Jaktproven fortsätter dömmas av olika domare med olika regeltolkningar.
  - så är det inom all bedömningssport.
  
• Hunden blir inte bättre än vad sin ägare gör den till
  - en obehaglig sanning svår att regeländra bort.

Så går det dåligt kan vi alla fortsätta skylla på domaren. Biter inte det, skyll på uppfödaren. Biter inte det heller, byt sport! Att titta i spegeln kräver mod...

"...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Klart slut för ikväll. 

ÄNTLIGEN !

Vi ser nu slutet på denna lilla upp-piffning av huset. Det började med att Jaana drog på affärsresa till Mexico. Jag passade då på att riva ut sovrummet. Upp med golv, fram med motorsåg och kapa ner lite väggar och riva ut diverse garderober. Jippi, sa Jaana när vi sedan sov i vardagsrummet.

Därefter raserade vi köket och badrummet. Vi bokstavligen grävde ut hela grunden. Motorsågen kom fram igen för att kapa ett jättehål i väggen, för att få plats med rejäla fönster. Vi myntade uttrycket "fondväggar är för folk utan utsikt", och flyttade ut i garaget.

Medan kök och badrum sakta med säkert kom på plats, passade vi på att gräva sönder hela gården. Nu var det dags för kulvert mellan hus och garage. Även jordvärmeslangen kom ner i myllan. Passade även på att förlägga elkabel och vattenledning till en tilltänkt fristående bastu...

Under pågående jakt fick det ju inte bli långtråkigt. Nu blåste vi ut gästrum och vardagsrum. Alla golv bröts upp, isolerades och förseddes med golvvärmeslang. Gästrummet fick nya väggar och nymålat tak. Nu i helgen blev det äntligen klart. Jordvärmepumpen brummar fin i garaget och det är varmt och skönt att tassa barfota.

Nu jävlar i hoppet får det vara nog för en stund...säger Iver, Jagr och Lynx! Äntligen hemma, Bygglov och alla andra missvisande hemmafixarprogram - släng er i väggen!

Vi ses!

Hej,

Idag damp röntgenreslutatet ner på Lynx. Skön att se att höfterna håller A-klass.

Nu ska det fotas och läggas ut bild till hanhundslistan. Imorgon fredag firar vi vår jaktmaskin - Lynx!

Vi ses...

Go lördag!

Gårdagens tjädermiddag blev så pass lyckad att den platsade bland recept vi kan rekommendera - kolla in vår receptsida

Idag har det inhandlats golv till vardagsrummet. Hela veckopengar pep iväg. Men än är inte golvvärmeslangen på plats, så golvet blir inte klart denna helg heller. Men det det går framåt ändå. 

Dagen hann även bjuda på lite fältjakt a'la Söderbodan, till deltagarna stora glädje. Lynx, Jagr och Iver skötte sig riktigt hyggligt. Men, det finns ju alltid något att fila vidare på. En och annan korrigering delades ut. Annat vore väl konstigt då man frestar lyckan med trippelsläpp. Dagens highlight blev - Trippelstånd - Lynx rappa apport - Jagrs systematiska fältsök - Ivers fyverkeri-avance rakt mot oss...

Det är sådant som gör mödan värd!

Vi ses!

Go fredag!

När man nyss börjat jobba på ett stort företag träffar man ideligen nya människor. Många har noterat att jag har en flock vorsteh med på jobbet. Vilket osökt för samtalen in på jakt...

Idag visade det sig att en kollega hade kännedom om en legendarisk storjägare strax norr om Byske, min födelseort alltså. Denna karlakarl tillika tjuvjägare, kvinnotjusare, festprisse, slagskämpe och tävlingskytt - har gått ur tiden sedan många år. Jag väljer ändå att inte nämna hans namn, då det egentligen inte tillför historien något värde. Hursomhaver, under min uppväxt hörde jag storjägarns namn nu och då, och alltid i samband med något jaktligt äventyr eller annan batalj.  Hans harhundar var vida kända och i stövarkretsar pratas det ännu om hans legend "Pan".

Under ett jaktprov tystnade plötsligt Pans hardrev. Efter en stund kom haren förbi domaren och storjägarn längs den snöiga byavägen. Domaren flinade illmarigt och frågade hur detta kunde komma sig? En kort stund senare kom plogbilen och sveper bort harspåren. Domaren ursäktar sig och förklarar att tappet hade giltig anledning. I samma veva hörs Pans drevskall igen och närmar sig längs den nyplogade byavägen - storjärgarn flinar och en oförglömlig hund är född!

Men det var inte detta jag skulle berätta. Min kollega berättade när ett barnbarn till storjägarn skulle besöka farfars grav. Det var tillika första gången barnet hade varit på kyrkogården. Så föräldrarna förklarade att här vilade farfar, och en massa andra gamla människor som dött. Storögd frågade pojken:
- Har farfar skutte alla?
- Nej, inte alls svarade hans pappa bekymrat...
- Jaha, men har farfar dräpt dem då?

Vi ses - ha en trevlig helg!

Hej,

Tanken var att jaga fasan i södra Sverige denna helg. Men resan blev tyvärr uppskjuten, till förmån för lite tjäderjakt. Man kan kalla det för kompensationsjakt. En hygglig kompensation skulle det visa sig.

Så här års kan skogsjakten vara lite svårare än under premiärveckorna. Men vi hittade bra med fågel och lyckades lura en och annan. Ju svårare jakt desto högre värderar man det lilla man får.

