Storjägarn...

Go fredag!

När man nyss börjat jobba på ett stort företag träffar man ideligen nya människor. Många har noterat att jag har en flock vorsteh med på jobbet. Vilket osökt för samtalen in på jakt...

Idag visade det sig att en kollega hade kännedom om en legendarisk storjägare strax norr om Byske, min födelseort alltså. Denna karlakarl tillika tjuvjägare, kvinnotjusare, festprisse, slagskämpe och tävlingskytt - har gått ur tiden sedan många år. Jag väljer ändå att inte nämna hans namn, då det egentligen inte tillför historien något värde. Hursomhaver, under min uppväxt hörde jag storjägarns namn nu och då, och alltid i samband med något jaktligt äventyr eller annan batalj.  Hans harhundar var vida kända och i stövarkretsar pratas det ännu om hans legend "Pan".

Under ett jaktprov tystnade plötsligt Pans hardrev. Efter en stund kom haren förbi domaren och storjägarn längs den snöiga byavägen. Domaren flinade illmarigt och frågade hur detta kunde komma sig? En kort stund senare kom plogbilen och sveper bort harspåren. Domaren ursäktar sig och förklarar att tappet hade giltig anledning. I samma veva hörs Pans drevskall igen och närmar sig längs den nyplogade byavägen - storjärgarn flinar och en oförglömlig hund är född!

Men det var inte detta jag skulle berätta. Min kollega berättade när ett barnbarn till storjägarn skulle besöka farfars grav. Det var tillika första gången barnet hade varit på kyrkogården. Så föräldrarna förklarade att här vilade farfar, och en massa andra gamla människor som dött. Storögd frågade pojken:
- Har farfar skutte alla?
- Nej, inte alls svarade hans pappa bekymrat...
- Jaha, men har farfar dräpt dem då?

Vi ses - ha en trevlig helg!