Sinnesrobön

"...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Söderbodan 112 är allt annat än en gudfruktig hemvist. Men den gamla sinnesrobönen är ändå tänkvärd. Speciellt då man låter sig uppröras över diverse konstigheter här i världen. Kan man acceptera, har tillräckligt med mod och vists förstånd därutöver blir livet så mycket enklare. I vart fall minskar risken för högt blodtryck.

Att urvattna, förenkla och fördärva jaktproven för våra eminenta unga vorstrar upprör många i dessa dagar. Vem hade otur med tänkandet egentligen? Skit samma - dumhet är som bekant inte straffbart. Tur är väl det. Rättsväsendet skulle haverera, fängelser skulle svämma över.

• Vi får inte bättre hundar för att vi sänker kraven...
• Vi får heller inte fler provstarter för att vi sänker kraven. Tvärtom...
• Vi får inte bättre hundar för att fler luras ut på provstart med omogna hundar...

När visst förstånd återhämntat sig inser jag att denna regeländring ändå kanske inte får så ödestigra konsekvenser ändå. Större variabler i hundens framgångsekvation, kvarstår intakta:

• Uppfödarna kommer fortsätta prata upp sina avkommor
  - de är ju säljare.
  
• Jaktproven fortsätter dömmas av olika domare med olika regeltolkningar.
  - så är det inom all bedömningssport.
  
• Hunden blir inte bättre än vad sin ägare gör den till
  - en obehaglig sanning svår att regeländra bort.

Så går det dåligt kan vi alla fortsätta skylla på domaren. Biter inte det, skyll på uppfödaren. Biter inte det heller, byt sport! Att titta i spegeln kräver mod...

"...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Klart slut för ikväll.