Vi fick även en försmak av den analkande vintern. Under lördagen kom ca 5cm snö - men då man har en varm stuga och en mysig fru gör det lite och ingenting att man går och fryser. I bister gryningstimma lämnade jag både fru och stuga för att frysa och vaka på spelorrar.Tyvärr uteblev spelen denna helg, men jag fick lite tid att grubbla över världsproblemen - t ex vad krävs för att lyckas i skogen? Dessa tankar rann fram:

• Söket:
  Ju bättre reviering desto vidare sök kan hunden ha utan att man tappar bort den. Jag vill gärna att jycken söker upp mig, och checkar av att jag ser att den passerar mig. Blir söket för djupt fram i marken blir det knepigt att veta vart man har sin vän.
  Tips
  - belöna med en t ex köttbulle, så att det blir värt att komma in till dig...
  
• Löparbetet:
  En bra skogshund står för färska löpor. På senhösten är det inte alltid fågeln går att trycka fast. Då blir det svårt för en hund som inte står annat än för direktvittring. När man skickar på hunden i löpan ska den avancera i din takt. Du ska alltså bestämma farten, helst utan att behöva säga något. Man MÅSTE halvspringa för att hinna i fatt en tjäder som går undan. Men terrängen kan göra det svårt att springa hela tiden. Måste du stanna upp får INTE hunden gå på själv.
  Tips:
  - Hygglig fysik underlättar långa och många löpjobb.
  - Styr inte hunden, låt den jobba självständigt.
  
•  Ammunitionen:
  Skogsjakt, speciellt på senhösten kan kräva lite extra pulver i bössan. Fåglarna lättar på längre håll och är mer påpälsade. Det är INTE bara antal gram bly och US.nr som avgör. Leta efter "super" eller "extra speed" på ammolådorna, ca 36gr US.5 eller 6. De levererar budskapet.
  Tips:
  - Snåla inte och köp med billiga hagelpatroner. De är billiga av en anledning.
  
• Sök skottlägen:
  Tjäder vill gärna ha lite öppnare ytor för att lyfta. Gärna med lite skydd mellan sig och förföljaren. Läs terrängen och sök dig till traktorvägar, rågångar, hyggeskanter etc då du springer på löpan.
  Tips:
  - Reflektera över missade chanser. Var borde jag ha stått?
  
• Skyttet:
  Skogsjakt kräver snabbt instiktivt skytte. Hur ofta tränar du på att skjuta medan du halvspringer fram i skogsterräng? Förmodligen för sällan. Därför träffar du heller inte lika ofta. Men det gäller att fokusera på skyttet. Tänk inte på hunden. Om den inte är lugn i skottet, får du hantera det då. Om man ska snegla på hunden och få den att vara lydig är risken stor att du bommar. Hunden gjorde rätt men du är ändå förbannad. Inte bra. Bättre att fokusera på skyttet. Om du träffar och hunden är lydig = underbart bra. Om den knallar, så får du ta fram Gamla testamentet och läsa högt om Guds straff.
  Tips:
  - Lita på din hund. Ta ett omedelbart utvecklinsgsamtal om den inte lever upp till förtroendet du gav den.
  
• Rapportering:
  Man misstänker att hunden står men man hittar den inte. Att då kunna kalla in den och den visar vägen tillbaka till fågeln är otroligt fräckt. MEN, överdriv inte. I bland tål inte fågeln att hunden rapporterar.
  Tips:
  - Träna rapport och nyttja det med förstånd. En Astro pejl, kan vara ett utmärkt hjälpmedel både vid träning och jakt. Du kan ju jaga som om du INTE hade den...

Vi ses!

Hej,

En bit in i jakten börjar frysboxarna vara hyfsat välfyllda. Älg, skogsfågel, ripa, gås, rådjur...mums. Men det ska ju tillagas också. Skicka oss gärna dina bästa viltrecept. Vi publicerar dem mer än gärna på vår hemsida.

Vi ses!

Hej!

Jaana är på jobbresa...

Huset är i en enda renoveringsröra...

Vädret är pissdåligt...

Jobbet svämmar över...

Hundarna är påtagligt ojagade...

Nåja - gnäll har sällan livat upp tillvaron. Varför bryta ihop över dagens problem...imorgon kommer ju nya. Dags att ändra fokus.

Jaana briljerar och visar vart "det blå skåpet ska stå" i Lissabon...

Hus är alltid under pågående renovering - just face it...

Vädret vore helt okej om man finge jaga...

Jobbet finansierar trots allt alla nöjen...

Hundarna är i en sjujäkla form...

Halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket. Är inte det underbart?

Samma resonemang kan man ha kring det mesta. T ex sina kära hundar. Vi har tre blodsmässigt rätt lika hanhundar. Men både till kynne och utseende är de väldigt olika. Med andra ord finns det förmodligen alltid något att vara upprörd och missnöjd över. Eller av förekommen anledning raka motsatsen - något att vara glad och stolt över. Gamle herr Jante må då tycka precis vad han vill...

Det sägs att framgång föder framgång. Ett sjujäkla begrepp för den som tycker det mesta går åt pipsvängen. Men, tänker man till lite så finns viss logik även i denna floskel. T ex inom hundträning. Vi lär ju våra hundar genom att belöna det rätta och korrigera det oönskade. Problemet är tajming. Jag som förare är ofta lite sent ute med min "konstruktiva" kritik. Det blir alltså rätt svårt för vovven att fatta vad som var bra eller mindre bra. Den tvingas gissa och testa sig fram en hel del. Så långt lika för alla. Vad som skiljer är förarens grundsyn på tillvaron - halvtomma glas osv. En surkart till husse som sällan är nöjd med något och alltid hittar någon liten detalj att beklaga och bestraffa - hur kul är han att lyda och kämpa för? Jämför med den som ser de små detaljerna att glädjas över? 

Som sagt, halvtomma glas kan alltid ses som halvfulla. Man avgör själv vilket...

//Vi ses!

Tjena,

Har man tre jaktsugna hundar och jobbet tar mer tid än man önskar är det inte fel att ha egna fåglar att leka med. Våra fasaner bjuder på billig underhållning. Bara att släppa hundarna - trippelsläpp javisst! Parsläpp är ju lite mesigt ;-)

Att ha sin vostehflock på sök i full konkurrens och sen hitta dem alla tre ståendes för samma fågel är riktigt kul. Att sen resa med alla tre ännu häftigare. Att därefter hitta de tre ståendes igen ca 15m ifrån varandra och sen resa med först en. De andra står kvar och väntar på att få resa sin fågel - det är wow! Hade vi inte skaffat egna fasaner att leka med, hade det nog aldrig hänt...

Tips - skaffa lite egna träningsfåglar och börja testa gränser...

Vi ses!

Hej!

Nu är det hög tid att lägga på vinterdäck. Det borde vara i alla fall. På hösten drar sig många in i det sista, innan man byter. Det värsta jag sett var på väg ner i södra sverige på en rådjursjakt. På en fyrfilig motorväg en bit utanför huvudstaden stod en för uppdraget illa klädd stockholmare och försökte byta till vinterdäck i dikeskanten. Han såg varken kaxig eller begåvad ut där han stog i sina chinos och lågskor - mitt i snöslasket. Min bror och jag konstaterade krasst att folk inte är så dumma som man kan tro - de är mycket dummare.

Kan företeelsen "däckbyte" påvisa en förändring i vårt samhälle?
Tidigare sågs både äkta och oäkta män krypandes runt bilar så här års. Det var t.o.m en mycket vanlig syn. Det var liksom en självklarhet. Första halkan = man ur huse. Detta börjar nu mer vara allt mer sällsynt. Fler och fler väljer att låta någon annans man göra jobbet.
...Hur många sysslor kan man leja till andras män, innan man själv inte är karl nog?...

Förmodligen startade det hela någonstans kring stockholm, av dåligt klädda män i chinos och lågskor. Enkelt, bekvämt, slipper skita ner sig - men fjolligt. Men att låta däckfirman göra jobbet är numer inget storstadsfenomen. Likt en vanlig influensa har den spridit sig upp över landet. Har chinosbyxorna helt enkelt tagit över? Eller håller mannen på bli så lat att hans testosteronhalt försvagats? Vad blir nästa steg? Skit samma, jag har nu blivit ett år äldre och tillåts jag åldras vidare lovar jag att förbli den gubbjäkel jag var ämnad att bli...

Vi ses //Peter

Du kan ändra denna exempeltext. Håll muspekaren över texten och klicka på knappen "Ändra text" som dyker upp. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Jomen hej!

Ibland blir det inte som man tänkt. Meningen var att vi skulle jaga fjäll tillsammans med Riksprovsvinnaren Gira och hennes matte Hanna Holmberg. Men så blev det nu inte - tyvärr. Hanna är ju en synnerligen sympatisk dam, och med en lika duktig som lurvig hund. Istället blev vi hemma och pysslade med kåken som ännu inte är klar efter sommarens renovering. Tyvärr igen. Visst hann vi även göra annat än pula med golvvärmeslangen -  typ motionera gårdens fasaner och rapphöns, äta en fördelsedagsmiddag (köpekött på stan) och gå på bio (Jägarna 2)...men det stod sig föga mot Hannas bravader. Under lördagen vibrerade det ena messet efter det andra in med granna tjädrar i munnen på Girä...Jävla Haana :-)

Tur man kan glädjas åt andras framgång - då ens egna uteblir...

Vi ses!

Hej!

Att skjuta på en stöt är inget att vara direkt stolt över. Gör man det över en unghund under injagning är det rejält dumdristigt. Det är ju med hagelbössan man belönar fram rätt beteende, och där ingår inte stötjakt på fågel. Att fälla en eller annan pippi under oklara former för en väl injagad hund spelar mindre roll. Men lika fullt kommer dessa fåglar inte bli minnesvärda och stolta jaktminnen. Undertecknat har syndat tillräckligt för att veta vad han talar om. I vart fall trodde jag det tills igår. Då fick vi faktiskt lära oss att skjuta på stöt kan vara något riktigt berömvärt.

En svart liten söt cockerspaniel på 1,5år kom på besök för att trimma provformen. Det var riktigt kul att se en så pass ung hund med påtaglig lydnad. Varje vänd- och stoppsignal satt bra. Föraren var koncekvent och tydlig i sina korrigeringar, på ett sätt som också ska berömmas - snyggt. Den lilla tiken hette Lycka - inget dåligt namn att leva upp till. Lycka sökte intensivt och målmedvetet inom hagelbössans räckvidd, vilket förståss gav resultat. Hon lyckades få fågel på vingarna upprepade gånger och var lugn i både flog och skott - stiligt! Än fanns det en del kvar att slipa på då det gäller apporten, men vem har inte det. Vi önskar stort "lycka till" på kommande jaktprov!

Vi ses!

Hej,

En grå vardag kan rätt enkelt piffas upp med lite god mat. Tyvärr är ju inte orken den bästa alla kvällar. Snabbmat heter lösningen, men då pratar vi inte hämtpizza eller Mc.Supersizemeburgare. Du som jagar, och är någorlunda framgångsrik kan skippa sådant. För vid det här laget är ju frysen full av förnämligt kött. Då gäller det bara att vara lite kreativ i köket...

Testa vår älgkebab med lite asiatisk touch! Se våra recepttips

Vi ses!

Hej,

Som så ofta förr inleddes helgen med en sväng till markerna i Krokliden - vårt eget lilla jaktresidens. I skymningen på fredagkväll lyckades vår lille Capercallie killer -  Jagr,  överlista en äldre tupp. Det rätta fredagsmyset var sen inte svårt att finna...

Under lördagen fann vi rätt gott om fågel, men de var mycket svåra att hantera. Det började redan på morgonen med oroliga spelorrar. Ett par bommar senare var det bara att ge upp och smyga tillbaka till stugvärmen. Tyvärr vände inte lyckan senare på dagen heller. Orrarna poppade upp likt popcorn på dryga håll. Även tjäderkullarna var onödigt spattiga. Jaktlyckan blev mycket skral. Jagr lyckades hitta en ung orrtupp till slut som höll.  Tack och lov stämde hagelskyttet då bättre än morgonens kulskytte...

Söndag morgon återvände vi hem till Söderbodan. När regnet dragit förbi tog vi en sväng med bygdens fasaner. Jagr och Lynx i parsläpp, ger valuta för pengarna. Med hög fart och stor passion svepte de av lägdor och strankanter. Jagr hittade först ett rapphönspar, som Lynx sedan sekunderade. Just sekunderingen har inte riktigt suttit för dessa herrar. Men denna dag funkade det kanon. Fy fanken va gott! Kort efter vi fotat och saluterat rapphönsens stod grabbarna igen. Denna gång en fasanhöna. Även denna saluterades bara. Jagr visade vad han tyckte om det genom att ta en fasan i nästa avance. UTMÄRKT, så ska det se ut! Lynx hittade sedan ett par tre fasaner till...Finns det bättre sätt att helga vilodagen, så säg!

Vi ses!

----------------------

Kommentar till fenomenet sekundering:

Betydelse:
Sekundering kallas det då en hund tar stånd bara genom att se en annan hund stå för fågel. Olika hundar har olika lätt för att sekundera. Min egen förklaring (utan vetenskapliga belägg) är att konkurrenskänslighet spelar en rätt stor roll. I direkt konkurrens med en annan hund kan vissa jyckar börja söka större, i högre fart men även knycka stånd, tjuvresa och stjäla apporter. Både bra och dåligt alltså. Dessa hundar är förmodligen inte lika villiga att sekundera. Nivån på ståndanlaget spelar också in. En normalbegåvad vorsteh lär sig att en hund som står innebär fågel. Och fågel ska man ju stå för. Med mycket ståndanlag så...står man. 

Slutsats:

Man kan eller kanske t.o.m bör träna in sekundering. Dels för att det är en mycket förnämlig egenskap på prov/jakt med parsläpp. Dels för att man lär sig en hel del om den egna hunden och hur den svarar upp i en konkurrensutsatt situation. Stjäl hunden stånd av partnern och kanske även tjuvreser, bör detta ske på träning så att all önskvärd och behövlig "feedback" från husse kan utdelas. På prov ges inte denna möjlighet...

Äntligen fredag - yes, vi överlevde ännu en arbetsvecka!

Nu är det bara att kasta sig hem, på med jaktkläderna, ladda bössan och släppa hundarna!

Vi ses!

Tisdag,

Jagr ska få hänga på sin första gåsjakt. Husse sitter fast i avd.möte - budget, vd-info, tidplaner, övertrasserade projektkonton -  tiden kryper fram. Det var då ända själva...vad alla ska prata...och länge. Kastar mig i bilen, fort hem, för fort. Tack Polisen att ni behagade gör annat. Värmer ett par paltar. Äter som en vorsteh. Hastar förbi vapenskåpet. Sliter åt mig hagelbrakar'n. Byter kläder. Byter även ammunition i patronbältet. Gås kräver ju lite argare hagel...

Parkerar bilen. Jagr är sugen, men vet inte vad som väntar. Inser att jag borde tagit en ryggsäck. Gåsjakt är ju en materialsport. Jag får bära i händerna. Varför har jag ingen vapenrem på hagelbössan? Nåja, har ju en stig att gå efter. Snart framme. Jagge ser lite förbryllad ut när jag tar på honom värmetäcket. Va, skulle vi inte jaga? säger hans blick. Parkerar honom i ett buskage nära strandlinjen. Sätter mig. Fortfarande hungring. Slukar en banan. Fasen vad det blåser. Börjar frysa. Börjar locka..tuuut...tuuuut...tut. Plötsligt, händer ingenting. Tristessen börjar krypa fram medan solen kryper ner. Det skymmer. Jagr är inte helt övertygad om hur kul detta är. Husse är beredd att hålla med...

Inte ett liv i viken. Bara brus från ett upprivet hav. Men, skottskadade öron registrerar ett välbekant ljud. I fjärran hörs vaga trumpetanden som växer i styrka. YES - nu  kommer de. Närmare och närmare. Plötsligt fryser inte husse längre. Förväntan övergår i besvikelse, då en flock svanar sveper in. Inom skotthåll, förståss. Nu börjar det vara rejält skumt. Funderar på att ge upp. Men, som så ofta förr - det är då det händer. Jagr hör dem först. Plog efter plog sveper in från sädesfälten i grannbyn. Tyvärr bortom jägarmässiga skotthåll. Jagr sitter med stirrig blick och räknar. Fasen vad mycket fågel som husse låter flyga förbi! Tillslut kommer läget. En gås ramlar ner - vingad, förbannad och fullt övertygad om att simma till Finland. Jagr ser tyvärr inte nedslaget. Nu är det upp till bevis. Han får apportkommando. Men fattar inte vart han ska. Husse får visa. Nu går det bättre. Jagr simmar ut i ett mörkt Bottenviken. Tyvärr utan att veta varför. Husse får hjälpa till. Vinglar ut på några stenar för att bättre kunna dirigera. Plums - står med vatten upp på låren. Satan - vad kallt. Jagr flinar, vänder ut och simmar husse tårögd. Dryga 100m från land hinner han ikapp den vingade kanadagåsen. Efter en kort brottningsmatch vänder han hem med en mycket minnesvärd apport. Efter avlämning kommer mer fågel inflygade. Denna gång blev det bara en apport på land. Stor fågel i munnen på liten hund - vilja slår talang! 

Vi packar ihop och försöker hitta stigen tillbaka till bilen. Nu är det riktigt svart. Husse snubblar svär och bannar sin oförmåga att packa rätt grejer. Var är pannlampan? Var är vapenremmen? Var är ryggsäcken?Jagr går lydigt bakom. Husse börjar räkna allt som skjutits för Jagge under hösten. Bara för att hålla uppe humöret. Tappar både räkningen och stigen. Halkar och ramlar, som om han vore onykter. Jagr får ta täten. Han är en bättre stigfinnare - fy fasen vilken kväll!

Vi ses!

Kort summering av denna helg:

Jaana och Lynx drog till Klimpfjäll för att hämta hem ett stiligt öppenklassbetyg. Siktet var högt ställt. Annars löns det ju inte åka. Innan de for pratade vi om att det skulle sitta fint med en snygg 9:a. Tyvärr blev det en annan slags nia denna dag. Efter 9 minuter i första släpp var provdagen slut. Jaana chansade att styra Lynx mot nyslagna ripor. Tyvärr höll varken riporna eller lydnaden. Bara att bryta ihop och komma igen!

Iver, Jagr och jag drog istället till Krokliden. Lördag morgon klev jag upp före gryning och drog till en känd spelplats för bygdens orrar. Några bulvaner sattes upp innan jag började locka lite förföriskt. En kort stund senare kom de svarta inflygande och min Sauer fick visa vad den går för.

Efter en lite senare frukost tog Jagr och jag en sväng i tjäderskogen. Första tuppen klantades bort pga ett mobiltelefonsamtal. Gissa vem som ringde? Jo, en förbannad Jaana som just åkt ut i Klimpfjäll...dubbelsatan! Nåja, det skulle bli värre. Jagr stod igen och vi tog an löpan. Ytterligare en grann tupp tog till vingarna ungefär samtidigt som jag gjorde en saltomotal på en hal sten. Jag fick se tuppen glida iväg liggandes på rygg. Nåja, det kunde varit värre - bössan var ju hel, det var bara min stolhet som tagit skada. Efter en del mindre väl valda ord gick vi vidare, och Jagr var snart försvunnen i granskogen. Efter en kort stunds letande provade jag kalla in honom. Och jodå, han kom tillbaka med stirrig blick och gnydde. Nu jävlar tänkte jag och bad Jagrvisa vad han hittat. Han smög tillbaka och stod fint mot en grandunge. Jag hann inte riktigt fram förrän tuppen lättade. Ingen avance alltså. Men det är ett lyxproblem på en tjäderrapport. Tuppens flygtur blev kort - yes, äntligen lite revanch! Innan lördagen var slut hade det även skjutits fågel för Iver...gammal är äldst.

På söndag provade Jaana och jag att byta hund. Hon tog Jagge och jag Lynx. Men, Lynx valde fel markvisare. För på vår sväng fanns ingen fågel. Jaana och Jagr kom tillbaka med en fin ripa i handen och ett leende på läpparna. Dagen avslutades med lite trattkantarellplockning. Som du ser på bilden här under så var svamplyckan rejäl!

En mindre bra hund - frågan är om den ska stå?

En bra hund - frågan är inte om, utan när den står?
En riktigt bra hund - frågan är inte när utan var den nu står.... 

Vi ses! //Peter

Go fredag!

Regnet öser ner. Pågående husrenovering har legat berövligt stilla under den inledande jakten. Tanken att hoppa i arbetskläderna istället för att springa i tjäderlöpor har varit både främmande och en aning obehaglig. Tyvärr finns det ju måsten. Huset måste bli klart innan det blir alltför kallt. Måsten kan dock lösar med pengar. Men är plånboken för tunn får man jobba själv istället för att leja någon annan medan man jagar...

Ett sätt att få in pengar är att sälja saker man inte behöver. Under renoveringen har en och annan sådan pryl hamnat i garaget, i väntan på hugg på någon spekulant. De flesta har nog provat göra affär på Blocket, där gamla grejer byter ägare (numer finns där även kontaktannonser...).

Tyvärr, finns de folk (förmodligen oftast män) som blivit Blocket-beroende. Varje dag kollas de senaste annonserna. Vad är ute till försäljning? Och inte minst, vem säljer vad och varför?

...Men va fasen, ska en Johannes i Drängsmark sälja skotern? undra om det är frun som krånglar?

...Men va faruln, ska en Kalle i Fällfors sälja Mercan? undra om han har problem med jobbet? 

...Men va fanken, ska en Pelle i Byske sälja sommarstugan, undra om det är hälsan?

I mindre byar och samhällen har Blocket fått en betydligt större uppgift än att bara förmedla mer eller mindre begagnade varor och livskamrater. Internet-sidan är även en skvallercentral. Folk håller koll på varann, på lite lagom bekvämt avstånd och fyller själva i den information som saknas. 
He som sagts och hörts av många - he jer ju sant!

Vi ses!

Hej,

Jagar man i skog eller annan svår terräng, har borta sin vän och misstänker att den står för fågel någonstans - är det magiskt att kunna kalla in hunden och den visar dig vägen tillbaka. Rapporterar din fågelhund? Spontan eller påkallat? I så fall stort grattis. Om inte - läs vidare...

Tidigare gick jag i villfarelsen att rapport var något bara några enstaka superhundar kunde. Vi andra fick öppna plånboken och köpa beepers och gps-halsband, för att hitta våra hundar. Men, efter att ha träffat en mycket kunnig och meriterad fågeljägare från Arvidsjaurskogarna ändrade vi uppfattning. Roger som han heter var övertygad om att alla hundar går lära att rapportera, i vart fall hade alla hans vorsteh kunnat det.

Hur gör man då?

1. Grunden är en vanlig inkallning
Ju bättre och säkrare inkallning du har desto enklare blir det. Om du tränat så att hunden förknippar en inkallning med att du har något otroligt kul att erbjuda är fortsättningen enkel. Din inkallning får inte per automatik betyda att hunden måste sluta med det roliga, för att komma till dig och bli kopplad. Så ta för vana att erbjuda en dragkamp, en korvbit, en kastapport - något kul. Släpp därefter iväg hunden igen...

2. Vänta tills hunden är ståndfast

Vissa hundar har tidiga och rejäla ståndanlag. Andra är lite senare i sin utveckling. Det går alltså inte säga hur gammal hunden ska vara innan man börjar. Vänta tills du ser att den står fast, sen kör du vidare.

3. Börja kalla av från ståndet
Sitter inkallningen och hunden står bra, är det bara att försöka kalla av  från ståndet. Har du tillgång till en hönsgård, fasanvoljär eller likande så kan man börja där. De flesta hundar tar stånd mot en voljär. Stadsparkens duvor kan nog också funka för dig som bor mer centralt. Låt hunden stå en stund och kalla sedan in den. Direkt den kommer till dig beröm och be den visa fåglarna. Följ med hunden tillbaka till fåglarna och beröm...

4. Kalla av från ståndet i skarpt läge
Funkar det nu bra att kalla av hunden kan man köra vidare i skaprt läge. Välj dina tillfällen.  Misstänker du att hunden står nära fågeln så är det inte läge. Den kan då vara svår att få att släppa fågeln. Då hunden kommer på din inkallning ska den nu verkligen få uppleva att det var värt besväret. Följ hunden tillbaka, och direkt ni får fågeln på vingarna ska den saluteras eller fällas. Jag kräver här inget nytt stånd, utan hittar vi tillbaka till fågeln så skjuter jag. Skott från Berettan är den ultimata belöningen. Det är med den jag visar att husse är bra att ha med i en fågelsituation.

5. Variera
Överdriv inte med kalla av hunden för ofta. Variera dig, så att du oftare går fram till hunden och avancerar direkt, än du kallar av den från ståndet. All rapportering lyckas ju inte, vissa dagar är fåglarna för skygga för att tillåta en rapport. Då är det bäst att låta bli. Du ska ju inte förstöra hundens jobb. Det är heller inte önskvärt att din hund bli för sugen på att rapportera. En påkallad rapport är nog bättre än en överdrivet spontan...

5. Lär dig se hundens rapport
När du tycker att det går riktgt bra att kalla av hunden från ståndet kan du börja tona ner inkallningen lite. Smyg upp bakom hunden på ca 50m håll och göm dig. Du ska fortfarande se hunden. Stå sen bara och vänta. Vänta länge. Händer inget så kan du vissla lite lågt. Men bli inte förvånad om den utan signal snart lämnar ståndet försiktigt och letar upp dig. Memorera nu hur hunden ser ut och gör då den får syn på dig. Ta med den minnesbilden ut på jakt. Alltför många kan inte läsa sin hund då den rapporterar...

Jag minns - Iver hade varit borta länge. Frustrationen steg. Vad ända in i h-vete höll han på med? Vi visslade och kallade, till slut kom Iver tillbaka. Vi gick vidare men han ville tillbaka till samma ställe. Vi fattade ingenting och blev ännu argare. Fy fanken vad skäms nu när man vet bättre. Gör inte samma misstag...

Lycka till!

Då var denna provhelg i Arvidsjaur till ända.

En kort sammanfattning - sol, vindstilla, hyggligt med fågel och vackra urskogar gav blandande framgångar.

Jagr gjorde sin provdebut i elitklass. Resultatet blev inte rikigt vad husse hade hoppats på. Den obefintliga vinden och lite skygga fåglar visade sig vara alltför svårt att bemästra denna gång. Jagge sökte i hög fart men för stort och med brister i revieringen. I den kuperade terrängen blev han svår att hålla reda på och viss mark lämnades osökt. Vi får ta nya tag en annan gång.

Lynx startades först på fredag i UKL i Ladypokalen, där han sökte för riktigt höga betyg. Tyvärr ville det sig inte med fåglarna denna dag. Pokalen gick i stället till Ann-Helen Widén och hennes Chica.  Stort grattis!

Idag söndag fick Lynx chansen i ÖKL. Som han brukar så tog han i rejält. Hög fart, och vidd. Kanske aningen för stort fläckvis för den typ av skog vi gick på. Men han skötte en tjäderlöpa alldeles förträffligt, där han fick visa både avance, lugn i flog och skott, och sen en bra apport. Domaren Tord och domarelev Robert flåsade rejält men lyckligt efter att de fått fälla en fin tjäderhöna. Hade bara söket hållit samma klass som på fredagen hade betyget kunna bli högre. Men ett fint andra pris är inte fy skam det heller!

Stort grattis till alla andra pristagare denna helg.
Förhållandena var inte de enklaste. Många fåglar var ibland rejält skygga, den obefintliga vinden gjorde det än knepigare. Att komma till avslut och t.o.m lyckas få en fällning var inte alla förunnande.

Se alla resultat på bottenvikens hemsida: www. svkbottenviken.se

För framgång på prov krävs två saker - skicklighet och tur.
Har man mindre av det ena krävs rejält med det andra. Vi jobbar nu vidare med att fylla på med det förstnämnda!

Vi ses!

Hej!

Du som vistas i skog och mark har säkert noterat att det är ovanligt blött där ute. Bäckar, vattendrag och myrmark kan vara lite vanskliga att passera. Bra för elpriset men desto sämre för hundtassar. Under veckans kvällsjakter tyckte jag att Jagr inte hade något tryck i söket. Han såg bekymrad ut och sökte inte som han brukar. Förklaringen var en trasig baktass. Blöta dagar gör tassarna mjuka och mer känsliga för diverse skavanker.

Men visst finns det fördelar också. Den blöta hösten att svamparna växer som....just det...upp ur marken. Vi har hittat riktigt bra med kantareller i år - mums!

Surväder kan även vara bra för jaktlyckan. Normalt höstskygga orrar kan surna till och trycka ganska bra under regntyngda dagar. De vill

förmodligen inte blöta ner sin fina fjäderdräkt. Jag förstår dem...

Tips: Syna din hunds tassar och klor ofta.

40-talisten ser glaset som halvtomt...
70-talisten ser glaset som halvfullt...
80-talisten bryr sig inte vems glaset var...

Vi ses!

Jomen hej igen,

Trots jobb och förpliktelser kan man ju försöka hinna ut en sväng innan allt skjutljus är borta. Visst kanske man skulle kunna jaga med pannlampa och reflex-väst på hunden. Men, nja…

Nåväl, Jaana lurade upp mig till våra marker i Krokliden. En kort sväng med Jagr hanns med innan mörkläggning. Regnet öste ner – mysigt. Ett kort släpp ut över ett kalhugget berg gav dock resultat. Vi hann inte gå långt innan en skygg orrkull tog till vingarna. Ett par ängliga orrar till avvek från hygget på ca 80m håll. Men som så ofta, en kaxig rackare stannade kvar, lite för länge för hans eget bästa. En grann orrtupp dessutom. Det började skymma på en aning när Jagr sen stod för en löpa ute på hygget. Jag var rätt säker på att det var orrarna som löpt omkring. Vi tog dock an löpan med laddad Beretta och raska steg. Efter ett par 50-tal meter tog en hygglig tjädertupp till vingarna. Hans sista flygtur. En tupp av vardera slag på en knapp timme är helt okej. Hemma i stugan väntade Jaana med trötta hundar och en utsökt middag – kan man få en bättre after-work?

Dagens tips – om det regnar eller just slutat regna kan hyggen och hyggeskanter bjuda på fin skogsfågeljakt…

Vi ses//

Hej

Du som kanske besöker vår hemsida lite då och då har förmodligen märkt att den varit lite inaktiv. Förklaringen är att vi legat ute i fält en del, både här och där. Tyvärr går tiden alldeles för snabbt då man har roligt. Vem hittade förresten på den ap’en? Troligen är det samma gök som bestämde att det är kalorierna som är goda i maten…

Efter nämnda skogsjakter fick vi en inbjudan av Martin Jönsson att komma upp till hans stuga i Klippen-Hemavan. Självklart ville vi få jaga för årets Riksprovstvåa Tjädrarns Compis, endast slagen av Hanna Holmbergs finfina tik Gira. Gira var också påväg till Klippen, men fick förhinder. Synd, vilket vasst gäng vi hade blivit. Men, stort grattis Hanna – vi är fortfarande impade! Martin och Compis bjöd på kungligt boende och fina middagar. Tyvärr var vi inte lika bortskämda av väderguden och jaktgudinnan. Regn, blåst och påtagligt lite fågel gjorde jaktlyckan skral. Men hundarna jobbade på riktigt bra ändå.

På väg hemåt svängde vi av till Kittelfjäll. Där hoppade Jaana och Lynx av för några dagars jakt tillsammans med sin mor och B-M Mattson. Tyvärr fortsatte det dåliga vädret. Men jaktlyckan blev ändå god – inte av ripa utan av kantareller. Mums!

Jagr, Iver och Peter åkte hem för några dagars älgjakt i Krokliden. På 2,5 dagar fällde laget 8 älgar, varav 37,5% föll för min bössa. Kul, men ännu roligare var det spårarbete som Iver fick utföra. Älgkon hade gått undan efter skott hos en passgranne. Först fick en annan hund prova spåra men fick inte till det. Iver fick då visa vad han går för. Han har blivit riktigt vass på eftersök. Lagom fart, och nosen i backen, hela vägen tills han får direkt vittring. Då kommer huvudet upp och man vet att man är nära och kan göra sig beredd. En älg som rusar upp ur sårlegan kräver snabbt skytte. Denna gång låg älgen dö…

Jaana jagar vidare ett par veckor till medan jag Peter måste återgå till jobbet – jippi!

Dagens tips -  ladda om snabbt!

Vi ses

Hej igen,

Efter några inledande finfina dagar på hemmamarkerna runt Krokliden tog vi tältkåtan och drog inåt landet, för ett par dagars fortsatt skogsjakt. De milsvida myrstråken i Västerbottens inland visade sig vara väl värt ett besök. Gott om fågel och kanonväder. Vad mer kan man begära? Jo kanske att lövfällningen kunnat vänta lite. Orrarna var många men tyvärr mycket svåra att tas med. Många drog iväg långt innan hundarna ens hunnit få någon vittring. Andra lät hunden stå för dem men inte vi skyttar kunde komma i lagom håll. Nåja, vi ska inte gnälla. En och annan pippi fick följa med hem. Det fanns ju ripa också. Två saker minns vi nog lite extra.

Minne 1 - Lynx outtröttliga och systematiska sök. Fy fanken vad ett riktigt sök värmer. Att han dessutom visade upp hur man rapporter, höjde stämningen rejält. Att Lynx hade en bra nos visste vi redan, men att söket skulle funka så bra i skog det fick vi se nu!

Minne 2 - Jagr's rävjakt. Vi hade just fällt en ripa för Jagge. Vi släppte på igen och fick se honom i oerhörda hastigheter över ett hygge. Vi stod bara och gapade när han jagade ikapp en ungräv. Han försökte stoppa räven på egen hand men den bjöd på ilsket motstånd. Till slut ställde Jagr räven in mot en rotvällta. Husse löpte med hög puls över nämnda hygge och erbjöd aktiv dödshjälp. Detta är kanske den bästa rävapport-träning man kan få. Apport i skarpt läge - det triggar!!!

Nu väntar vi febrilt efter resultaten på Riksprovet...tills dess, stort grattis till alla vänner och bekanta som lyckats bra på de inledande proven. Ingen nämnd ingen glömd!

Jo förresten - stort grattis till Kristina Norberg och hennes Knut 2år. Första start på skogsprov gav ett första pris i ÖKL, i Alfta.

Vi ses!

Premiär och skogsjakt - det hör liksom ihop!

Skogsjakt är något alldeles extra. Jag vet, man ska inte jämföra olika jaktformer och underlag. Det är liksom upplagt för diskussion, av det mer meningslösa slaget. Men jag kan inte låta bli att tycka att skogen ger en extra kick. Anledningen är kanske att framgångsrik jakt här ställer rejält höga krav. Som alltid krävs en lydig jaktsugen hund för att skörda framgång. Men det räcker inte. Det ställer även påtagliga krav på mig som jägare.  Jag bör kunna min mark. Jag måste föra min hund med förstånd och koncentration. Jag måste läsa vinden och ha koll på sökarbetet mest hela tiden. Jag måste ha ork och vett nog att hänga med på långa vindlande löparbeten, som kanske bara en bra vorsteh kan genomföra. och jag måste verkligen kunna hantera hagelbössan. Med andra ord är det jag som jägare som ställs på extra prov. Hunden blir ju inte bättre än jag gör den till. Allt detta gör skogsjakten lite svår - för än är man är ju inte fullkomlig. Men då är det ju så finurligt att lyckan blir desto större när man väl får till det. Vinsten står i proportion med insatsen...

En annan fördel är att man kan skörda annat än tjäderkött under sin skogsjakt. Bär och svamp bidrar också till hushållet. Nu är jag ingen stor plockare, av vare sig svamp eller bär. Men att få smaska i sig en rejäl operatoast av egenhändigt plockade kantareller är det närmaste en religiös uppenbarelse jag lär komma - amen!

Dagens tips - jaga mer, så går det bättre...

Vi ses! //Peter

Hej,

Ibland blir det inte som man planerat. Plan A var ju att inleda jakten med tre pigga jaktsugna hundar. Efter några dagar i skogen skulle vi skörda fina betyg på proven i Lycksele, sen packa om och dra ner på Riksprovet och ta några minnesvärda placeringar. Lynx i ukl och Jagr i både unghund och elit. Hur många har lyckan av att få föra en hund i båda klasserna samma år? Men, ödet ville annorlunda. Kennelhosta har spridits från ett smittat hundpensionat och vidare ut i bygden. Våra hundar träffade en av dessa hundar och därmed grusades planerade provframgångar – perkele!

Premiärdagen inleddes alltså något negativt. Då hundarna varit krassliga så får man ta det lungt i början. Vi vill ju inte riskera någon hjärtmuskelinflammation. Den första korta svängen togs med Jagr.  Efter ett kort löparbete, stod Jagge stramt upp mot en liten höjd i en gles ungskog. En tjädertupp lättade på drygt håll och tecknade inte i första skottet och försvann bakom en gran. På andra sidan small det igen utan nämnvärd reaktion – satan! Jagr fick utreda och stod snart igen. En skadskjuten tjäderhöna försökte komma undan, men Jagr skötte eftersöket perfekt.  Vi  var aningen förvånade, det var ju en tupp jag sköt på. Vi släppte på Jagge igen som tog nytt stånd. På väg fram fick Jaana se tuppen ligga 10m framför hunden.  Jagr fick apportkommando, och därmed var tjäderdubblen ett faktum! Nu kändes det betydligt bättre igen...

Vi jagar vidare och tar nya provtag en bit längre fram i höst. Visst känns det för jävligt. Men är detta den största motgången man får uppleva i livet, får man vara glad. En provdag är ju dessutom en förstörd jaktdag. Lärdomen är dock att undvika att träffa hundar som bott på hundpensionat, ge blanka fan i att träna med okända hundar och dela apporter månaden innan premiären.

Skitjakt på er och kom ihåg – det gäller att ha bly i luften för att få något!

Vi ses!